Var är din väska ifrån? Det röda med nät!
-> Det är en rottingväska från Palmgrens! Designen är från 1950. Jag fick den av min mamma när jag fyllde 25.
Alltså Sandra. Har faktiskt tvivlat STARKT på att denna dagen nånsin skulle komma. Många av dina svar på kärleksfrågor har jag bara skrollat förbi och suckat lite åt, men nu är det min tur. För alltså har under mina 17 år aldrigaldrigaldrig ens känt mig lite kär i någon. Aldrig velat pussa på någon eller fått fjärilar i magen av någon. Har nog faktiskt aningens psykologiska besvär typ helt ärligt??? Sönderstressade mig helt och hållet för ett par år sedan och har nyligen fattat igen vad det här med kompisar är liksom. Och detta är så jävlajävla svårt att skriva men måste göra det för vet inte var jag kan säga det annars. För vet liksom inte ens om jag är bi/homo/hetero eller hur fan man ska ens säga det – vilket ändå måste vara sjukt ovanligt antar jag??? Fyller ju 18 i år liksom!!!!!!
Ja. Men nu har jag i veckan på nytt sommarjobb faktiskt träffat en kille som jag tänker på nästan konstant. MEN vet ju inte hur detta ska kännas??? Har svinont i magen mest helt ärligt (av nervositet och vad-fan-är-detta-ens. kanske inte ens är nåt kanske bara är stressad och inte har nåt med honom ens att göra???). ÅHH alltså Sandra det hade faktiskt varit lyckan i livet ju att bli kär och att nån blev kär i en tillbaka. Men hur fasen känns det ens? Känner mig så fruktansvärt onormal som känner mig ljusår bort ifrån hålla handen kramar hångel kärlek sex och sånt. :((( Är inte så mycket av en fråga men har under de åren jag läst din blogg varit nära så många gånger att lätta på lilla hjärtat och be om lite råd för hur man vet om man är kär och varför jag aldrig blir ens yttepytte det. (Tills nu då I GUESS???). Kanske kan det finnas nån som känner igen sig lite i kommentarerna eller så kanske du Sandra kan ge mig en lite peppande förklaring i the basics av kärlek i nästa fråge-svar. Kram och tack för att du skapat detta lilla ställe Sandra.<3 <3 <3
-> Hej gullis. Jag känner ba först och främst: sitt lugnt i båten baby! Sjutton år är ingenting, tycker inte att det är ett dugg konstigt att du inte blivit kär än. Vadå, vissa har ju mer eller mindre svårt med sånt. Det handlar bara om att du inte träffat rätt person än bara. No stress.
Ang nästa grej: jag och mina kompisar funderade massor på om vi var bi-homo-hetero i tonåren. Hur ska man veta liksom? Såna här tankar bär alla på och de är helt o-konstiga. Istället för att oroa dig skulle jag omfamna dom, hångla på, testa runt (om du vill alltså).
Och angående den här killen som du gillar: mysigt att du tänker på någon!
Njut av att gå runt med honom i huvudet, som en liten karamell. Var inte så noggrann med att känna att du behöver definiera vad du känner. Vad spelar det för roll egentligen? Du gillar honom, det räcker väl. Har du tur får ni till det och om inte så blir han en ung man du en gång gillade. Fler kommer. Så funkar livet.
Hejar på dig! Puss.
Var kommer vit-blåa platåskorna ifrån?
-> De är från Asos och två år gamla!
Himla fin kökshandduk. Var kommer den ifrån?
->De är från Anthropologie i New York.
.
Ang min midsommar: Men alltså har sååå himla mycket frågor, antar att du ej vill outa Veronica!? Men är hon trevlig/najs/gullig som man tänker sig? Å visste hon vem du var? Tänker ändå att många vet det och att ni är inom samma typ av bransch?!
För mig är ju ni på samma nivå liksom. Tänker ju mig att du kommer skriva en bok snart som blir till film och att hon skriver all musik.
Iallafall är sjukt avis på dig som fick hänga med henne plus avis på henne som fick hänga med dig.
Puss du är bäst och amazing!
Och en PS! Har träffat Veronica en gång på en signering och gjorde samma sak då, började med att säga att jag älskar henne. Ärligt alltså<3333
-> Hej och puss! Bra att Veronica vet att vi älskar henne : ) Hon var supergullig såklart. Ingen aning om hon visste vem jag var, det sa hon inget om. Tror inte? Men vet inte! Hon hade dock tappat rösten så hon kunde bara prata via anteckningsfunktionen i sin mobil. Men förstås mycket välformulerad förstås. Hoppas verkligen hon gör filmmusiken till min film om det skulle hända! 😀 puss.
Sandra! Hurdan är din och Gustavs relation och hur ser Magnus på det? Jag har en väldigt intim relation med en manlig gaykompis och min kille kan tycka det är lite jobbigt ibland. Vilket jag tycker är himla tråkigt eftersom varken jag eller killkompisen ens har förmåga att bli attraherade av varandra. Hur löser man?
-> Hej! Jag tror snarare att det är jag som ska oroa mig för Magnus och Gustavs relation : )
Nä skämt åsido, tycker inte riktigt att det är okej av din kille. Om jag var du skulle jag markera tydligt att det inte är det. Svartsjuka är en så otrolig seg grej, och faktiskt hela orimlig om den är obefogad. Sätt dig ner och ha ett deep talk men honom om detta. Jag tror när det gäller svartsjuka måste man vara lite hård, för oftast sitter det i den svartsjukes huvud, och något hen måste jobba på själv. Kram.
Hur känner magnus med att du inte vet om du vill ha barn?
-> Just nu: helt okej. Han är bara 28 år och har flera år kvar att vänta. Plus att han inte heller är sugen nu. Men han vill ha barn, någon gång. Just nu funkar det fint. Om jag kommer på att jag aldrig vill ha (vilket jag inte riktigt vet just nu), så kanske vi får ta den diskussionen då. Och då kanske vi inte är ämnade liksom. Eller vad 17 man ska säga. Just nu funkar det bra. Jag är väldigt mycket magkänsle-person och just nu känner jag att jag vill vara med honom. Om han känner i framtiden att bara jag inte räcker och att han måste ha bebis också får vi ta det då. Kanske vill jag ha bebis då också. Vem vet. Eller så skiljs vi åt och hittar andra. Orkar ej vara sentimental. Livet är till för att lösa sig och för att levas. Hur det än blir så blir det väl bra. Ursäkta om jag låter krass för disneyromantiker. Jag tror på kärleken i högsta grad, men jag tror ännu högre på att må bra i stora doser.
Superfint! Har ni beställt färgen från hemsidan eller går den att köpa i Sverige också? (ang vår väggfärg i vardagsrummet)
-> Märket Farrow and Ball säljs på färgbutiken ABC Färgekonomi på Birgerjarlsgatan 65!
Sandra! Kan du kika titt spamfilter för bloggen? Har skrivit kommentar på brevvän inlägget som inte kommer upp:/ <3
-> Hej! Ibland hamnar era kommentarer i spamfiltret men do not worry och ha tålamod. Så fort jag är vid en dator så godkänner jag dom kommentarer som fastnat där. Det har hänt några fåtal gånger under mina elva år som bloggare att de har hamnat direkt i papperskorgen av någon anledning, den försöker jag kolla med någon veckas mellanrum!
Hej Sandra, tycker så mycket om din blogg och har läst sedan innan Berghs. Men! De senaste veckorna så syns inga av bilderna i RSS-läsare längre (min favorit är Feedly). Har testat ett par olika apps, och ett par vänner har också problem.
Så himla trist och gör att jag kollar bloggen mer sällan! Är det något med din host kanske?
-> Jag har pratat med Metro ang detta och de säger att Feedly ska vara löst nu. Är det det? Låt mig veta så vi kan lösa. kram
Hej! En fråga om ditt olivträd och fikonträd (?), vad gör du med dem under vintern? Har läst mig till att de ska vara i kalla rum men som stadsbo har jag antingen balkong eller lägenhet att erbjuda mina träd. Hur gör du? Tack för fin blogg! Har läst den sen jag var fjorton och du inte ens tjugo.
-> Hej och puss! Vi ställde ut fikonträdet i trappuppgången under vintern där det är svalare. Kommer antagligen göra samma med olivträdet! Det funkade bra. Tyvärr blev fikonträdet sjukt i våras och dog, men det var av andra anledningar. kram.
Åh Sandra vill typ kalla dig min livsguru och därför har jag en livsviktig fråga till dig! Jag kommer vara i USA på obestämd tid från och med hösten, och min kille i Europa. Vi båda pluggar så ekonomin är tight. Har såklart läst igenom ditt fina distansförhållandeinlägg men som du skrev då – det är svårt att beskriva nåt när en är mitt uppe i det. Om du tittar tillbaka på det nu, hur var det? Vad är dina bästa tips? Tack för din blogg fuck va fin den är
-> <3. Du har rätt att jag har skrivit ganska mycket om långdistansförhållande genom åren.
Här kommer en liten hopsamling:
– jag pratar om det i videoformat för ett år sedan.
– ett längre inlägg om hur jag kände när jag var i det.
– mitt svar ang distansförhållanden när det precis tagit slut (sista frågan)
– jag svarar på en fråga ang distans under 2014.
– lite konkreta långdistanstips (sista frågan)
Men, för att summera är distans inte något jag kommer göra igen, för att jag tyckte det var slitigt, men inte något jag ångrar. Jag var väldigt kär i honom och ville vara ihop med honom, och eftersom vi inte bodde i samma stad var distansförhållande det enda rätta. Jag tycker man ska kämpa för grejer. Så om jag vore du skulle jag köra tills det brister. Bättre att ha försökt än inte alls, eller? Tror jag i alla fall? puss.
Tvättar du jeansjackor?
-> Ja jag tycker man måste det efter ett tag om man svettats mycket.
Hej Sandra!
Idag kom jag in på Berghs.
Jag är fjärilar och glitter i magen, men också dallrig spaghetti.
Hur gör man för att överleva första dagen, veckan, året?
Hjälp!
-> Heja! Oroa dig inte, alla är precis lika nervösa som du : ) Du kommer ha det så himla härligt och roligt!
Hej!
Appropå snapchat. Kan du inte göra ett inlägg om hur du använder snapchat? Jag förstår mig inte riktigt på det nämligen. Mvh 35+
-> Haha jovisst. Lärde mig det ganska nyligen så fattar verkligen vad du menar. Ganska förvirrande app.
hej! sån otroligt snygg bild på magnus och gustav, framförallt magnus. wow! har suttit och tittat på den och gillar färgerna och såklart motivet och allt. så duktig du är på att fota!!! (antar iaf att det är du som fotograferat). och: vill också ha lite mer info om snapchat för har inte riktigt fattat grejen, iallafall inte med att följa såna man inte känner? så är sugen på det inlägget för vill inte missa massor från såna man gillar bara pga man inte fattar grejen 🙂 KRAM!
Haha har faktiskt tänkt att Magnus och Gustav verkar nästan lite FÖR close haha…skulle inte bli överraskad om det skulle uppstå en liten (b)romans mellan dem 😉
Sandra! Jag blir stött när du svarar att det oftast är den svartsjuke som bär på problemet!
Jag var jätte svartsjuk på mitt ex och det var inget speciellt mer än att jag undrade vem han skrev med och han blev flyflrbannad för det angick inte mig. Jag blev jätte orolig och ju längre tiden gick blev det bara värre och värre. Jag blev misstänksam mot hans kompisar för jag fick aldrig höra vad de hittat på eller vem han ens träffat. Min svartsjuka blev bara värre och jag lovar, jag pratade med mitt ex (min kille då) och han sa att allt hände i mitt huvud men jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Vi bodde Tillsammans och det hände att han fick kompisar på besök som inte hört om mig. Jag upplevde inte att han pratade om mig och fick känslan av att jag inte dög och blev svartsjuk på hans kompisar…
En dag var han otrogen. Personen han hade skrivit med var en tjej han skrivit med på internet. Och de hade tänkt träffas flera gånger men det hade inte blivit av förrän en dag när det passade att vara otrogen mot mig…
Jag blev så jävla ledsen och förbannad!! Och jag önskar att jag hade vetat mera och tagit mig ur relationen tidigare. Men hänt är hänt. Istället hoppas jag att min historia kan lära andra att känner en sig inte trygg, ta reda på varför! Går det inte att bli trygg med en person, lämna den.
Tjejen som mitt ex var otrogen med visste inte om mig. Jag tog kontakt med henne för misstänkte att det var så och ville inte vara arg på henne.
Sen! En kan ju va svartsjuk utan att det behöver va attraktion inblandat. Lägger man mer tid på sin kompis och delar mer saker med den än sin partner tycker jag inte att det är konstigt om man blir svartsjuk. Då tycker jag en ska prata för att hitta balans. En kan ju bli svartsjuk på ens partners syskon eller barn från tidigare förhållanden också. Har man en svartsjuk partner: påminn denna om hur älskad den är!! Bli arg om du vill men glöm inte att din partner blir svartsjuk för att den tycker om dig! Funkar det inte, fundera på om relationen är värd att vara. Kanske har du inte nog med bekräftelse att ge.
Tack.
Livet är till för att lösa sig och för att levas.
Hej jag skriver med VÄRLDENS jobbigaste fråga, så förstår om du inte vill svara, för jag vill inte ens tänka på detta urtrista ämne egentligen. Det är de två grejerna VIKT och MAT. Har legat i min säng två dagar i rad och ätit isbitar för att jag känner att jag måste tugga på något hela tiden. Det är en sådan konstig känsla, men jag har inte kontroll över matdelen i mitt liv alls. Jag gillar att laga mat och så, men allt jag vill är att missbruka mat på olika vis dvs äta tills jag har ont i magen eller är döhungrig hela tiden för att känna mig smal. Jag tycker inte mat smakar gott längre, utan det är bara en grej som måste göras 3 gånger per dag som ger mig ångest. Jag äter chips, godis, glass och mackor för att det ska gå fort så jag bara kan bli av med problemet. Och alkohol, alldeles för mycket av det dessutom. Har ångest över att äta, inte äta, vad maten kommer ifrån osv osv. Hur jag ser ut är jag rätt ointresserad av egentligen, men jag vet att jag inte vill att folk ska kolla på mig och tänka att jag inte har kontroll. Jag tycker ju inte ens att mat är kul, kan jag inte lika gärna bli smal och verka kontrollerad då? Min hjärna är ett HÅL av svart ångest och dumma tankar, så allt detta är väl liksom bara körsbäret på hela eländet. Å jag är 20 år förresten och det är så jäkla tråkigt att ha det så bra omkring sig, att vara i sina snyggaste, bästa år – men hela tiden snurra in sig i grejer som inte ens finns. Mina vänner är alla axlar att gråta på, men jag blir inte bättre och det känns som att jag är ett svart hål som bara suger energi och tröst från alla andra hela tiden. Och nu gör jag det igen tydligen, men jag mår inge bra och hur 17 gör man för att klättra uppåt?
Nu är jag inte Sandra, men svarar ändå pga det du skriver hade kunnat vara jag för nio år sedan. Då kretsade allt kring mat – äta eller inte äta, vad jag skulle äta, vad jag inte skulle äta, hur mycket och hur lite, hur jag skulle kunna kräkas upp den utan att någon märkte. Efter flera år eskalerade det och när jag var tjugofyra var jag så djupt deprimerad att jag ställde mig på järnvägsspåret, redo att ta mitt liv. Detta var inget som någon annan – möjligtvis min mamma – visste om.
Jag tog inte livet av mig den dagen, istället sökte jag hjälp och det måste du också göra. Genast, som i nu på en gång. Du måste ringa vårdcentralen idag och du måste göra det hur mycket det än tar emot. När du pratar med dem ska du säga att du måste ha en tid NU. Inte om en månad eller om två veckor, för då kanske du hinner ångra dig utan nu. Vissa saker behöver man – MÅSTE man – ha hjälp att ta sig ur. Livet är fantastiskt och det är alldeles för kort för att kretsa kring mat. Det finns så många människor och platser och upplevelser som väntar på dig. Omfamna det, ta tillvara på det – det finns någonting efter allt det här som du känner nu, men för att det ska göra det, för att alla platser och människor och upplevelser ska finnas tillgängliga för dig måste du ta hjälp. Det är som vilken annan sjukdom som helst, ett brutet ben kan man inte laga själv och inte något sådant här heller.
Skickar dig massa styrka och kramar!
Hej Sandra!! Tänkte bara säga att pga brandrisk är det inte så bra att ställa saker i trappuppgångar.. Jobbade förut med trappstädning och fick dela ut lappar till dem boende som ständigt la ut mattor och ljusstakar vid sin dörr. Super trevligt OM det inte börjar brinna. Då kan det vara mycket riskfyllt att ställa ut stora krukor och lyktor som blir orsaken att folk snubblar och kanske skadar sig. Tyvärr fortsatte dem, men jag fortsatte plinga på och vara tjatig (pga deras säkerhet!)
Har du tips på boenden i NY? Vi är fyra tjejer som åker i höst och vill hyra lägenhet eller liknande på manhattan.
Kolla airbnb! Vi hyrde en lägenhet där när vi åkte ett gäng till NY, mycket fint att bo i egen lägenhet jämfört med hotell. Man fick en helt annan känsla av att bo i NY.:)
åh, tycker det är så fint av dig att svara så bra på våra kommentarer! kram till dig bästa sandra!
Ditt svar till tjejen som inte visste om hon var kär – sååå klokt och bra! <3
Hei Sandra! Ang. dette med barn. Kjenner meg ganske splittet rundt hele greia. En dag vil jeg ha barn, andre dagen ikke, typ. Selv om jeg føler at akkurat nå er jeg lykkelig uten. Men en dag, kanskje. Jeg vet at kjæresten min ikke har lyst på barn, han liker de bare ikke, men når vi har snakket om dette så sier han alltid at hvis jeg vil ha barn, så skal vi få barn. Og jeg vet ikke om dette føles rett, om du skjønner? Han sier han vil gjøre det fordi han elsker meg, men jeg kan jo ikke ”tvinge” han til å ta en så stor avgjørelse når han i utgangspunktet er så imot det. Er så forvirra når det kommer til dette! Hva synes du?
Jag tror att med ett sånt stort livsval som barn, så ska man göra det för sig själv…aldrig aldrig för någon annan, hur mycket man än älskar dem. Om han hade sagt att han inte vill ha barn men kan tänka sig att tänka om i framtiden så är det en grej. Men att göra det för att han älskar dig, nej, ingen bra magkänsla på den.
Men du känner ju honom bäst till slut, han kanske bara inte får fram det på rätt sätt?
Haha kan relatera till Gustav- Magnus-frågan! Min kille har världens bästa killkompis och jag kan verkligen känna något som i alla fall är i gränslandet till svartsjuka när de hänger tillsammans. Men jag hoppas att min kärlek ändå håller honom min <3
Att: Tjejen som kommer att ha sin kille overseas! Jag bodde med min kille nio år i East Village, NYC, sedan 2 år bor jag i Europa och han mellan Israel-NYC. Vi träffas mest i Europa, och Israel. Jag tror distansförhållande är lite som att ha unge, är man stark i sitt förhållande kan distansen fördjupa och stärka relationen men har den redan brister och svagheter så synliggörs den i den geografiska distansen. Efter 11 år tillsammans kan jag fortfarande känna mig nykär i min E när vi ses, vi slipper tjatet och gnatet i vardagen, och är alltid nyfikna och snälla mot varandra. Jag är närmare 40 och nästan alla mina vänner separerar (och många blir ledsna, lite bittra och sargade) medan jag känner att jag vunnit högsta vinsten på lotteri som har funnit min soul mate, vi behöver inte hänga i tid och otid för att bekräfta varandra, utan snarare är varandras bollplank för vidare (själv)utveckling! Jag tor man måste vara en viss typ av människa för distansförhållande, behöver man tryggheten i att ha rutiner, och äta samma falukorv på tisdag, och gå ut på fredag så är det nog svårt. Good luck!
Åh tack för svar det var jag som skrev frågan, så tack liksom både till dig och till Sandra <3 fint att höra
Grymt att du står upp för din osäkerhet om att skaffa barn. Jag är bara 16 år men tror inte att jag vill skaffa barn. Men det är väl inget problem då jag kan försvara det med att jag inte ens kan få barn själv. Men det är skönt att någon vuxen visar att är ok 🙂
Alltså du är så grym som skriver om att inte vilja ha barn. Är ihop med en tjej och känner att det är LIFE men också att det är saker som förväntas av en som ”faller” bort, bland annat den där heterofamiljen som tydligen alla måste vilja ha. Ditt svar om din icke-existerande barnlängtan var så bra! Man får ta allt när det kommer och hitta lösningar. Blev iallafall pepp av ditt svar och ville att du skulle veta det.
Hei Sandra!
I går så jeg filmen ’Life Partners’ (2014) og tenkte jeg skulle tipse deg om den! Handler om to venninner i slutten av 20-årene som alltid henger sammen og gjør alt sammen, helt til den ene får seg kjæreste og går inn i et seriøst forhold. Fin, trist og lett gjenkjennbar!
xx
Hi Sandra, I’m reallyyyy curious about one thing. I was about to say ”ohh at last someone asked” but then figured out that it’s a slightly different question than I think.
What is the relationship betw. cute Gustav and Magnus? I mean of course they are getting along together well but beside is there any attraction? 🙂 I just feel it from the pics… yand I’m very open to this kind of things but if it’s not that way for you sorry about the guestion<3
Hi Sandra, I’m reallyyyy curious about one thing. I was about to say ”ohh at last someone asked” but then figured out that it’s a slightly different question than I think.
What is the relationship betw. cute Gustav and Magnus? I mean of course they are getting along together well but beside is there any attraction? 🙂 I just feel it from the pics… and I’m very open to this kind of things but if it’s not that way for you sorry about the guestion<3
Hej. Måste bara säga att om du inte har sett Maria Lang-serien/filmerna så finns dem nu på Netflix och tror verkligenverkligen att du skulle gilla dem. Alltså SÅ bra och spännande, för att inte tala om kläderna och scenografin<3 så himla bra!
Tack för en superpeppig och fin blogg, blir alltid så himla glad av att kika in här!!
Alltså så många bra citat i det här inlägget! ”Njut av att gå runt med honom i huvudet, som en liten karamell” tar jag med mig.
”Orkar ej vara sentimental. Livet är till för att lösa sig och för att levas. Hur det än blir så blir det väl bra. Ursäkta om jag låter krass för disneyromantiker. Jag tror på kärleken i högsta grad, men jag tror ännu högre på att må bra i stora doser.” – Så jäkla bra sagt! Gjorde min dag.