Hej! Hur mår ni? Hoppas bra?
Jag hänger i min säng och lyssnar på Kulturnytt på P1. Detta är något jag aldrig gör annars, men jag tänkte att radio kunde bygga på sommarkänslan. Det finns något så ledighet-igt med att lyssna på radio hemma mitt på blanka dagen. Särskilt när det är något långt reportage om konst.
Om ni undrar hur jag mår så mår jag bra tackar som frågar. Jag lever just nu i en slags mellanzon där jag är ledig och jobbar på en och samma gång, vilken är en underlig känsla. Jag ställer klockan som vanligt på 7.45 som jag gör annars, går upp, äter frukost och sätter mig framför datorn.
Men sen har jag typ inget att göra på datorn? Jag får kanske två mail om dagen just nu och blogginläggen är extra enkla att skriva när det är så fotovänligt väder, så de bränner jag av innan det blivit lunch. Boken är klarskriven och andra skrivprojekt inlämnade, så egentligen borde jag ju verkligen infinna mig i ledigheten istället. Så svårt när ingen annan är ledig bara.
Jag kanske ska baka något bröd! Det vore ju kul.
Oh well. Är verkligen inget större problem detta, känner mig mycket lyckligt lottad såklart som sitter här en torsdag klockan 14 och lyssnar på Kulturnytt.
Imorgon är det midsommar! Det är min bästa högtid (tvåa: nyårsafton). Dock ska jag, för första gången i mitt liv, tillbringa min midsommar i stan. Tänker ha en Hjalmar Söderberg-esque midsommar där vi äter skaldjur på anrik krog i fina kläder, skålar och låtsas att det är 1910.
Puss. <3
Så himla fint brev! Det du skriver är alltid fint och uppskattar att du delar med dig här med oss, bara extra att få en liten hälsning om hur dina känslor går just nu. Kan relatera! Snart är det semestertider, pepp pepp!!!
hej! fan vad mys! var lagomglad tills att jag läste detta, sen blev jag superglad. eller okej erkänner, det var ett så gulligt inlägg att jag bara hann skumma igenom det innan fingrarna kliade av att skriva om hur härligt det var. men nu ska jag fortsätta läsa såklart. och lycka till med boken, tror verkligen att det kommer bli bra!
kram
Sandra! Vilket mysigt inlägg 🙂 Jag gillar alla dina vanliga inlägg också, men det här var extra fint. Som en liten check med oss, från dig och bloggen <3 Jag tror och hoppas att du hade en strålande midsommarafton igår!
Tänk att jag aldrig har tänkt på att Roma blir Amor baklänges…
jeg liker så godt når du skriver sånn her. et lite brev fra livet, liksom. glad midsommar!
säkert fler där ute som inte har ngt att göra i sommartider – hitta ngt ni vill veta mer om o grotta ner er! jag är personligen intresserad av filosofen Hannah Arendt, författaren Donna Tartt (som det finns mycket lite text om – desto mer spännande), konstnären Isaac Grünewald och djuphavsdykaren Jacques Cousteau (som The Life Aquatic är inspirerad/baserad på!). Låna böcker på bibblan etc. När nyfikenheten dör, dör människan.
I love Jacques Cousteau!
I’m sorry, but I think Jacques Cousteau is dead.
❤
Hej Sandra!
Vad perfekt din midsommar låter!
Jag har en liten fråga som du kanske kan svara på (om du nu vill ägna din ledighet åt det). Hur hanterar man bäst när ens partner har problem med sin förälderrelation? Ska man stå på partnerns sida till fullo och hålla med om de felen föräldern i fråga gör eller ska man uppmuntra till att ta kontakt gång på gång trots att det verkar som att föräldern inte riktigt vill.
Kanske känslig fråga för din del. Jag vet inte. Men det skulle vara intressant att göra vad du tycker.
Du stöttar din pojkvän. Du tar inte upp dikussioner om kontakt om han inte initierar det själv. Du är hans partner, inte föräldrarnas eller andra släktingars. Ni är ett team och han behöver dig på hans sida.
Kommer från din pojkvän. Inte på riktigt då och inte samma kön..men från någon som är i samma situation som honom.
Hej Erika!
Nu känner inte jag dig alls och inte heller din pojkvän, men kan dela med mig av en liknande händelse i mitt liv.
Mitt ena ex hade ingen kontakt alls med sin ena förälder eftersom de bara började bråka så fort de talade och han hade inge vidare kontakt med sin andra förälder heller däremot vare inge tjaffs mellan dem, bara inte så nära relation. Mitt ex pratade rätt mycket skit om dem å så, vilket inte var så kul å höra. Jag känner ju inte dem. För mig blev det ju ganska lätt att bara vara på min pojkväns ”sida”, eftersom han inte själv sökte kontakt med sina föräldrar å behövde inte heller det. Man behöver ju inte låtsas att man håller med eller nåt, bara finnas där å lyssna om det är det han behöver. Om det var jag själv som skulle ha problem med mina föräldrarelationer skulle jag nog kanske ha behövt höra några andras åsikter om de konflikter som hänt för att kunna utvecklas och kanske lösa dem. Mitt ex ville dock inte ha så mycket kontakt med sina föräldrar heller så. Jag tror mest att han hade behövt kärlek från dem, för de saker han berättade om lät som ändå relativt vanliga beslut som föräldrar tar, men som i hans ögon var helt ologiska. Jag tror att han hade behövt känna sig älskad av dem.
Håller med Charlotte också angående att han känner dem bättre än vad du gör, så han vet nog hur han kan hantera situationen någorlunda kanske? Men det kan ju också vara så att han behöver hjälp å stöd med det. Kanske han själv då måste be om hjälpen eller stödet från dig, så att det inte känns som att du trampar på hans tankar och känslor. Man behöver ju inte heller ställa sig på förälderns sida, det är ju inte antingen svart eller vitt, men kanske en kan ställa frågor till pojkvännen som får honom att fundera en vända till och/eller hitta en lösning.
Du skriver att föräldern inte verkar vilja ha kontakt, så kanske det är lite dead end för ett tag. Saker förändras hela tiden.
Vet inte om du får ut nåt av det här svaret menneeee, var ett försök i alla fall!
Hoppas det ordnar sig!
Kramar!
Hej Erika! Jag har inte samma situation som du men jag funderade lite på vad jag skulle göra om jag var i den situationen. Jag känner nog att jag inte skulle vilja på något vis liksom välja ”en sida”, eller direkt uttrycka en åsikt. Jag skulle vara där och stötta min pojkvän i vad han känner är bäst och vill göra, oavsett om jag höll med eller ej. Tror i sådana familje situationer är det så känsligt, och han känner sina föräldrar bäst ändå. Jag skulle personligen bara vilja ha min pojkvän där som stöd. Om han sedan väljer att fråga om råd ka man kanske säga saker som ”om det var mina föräldrar skulle jag göra si och så”- men att det är i slutändan han som vet vad som är bäst för honom. Vet inte om detta hjälper dig alls haha, men så tänker i alla fall jag 🙂 kram!!
Åh vad kul med ett sånt här inlägg, har saknat dessa med bara lite vanligt prat eller hur man beskriver dom. Kram!
åh vad mysigt med ett litet brev! Glad midsommar till dig med, lär bli super oavsett var du är. bara det är rätt folk <3
Jag kikar in och önskar dig en GLAD MIDSOMMAR!!!
Åh vilken mysigt inlägg! Glad midsommar!
Vilket härligt inlägg! Känns fint att få sådana här inblickar.
Fint lite med ett lite mer personligt inlägg
Sandra! Nu har jag läst igenom allt du skrev under sommarmånaderna när det precis tagit slut med din förra kille. Min gjorde slut för tolv dagar sedan och det känns helt ärligt som att jag ska dö. Hur 17 ska jag klara av den här sommaren liksom? Men efter att jag läst dina inlägg från den tiden känns det lite lite mindre kaos inom mig. Du överlevde. Det ska fanimej jag också göra. Tack!
hej! mitt ex gjorde slut med mig för 1 månad sedan. Jag kräktes rätt ut av chock. Första dagarna kändes det som om jag dog. 1 månad senare och jag mår bra, livet går vidare och man börjar se allt lite klarare. Du kommer klara detta! <3
haha vad lustigt. midsommar är min sämsta högtid, tätt följt av nyårsafton
Precis samma här!
Gillar detta inlägget!
Gå en kurs o lär dig något nytt! Förslag: rida, segla, göra silversmycken, champangekurs kanske?? Eller engagera dig ideellt. Man får så mycket tillbaka.
Låter som en asbra midsommar ju <3