Hur vet man vilka som är ens vänner? Hur vet man när det är dags att säga upp vänskapen? Och hur gör man då i så fall? Funderar ihjäl mig själv på det här just nu och kommer inte fram till något vettigt.
→ Hej! Jag vet inte hur gammal du är, men först vill jag bara säga: alla vänskapsrelationer blir bättre med åren. Att vara kompis i tonåren exempelvis kan banne mig vara kämpigt. Man är så osäker i sig själv och blir osäker i sina relationer och osäker på om folk verkligen gillar en på riktigt och vad som är på riktigt och inte och så vidare. :/ Ju äldre du blir, desto tryggare blir du och desto tryggare blir du också i dina vänskaper. Och bättre på att sätta upp krav.
Hur man vet vilka som är ens vänner är nog för att man någonstans bara känner det. Man är sugen på att ha dom runt sig. Man mår bra av dem.
Det är dags att säga upp vänskapen när den tar mer energi och den ger. Jag har sagt upp flera relationer på grund av den anledningen: att jag lämnades kvar helt dränerad efter att vi umgåtts. Så ska det inte vara.
Hur man gör slut beror lite på vad man orkar just då och var någonstans du är i livet liksom. Men du kan ju 1. Säga som det är: att du behöver en paus från personen just nu för att det inte känns hundra mellan er. Man behöver inte vara elak bara för att man säger så, man behöver inte ge massa anledningar på vilka sätt den här personen inte funkar ihop med dig. Så länge man är tydlig med vad man vill förstår oftast folk. Annars kan man 2. Helt enkelt vara ”upptagen” tills personen i fråga fattar. Detta är kanske ett fegare sätt, men ibland får man vara feg.
Ha inte människor runt dig som gör att du mår dåligt. Alla relationer är till för att få dig att må bra, att växa som person och för att göra just din verklighet lite bättre. puss.
Ställde en fråga till dig i en tidigare bokrecension som jag aldrig fick svar på. Kopierar och klistrar in den:
Älskar dina bokrecensioner!
Vad jag inte får ihop är hur då hinner läsa så pass mkt böcker som du gör? Läser du sjukt fort? Jag menar du är ute på dagliga, och sena, äventyr hela tiden, bloggar, fotograferar, redigerar, aktiv i sociala medier och skriver även böcker själv vilket allting måste ta sjukt mkt tid. Du verkar ägna mkt tid till att kolla på serier och filmer också. Läser du innan du somnar? Eller har du avsatt en timme per dag till bara läsning, eller hur gör du? Jag fattar inte, haha. Kram
→ Hej! Jag läser i luckor! På tunnelbanan, ibland när jag äter lunch, innan jag går och lägger mig, på flygplan och ibland på dagtid. För mig är nyckeln att läsa ofta men korta sessioner. Läser sällan längre än 20 minuter åt gången (om jag inte är på vacay). En annan sak man kan tänka på är att jag ser mitt bokläsande, mitt filmtittande och mer eller mindre mitt popkulturella konsumerande som ett jobb. Det är ju research till när jag tipsar er om grejer här på bloggis! Alltså ser jag inga problem att läsa mitt på blanka dagen när andra kanske är på kontoret och så. puss.
Jag undrar en grej så mycket: varför är du team Aidan? Berätta!!!
→ Tycker Aidan är den vettigaste av Carries alla snubbar. Jag tycker Big är som en velig tonårspojke som använder metoder som jag föll för som sjuttonåring men som jag skulle skratta killar rakt upp i ansiktet om de sysslade med nu. Aidan är ändå rak, trygg, ärlig och älskar henne villkorslöst. Han står kvar. Det är så jäkla viktigt att den man är ihop med gör just det. Dessutom är han snygg.
Vill passa på att ställa en fråga. Det är så att jag är bjuden på en fest senare i höst där temat är typ ”början av 2000-talet”. Då jag själv är född 1998 har jag inte så jätte bra koll på vad som ”var inne”just då och tänkte därför om du har något tips?Tack för en jätte fin och peppig blogg! Kram Julia
→ Hej hej och tack! Man kan ju va panda exempelvis, med svart hjälmfrisyr och schackrutig kjol. Eller poppare med stjärnor under ögonen, tung lugg och BD-tröja. Eller så kan man ha Paris Hilton-stilen med låga minikjolar i kulörta färger, navelpiercing, taxklack och bakåt-hårfönad frisyr. Eller amerikansk emotjej a la Avril Lavigne med löst hängande slips, trasiga strumpbyxor och mycket kajal. Eller så kan man va Stureplansbrat med rosa uppvikt skjorta och två skumpor (pga man vaskar ju den ena). Haha, nu kommer jag inte på något mer, men skulle även söka på ”2003” och ”2002” etc på Buzzfeed för de har gjort massa listor om att det modet som gällde då var det värsta som hänt oss.
Du kanske har sagt det förut, men var ifrån är din underbara regnjacka? Kram<3
→ Hej! Den är från Petit Bateau och finns alltid i deras sortiment, bra va! Ett tips om man tycker något är fint på bloggen kan man skriva ”regnjacka”, ”bestick”, ”moon rise kingdom poster” eller något annat man undrar över i sökfältet under min header. Jag har med största sannolikhet (typ hundra procent!) svarat var grejer är från, så ni inte ska behöva undra. kram <3
Hej Sandra!
Jag ser så mycket fram emot din bok och tänkte förboka den. Jag gjorde det med ”Det handlar om dig” också, då var det erbjudande (eller vad man kallar det) ”förhandsboka och få ett signerat ex”. Jag tycker sånt är så otroligt fint, att liksom ha en liten hälsning där i.
Så innan jag förbokar tänkte jag bara höra om detta kommer ske även med denna bok?
Puss och hej!
ps. höll bokstavligen på att springa in i dig i Göteborg i helgen, så himla fin!
→ Hej och puss! Som det ser ut nu verkar det inte som att det blir så. Men jag vet faktiskt inte än! Det är inte min idé utan då var det Bokus som hörde av sig med det erbjudandet och förslaget under förra boken. Hade jag vetat då hade jag ju liksom aldrig peppat någon att handla innan dess, pga fattar att man tycker det är roligare med en signerad. Men nu kommer ju boken ut om mindre än en månad så jag har svårt att se hur den kampanjen helt plötsligt skulle uppstå nu.Jag kommer däremot åka runt lite överallt i höst och signera och föreläsa! Då får man ju såklart ta med sin bok <3
Hej! Har inga frilansvänner, behöver hjälp.
Jag har just fått ett uppdrag med bilder + copy. Jag har INGEN ANING OM HUR MKT jag ska ta betalt? Hur börjar man ? Jag har x antal personer att intervjua, x antal bilder att ta x antal texter att skriva.
Har du någon bra sida eller dylikt jag kan titta på? Tidigare har jag bara fotat bröllop på frilans.
mvh förvirrad
→ Hej! Jag vet inte någon exakt sida för reklambranschen-frilansare, men mitt tips är Facebook. Det finns massor av frilansgrupper på Facebook som kan hjälpa dig med detta. Jag är iaf med i en för reklamare som heter Kreatörsgäris, men den handlar inte riktigt om cash eller renodlat om frilansare (men kan säkert göra om man frågar!). Har någon tips på sajter/platser som kan hjälpa till, skriv i kommentarsfältet!
Nu till mitt eget tips: jag skulle räkna ut hur många timmar det jobb du har fått ungefär kommer ta för dig, räkna ihop timlönen och sedan be om den summan. Skulle säga cirka 1000 kr – 3500 kronor i timmen beroende på hur erfaren du är och vem som är kunden. Du kan antagligen ta mer betalt än du tror.
Min fråga har inte så mycket med inlägget att göra men: Har du lagt upp ett recept på tryffelpasta på bloggen någon gång? Är så sugen på att göra själv! Jag har försökt leta runt lite på bloggen men inte hittat ett recept på tryffelpasta. Kanske någon annan läsare som har ett bra recept?
→ Hej! Jag har massor av tryffelrecept om du söker på ”tryffel” i sökfältet! Sitter och skriver detta på Oslos flygplats som är halvdåligt internet så det är bättre om du kollar själv. Hoppas okej : ) Jag använder oftast tryffelsalt eller tryffelolja. Och ja, jag vet att oljan till stor del mest är tryffelessens och inte äkta tryffel, men det smakar ju asmycket och det är ju det man är ute efter. Har även några recept med sommartryffel. Har en matkategori man kan nosa runt i! Ärligt talat tycker jag man kan riva över tryffel/addera tryffel till nästan alla krämiga, gräddiga pastor! Kör ba kör.
HUR HAR DU RÅD ATT RESA SÅ OOOOOOOOOTROLIGR MYCKET ?!?!??
→ Jag tjänar bra med pengar och har inga barn, ingen bil, inga huslån etc. Dessutom bor jag ju ihop med någon och delar på hyra och matkostnader etc med honom. Det gör att jag kan lägga typ alla pengar på grejer jag tycker är kul. Kul va!
Hej! Ville bara säga ett jätte sent tack för svaret på frågan om vänskap. Det var ett himla bra svar och jag behövde verkligen få höra det.
(En fråga till nästa gångs frågorochsvar)
Alltså Sandra, det här med tinder, kärlek och distans. Jag är en 21 årig tjej som aldrig haft pojkvän, bekräftelse av killar är liksom inte något mitt universum blivit tilldelad. Så hängde jag i göteborg en helg, matchade med en snubbe, vi började prata och har nu pratat titt som tätt i kanske 3-4 veckor, jag skriver ofta först och han stället ofta frågor, verkar intresserad på ett lugnt sätt. Men som jag nog blir stressad AV. Han försvann ett tag men hörde av sig igen och för nån dag sen såg jag att han ändrat hela sin hinderprofil OCH JAG VET jag har inte paxat honom vi är inte bundna till varandra och han avgör inget i mitt liv. Men det är farligt att börja bry sig om nån som en liksom aldrig 1. träffat 2. som lever sitt liv x antal mil ifrån en och som 3. är lite svårtolkad. Så vad gör en nu, fortsätter en som vanligt, för alltså jag vill ha kontakt med honom, men någonstans inte vara för på, som det känts som innan. Fan kille är skit ibland och det suger när en människa rubbar ens existens. Puss och tack för att jag fick ventilera några ord.
Till er teenagers som läser denna blogg: ”tjänar bra” är det viktigaste i denna ekvation. Inga barn och inga lån, prioriteter och budget räcker inte, en har inte råd att leva den här livsstilen om en inte är extremt priviligerad. En har haft kontakter och stöttning, samt finansiell trygghet som har gett möjlighet att ta de där spännande frilansjobben då och då, kunna volontära, jobba gratis och hålla sina vägar öppna för att man inte behöver dra in en månadslön.
hej! självklart är jag medveten om mina privilegier, men en månadslön har jag haft sedan jag var 21 och det har jag fortfarande. självklart behöver man dra in en månadslön för att kunna resa ofta och mycket (och såklart, ha möjligheten att kunna jobba lite överallt på världen så som jag har just nu!) kram.
”självklart”
Det er vel ikke selvsagt i det hele tatt. Spesielt ikke for noen som lever av å legge ut bilder og tekst fra en livsstil som er uoppnåelig for de aller fleste av leserne sine uten å adressere dette i det hele tatt. I den grad jeg har lest noe om dine privilegier i denne bloggen, er det at du fortjener din lønn og ikke har hatt det enklere enn andre i karrieren. Men jeg kan ha oversett noe, får jo ikke med meg alt.
Jeg unner deg det du har, men tenker at det er viktig for dem som leser å vite at dette ikke er normalen for folk uten barn og bil. Spesielt ikke når man er under 25-30 år. Synes svaret ditt ble litt defensivt, da jeg ikke tolker kommentaren som rettet mot deg, men heller til andre som leser.
Fast.. Det är ju ett helt sant svar. Tjänar bra är inte den allra viktigaste delen, det är delarna ihop (såvida vi inte pratar om astronomiska summor i inkomst, då spelar inget annat så stor roll). Jag kommer om ca 5 år (efter 6 års plugg och några års arbete) tjäna bra, men då har jag också enorma studielån, kommer högst sannolikt vara nära till att skaffa både barn och huslån dessutom. Det är en helt annan ekvation än om jag hade vart utan några lån och utan barn. Men det är val jag gör, jag kan ju lika gärna välja bort att studera så länge (och dyrt utomlands) och kan fortfarande välja bort att skaffa barn direkt eller huslån. Är ju ingen som påstår att möjligheten till allt detta inte är ett privilegium (och ett stort sådant), men det är ju ändå sanningen att det förutom inkomst till stor del handlar om livssituation.
Dette svaret:
”Jag tjänar bra med pengar och har inga barn, ingen bil, inga huslån etc. Dessutom bor jag ju ihop med någon och delar på hyra och matkostnader etc med honom. Det gör att jag kan lägga typ alla pengar på grejer jag tycker är kul. Kul va!”
Altså, inspirasjonen! Du er queen. <3
Hejsan! Jag har ett så kallat ”typiskt kärleksproblem”
Jag är sjutton år och har väl aldrig riktigt upplevt riktig kärlek. Jag vet inte hur det känns att ha fjärilar i magen eller hur knäna viker sig av en blick, eller om det över huvud taget ska kännas så?
I alla fall! Jag har alltid haft ögonen för en kille som jag mer eller mindre känt sedan dagis och nu precis innan sommaren började vi prata och även ses.
Allt kändes bra till en början men det hände liksom aldrig något. Vi sågs, spelade minigolf, hade picknick i parken men mer än så var det inte.
Jag som alltid har suktat efter honom, år efter år och nu när han var så nära var det som om jag inte var intresserad längre?
Vi pratar fortfarande då och då och den frågan jag ställer mig är om det är värt att satsa? Han är en superfin och trevlig kille med precis det där jag trodde jag letade efter. Kanske kan kärleken växa fram? Kanske känner han inte alls samma som jag? Samtidigt vill jag inte ge mig in i något och råka leka med hans känslor om det nu skulle visa sig att det inte fanns några från min sida!
Snälla Sandra eller någon fin människa där ute… hjälp en vilsen tonåring!
Om jag får säga vad jag tror så tror jag inte han är din perfect match. Du har målat upp en bild av honom som inte stämmer med verkligheten. Om ni hade passat ihop så hade det hänt något på dejterna, typ du känner att du måste kyssa honom eller liknande. Men det är lugnt, du kommer hitta rätt. Och när du gör det kommer du känna att du måste vara nära honom hela tiden, ni dras till varandra som magneter.
Men hej Sandra, lägenhetslån då? Din lägenhet är/måste ju va dyrare än ett hus en från arbetarklassen nånsin kommer ha råd med :O puss
Hej,
Har du köpes eller hyreslägenhet? Om du inte lånat pengar till den så grymt jobbat (annars också såklart )! Girlpower!
När räntorna är så låga som nu så betalar man mindre för en bostadsrätt än en hyresrätt per månad…
Ja men självklart är man Team Aidan! Jag kommer aldrig förstå att man skrev ut honom ur serien, han var ju rätt för Carrie.
Så vettigt skrivet om Aidan! Precis så det ska vara 🙂
Gillar svaret på sista!:)
Hej! Tips till hon som undrade hur hon ska ta betalt: gå med i någon grupp på Facebook, tex Frilansjournalisterna (där är jag med). det finns en frilanstaxa som är knappt 8000 per dag som man kan ha som utgångspunkt och sedan förhandla med uppdragsgivaren. Tänk på att efter skatt och avgifter får du knappt hälften kvar av det du fakturerat. Lycka till!
Vaskning blev väl ändå inte en grej förrän senare än ”tidigt 00-tal”! De flesta referenserna i wikipediaartikeln ”Vaskning av champagne” är från 2011, så skulle tippa på att det var då som det diskuterades som mest.
Hej!
Jag är också team Adrian och jag fattar inte hur man kan vara team Big? Adrian är min drömkille som tycker om djur, gör fina möbler, fixar, vågar starta företag, har vänner och älskar Carrie precis för den hon är. Big är omogen, osäker, får Carrie att känna sig osäker och tvivla på sig själv. Han är precis som du säger, en kille som man tyckte var spännande när man var 15 år, men inte mycket mer än det och jag blir irriterad att hon alltid går tillbaka till Big. Varför säger inte hennes vänner någonting? Förstår inte team big.
Sedan så tycker jag att sista svaret är faktastiskt, jag lever lite i samma sitation. jag tjänar bra med pengar, min kille och jag delar på lägenheten så har inte så mycket utgifter, och jag har inga barn. Det enda problemet är att jag aldrig har tiden och jag är så himla ledsen över det. Jag avundas dig att du har tiden, för det är den jag saknar mest.
tack för en fin blogg.
Visst är det ett privilegium att ha ett jobb med bra betalt, fria tider och som en trivs med. Jag reser också så ofta jag kan, nu har jag barn men får det att funka ändå, och det slår mig då och då vilken enorm fördel det är att ha råd och tid. Blir ibland rädd att jag tar allt för givet, men jag tror inte det, det känns som att jag skulle re ut livet lika bra om jag var tvungen att ta ett lågbetalt jobb med obekväma arbetstider, då skulle jag bara vara dubbelt så glad att jag faktiskt passade på att resa/roa mig nu när jag har chansen.
Att passa på medan man kan – känns inte det lite som 80-talisternas livsanda?
ps. din förmåga att få folk att skriva av sig alltså! haha.
Tycker det är så synd att så många tycker att vänner som tar energi ska göras av med. Har ni aldrig gått igenom något svårt och behövt era vänner där? En kompis till mig t.ex. förlorade sin syster i cancer och min kompis var rent ut sagt asjobbig i något år, grät jämt, ville aldrig hitta på något kul, väckte mig mitt i natten osv. Men man ställer ju upp för de man bryr sig om. Jag var säkerligen också en riktig energitjuv när jag hade ätstörningar som jag sen blev frisk från. Många bara försvann utan att förklara (det är förkastligt tycker jag, inte okej att vara feg) men några få offrade sig och de skulle jag göra samma sak för.
Tycker det är hemskt att överge människor som inte är på topp. Man vill inte vara en energitjuv men det är svårt att vara pepp och energigivande jämt om man går igenom något svårt.
Man ska aldrig någonsin överge en vän som behöver en och jag hade funnits dag som natt för den som miste sin syster precis som du. Jag har en mamma som blev sjuk när jag var två år och alla hennes vänner lämnade henne med en gång för de prioriterade sig själva och sina intressen över min mamma som behövde en axel att gråta mot. Deras liv gick vidare och de gav aldrig min mamma en tanke. Däremot är det nödvändigt att göra sig av med en vän som stjäl ens energi det vill säga kväver en och endast placerar sig själv som nummer ett. Det är stor skillnad på en vän som går igenom svårigheter och en vän som är så inne i själv och så narcissistisk att personen i fråga avundas sin egen spegelbild.
hej! du har missförstått ordet energitjuv! Googla ”energitjuv” så kommer du förstå. Det vore helt orimligt om jag menade att man inte ska finnas där för sina kompisar i svåra tider, det är aBsOLUT inte vad detta handlar om. kram.
Om man mår dåligt pga att ex: en familjemedlem gått bort så är man inte sig själv. Visst kan man ha ett dåligt beteende då och vara en energitjuv, folk får helt enkelt ha förståelse för att man inte är sig själv just då.
Härligt att prioritera mycket resande! Är det en hyresrätt ni har?!
fast har man bostadsrätt är sällan hyran högre än hyresrätt. vår bostadsrätt kostar oss ca 5000/mån o e man 2 som delar……
såklart att det är ett lån men man betalar ju inte alls så mkt varje månad.
Undrar också över det. För om det är en bostadsrätt så måste du väl ha något lån för detta?? Har du någon smart budget du kör varje månad som du kan dela med dig av? Du är alltid så organiserad med allt ifrån spotify, dina bilder och hela ditt bloggupplägg. Älskar det! 🙂
Haha reagerade också på detta. Har du inga lån på lägenheten?! OMG.
jag har lån såklart! men man betalar (oftast) mycket mindre i hyra när man äger en lägenhet än när man hyr den. och då räknar jag in lånet. Min avgift är låg dessutom!
Alltså svaret på sista frågan är just nu mitt life goal. Hitta ett jobb jag trivs med och med bra lön, inte ha en massa lån eller barn utan låta pengarna gå till kul grejer. Inspirerande att läsa! Måste bara hitta pusselbitarna.
Viktigt det där du sa om att man ska omge sig med människor som ger en mer energi än man tar. Jag har haft riktiga energitjuvar till vänner. Efter att vi slutat umgåtts har jag mått så himla mycket bättre psykiskt. Viktigt att ta hand om sig själv och inte låta sig utnyttjas eller släppa folk nära som inte vill ens bästa. Vänner ska höja en, inte sänka en!
Hej! Åhh, jag håller helt med dig. Dränerande vänskaper är något som jag verkligen har brottats med under mina 20, numera 30. Bara två stycken, men oj vad det känts. Jag har upplevt att de efteråt konfronterar, särskilt om man springer på varandra i gemensamma kretsar och fäller dräpande men tvetydiga kommentarer. Ett bevis på att det var rätt beslut, men jag går med ångest och dåligt samvete att jag var den som drog mig undan. Rationellt vet jag att man skall tänka på sig själv, ta bort sig och fortsätta framåt – men emotionellt känner jag mig som om jag fortfarande är i deras klor.