Idag hittar ni ett rykande avsnitt av Beijer och Broströms Bryderier i era telefoner. Idag har vi fått en fråga av en tjej som undrar vad man ska göra om man känner att man inte kommer överens med sin familj. Måste man tycka om sin familj? Finns det strategier att ta till för att göra saken bättre? Och är verkligen blod tjockare än vatten?
Ni hittar oss i alla podcastappar och på itunes genom att söka på Beijer och Broströms bryderier.
Här är en RSS till er med Android och HÄR finns vi för dig som använder Acast. Vi finns även på Spotify på mobilen tror jag!
Translation. Episode 8 of Gustav’s and my podcast. About family issues.
Sandra ja har en fråga om kärlek. Blev ihop med Sebastian för 5 månader sen så det är rätt nytt. Ja känner att jag periodvis inte är sådär bubbligt kär som ja var i början medan han verkar vara det fortfarande va ja tolkar det som. Idag så blev jag klängigare än vad har var, så nu är ja mer kär än vad han är känns det som. Vill ju att vi ska vara lika köra i varann och att det inte ska gå upp och ner som det gör. Jag har inte så mycket erfarenhet av att vara flickvän och att ha en pojkvän. Men jag undrar om det är normalt att ibland känna att den ena är mer kär än den andra och vice versa? Vill ju alltid att han ska va den som är mest kär…
Om någon läsare också har något tips blir ja tacksam för tips å så..
Hej Sandra!
Tack för en fantastisk kväll ikväll, du var inte med men en av dina spellistor gjorde den helt perfekt! Så fin avvägning av pepp och lugn som passade mig, mitt sällskap och våra samtal så bra! Tror att du & jag säkert skulle kunna ha en trevlig middag tillsammans med våra killar nån gång, baserat på inget annat än att jag läser din blogg och lyssnar på dina fina spellistor. Jag är föresten släkt med en av dina kompisar i NYC, (hej Rasmus!!), så jag gillar såklart dina inlägg därifrån lite extra mycket! Hoppas du får en härlig långhelg! /Anna
Sandra, jag blir lite arg av detta. Det är inget nytt du har sagt det innan och jag vet att du brutit m din pappa även om jag ej vet varför och jag förstår att det färgar ditt sätt att se på begreppet familj. Det är dock lite vanskligt m tanke på den krets du når ut till att ge råd om uppbryt m familj (vill tillägga att mina erfarenheter som jag kommer till också färgar mig-det är jag medveten om). Det går inte att jämföra en vänskapskrets med en familj. Av många anledningar, bl.a. Det du är inne på-kulturella. Vi är uppfostrade m bilden om kärnfamiljen (el iaf någon vi genetiskt el via adoption är släkt med) men själva den bilden ger också begreppet styrka om du hänger m på vad jag menar. Jag har ingen nära familj alls, ingen mamma, ingen pappa, inga syskon. När den sista försvann var det en avgrund. Som är helt obegriplig för den som inte varit där och det är ok. Jag förstår att ingen förstår, men med det sagt skulle jag önska att folk (inte bara du, jag tycker det går lite trend i detta just nu) inte betonade att det är så himla ok att bryta med familjemedlemmar. Den relationen, Gustav var lite inne på det men det fick inte komma fram riktigt, är så mycket värd att den är värd att kämpas för många ggr om. Det går inte att ersätta den när den är borta. Det blir också helt uppenbart när man får barn och känner de känslorna man får för sitt barn (vet också att alla föräldrar inte har dessa så undantaget dem då). Nu svamlar jag pga sent. Önskar i detta avsnitt att Gustav fått prata lite mer om sin erfarenhet. Tyckte det var intressant och viktigt.
Klart som tusan man ska bryta med sin familj om man vill.
håller helt med om att det är okej att bryta med familj om det känns rätt!
Man ska definitivt lägga ut tankeankare i samhället att det är HELT okej att bryta med familj som bara har negativ påverkan på en! Det är för att alla tänker att ”nej, familj ska man stanna med oavsett, man ska ta sig igenom det här..jag är bara en dålig dotter/son” som så många fortsätter utsätta sig för jobbiga upplevelser av sina familjer/släktingar.
Våga säga nej till destruktiva relationer, oavsett dess ursprung.
Ledsen att läsa att du inte har din familj, kan inte föreställa mig hur det känns. Men, viktigt att förstå att för många, många så är familjerelationer (hela familjen eller någon del av den) rent av giftig och att en mår riktigt dåligt av av att umgås med sin familj. Kanske en mamma som alltid dricker för mycket och har alltid gjort det, och man har gjort verkligen allt för att försöka hjälpa henne, men hon vill inte och ni kan inte ha en smärtfri relation. Kanske en syster som av någon okänd anledning inte alls verkar tycka om en, kritiserar allt en gör och har fortfarande efter 20 år ingen som helst lust att försöka prata om det och försöka sig på en hälsosammare relation. Kanske en pappa som har varit väldigt frånvarande hela uppväxten, och inte gjort ett enda dugg för att stoppa fulla släktingar från att sitta och håna hur fet och äcklig en är. Kanske en hel familj som skriker hora efter ens flickvän för hon tillhör inte samma kultur. Dessa är bara några exempel på vad jag/några av mina vänner har upplevt i sina familjerelationer. Familjerelationer är himla svåra och absolut är de värda att vårda och försöka kämpa för. Men ibland finns det ingenting där att rädda, kanske det aldrig har varit bra, kanske det varit dåligt för länge, kanske finns det en ovilja hos de andra att lösa problemen – oavsett anledning så kan det påverka en så himla himla mycket att man känner sig deprimerad och mår fruktansvärt dåligt.
Igen, jag förstår att vi har helt olika perspektiv, och kanske aldrig riktigt kan förstå varandra till fullo. Men jag uppskattar verkligen att Sandra just påpekar att det är faktiskt helt okej att bryta med familjen om man bara mår dåligt av de, då många stannar kvar i mycket ohälsosamma och skadliga familjerelationer just för att det känner sig som svikare annars.
Kram!
Jag kanske borde utvecklat ännu mer men det blev så långt. Självklart innefattar inte det jag skrev rent destruktiva missbrukande relationer. Det jag vänder mig mot, som jag även hört från flera andra är hur lättvindigt folk tar familjerelationen idag. Jag ser/hör många (kanske just pga min situation) som bryter m vissa i sin familj och först när personen går bort inser vad de gjort. Igen, självklart finns det gränser, jag tycker INTE det är ok m sakerna du nämner ovan. Jag vill endast framföra perspektivet du vet inte vad du har förrän det är borta.
Men hallå, har man familjemedlemmar som behandlar en illa så tycker jag det är JÄTTE OKEJ att bryta med dom. Helt självklart att man inte bryter med ens familj om man inte har anledning till det liksom? Det tar nog mycket till, och är psykiskt jobbigt.
http://www.buzzfeed.com/izzyfrancke/every-year-this-michigan-school-shuts-down-so-this-mama-duck?utm_term=.kqOd1zGdW9#.kqOd1zGdW9
Se det här! En anka som leder sina ungar genom en skolkorridor!
”Blod är tjockare än vatten”, betyder inte att familjen är viktigare utan tvärtom. Vatten i det härfallet syftar till fostervattnet och blodet (om jag minns rätt) syftar på blodsbröder 🙂 Intressant grej att veta
Haha, va? Nej, så är det inte. 🙂 Blod = familj. Vatten = vänner.
haha, dels 1. betvivlar detta och 2. vem i hela världen använder uttrycket på det sättet?
jo, ursprungligen är ordspråket ”The blood of the covenant is thicker than the water of the womb.”
Det är inte nödvändigtvis sant, som jag förstår det så är det framförallt författarna Albert Jack och Richard Pustelniak som hävdar att det skulle vara ursprunget. Oavsett så är det inte så det används idag oavsett vad ursprungsorden var
Exakt. + 1 på Jeanette.
Ha! Har inte dubbelkollat men coolt im det är så.