God morgon! Här kommer ett riktigt klassikerboktips: Sylvia Plaths första och enda roman, Glaskupan.
Den kom ut i början av 1963 och bara några veckor efteråt tog Plath livet av sig. Boken är delvis självbiografisk. Huvudkaraktären går runt med liknande tankar och skildrar Plaths egen depression.

Men det börjar här. I New York. Esther får tillbringa en sommar på Manhattan tillsammans med ett gäng andra talangfulla och vackra unga kvinnor. Man kanske kan säga att de är typ dåtidens modebloggare? De körs runt av chaufförer mellan flådiga middagar, blir fotograferade, får dyra smycken, går på cocktailfester och skriver noveller som publiceras i veckomagasin. Alla ska börja hösten på fina college och varenda en spås en lovande framtid (= dvs gifta sig rikt).

Esther är lite av gruppens stjärna. Hon kan både skriva och vet hur man för sig.
Men trots det gnager något i Esther. Hon vill inte ju alls gifta sig och lämna skrivandet när sommaren är över. Hon drömmer om att vara fri, precis så som män har möjlighet till att få vara.

Så. När sommaren tar slut och Esther åker hem till sin hemstad tar boken en abrupt vändning. Från att ha handlat om fest, glitter och glamour i New York handlar den om en ung tjej som är helt vilse. Esther går ner i en depression och börjar strategiskt, i total hemlighet, planera sitt självmord.

Jag tyckte det här var en otrolig roman. Älskade hur den helt ändrade riktning och språket är så fint. Ångesten kändes rakt in rakt i och jag kan bara tänka mig hur mycket den behövdes tidigt sextiotal. Lika aktuell nu i och för sig. Läs den!

.

Translation. Recently finished The Bell Jar by Sylvia Plath. Her first and only novel, about a teenage girl who spends her summer in New York, haning out with friends, partying and dating boys. In the fall when she returns home she falls in to a deep depression and starts to plan her suicide. Really liked this book a lot, the language is amazing.