På sommaren läser man ju extra mycket och här kommer därför en dubbelrecension av två böcker jag läste ut förra månaden. Romanen Åsneprinsen av Caroline Hainer och ungdomsromanen Du, bara av Anna Ahlund.

Åsneprinsen handlar om Jim som föds någon gång på sjuttiotalet och sedan växer upp. Vi får följa honom genom hela livet. Jim har inga särskild kvalitéer eller talanger. Han är medelmåttig och drömmer inte större än någon annan. Det är också det som gör den här boken intressant – till skillnad från de flesta andra romaner där huvudkaraktären har någonting eller drivs av någonting är Jim en av de statister i bakgrunden som går obemärkt förbi, men här sätter författaren honom i strålkastarljuset.
Jim har dock en talang som förföljer honom livet ut: han kan skrika exakt som en åsna.

Plus:
Jag tyckte mycket om denna roman som mer eller mindre handlar om att slösa bort sitt liv om man ska vara krass. Eller det är i alla fall känslan som jag fick av Åsneprinsen. Om man aldrig tar några chanser och risker så rinner bara tiden ur ens händer och det är så jäkla deprimerande och väldigt sant. Det tog ganska lång tid för mig att läsa ut den för att jag fick så sjukt mycket dödsångest. Dagarna går och sedan finns man inte mer. Att en bok drabbar en på det viset är ovanligt och ett stort plus tycker jag.

Minus: Tyckte lite att hans förhållande med tjejen Vera kändes påtvingat inskrivet. Varför, tänker jag flera gånger, varför varför varför skulle hon stå ut med honom? Det stämmer liksom inte. Inte ens genom hennes ögon finns det något intressant att plocka ur Jims karaktär. Det ledde till att jag började ifrågasätta idén om Jim litegrann, att han trots allt kändes lite för personlighetsfattig, så pass att man var tvungen att skriva in lite för aparta skeenden för att få historien att gå framåt.

Allt som allt läsvärd bok.

Mot nästa bok! Du, bara är Anna Ahlunds debutroman och handlar om sextonåriga John som blir kär i artonåriga Frank. Frank jobbar i en pappershandel, viker origamifåglar och lyssnar på Nick Drake. Problemet är bara att Frank är paxad av Johns storasyster Caroline. Men John dras mot Frank på ett sätt han aldrig tidigare känt, han bara måste ha honom.

Plus:
Lättläst på ett bra sätt, sträckläste ut boken på några dagar. Det märks att författaren tycker mycket om sin karaktärer och värnar om dom på något vis. Fint om kärlek mellan samma kön utan att just det problematiseras någon gång under hela bokens gång. En feelgood-roman helt enkelt. Perfekt sommarbok för en högstadietonåring tror jag.

Minus:
Jag gillar såklart att sexscener får ta för sig i en ungdomsbok, men ibland kändes de inte helt sammanhållna med resten av historien. Typ som att författaren skrivit för att hon själv blivit så eggad av det snarare än hållit ihop sexet till karaktären. För mig kändes det iaf inte helt verkligt att en ganska nervös nybliven sextonårig oskuld tar rejäla initiativ och har modigt dirty talk. Tyckte även att vissa interna grejer och konversationer de hade för sig var skämskuddiga och klyschartade.
Detta kanske bara är jag dock, för har sett att denna debutroman har fått fin kritik på bokbloggar.

Glad läsning.

.

Translation. Two Swedish books I recently finished.