Den här boken var lite klurig att komma på hur jag skulle skriva om. Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter av Elizabeth Gilbert sträcker sig nämligen över ett helt människoliv. Och precis som ett människoliv är så har den egentligen ingen specifik handling utan snarare väldigt många handlingar som vävs ihop på grund av att tiden går när man lever.

Alma Whittaker föds år 1800 i Philadelphia i USA. Hennes föräldrar är kända och förmögna botaniker. De ger henne ett liv i lyx bland palmer och exotiska växter, men uppfostrar henne samtidigt stenhårt och strikt. Hennes uppväxt är dessutom extremt sluten – hon får i princip aldrig se utsidan av deras enorma herrgård. Istället bjuder hennes föräldrar in middagsgäster från all världens hörn och kanter som berättar för Alma och hennes syster om världen utanför.

Almas föds med ”ett ansikte som en skål gröt” men med ett skarpt intellekt och en upptäckarglädje. Hon följer sina föräldrars fotspår och hänger sig åt växternas värld. Där försvinner hon in, gömmer sig bakom mikroskopen och trycker undan alla känslor som hon inte borde känna. Som misslyckade förälskelser, drömmar om andra platser och kanske framförallt: sexuell längtan. Hennes holländska hushållerska lär henne att så är livet – inte särskilt roligt men man får göra det bästa av den situation man försatt sig i.

Alma ger ut flera vetenskapliga artiklar (under manligt namn förstås) inom botanikgenren och upptäcker snart sitt stora kall – mossor. Alma ger sig 17 på att bli världens mest framstående inom genren mossor och lägger sedan hela sin själ och liv på detta.

Jag vill inte berätta för mycket, men massor av grejer händer i den här boken. Förälskelser, brustna drömmar, resor, upptäckter. Det här är om något en äventyrsroman, och jag tänkte ofta på klassiker som Skattkammarön, eller Tusen och en natt när jag läste. Egentligen inte den genre jag vanligtvis läser nuförtiden, men väldigt härlig att slukas in i.

En berättelse om att vara kvinnlig vetenskapsman (vetenskapskvinna?) under en tid när man vet att man aldrig kommer få ett erkännande. Om den skamfulla kvinnliga sexlusten, om att vara tvungen att sköta sin ”kvinnliga hushållsplikt”, om revolutionära tankar och att längta till saker som kan te sig så nära men är så oändligt långt bort.

En spännande och lättläst historia att sträckläsa, känns som en classic sommarläsningsroman. Den är förresten nominerad till Årets Bok, litteraturpriset som jag har ett samarbete med just nu.

Finns här och här.

Translation. Just finished reading ”The Signature Of All Things” a novel about a female botanist and her life, discoveries and adventures in the nineteenth century. Apparently it won ”best book of the year 2013” by the New York Times, The Washington Post and The New Yorker.