Rebecca skickade några fotografier som hon tog på mig för något år sedan i samband med hennes fotoprojekt Project Femme, tänkte att jag kunde pynta bloggen med dem denna onsdagsmorgon.
Vårt citronträd var fullt med frukter tydligen när bilderna togs. Och vårt golv…jag vet. Det är så skrapigt och oälskat. Jag hade liksom ingen aning om när jag flyttade in i lägenheten att man brukar slipa golv? Hade ju aldrig ägt en lägenhet innan och ingen berättade för mig att det är så man gör och att de liksom blir fina då. Alltså skyller inte på någon, mer fascinerad över min totala cluelessness. Lär ju liksom inte hända nu att de slipas förrän vi flyttar därifrån. Oh well, tur att man oftast tittar rakt fram ändå!
Kommer sakna solljuset i köket nu när vi närmar oss november. Jag sitter ju förresten på ett plan mot solen när detta inlägg publiceras. Så knäppt ju, men kul med värme. Kanske blir lite färre blogginlägg resten av veckan pga det, så ni vet.
puss.
Translation. Some pictures Rebecca took of me in 2015.
Finaste du, och duktiga Rebecca!!
That’s amazing that you got lots of lemons from your tree!
-Christine
http://www.christinelovestotravel.com
tror den där ”jeansjackan” är min favorit i din garderob.
och lite off topic, var hittar man fina ögonskuggor i aprikos färg? tycker det är omöjligt att hitta!? halp!
Så fin du är!
Ibland om mitt internet krånglar så jag inte kan se bilderna till dina inlägg brukar jag läsa inläggen ändå. alltså bara texten. Och är typ nästan lika nöjd. ganska knäppt kanske? men har följt din blogg sen -07 och det har alltid varit för texten snarare än bilderna, tom det här mer avslappnade vardagsskrivandet tycker jag du gör så himla bra. ha det fint i solen!
Åh, mycket finare med patina och karaktär när det är riktiga massiva parkettgolv som dina!
För mig är detta hur de riktiga parisiska parketterna ska se ut, inte blanka och platta.
(Tråkiga laminat däremot blir ju ännu tristare av slit, men dem kan man ju inte heller slipa.)
fina bilder!
tycker ändå det är fint och charmigt med lite slitna golv! Det blir liksom någon slags mysighet över det