Vi träffades i ett land många timmar i en flygstol från Sverige där vi umgicks varje dag i två månader. Oftast tyckte jag han var jobbigast på jorden men ändå vilade jag alltid tryggt i hans närvaro. Sedan vi skildes åt har jag tänkt på honom varje minut. Är det möjligt att tänka på någon så ofta? Om en vecka är han med mig igen. Jag längtar så jag spricker.

I dag kom lykken da jeg syklet forbi jobben til Mira. Hun så ut vinduet akkurat da jeg så inn, og vi gav hverandre et slengkyss før jeg syklet videre. Jeg er så glad i Mira!

Vi bjöd in till trerätters och fest med bubbel, skratt och en massa skoj. Ändå firades det nya året in med tårar mitt i natten för att allting gjorde så jävla ont. Men tänka sig att då ha en sådan tur att ha världens bästa kompis som agerar lilla skeden, gulligaste nya pojkvännen som agerar stora skeden. Och mitt däremellan låg jag, varm under två täcken och fick somna till ljudet av andetagen från två av de bästa jag har.

Jag är tränare för barn som åker konståkning. På lördag ska vi ha uppvisning. Varje barn ska åka själv på isen, men de har samma program. Dock gjorde jag experimentet att låta alla barn själva välja vilken musik de ska åka till. Nu sitter jag och gråter en skvätt över hur fint det kommer bli. Sofia 7 år ska åka till ”Tjejer är bäst” och Noomi 6 år ska åka till ”Karma Chameleon”. Drygt 40 barn ska vara med. Jag kommer kanske gråta hela dagen. Sen får alla medaljer innan vi släpper loss med SKRIDSKODISCO. vilken grej va. Sen ska jag säga hejdå till alla på obestämd tid, då kommer jag gråta ännu mer. Men ändå tänka att det är fint.

Två timmar hade gått på 2017 och jag dansade på ett svettigt dansgolv på medborgarplatsen. Jag såg en rödlätt britpoplugg som dansade på andra sidan rummet och jag viskade till min kompis att honom ska jag ha. Tre timmar senare åker jag och britpopluggen hem till mig. Väl där, upptäckte jag att mina nycklar var borta och vi kom inte in i lägenheten. Vi satte oss på uteplatsen i väntan på min rumskompis, vi lyssnade på The Clash ’Guns Of Brixton’ på mobilen. Jag vilade huvudet i hans knä och vi delade på en flaska fruktsoda som vi hittade under en utebliven solstol. Efter en timmes kyla och hälften kyssar kom vi äntligen in.

Jag hade den där klassiska ”pigga timmen” på morgonen dagen efter man varit ute. Han ville bara sova men låg halvvaken och lyssnade på mig. I säkert 30 minuter babblade jag och försökte förklara varför vi minsann var VÄNNER och att vi INTE dejtade, trotts att vi umgåtts prick jämt i tre månader nu. Sen somnade han tillslut och jag låg kvar och tittade på honom ett tag, och då insåg jag att fan. Jag ångrar mig. JAG VILL VARA HANS FLICKVÄN.
(måste bara lägga till att vi inte är tillsammans än men bara tanken på att jag VILL vara hans flickvän gör mig helt varm, så jag håller fast vid det lite)

Jag hade den där klassiska ”pigga timmen” på morgonen dagen efter man varit ute. Han ville bara sova men låg halvvaken och lyssnade på mig. I säkert 30 minuter babblade jag och försökte förklara varför vi minsann var VÄNNER och att vi INTE dejtade, trotts att vi umgåtts prick jämt i tre månader nu. Sen somnade han tillslut och jag låg kvar och tittade på honom ett tag, och då insåg jag att fan. Jag ångrar mig. JAG VILL VARA HANS FLICKVÄN.

Att han tatuerade in en planet på min fot i hans musikstudio. <3

Vi kallar den för lejongrottan, lägenheten vi flyttar ihop i imorgon. Jag brukar kalla honom för min lejonhane och jag är hans lejonhona. Vi var på ikea och köpte en helt ny säng i fredags, men vi har inga andra möbler, men det kanske vi inte heller behöver i vår lejongrotta.

Efter en skitrolig utgång med mina vänner på juldagen skulle vi ta morgontåget hem från Helsingborg. Jag var sjukt trött och la mig ner över en tresätes-plats. Efter en stund tyckte en kille i min ålder att jag skulle vakna för ”man får inte ligga ner där” och för att väcka mig (jag sov inte ens) slog han mig på rumpan. Jag blev arg, reste mig upp och slog till han rakt i ansiktet. Fullträff.

En tjej på jobbet tyckte jag hade en fin panna! JA, PANNA!! Alla dagar jag har gråtit över min stora panna och någon gav mig en komplimang för det! 2017 kunde inte ha börjat bättre <3

Jag gick hem med en snubbe en kväll, vi låg och hade det fint och dagen efter ville han ha mitt nummer innan vi skiljdes åt. Det fick han. Sedan kom han hem till mig några dagar senare även fast vi knappt känner varandra. Han kramade mig så hårt den natten och var den första kille på länge jag ville skulle ligga nära. Och första gången på länge som jag inte ville tvätta lakanen dagen efter.
Nu är jag knäsvag. Även om vi aldrig ses igen (hoppas inte det blir så) är jag glad att jag kunde bli såhär pirrig för någon igen, att veta att känslorna funkar. Och hur asjobbigt det än är att vara såhär pirrig (för det är det ju också) och undra om han kommer vilja ses igen så är det värt det. Pirret är värt allt.

Jag vet inte om du kommer läsa detta eftersom att det är så lång tid efter att du lade ut inlägget men jag måste få berätta detta för någon.
Jag har träffat en kille som är det finaste i hela världen. Han är lika töntig som jag och jag älskar det, för vi kan skratta åt varandras ordvitsar under långa promenader när kvällen möter natten. Jag vet inte hur det kommer bli, om det ens blir något romantiskt mellan oss till slut, men jag vet att jag är kär för första gången på länge och att det brinner lite inom mig hela tiden nu. Ha det bra Sandra, och tack för att du signerade min bok i Malmö i höstas ❤️

En fin grej som har hänt är att jag fått en ny vän. Vi liksom klickade direkt och det känns nästan som att jag är nykär. Vi dricker vin, snackar om livet, dansar till klockan åtta på morgonen och tittar på Skam bakfulla i min soffa. I januari flyttar hon tillbaka till Lund, men det gör inget för jag vet att hon kommer tillbaka till mig. Det måste hon, för vi har så mycket planer för sommaren.

Att han bestämt sig för att lära sig spela gitarr (25 år gammal) och att den första låten han vill lära sig är min favoritlåt av alla: Brown eyed girl med Van Morrison. (Jag har för övrigt bruna ögon). Livets kille alltså.

En otroligt jobbig kille som är lite halvt äckligt har stött på mig sedan jag började där frågade om jag var singel, för tionde gången. En kille som är min vän svarar; ”Nej. Hon är min baby”

Blev alldeles varm. Och tacksam.

När man är så ofantligt kär i någon och man tänker att det liksom aldrig kommer bli något för att personen är tusan för snygg, men så för en gångs skull i sitt liv så gör man något åt den där jävla crushen å så kysser man personen bara. För vem bryr sig om att killen ska göra allt först hela tiden. Å så kysste han tillbaka å sa att han gillade mig också. <3
Tänk vad mycket jag hade missat om jag inte hade tagit steget. Om jag inte hade vågat.
Nu har vi varit tsm i snart nio månader.

Åkte till Berlin med min bästa vän i helgen. Vi träffade ett gäng britter. Jag klickade speciellt med en utav dem och för första gången på fyra månader så hånglade jag. Med en britt. Och sen sov jag tätt intill hans kropp hela natten. Mådde så bra dagen efter. Jag tror att den där närheten, utan att ha sex, var så jävla viktig för mig.

Har det senaste dygnet suttit & små fnittrat & gråtit lite till alla fina berättelser. Aj i hjärteroten.

Har sagt upp mig från det jobb jag blev sexuellt trakasserad på dagligen. Jag kommer aldrig aldrig aldrig mer tolerera att någon tar på mig mot min vilja eller viskar saker jag inte vill höra. Så mitt i all stress med att söka nytt jobb, låg jag i sängen & hör hur min partners nyinflyttade lillasyster smyger upp på övervåningen. Jag hör hur lillasysterns vän frågar vem jag är, och lillasystern viskar ivrigt ”det är k’s tjej Ida, hon är jätte fin!”
Helt plötsligt spelar de ingen roll att jag inte duschat på 3 dagar för de enda ja kan göra är att ligga & le lite smått generad.

Jag vågade ta steget och älska, men han ville inte ha mig som jag ville ha honom. Så ont som det har gjort och hur mycket jag har saknat honom. Men imorse, två månader senare så gjorde det inte ont längre. Jag är fri Sandra! Fri!!!

Efter mycket om och men har den hemlösa katten som strykit omkring i området flyttat hem till mig och pojkvännen. Nu jamar han otåligt på mig varje morgon tills jag går upp och vi kan spana på fåglar i köksfönstret tillsammans. Jag tror aldrig jag älskat en varelse såhär mycket.

Jag tog studenten i år och hade världens finaste sommar. Blev så kär i en kille att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Sen tog det slut pga han inte var kär i mig. Jag har varit ledsen i över två månader, men nu känns det äntligen bättre. Att tillåta sig själv att vara ledsen och få gråta när fan en vill, är så jädra viktigt. Även att berätta för människor i ens omgivning. Det hjälpte mig väldigt. Och förresten: jag har bestämt mig för att plugga till lärare. Känns så jädra fett!

Kjære Sandra, kan jeg legge til noe mer? Jeg er ingen romantiker, jeg er ikke så glad i kjærlighetserklæringer og sånt, og jeg har egentlig commitment issues. Likevel har jeg jo kjæreste, og han sa noe til meg i helga (da vi var i Roma, som var helt herlig i utgangspunktet). Han sa: ”Jeg fortjener deg ikke. Jeg bare venter på at du skal ta til fornuften.” Det er omvendt og motsatt, sa jeg! Jeg har det jo på akkurat samme måte! Jeg forstår ikke at den følelsen ikke har forsvunnet? Nå har vi vært kjærester i snart 7,5 år, og han er fortsatt den flotteste jeg vet om, og jeg ante ikke at det gikk an å ha det så bra med noen så lenge. Jeg må være verdens heldigste.

Jag har nog aldrig varit så deppig eller önskat så mycket att allt bara kunde försvinna som det senaste året. Det borde vara den värsta tiden i mitt liv, men det är det inte. För jag har fantastiskt, underbara fina vänner som alltid lyssnar, peppar och som alla kommer komma till flygplatsen om exakt 16 dagar när jag säger hejdå till Sverige och hej till Tokyo. Tack alla ni underbara människor som finns där, ni räddade mitt liv.

Vi gick pa ett museum dar nagon gammal rik person bott. Sen fragade jag vad han ville gora sen och han sa att han tyckte att vi skulle aka hem till honom och hangla. Sa da akte vi hem till honom och hanglade i tre och en halv timma och sen akte jag hem och gick ut pa gay-cabaret-show med mina basta kompisar.

När jag träffade min bästa kompis pojkvän för första gången en kväll och får höra av henne dagen efter att han sagt ”sluta aldrig vara kompis med henne”
Det var nog den finaste komplimangen jag fått

Träffade en kille på bussen, vi hade ögonkontakt hela resan och när vi senare hoppade av på samma station började vi prata och då kysste han mig, fast han inte ens kände mig. Han hade den finaste blicken jag någonsin mött och nu vill jag bara möta den igen.

Han stannade kvar i sängen och pussades efter att klockan ringt även fast han skulle bli sen till jobbet, ”det är värt det” sa han och jag hade hela solen i bröstet.

Hen berättade att han tyckte om mig som mer än kompis. Att han blivit alldeles varm i magen när jag sa att jag trivs i hans sällskap och att han inte kan släppa mig.
Och som vanligt blev jag rädd. Först.
Sen insåg jag ju att jag alltid blir rädd. Att jag är livrädd för kärlek. Och bestämde mig för att ta tag i det. Och jag är nog påväg någonstans. För idag la jag mig i hans knä och lät honom pilla mig i håret i en hel timme istället för att gå på spanska-lektion.
Jag vill inte vara rädd längre.

Vi hade känt varandra i en vecka när han åkte utomlands för 4 månader. Ingen av oss trodde nog att det skulle hålla kontakten men vi kunde inte släppa varandra och har pratat i telefon varje dag sedan han åkte. Nu är det en månad kvar tills han kommer hem och jag har aldrig längtat så mycket till januari som nu.

Det finaste i mitt liv tror jag: Jag ha en ny bästa vän och hon är allt. Vi kom hem från 14 timmars klubbande och låg tätt, tätt intill varandra, höll händerna hårt. Jag grät av tacksamhet att jag hittat henne och hon torkade mina tårar och pussade mig på pannan, när hon trodde jag sov kände jag hur hon försiktigt ritade med sina fingrar på konturerna av mitt ansikte, läpparna, ögonen. Jag vill döda alla som någonsin har eller kommer göra henne illa. Idag har vi känt varandra i två månader. Jag vet inte vad mitt liv var innan henne.

Efter sex år tillsammans så gjorde han slut med mig utan förvarning. Hela sommaren var nattsvart och jag trodde att jag aldrig skulle bli glad och pepp igen. Men så vågade jag mig ut på Tinder och började dejta en så himla snygg, smart och rolig kille. Kollar på honom och ba ”fy fan att jag får ligga med honom vilken jävla fest, jag har inte varit såhär kåt på flera år.” Jag är så glad över att jag är här nu, där det blir bättre.

I somras fick jag sommarvikariat på drömstället. Efter sommaren var mitt självförtroende som fotograf i botten & jag ville mest gråta. Jobbar fortfarande åt stället då och då. Igår gjorde jag en av årets viktigaste fotograferingar & chefen sa efteråt att jag gjort ett bra jobb. Jag fick beröm & jag kan äntligen titta på mina bilder & känna att sommarens slit var värt det för fan vad jag utvecklats!

När det regnat konstant en hel dag, alltså verkligen himlen-öppnar-sig-regn och jag har glömt paraply hemma och det enda som skiljer mig från regnet är min genomblöta dyngsur kommer en tjej fram och frågar om jag vill dela paraply. Vi skulle åt samma håll, hade båda amerikanska pojkvänner och hatade svenskt väder (även om vi kunde konstatera att det hade varit mysigt OM det hade regnat istället). Älskar snälla människor. Älskar dessa syrror som finns överallt.

Vi träffades nästan varje dag i våras och han skrev sms om att han hellre ville vara med mig än där han var nu och vi levde på kanten till något mer men tog aldrig språnget. Vi kaosade sönder i tysthet under en dag i juni och sen sågs vi inte på hela sommaren, men när hösten kom kunde våra mobiler plinga till med ett kort sms. Ett ”hur är läget” som besvarades men sen blev det tyst i veckor i sträck. Och nu sågs vi för någon vecka sedan och jag hamnade i hans pojksäng och han hade fyra födelseprickar över bröstet som påminde om karlavagnen och orions bälte på en och samma gång, och nu i efterhand minns jag att jag inte ens noterade hans fräknar. Jag råkade skicka två sms när jag var alldeles för full någon vecka efter hans pojksäng men han har inte svarat och igår sprang vi in i varandra och jag sade hejdå så snabbt jag kunde för jag visste inte vad jag skulle säga. Mina icke-besvarade sms på hans mobil klingade för starkt. Jag går sönder konstat, revbenen sticker hål i allt och precis när lungorna börjar lappas ihop igen hör han av sig och allt går sönder igen. Men det börjar bli bättre nu och jag tror att jag kommer klara mig ändå, att jag börjar lagas. Ibland kapitulerar jag inför mina tankar på honom och allt han gjorde och sade men jag tror att jag vet att han inte vill något mer än ha mig när han själv bestämmer och det vill jag unvdika för blotta livet. Men jag tror att allt håller på att bli bra och lagas för sista gången nu och det är jag så jävla glad över.

Att jag hade blivit så sårad och trampad på att jag trodde att jag aldrig skulle orka träffa nån jävla kille igen, men så flyttade jag till Uppsala för att börja plugga och en dag träffade jag honom i vårt gemensamma korridorskök. ”Hej, vi har inte hälsat” sa han och berättade att han precis flyttat in. Helt plötsligt kände jag att jag visst ville vara med killar. Speciellt en. Hela tiden. Och det bästa? Han känner precis likadant.

Fick ett internship i New York och kunde inte sluta fnittra och le för mig själv, tyckte att det för bra för att vara sant och att något dåligt måste hända för att jämna ut det. Det gjorde ju självklart det, mina föräldrar ska skiljas och jag känner inte igen min mamma.

Härom dagen såg jag mitt ex som dumpade mig för tre år sen. Han såg så himla tråkig och ful ut och jag blev alldeles skrattig i hela kroppen. Jag tänkte att vad skönt att han dumpade mig ändå.

Efter flera stressiga månader som nästan knäckte mig så packade jag en ryggsäck och flög hem efter att pappa sa ”Jag kan betala flygbiljetterna”. Nu är jag äntligen hemma och får mysa i några dagar och bara bli ompysslad fastän jag är vuxen.

när jag faktiskt fick ligga med en kille jag spanat in i flera månader och när han låg i min säng frågade han om det va grönt kort mellan oss för att sedan berätta massa skvaller om sig själv som jag redan visste (och hur många som varnat mig om att han är kall och dum i huvudet tänkte jag ändå att det var ganska nice att få höra hans version av det hela), samtidigt som jag frågade varför han inte tagit av sig tröjan och slet av den och hans kropp bara var så himla rätt med min,
å sen blev allt såklart konstigt och stelt och vi låtsas som ingenting. men det spelar ingen roll för jag har blivit en kall player nu och jag gillar det lite också. 🙂

När jag träffade världens finaste människa för första gången på en fest förra midsommardagen and we hit it off right away (som hon säger i cell block tango). Kunde liksom inte släppa taget om varandra under hela kvällen/natten. Tack vare honom kände jag mig för första gången, efter 3 rätt mörka år, som mig själv igen. Drygt en månad senare flyttade jag 1 867 km norrut för studier. Två veckor senare överraskade han mig genom att lämna allt han hade för att flytta upp och bo här med mig.

att en läser detta kommentarsfält istället för att jobba och blir varm av allt fint som finns omkring och skickar till sina vänner för att påminna även dem. Viktigt att inte glömma bort och att lyfta det där som finns i ens egna värld.

Att jag och min tjej har varit tillsammans i lite mer än två år nu. Efter ganska mycket bråk och tjafs och är-det-nu-vi-gör-slut-snack den senaste tiden så satte vi oss äntligen ner och bara pratade om allt. Om allt vi känner och allt vi vill säga. Och det är så himla bra nu. Att veta att vi ändå förändras i samma riktning är en sådan lättnad att det är svårt att förklara. För hon är ju den jag vill vara med. Hon som alltid ger mig komplimanger för det jag gör, eller någon tanke jag har. Hon som alltid kommer hem till mig när jag är sjuk och tittar på tre säsonger av Downton Abbey och kliar mig på ryggen tills jag somnar. Hon som får mig att skratta så det kvider i magen. Hon som utmanar mig. Hon som kysser mig bättre än någon annan. Är redo för fler år med henne. Så, så redo.

Tror aldrig jag kommer kunna acceptera och känna mig okej med att min pappa fått diagnosen alzheimers och om ett par år inte kommer minnas att jag är 50% honom.

Jag är så himla kär och det är en helt fantastisk känsla. Han är den bästa och finaste i hela världen och jag vill känna såhär för alltid. Det är andra gången i mitt liv som jag känner såhär men det är förstå gången som jag verkligen tror att jag delar den här känslan med den andra personen. Och jag trodde att jag aldrig skulle kunna känna såhär igen.

Jag har alltid känt mig lite främmande till att säga att jag älskar någon. Men med honom vill jag skrika det till hela världen. Och jag känner mig liksom förvånad över de här känslorna, att man kan känna så mycket för någon.

Efter x antal år av det jag trodde var rätt står han plötsligt där och allt bara är så självklart. Fan att man inte fattade innan att det var såhär det skulle kännas. När han är nära honom känns hela världen möjlig, hela han är underbar.

Det gör ingenting för honom att jag har mens när vi ses han säger han tycker om att hönga med mig för vem jag är och att en kram i soffan räcker gott och väl.

Att jag köpte en kanin tillslut, precis när allt annat i livet var så hemskt. En perfekt liten tuss med len päls och öronen ståendes åt varsitt håll. Som skuttar omkring, pussar mig i ansiktet och somnar på min mage. Älskar henne.

Vi bråkar ibland, högljutt och länge. Och det är precis det som behövs, för mitt i all ilska så känner jag hela tiden att detta är människan jag vill dela mitt liv med. Den enda jag någonsin dagdrömt om att gifta mig med, som jag ska uppfostra så måbga hundar med och köpa ett hus med och att vi är så jävla osams just nu är bara bra och konstruktivt. Vi stärks av det som dödat våra tidigare förhållanden, att vi är envisa och självständiga och tjurskalliga.

Jag låg på hans bröst när han sa ”kolla upp” och kysste mig så himla intensivt! Ville aldrig att det skulle ta slut.

JAG HAR FÅTT EN NY KOMPIS!!! fattar inte hur det kan va en så stor grej när jag är 22, lyckligt kär, har kul kompisar osv men hon fattades!!! så skönt att va riktigt tight med en tjejkompis igen. älskar fan livet <3

jag började på ett gymnasium i en annan stad förra året och nu bor jag i en trea med min bästa vän. vi hade fest i onsdags och inte en enda människa satt i soffan och såg uttråkad ut på hela kvällen. vi skreksjöng, hoppade i sängar och dansade. dagen efter fick jag skrikskäll i 5 minuter av en granne men det gjorde ingenting för jag tänkte bara på hur den populäraste killen i klassen över mig sa att vi hade årets bästa fest.

När jag, några veckor efter att jag blivit dumpad för första gången, kommer till stallet och berättar för en av tjejerna som jag bara känt i någon månad och hon utbrister: ”Men vad är det för idiot?! Då vet han ju verkligen inte vad han går miste om!”

Vi är mer bästa vänner än jag trodde man kunde bli. Vi sover skavfötter och lånar varandras tinder. Om vi hade haft pengar (och varsitt myndigt legg kanske…) skulle vi flyttat in till stan tillsammans.

Gick hem tillsammans en kväll i april och sedan dess försökte jag glömma honom. Han hade öppet förhållande och världens finaste brittiska dialekt. På midsommar var han singel och vi spenderade nästan varenda dag i juli med varandra fastän vi hela tiden sa att vi inte är något exklusivt, det kommer aldrig bli vi. I augusti tog det slut och hela den månaden är mörk för mig. Skaffade tinder i fem dagar. 2/9 skrev han novellånga sms om att han ångrat sig, att han bara vill vara med mig, och endast mig. Sen åkte vi till paris och nu, sådär efter så många gånger utav tillfälliga killar, har jag en pojkvän med milslånga mörka ögonfransar som kramar mig hårt när han sover.

Att jag äntligen hittade min människa. Människan som jagar bort mörkret jag haft i mitt liv sedan jag föddes. Människan som gråter glädjetårar för att vi älskar varandra så mycket. Människan som kommer hem med äpplen till mig för att jag inte ska vara hungrig på tåget. Människan som smsar: ”Jag vet att du inte gillar överraskningar… Så jag tänkte förvarna dig i god tid. Om några år eller så tänker jag fria till dig.” Människan som kittlar mig på halsen med sitt skägg i sängen tills jag skrikskrattar. Människan som varje dag talar om för mig att jag är görvacker även fast jag inte är det. Människan som räddat mig. Vi träffades för fem månader sedan, blev blixtförälskade och för en och en halv vecka sedan flyttade jag ihop med honom i Gbg. Det vände, livet. Det vände äntligen.

För tre år sedan träffade jag mannen i mitt liv. Vi planerade ett liv med varandra och aldrig hade jag älskat någon så passionerat som honom. Det varade i ett år. Sedan bröt vi, för att vi hade för mycket distans. För att han skulle plugga. Han lovade en fortsättning så fort han kommit tillbaka till Sverige. Jag har väntat på han i nästan två år. Förra veckan fick jag veta att han är förlovad. Att han hade flickvän under hela tiden. Nu planerar jag att krossa honom istället. Och det gör ont. Men inte så ont som jag trodde. Nu vet jag. Nu kan jag börja gå vidare. Och även om jag gråter så kan jag le mot andra människor på spårvagnen igen. Han är död och jag är fri. En dag kommer jag få känna vad RIKTIG kärlek är.

När jag står mitt i stan sent en onsdagskväll, fullastad med väskor, matlådor och ångesten som känns i varenda millimeter av mig, och han ringer. HAN, han den där fina som jag inte längre får träffa fast jo nu får jag ju det. Han ber mig att komma över, snälla snälla, jag vet att du mår kasst. Och jag sitter i hans soffa, blir matad med banan och marsmallows och gråter i hans famn fast vi inte ens är tillsammans och aldrig kommer bli. Och livet blev så mycket bättre.

Att jag efter år av längtan äntligen är iväg på min första backpacker-resa. I skrivande stund är jag på andra sidan jorden, i Sydamerika och trots myggbett, svett och strömavbrott så är livet fantastiskt här.

min allra bästa vän (och rumskamrat) fyllde 17 alldeles häromdagen. jag sprang in på hennes rum klockan 00:00 och sa att det här måste firas, så då satte vi oss vid köksbordet och drack billigt vin rätt ur flaskan. jag vet inte det var sån himla tonårskliché och när jag satt där mittemot henne tänkte jag att det finns ingen annan som är lika bra som henne.

vi gav inte upp och nu har vi lagat vårt förhållande mvh världens käraste person

Jag bestämde mig i måndags för att flytta till Nice i Januari och spendera våren bland palmer, små bistros och mörkhåriga fransmän och det gör mig glad varje dag! 2016 har varit ett otorligt jobbigt år för mig, har känt mig vilse men nu är jag så glad för nästa år kommer börja så bra. Det är också en så jävla underbar känsla att nu när jag tagit studenten kunna bestämma mig för att flytta till medelhavet en grå måndag i oktober. Mot Nice!

När min pojkvän härom veckan sa till mig: ”vet du? Jag blir bara mer kär i dig för varje dag som går”. Det finaste med det är att vi varit tillsammans i 6 år, vilket gör det så ärligt och innerligt och inte bara en sån sak man säger pga nykärlek eller så.
Honom håller jag hårt i.

Jag har gått och kärat ner mig i min bästis storebror. Sån klyscha, jag vet. Men han är den enda killen som någonsin ar velat ha mig. Den enda som fått mig att känna mig omtyckt. Visst, det var endast en kväll och han är egentligen en sådan som lirar runt. Men jag blir glad av tanken på honom, på minnet av hans händer kring min midja och hans blick borrandes in i min samtidigt som han säger att jag är fin. Det är så fint, men ack så förbjudet.

Fick nobben av en kille är på det finaste sättet jag någonsin kommer bli dissad på. Jag försökte övertala honom att vi kan ha sex utan att få känslor för varandra. Jag sa att det inte skulle bli några problem då han inte skulle få känslor för mig. Då svarade han, ”Har du verkligen så låga tankar om dig själv? Vill du att jag ska räkna upp alla anledningar till varför man kan bli kär i dig?”

Well, jag följde min dröm och flyttade till London för att plugga musik. I’m having the time of my life här!

Jag och en gullig kille låg och bakishånglade, jag med gårdagens eyeliner utsmetad och mascara på kinden. Plötsligt stannar han upp och tar tag i mitt ansikte, tittar på mig och säger: ”Fan, vad snygg du är”.

Min två år äldre storebror sa förra veckan att jag var allt han någonsin älskat sig till lillasyster, och att han var ledsen att han varit så dålig på att visa det. Samtidigt sa han att jag var hans favoritperson på jorden och att jag hade den finaste personligheten och att han såg upp till mig. Det gjorde mig otroligt glad då jag alltid sett upp mot honom, att få veta att det kunde vara tvärtom kändes väldigt fint.

Jag satt och kollade på film med min pojkvän sedan 5 månader(min första!) och hans syskon. När hans storebror deklarerade att nu var det lixom mitt jobb att ta hand om honom när han somnade i soffan och blev sådär tjurigt gullig som alltid. Jag låtsades tycka synd om mig själv, men så glad har jag nog aldrig blivit. Gud vad glad jag blev.

när jag berättade för min crush att jag sökt en utbildning i hans (och flera av mina vänners) stad i vår och han svarade ”fy fn vad glad jag blir!!”

Mitt bästa som hänt det senaste är att min katt börjat komma hem mer igen nu och känna sig hemma. Vi var bortresta fyra månader (han hade naturligtvis kattvakt men kattvakterna var inte hemma så mycket) vilket kanske var som tre år för honom pga kattklockan är annorlunda än människoklockan. Han ville knappt komma hem de första månaderna när vi flyttat in igen, men nu sitter han och väntar i trappen när han vill komma in som han brukar.

Att få bo i en studentstad, där alla lever under samma premisser och går på samma schema. Få dricka kaffe tillsammans över jobbiga tentor, klia varandra i håret tills vi somnar, dansa på helgerna och äta pizza tillsammans på söndagar. Allt detta med nya vänner, som nu känns som en självklarhet men för ett år sen visste jag inte vilka dessa fina människor var.

Vet inte om det är så fint egentligen men det har varit ett år av ångest, gå in i väggen, en långvarig crush på en kille som inte ser åt mitt håll längre trots att jag trodde han var intresserad samt vänner som flyttat utomlands och lämnat mig ensam.
Men nu har en ny man på jobbet flörtat med mig och varit tydlig med att han är attraherad och intresserad av mig, han är för gammal och jag är inte intresserad men det är härligt att påminnas om att jag kanske inte är så dålig som jag själv tycker. Att någon som är så framgångsrik och duktig kan se någon som mig.
Sen finns det inget finare än när kollegorna och jag sammanstrålar och skvallrar, dessa fina tjejer som jag vill dela allt med <333

En gullig kille som jag matchade med på tinder har vänt upp och ner på mitt sexliv totalt. Han kan från ingenstans börja förföra mig, slita av mina kläder och lyfta upp och bära in mig till sovrummet. Sexet handlar nästan bara om min njutning, till skillnad från alla andra killar jag varit med innan. Häromdagen fick han mig att komma av oralsex för första gången i mitt liv. Känns rätt fantastiskt att veta hur det faktiskt kan och borde vara.

Att vi är inne i en sån jävla GIRL POWER tid. Vi håller varandra om ryggen. Fy fan de känns SÅ JÄVLA BRA FÖR TJEJER ÄR JU SÅ JÄVLA GRYMMA OCH VI BORDE HYLLA OSS SJÄLVA DAGLIGEN.

SÅ SKÅL PÅ ER TJEJER DÄR UTE. JÄVLIGT MYCKET SKÅL FÖR NI ÄR SÅ FÖRBANNAT BRA OCH STARKA.

Jag ska få en kattunge i julklapp!! (23 år gammal och barnslig)

Mitt i en trötthet som är så tärande, så oerhört tärande på alla plan så har jag hittat en familj. Jag har hittat en församling som har blivit som en familj. Där har jag män som har blivit faders-förebilder och som har hjälpt mig att läka de sår jag har från min barndom. Där har jag kvinnor i olika åldrar som är som systrar. Som är generösa med kramar och visar omtanke på alla vis. Där har jag min 75-åriga bästis som lär mig hur man krigar på knäna. En riktig stålmormor. För första gången i mitt liv har jag en familj och ett hem där jag får vara precis den jag är. Och jag är älskad för den jag är. Det här, det kommer att bestå.

När min nioåriga dotter säger att jag är världens bästa mamma, trots att jag kanske känner mig som en sur och skräpig en.

Vi firade att det var två år sedan vi träffades för första gången (via tinder obs) och att vi sen dess flyttat ihop, förlovat oss i Paris, gift oss, blivit gravida och fått världens finaste lilla bebis. Två år där vi gjort allt som är roligt och fint. Allt från champagne, hotellövernattnimg, weekendresor och bakfyllesöndagar till vaknätter, gå på babysim eller bara titta på vår bebis och se ut som den där emojin med hjärtögon.

Förra veckan när jag träffade en av mina gulligaste och mest ärliga killkompisar och vi pratade om livet. Han sa: ”Fram till nu trodde jag inte att jag kände någon tjej som är helt självständig, men nu vet jag ju att jag visst gör det. Jag känner ju dig.”

Jag har äntligen hittat en kille som står ut med allt jag är. Mitt i ett mycket löjligt argument tittar han på mig och säger ”lyssna på mig, jag älskar dig”
Jag har aldrig varit så lycklig

Efter några veckor av att låtsas som ingenting i skolan, inte hångla framför klasskompisarna och bara röra varandra när ingen såg skickade han en snapchat på mig till sin mamma. En lördagmorgon när jag satt i sängen i pyjamas tog han en bild och skickade till henne, och jag tänker att om han berättar för sin mamma behöver jag nog inte oroa mig över vad vi är. Dagen efter kysste jag honom mitt framför alla. Han kysste mig tillbaka.

Jag har alltid haft nån vidrig jävla känsla längst inne att jag är oälskbar. Inte av kompisar och så, men att ingen kille kan bli kär i mig. Har blivit dissad så många gånger samtidigt som jag ser att varenda jävla snubbe blir kär i min bästis. Nu är två fett fina killar dödskära i mig (OBS samtidigt jättejobbig sits och jag vet inte riktigt hur jag ska göra), men iallafall ett bevis att en kille KAN bli kär i mig!! (Sen vet jag att man inte ska hänga upp sig för mycket på killar och deras jävla bekräftelse men det är fan svårt och det får det vara!)

Att jag fått mitt allra riktiga första jobb på ett äldreboende. Jag var och är forfarande pissnervös pga noll erfarenhet av yrket, det sociala och överbalastning med så mycket information. Men så påminner jag mig själv med om min första dag då jag fick ta hand om en brukare som var dement och hela tiden glömde bort vem jag var och vart hon befann sig. Men så plöstligt mitt i hennes många skiftningar så tittar hon på mig och säger: Du kommer bli en sån himla bra sköterska!” och kramade om mig. Jag ville gråta av lättnad med tanke på att det kändes som att jag gjort allting fel och fattade ingenting men det får mig att vilja kämpa vidare och ta fjärde passet i morgon.

Mitt senaste var alldeles nyssnyssNYSS! För bara några kvartar sen köpte jag en flygbiljett tillbaka till m i n kontinent – SYDAMERIKA. Där ska jag få ”dansa rumpan av mig” med min bästis (hennes ord) som jag inte träffat på MÅNADER och den här gången hångla med latinamerikaner utan att bry mig ett skit om någon här hemma och känna mig hel igen. Jag sittdansade och skrek och vill skriva det i flygplansavgaser på himlen!!!

från att bara ha hånglat på fester i flera månader till att han ligger i min säng och säger: can i call you baby

När jag berättade för en nyfunnen vän om den vackra killen jag gillar och resonerade kring i fall han gillar mig också och hon tog tag i mig med blicken och sa ”Det klart han gillar dig. Han vore galen annars, egentligen tror jag att alla är lite kära i dig”. Och det var bara så jäkla fint sagt för jag känner mig verkligen aldrig som ett hundraprocentigt bombnedslag med en killer personlighet, men just där med henne kände jag mig som det.

Jag gillar inte barn, men jag föll pladask för min 10-åriga avlägsna syssling som jag träffade på min farfars 70-årsfest igår. Hon var kaxig, mogen och hon lärde mig en massa om youtube. Vi hängde hela kvällen, och i slutet sa hon att hon önskade att jag var hennes syster. Nu har jag bestäm mig för att bjuda henne till Stockholm på en girl power-helg!

Att jag kom på att jag ska sluta jaga kärleken.

Natten till den 18 oktober födde jag mitt och min mans första barn. Efter svårigheter att bli gravid en jobbig graviditet och en 27 timmar lång förlossning är jag inte säker på om jag vill göra om det fast det var himla fint att höra stolta och glada syskon på besök till andra barn på BB så kanske får vår dotter nån gång bli storasyster ändå.

Det där ögonblicket i lördagskväll när vi äntligen blev sams. Och han somnade och jag stirrade på hans ryggtavla och tänkte ”fy i helvete va svårt det är ibland. Att vara kär”.

När han skrev: ”Vill du ha sovsällskap?” Efter jag hade slutat jobbet vid 21:15.

Var och drack öl med min nya klass och vi gjorde någon sorts lek som gick ut på att beskriva varandra med tre ord (sånt där som är spännande att göra när man känt varandra i några veckor) och en beskrev mig som ”rolig, högljudd och charmig” och jag började nog rodna lite för det är EXAKT sån jag vill vara och fan kämpat länge för att bli efter att ha skämts över min egen personlighet och mitt varande ganska länge. Ska fan alltid vara högljudd resten av mitt liv.

Vi hade nyss gjort slut. Jag skrev till mina tjejkompisar. Dom skrev vi kommer direkt. Så satt dom i min säng och fick mig att bi lite mindre ledsen och tänka att allt blir bra till slut om och att en bra kompis är bättre än alla killar i världen <3

När jag fick en panikångestattack tillsammans med killen som jag bara dejtat i en vecka och jag tänkte att nu kommer han aldrig vilja se mig igen. Får ett sms efteråt där han skriver att detta inte förändrar något, att jag är fantastisk och att han finns kvar när jag mår bättre. Nu har det gått nästan två månader. Han har svimmat på ett tåg, fått åka ambulans och vi spenderat sju timmar på gynakuten när jag hade en cysta som sprack. Ändå viskade han i mitt öra i natt att han älskar mig. Har aldrig trott på något så mycket som jag tror på oss <3

Började på universitetet i höst och har fått ett nytt litet gäng i klassen. Vi är coolast och högljudda och snackar skit i hemliga gruppchattar och hade vi bara haft en Burn Book hade vi varit Mean Girls på riktigt och även om det är omoget eller nåt så fuck it dom är mitt lady gang och folk ska ge fan i att jävlas med oss.

Allt är ganska tråkigt nu. Helt okej liksom, men händer inget kul. Men det är okej, för ibland är det finaste att få sitta här, dricka te och läsa 404 kommentarer om andras fina. Internet är ändå bra <33

Jag och tre andra awesome tjejer har sammanförts på något konstigt sätt genom kompisar och bekanta och vi är VÄRLDENS BÄSTA KVARTETT. Vi peppar varandra så till den grad att det är knasigt och bara stöttar och ÄLSKAR varandra så högt! Vår konversation i messenger är galen, fantastisk, underbar, feministisk, peppande, taggande, självklar och B Ä S T ! ! ! Jag är så lycklig över att ha fått dessa bästpersoner i mitt liv!

Jag är nykär. Inte bara lite heller utan har hittat en kille som jag blev pangkär i bara sådär. Han är världens finaste och får mig att må så jävla bra. Visste inte ens att en kunde tycka om någon så mycket som jag tycker om honom. Han är bättre än all ost och vin i världen ❤️

Här om veckan träffade jag på tre supersöta människor på samma dag. Den första var en långhårig tanig fotbollsdomare som pratade med supersnäll viskande röst. Den andra var en lång hårdrockare med en F! pin på kepsen. Och den tredje var en gammal kinesisk farbror som behövde hjälp att ta sig till Ikea <3 smälter när jag ser gulliga människor på stan

Träffade en ny person på min kurs – trots att jag bestämt att jag inte skulle lära känna någon. Vi bondade oåterkalleligt över boken Beckomberga (av Sara Stridsberg, TIPS!) och våra defekta pappor. Ibland är det bara så skönt att få känna att en inte är ensam i att inte ha den där perfekta Pappan med stort P, utan egentligen en rätt defekt skitstövel istället. Men det är okej, det finns så mycket annat bra i världen ju.

Lämnade en fin relation bakom mig, den relation som gav mycket men tog desto mer. Den relation som man kan stanna i för att slippa vara ärlig mot sig själv i rädslan av förändring. Jag avbröt, sörjde och läkte. Snart flyttar jag vidare till det land som jag under så många år längtat till. Det bästa som har hänt mig på sistone är att jag varit ärlig mot mig själv. Det bästa som har hänt mig på sistone är vissa vänner har tagit en större plats i mitt liv, sådana vänner jag vill behålla i evighet.

Vad fint det är, livet.

Jag jobbar på att orka med mitt eget sällskap, varvat med att bli så attackglad av vilka fina vänner jag har. Och så är jag absolut inte kär, sånt håller jag verkligen inte på med, men. Jag har ju koll på exakt vart hon befinner sig i lokalen och råkar alltid hamna bredvid och blir liksom lite glad när jag ser henne. Vet verkligen inte vad det är för nåt men det känns så fint med lite spänning. OCH så känns min utbildning så jävla rätt? Ja. Bra höst.
(PS gråter lite av all jävla kärlek det finns i detta kommentarsfält)

Hon heter Ingrid och han heter Knut. Ofta är det kaos. De skriker, bråkar och slåss. Men så finns de där stunderna då hon tittar på honom och hela världen ser ut att stanna. Hon ser bara honom och fast han är arg, trött eller ledsen kan han inte hindra sig själv från att le. Hon svarar med att fnittra sitt gulligaste skratt. Han kastar sig över henne och borrar näsan djupt in i hennes hals och drar in hennes doft. Sedan ligger de och fnittrar ikapp på golvet och då just då kittlar det i min mage och hjärtat svämmar över av kärlek. Och fast kroppen fullkomligt värker av trötthet kan jag inte hindra mig från att omfamna dem båda och lyckligt viska ”mina ungar-som jag älskar er!”. I sex månader har Knut kallat sig storebror och trots allt det jobbiga är han och Ingrid det bästa som hänt mig.

När jag tvivlade på min musik såpass mycket att jag kände att jag ville sluta hålla på med musik (aka det som varit mitt liv sedan jag var typ 9) helt och hållet. Så berättade jag det för min lärare varpå han svarade ”If you quit now, I will kill you. You’re so, SO talented, and so musical, and the future is bright for you.” Alltså jag DOG <33

jag och mina två bästa tjejkompisar hyrde en villa i Frankrike i den staden som en av dom kommer ifrån i två veckor. Vi drack vin hela tiden, klubbade typ varje kväll, solade och badade varje dag och träffade så mycket roliga människor. Min ena kompis skaffade till och med en fransk pojkvän under tiden vi var där. Vi gick på släktmiddagar och jag testade musslor för första gången och vi drack skitdyr champagne!!! vi lånade varandras kläder och smink, rökte inomhus och tog trängde ihop oss alla tre i hängmattan och bara snackade skit med en varsin filt på kvällarna. Och när jag kom hem från Arlanda väntade min fina pojkvän på mig i trappuppgången. Den här sommaren kommer jag fan aldrig att glömma.

Började universitetet i höst och hade en stor crush på en av mina faddrar på nollningen. Hade ca noll förväntningar om att den skulle vara besvarad då han är äldre, SNYGG, världens snällaste och med en hel drös tjejer som suktar efter honom. Men sista kvällen på nollningen kom och sedan dess har han varit minminmin och jag tänker behålla det på det sättet i resten av mitt liv. Så himla kär!

När jag och min kille åkte och hämtade vår labradorvalp. En liten tjock kille med stora kolsvarta ögon, som tittar sorgset på en. Och magen! Den finaste magen jag någonsin har sett, mjuk och lite fjunig. Känslan av att sitta med sin alldeles egna valp i knäet och pussa honom försiktigt på hjässan. Den lyckligaste stunden i mitt liv, den bästa stunden i mitt liv. Min lilla valp, min gulliga labradorkille.

Det finaste är nog att det typ inte hänt något särskilt alls. Så skönt efter ett par år där det har hänt alldeles för mycket.

I januari såg jag min storebrors flickvän kyssa en annan kille. Hon visste inte att jag var på samma bar som henne och jag grät i taxin hela vägen hem till honom för att jag visste att jag var tvungen att berätta för honom att hans första kärlek varit otrogen. Tre månader efter att dom gjort slut kändes det som att han aldrig skulle skratta igen så jag tog mina sparpengar och bokade en resa till Barcelona till oss. Sista kvällen träffade vi ett tjejgäng som också var från stockholm och när vi kom tillbaka till hotellet såg han att en av tjejerna lagt till honom på Facebook. Förra helgen stötte jag på tjejen från Barcelona i rökrutan utanför en klubb och hon vinglade fram till mig och skrek ”tack för att du gjorde så att jag fick träffa din underbara jävla storebror”. Sen skålade vi för honom. Och nu skrattar han igen.

När min förra kärlek krossade mitt hjärta så bestämde jag mig för att låta mig själv vila lite från alllt som har med kärlek att göra. Men sen för bara några veckor sedan träffade jag den finaste mannen någonsin. Jag känner mig som mest hemma i hans famn och vi har lite svårt att vara ifrån varandra en endaste sekund. Jag finner mig själv med att stå lite på avstånd och bara titta på honom för jag tycker han är så vacker. Speciellt när han ler. Det är det bästa leendet jag någonsin sett.

Jag och två splitternya kompisar, som jag lärt känna tack vare dina brevvänsinlägg, har startat bokklubb ihop och jag har aldrig varit så pepp på hösten som i år! Böcker och brudar FTW <333

Jag är 19 år och har varit tillsammans med min pojkvän sen vi var 13. Jag har suttit bak på hans pakethållare, på hans moped och nu sitter jag bredvid honom i hans bil på väg till Bauhaus. Vi ska köpa flyttlådor för att vi har hittat en fucking lägenhet som vi ska flytta till. Efter 6 år ska vi äntligen flytta ihop. Jag går sönder av lycka.

Jag har fått bli ihop med han som jag varit kär i i ett år, för han har varit kär i mig precis lika länge. Han är den mest fantastiska personen jag vet och i december flyttar vi ihop <3 PLUS att i december flyttar även min lillasyster in med SIN kille och det är så fint att känna att ett antal tuffa år på familjefronten äntligen får lämna plats för roliga saker istället.

Jag har precis börjat på nytt jobb och det är första gången någonsin jag vaknar på mornarna och tycker det ska bli kul att gå till jobbet, så jävla överlägsen känsla

Att min lillasyster har det bra på andra sidan jorden.

Jag hade en dejt i onsdags. På torsdagen frågade förvånansvärt många människor hur det gick. Jag sitter där tagen med alla dessa undringar. Min kompis som är bredvid mig säger ” Frida, du inser inte hur många det är som faktiskt bryr sig om hur du mår”. Det fick mig att le.

En fin grej som hände häromnatten var när min kille knuffade på mig för att jag snarkade. Men i själva verket var det vår gamla katt som låg i min famn och snarkade så högt att han väckte oss andra.

När jag sa till min pojkvän att jag vill ha en ny säng för att vi har trängts i min lilla säng i flera månader nu och han svarade ”vi kan ta hit min, jag vill ändå alltid sova med dig”.

I början av året reste jag själv för första gången och på maui träffade jag en världsgullig kille. Jag skulle sen till San Francisco men stannade bara några dagar och åkte tillbaka till honom på maui. Han visade mig ön under en vecka och vid en brasa under stjärnorna och palmerna såg han mig i ögonen och sa ”tack för att du är du” och i december ska jag till honom igen efter en jävla skithöst. Längtar.

hade saknat och väntat på honom i sju år och så plötsligt en dag i september så stod han nedanför mitt fönster med en burk ravioli i handen och log mot mig

Jag gjorde slut med mitt ex som behandlade mig som skit rent ut sagt och flyttade till Stockholm där jag känner typ fem personer. Här har jag träffat världens snällaste man som verkligen gillar mig och visar det. Han är så omtänksam, generös och respektfull och det är så härligt att känna sig sedd och uppskattad. Jag förtjänar det!

Dejtar en i min klass. Ganska mycket i smyg. Har sex och skippar lektioner. NAAAAAAJSSSS!!!!!

Att jag kanske kanske kanske är lite kär eller mycket i min bästa kompis. Det är ju jävligt fint och han är en av världens bästa personer. Men lägger det på hyllan. Vi umgås så mycket och har det så fint så tänker att han blir säkert kär i mig förr eller senare- för konstigt nog så är det inte jobbigt att vara kär i honom! Det hade varit jobbigt om jag sa det och vi inte kunde vara bästisar mer… men som det är nu är ganska njutbart!

Igår fick jag kramas på ett fullpackat dansgolv med mina bästa vänner medan det på min mobil fanns ett meddelande från honom<3

Jag har flyttat! Till Storbritannien! För att bli sambo! Efter att ha varit i långdistans i två år(!!!) Jag må ha flyttat hit i juli, men jag slås verkligen bara av hur kär och lycklig jag är varje dag. Jag känner verkligen att jag är så lyckligt lottad, och leva med världens bästa person <3

Träffade en man i ett år och två månader som gång på gång ärrade mitt hjärta. I september så orkade jag inte vänta på att se om han hade tid för mig längre. Ville inte vara hans jäkla andrahandsval mer. Så jag bjöd in mig själv på en fest istället, där jag kände en av tolv själar. De flesta var par på festen, men en timma in så dyker en person upp och jag kunde inte låta bli att tänka att han var den vackraste jag sett. Vi samtalade inte mycket under kvällen, men vi iakttog varandra. När kvällen led mot sitt slut och min väninna och jag delade en cigarett på balkongen, kommer han ensam ut och går fram till mig och undrar om jag skulle vilja träffa honom igen. Igår somnade vi ihop i hans egensnickrade säng, imorse smög han ner en clementin i min ficka att äta på tunnelbanan. Bara det.

jag jobbar med barnunderhållning, och träffar och leker med massor med barn varje dag. idag träffade jag liten kille som var så himla gullig och stal mitt hjärta pga väldigt rolig och lillgammal. innan han skulle åka hem klättrade han upp i min famn, tryckte sin näsa mot min och berättade att han fyller fyra imorgon, och han ska ha kalas, och den enda som är bjuden är jag. senare berättade hans mamma att han hade frågat henne om de bara kunde stanna ett tag längre ”för att jag tycker så mycket om linnéa och jag vill hänga med henne” så då gjorde dom det, och så satt vi och pratade om cirkustricks. det var det bästa och finaste som hänt mig på så länge.

Vi båda var nydumpade och behövde bedöva smärtan. Vi började ligga som vänner och snackade skit om våra ex med varandra. Men någonting hände, i slutet av sommaren sa han att han var kär i mig och jag visste ju att jag faktiskt var kär i honom med.

Har fått jobb!! det är fett kul!!! och jag tror jag är rätt duktig på det! wihoo

ps älskar det här kommentarsfältet har suttit och ba MÅTT när jag läste igenom det :’)

Det här är både det bästa och det jobbigaste: Jag har i snart två år haft distansförhållande med en kille. Han är världens finaste, men jag har ändå börjat tveka. Nu har jag fått kontakt med en kille på Facebook. Vi gick i samma skola för x antal år sen, och då var jag rätt förtjust i honom. Han är fortfarande snygg, och det känns så bra då vi pratar på fb-chatten. Bara som vänner, men iallafall. Min magkänsla säger att det kan bli nåt mer. Jag vet ingenting, förutom att jag inte kommer vara otrogen. Lämnar jag inte min kille för honom, så blir det iallafall ett fint minne att tänka tilllbaka på sen 🙂

Blev dumpad i somras av min första kärlek, världen gick under. Någon månad senare börjar jag ungås med en arbetskollega och sen gick mitt flyg till München då jag har börjat här på en dansskola, om 10 dagar kommer han ner hit. Och det är så mycket fjärilar i magen men det är så jäkla fint!

Länge kändes det tomt inom mig, så himla tomt. Jag hade inte ens ilska eller saknad efter någon att klamra mig fast vid. Det var bara så likgiltigt tomt inom mig. Tomhet och försök att fylla upp tomheten med fest, dans, vin och äventyr. Nu gråter jag istället. Jag gråter över lättnad av att jag äntligen känner så mycket. Jag älskar känslan av att jag tycker om honom, hur han får mig att må i hans närhet, i hans armar. Jag till och med älskar att sakna honom. För äntligen har jag hittat någon jag känner något för! Och det slutar inte där heller. Jag skall bli moster för första gången. Jag som inte ens trodde jag tyckte om barn började gråta av att få veta att jag skulle bli moster. Det känns så himla mycket i bröstet ibland att jag tror det skall explodera. Och jag älskar det.

Jag är numera Barcelona-bo för att studera spanska i åtta månader och har lämnat tråkigaste jobbet nånsin bakom mig. Hittade dock han som varit min i fyra månader där, och han hälsade på mig efter att ha varit utan varandra i en vecka. Förutom att gå i skolan och att upptäcka staden hänger jag mest i min säng med spanska serier och äter chips. Och glömmer bort tiden på kvällarna pratandes i telefon med honom såklart. Kan verka som slöseri med dyrbar tid men har äntligen börjat tycka om att umgås med mig själv igen. Det känns som det allra viktigaste.

Det finns någon som kysser mig mjukt i nacken. Det finns någon som vill värma mina oktoberkalla fötter och någon som håller om mig hårt hårt hårt. Vi ses bara ibland och det är ingenting men ändå allting.

Att min bästis har flyttat in i huset mittemot och att vi börjar varje morgon med att vinka till varandra.

när min 204 cm långa speciella vän, som jag tycker så mycket om, stod framför mig och citerade en egen skriven dikt och tittade mig djupt djupt i ögonen med sina hazel färgade ögon. Vi stod på parkeringen utanför mitt hem som jag delar med 3 andra tjejer. Bakom honom kom en regnbåge fram, och slutade precis mitt i hans huvud… låter så overkligt och cheesy men det är en sån jävla sann story. Fan vad jag tycker om honom, hur han alltid har en strumpa på sitt ena ben på grund utav att han är så lång och och har dålig blodcirkulation, hur han är knasig och sjunger hela tiden fastän han inte kan ta en ton. Hur han får mig att känna mig kort och liten, när jag nästan är 180 cm lång. Han är som en stor hundvalp som jag bara vill krama hela livet ut.

Att han hade gått och lagt sig men cyklade till mig bara för att hångla i min port

I tre månaders tid har jag träffat en helt fantastisk kille. Han är fan det absolut goaste jag har varit med om. Vi kommer aldrig blir kära. Det är som att vi båda vet det. Men av någon andledning så är det jävligt fett ändå. Han är liksom min bästa kamrat. Igår när jag vaknade på hans arm brast ut han ut ”Jag är så jävla stolt över dig. Du är en sån förbannat bra människa”, vi hade inte ens sagt godmorgon. Jag har aldrig känt mig så sedd förut.

När min deppiga kompis kom på besök och vi såg töntfilmer. Cause I need you, And I miss you ’Cause you know I’d walk A thousand miles if I could Just see you…Tonight

Jag, min väninna, mitt ragg och hans vän blev sjukt spontana sent en söndag kväll och bestämde oss för att dra till min kompis föräldrahem långt ute på landet. Väl där borta drack vi (för) många drinkar, bastade, åkte stupfulla allihopa på en fyrhjuling ner till en sjö där vi doppade oss, orsakade en mindre översvämning i badrummet då vi alla försökte få plats i samma badkar som vi fyllt till bredden med vatten, och sedan dansade vi och skriksjöng och halkade tusentals gånger i detta vattenkaos (obs inget skadades). Vid kl. 05 la vi oss i en dubbelsäng för att sova och det var jättetrångt och jättemysigt. Efter mindre än en timmes sömn var killarna tvungna att stiga upp för att hinna till skolan. Bästa natten.

När min syster viskade sömnigt ”du är det finaste jag vet” innan jag skulle gå upp ur sängen och iväg till jobbet. Fint också att vi säger det till varandra nästan varje dag.

Att livets sämsta höst blev livets hittills bästa när jag från ingenstans fick ett jobb som får helgerna att kännas för långa och magen att pirra av förväntan en helt vanlig tisdagsmorgon.

Lyckan över att ångesten inte är så påtaglig som vanligt, att jag tillåter mig själv att vara lycklig och fri utan ett begränsande tryck över bröstet. Alla fina där ute det blir bättre, mycket bättre. Innan du vet vad så har oron släppt men för att den ska släppa måste vi våga leva och acceptera livets dalar, utan de skulle topparna inte existera.

Min kjære og jeg hadde en fin samtale og fant ut at hvis jeg hadde blitt gravid nå, hadde vi blitt glade. Det er ikke et perfekt tidspunkt, men vi bestemte oss for å droppe p-pillene og se hva som skjer. Kanskje har vi allerede laget et barn, men det vet vi ikke enda. Og tanken på det får hjertet mitt til å dunke veldig fort. <3

För några veckor sen i paris på ett hotellrum skrattade vi oss sönder och samman när min syster hetsade mig att ropa TRÉS BELLE till ett gäng snygga fransmän som hade hemmafest i huset mitt emot. VI har aldrig skrattat så mycket bara hon och jag.

att jag blivit kär i världens finaste människa och att han är kär i mig tillbaka.

Att min snubbe och sambo, som helt saknar talang och intresse för matlagning, ställde sig och kämpade ihop en svamppasta till mig när jag kom hem från jobbet och var stressad och jävlig.

Idag är det en vecka sedan var jag i drömmigaste Skottland och hade den bästa dagen någonsin tack vare en skotsk litteraturstudent, en engelsk illustratör och en amerikansk New York Times Bestseller.

Ett halvår sedan började jag prata med två fantastiska damer, litteraturstudenten och illustratören, på Tumblr för vi hyser samma meganördkärlek för fantasyböcker. För tre månader sedan fick vi reda på att vår favoritförfattare skulle göra en bokturné i Storbritannien – ”WE HAVE TO GO TOGETHER”. Vips hade jag bokat en flygblijett till Edinburgh! Vips var oktober här! Vips satt jag och målade naglarna i min favoritfärg Black Cherry Chutney på Arlanda i ett försök att kväva mina nerver. Det var som en blind date med två personer som genom Skype och Tumblr kommit att bli två av de viktigaste personerna i mitt liv. Det visade sig att de är ännu mer fantastiska i verkliga livet och vi kunde inte sluta spontankrama varandra exakt hela tiden under dagarna jag var där, fy sjutton vad fina och bra dem är. Så kom dagen för författareventet där det ena knäppa efter det andra leder till att jag tillsammans med mina kompanjoner hamnar på en intim middag efter eventet med författaren och hennes make där vi i tre timmar pratar böcker, snöleoparder, tonårskärlekar och ännu mer böcker. Jag hade nästan trott det var en dröm om det inte var för min nya bakgrundsbild på mobilen, en gruppbild med fyra idiotleende kvinnor efter en galet god middag. Allt tack vare tumblr och möjligheten att träffa likasinnande nördar.

Fy fasiken vad jag älskar internet <3

Att få somna och vakna bredvid honom varje dag. Att få krypa nära hans varma kropp och borra in näsan i hans bruna rufsiga lockar. Och att få pussa sönder honom varje gång han försöker öppna sina yrvakna ögon och lockarna står åt alla håll. Han är så fin att jag undrar om jag någonsin kommer tröttna på att kolla på honom. Men det allra bästa är att han alltid virar in sig i mig och kramar mig i sömnen när jag kryper ner i sängen och han redan sover. Som om det vore det mest självklara i världen att vi ska vara så nära, så sammanlänkade med varandra. Som om han behöver mig lika mycket som jag behöver honom.

När han tar mig i famnen och säger det är ok att du är nere ibland för när du är glad så skiner solen runt dig, det är en av 1000 anledningar att jag älskar dig.

I morgon är det prick en månad sedan jag skakade av nervositet inför att träffa honom. Sedan den dagen har jag hunnit skratta så min mage krampat, sovit ifrån honom fyra nätter som kändes tommast i världen, pussat honom minst en miljon gånger, fått höra ”vad var det jag sa?” av minst tre kompisar, bidragit till en nästintill förstörd middag för jag vägrat sluta kramas, lärt mig om tonarter och gitarrackord trots att han aldrig spelar för någon annan, struntat i allt vad forskningsprocess och metodval heter och även hunnit komma fram till att jag nog aldrig känt mig så nöjd och till ro med livet som jag gör just nu. Fina fina hösten och fina fina honom.

Att minnet av honom börjat flagna och att jag äntligen äntligen känner att jag kan andas igen.

jag har varit kär i en pojke i 7 år. en natt slänger han cigaretten & greppar tag i min arm när jag råkar säga ”jag tycker nog för mycket om dig på ett annat sätt” & säger ”du. jag skulle kunna gifta mig med dig. och jag vill egentligen inte ens gifta mig. jag älskar dig.” sedan kysser han mig. mitt på bron.

Att jag lyssnade på den där rösten som skrek inombords, du måste lämna honom. Nu ett år senare sitter jag i en sunkig sekelskiftslägenhet med vackra men kalla trägolv i Berlin. Sårskorporna ser jag varje dag. Men jag pillar inte upp dem längre utan accepterar att de sitter där och låter dom läka. Tror fan inte att den finns ett bättre sätt att låta de läka än genom sena nätter på skumma klubbar i Berlin. Just nu känns det som att mitt livs kärlek är den här staden, förstår inte hur en enda man oavsett hur vackra händer eller leende han har skall kunna ta denna vuxna fritidsgårds plats.

Fått han som sprungit efter mig sen 2010. Min bästa vän. Han som är minst lika knäpp som mig, som hållt håret när jag druckit för mycket, som alltid sneglat lite mer än vanligt, som håller handen extra hårt och som tycker det är livet att skeda i sängen en lördagsmorgon. Han är så fin. Lyssnar på mig, lagar mat, peppar mig med allt och är bara underbar! Sitter i hans lägenhet nu och väntar på att han ska komma hem från jobbet. Ingen aning om hur man är ihop när man ör vuxen men trodde inte det kunde kännas så här bra! Så otroligt fin höst!

Ringde upp min favoritlärare från gymnasiet som nu är pensionerad och världens snällaste lilla gubbe. Någon vecka senare fikade vi på konditori i 3 timmar och pratade om språk, litteratur och våra liv 🙂

Att min sambo kommer in snubblandes kl 5 en onsdagsnatt och jag vet att min alarm ringer 40 min senare men pga så gosig och pussig så är det omäjligt att bli sur på honom.

Allt har äntligen börjat kännas bra igen på sistone efter att ha känts riktigt jobbigt ett tag, med nytt deltidsjobb som ska kombineras med skolan och mycket ångest. Blev därför övertygad om att jag skulle få komplettera min senaste tenta bara för att sånt brukar alltid hända när livet börjar kännas bra igen. Men i måndags fick jag reda på att jag hade klarat den, så livet fortsätter kännas bra en stund till. 🙂

Bröt upp och lämnade pissig relation i november förra året. 38 år med en 5-åring, halvbra jobb och en gammal depression i bagaget tog vi vårt pick och pack och hamnade i en tredjehandslägenhet i Stockholms södra förorter. Det läskigaste jag någonsin gjort, men jag vågade till slut kasta mig ut och carpa den där jävla dagen.
Hade högt flygande planer om att härja (och ligga) sönder sommarstockholm, men blev matchad efter att jag funnits med på Tinder i ett dygn. Max – en ensamstående tvåbarnspappa från Bagis som visade sig vara den jag alltid har väntat på. Livet alltså!

När jag gick igenom tullen och ut i flygplatsen i Edinburgh och träffade honom igen efter 7 veckor ifrån varandra, det var då jag verkligen insåg hur värt det allting är. Saknaden och de sömnlösa nätterna för längtan är för stor, långdistans är inte alltid kul men med honom värt det för allt i världen.

Jag pluggar ett rätt mansdominerat och krävande program. Jag har suttit och kämpat med en labbrapport och kodat i ett, för mig, nytt program. Skickade ängsligt in rapporten och hörde om hur alla klassisar fick retur och kommentarer om förbättringsarbete. Fick tillbaka min 12 timmar senare med kommentaren ”Utmärkt rapport, snygg formatering.” UTAN NÅGON NEGATIV /KONSTRUKTIV KOMMENTAR HAHAH KÄNN PÅ DEN! Jag kommer bli en grym civilingenjör jag känner det på mig.

Har varit singel i nästan prick ett år nu och har nu landat totalt i hur nice det är att vara ensam. Kan bestämma precis allt själv och sticka till London ensam i november bara för att jag känner för det. Klart jag kunde gjort det innan också, men tanken slog mig inte ens då. Gillar mitt eget sällskap så himla mycket <3

Det var fredag och istället för att gå i skolan så kom hon jag är kär i hem till mig. På mitt badrumsgolv tatuerade vi varandra med hjälp av en synål och indiskt bläck. Blå skrev jag på hennes höft i min handstil och likadant gjorde hon på min. Nu kommer vi alltid ha varandra och alltid va med varandra. Sen på kvällen blev vi fulla i en lägenhet och kanske lite för mycket och kanske att jag kräkte ner oss båda. Men vi hjälpte varandra att ta oss hem till min säng där vi åt pizza och sen somnade tillsammans.

Jag blev mamma för första gången för några månader sedan, och har ärligt talat tyckt att det varit väldigt väldigt jobbigt. En bebis som inte sover på natten och som bara accepterat att sova PÅ mig på dagarna har gjort att jag stundtals varit helt förtvivlad. Har haft svårt att känna den där totala kärleken som många pratar om. Jobbigt också är att han kom med hjälp av IVF och att jag väntat och väntat och väntat, vilket gör att jag känner att jag inte har rätt att klaga heller. Men häromdagen när vi vaknade på morgonen ålade han fram till mig, rullade ihop till en liten boll framför mitt ansikte, lade sin mjukaste hand på min kind och somnade om. Då kände jag Kärleken och att han är det bästa som hänt mig.

Börjat eget företag efter att jag har studerat klart, varit mammaledig, sökt arbet jättelänge och inte hittat. Käns jättehäftigt att återta makten över mitt liv och göra det jag tycker om och är duktig på och vara sin egen boss.

At vi har fått valp! Vi har leitet i over et år nå, var egentlig toller vi ville ha. Men en sen søndagskveld fant jeg ut at eurasier var en fin rase, sendte rundt 10 mails og fikk svar innen en time på ene. Hun skrev at hun hadde en valp til oss om vi ville ha. Det ville vi så klart! Vi hentet han oppe i Nord-Norge og han er verdens fineste. Han heter Ludvig og er en kosete krabat som liker å snuse og smake på alt. Kjæresten min og jeg er begge veldig forelsket i han.

Jag gjorde slut med ett tråkigt (lite taskigt) kompisgäng, flyttade och började plugga. Trodde inte livet kunde vara så här bra!? Alltså jobbet, kompisarna, plugget – ALLT är en klockren tia! Ibland måste man nog bara våga skita i allt och börja om.

När jag kommer hem sent på kvällen efter att jag jobbat och pluggat sedan tidigt på morgonen och jag är så trött och så slut att jag bara lägger mig ner i sängen och gråter. Och så kommer han med mat som han har lagat, sveper in mig i filtar och han tittar på mig med blanka ögon och bara ligger där bredvid mig och jag älskar den människan så in i helvete.

Igår var jag på mitt första besök hos en psykoterapeut. Trots att det var skitjobbigt och gråtigt att inse att saker och ting inte är som det ska så känns det redan bättre, att ens ha tagit det steget att söka hjälp innan det blir avgrundsdjupt. Vi har bokat ett nytt besök och jag längtar efter att få nysta vidare även om det suger när man väl är där. Snart kanske det här surret i huvudet kommer bli mer hanterbart. Är så stolt över mig själv.

Efter att min farmor somnade in på sjukhuset har vi vart så oroliga för farfar, att han ska känna sig ensam, hur han ska klara sig själv där hemma och så. Igår ringde jag honom och han berättade att han lärt sig laga jättegod korvstroganoff med grädde och att det känns bra när jag tänker på honom. Älskade gubbe.

Min killes föräldrars hund och mina föräldrars hund som båda är 10 år gamla blev sambos i tre veckor. De trivdes så bra ihop. Varje helg packade vi in oss i bilen med kaffe och kakor och låtsades vara en gullig liten familj vi fyra. Sen gick vi långa skogspromenader och folk stannade och ville klappa våra söta gammelhundar <3

När killen med de djupaste och mörkaste ögonen sa att han ville vara min, för alltid. Mitt hjärta är nu fullt med regnbågar och rosa fluff. Kan en vara så här lycklig?

Mest är livet jobbigt just nu eftersom allt jag gör måste anpassas efter min första lilla krävande bebis.. som häromnatten lät mig sova hela 5 timmar i sträck (!!!). Det gjorde mig oerhört lycklig för stunden. Ta aldrig sömn för givet!

Jag och mina syskon skulle på en inflyttningsfest förra veckan, och vi tog vagnen in tillsammans. Fick lite små-ångest för att jag kände, där på bussen, att vi glider ifrån varandra mer och mer. Men när vi gick av vid hålllplatsen så kom vi på att vi kanske borde ha med oss en blomma eller liknande, så vi gick till första bästa blomsteraffär. Väl därinne började vi tillsammans välja ut något fint. Det gick från en minipumpa, till en miniorkidé, till en liten köttätande växt – som vi köpte. Vi gick ut därfrån sådär glada och ”vi-nailade-det”nöjda och jag kände att vi hade en så himla fin stund. Fan vad jag älskar dom.

Jag har börjat på ett nytt jobb. Första dagarna var jag så orolig, inte för jobbet utan för att ingen typ skulle säga till att ”nu är det lunch” och såna saker. Men de säger till! Och de VILL ha mig där. Efter snart två månader känns det som jag känt alla i två år. Kanske en självklar grej för många, men det känns så himla stort och fint att vara med fina människor som gör att jag inte (så mycket) längtar efter min bebis som är hemma med sin pappa.

Att jag vågade åka till andra sidan jorden helt ensam och att jag älskar detta äventyr som innebär nya kompisar och upplevelser.

jag har fått en crush på jobbet som gör att min kropp reagerar på att lägga perfekta eyelinervingar, lukta gott och ha en positiv inställning varje morgon.

För två månader sedan landade jag ensam på flygplatsen i Orlando, Florida. Hela första dagen grät jag för att jag kände mig så ensam. Jag tog tjänstledigt från mitt jobb, sa upp min lägenhet och nu ska jag spendera två terminer på college i Florida, Ocala ”the horse capital of the world”. Jag spenderar mina dagar i stallet och keramikstudion, helt UNDERBART. Klart värt ett jättelån hos CSN. Att fatta beslutet att göra något som bara handlar om mig själv, är det bästa jag gjort hittills i mitt liv.

Delar upp min nuvarande lycka 50% i att jag aldrig hängt såhär mycket med smarta snälla värda kompisar och 50% i mina nya fina 19 kvm i Gamla Stan. Gamla Stan!!!

i have a new friend, that I met this summer, and the other night we had a serious argument about whether harry potter was a good friend or not, and whether he was a good person or not. Like a long, serious discussion where we kept interrupting each other because we both felt so deeply about the subject. I’m pretty sure we will be friends forever.

det finaste som hänt mig denna höst som annars varit fylld av jobbiga tankar om plugg och pojkar och stressig vardag är min fyradagars vistelse i lund. där fick jag glömma allt för ett ögonblick och bli omfamnad av min kusin, fuldansa med långa pojkar, sova på någons golv, skratta högt och häva i sig öl, äta falafel och känna sig som en frikkin queen (en konstant-hela tiden-jävla skön känsla i magen). det kallar jag en helg som är tvättäkta medicin mot hösttristessen <3

Efter 6 år tillsammans och ett år som gifta så gick det inte längre. Vi valde att separera för att inte hata varandra. Igår när vi skulle skriva under skilsmässopapprerna så tog han min hand och sa: vi börjar i terapi, även om det tar år att hitta tillbaka till varandra så ska det ju vara vi. Jag fick fjärilar i magen. Inget är förändrat, vi funkar inte ihop just nu, men ändå är allt så jävla förändrat. För det ska ju vara vi.

Åkte till stockholm med min kompis som är 4 år yngre än mig, mer som min lillasyster, fast jag ibland tänker att hon är äldre än mig med sin klokhet och vettigt. Visade henne massa museum, söder och att killar nog är lite bättre i göteborg ändå. Men det var allt jag behövde för att få andas en sväng iallafall.

Mina ätstörningar tar över rätt mycket av mitt liv och det har känts helt oöverstigligt, men det är fanimej inte längre lika jobbigt att äta nåt till lunch. Det är inte direkt kanske en så näringsrik lunch men det är NÅT. Och det går. Hurra för mig!

Blev lite för full, lite för snabbt, en kväll för några fredagar sen och i väntan på min kompis stötte jag på en kille och helt plötsligt stod vi och kysste varande. Och det var så najs och så fint att bara ge sina läppar till någon utan att tänka och bry sig.

Jag pluggar till läkare & vill kanske bli gynekolog såsmåningom & igår fick jag göra min första gyn-undersökning & det gick jättebra! Det är så himla himla ballt att få lära sig såna saker.

När man dejtar någon som vill sova ihop i 1 vecka och sen säger att ni inte kan ses igen över sms .

min kompis gjorde en meme om min personlighet som var 100% true #relateable 10/10 would recommend. den är så träffsäker & hon äger äger äger.

för två år sedan lagade du linssoppa åt mig för sista gången och idag rensade jag frysen. hittade en mycket sorglig portion linssoppa längst ner i frysfacket. jag slängde den skiten direkt i soptunnan. alltså inte ens i lilla soppåsen under vasken, nej, jag tog på mig ytterskorna, ryckte med mig nyckelknippan och åkte fem våningar ner för att personligen släppa den grumliga lilla fryspåsen rakt ner i hushållsavfallskärlet. sen tog jag trapporna upp, jag sprang, spurtade, tog ut mig helt, jag kollapsade fnitterglad i min hall. jag var hel. och du? du är ingens hemsökelse längre.

att min förra pojkvän och absolut bästa vän bjöd hem mig på middag efter ca 9 mån isär. bara sådär, en vanlig tisdag för att han fortfarande är min bästa vän. vi skrattade precis som förut. jag log hela vägen hem, även fast det var genom ett regnigt göteborg och jag missade min buss.

I somras fixade jag en mysig överraskningsmiddag hemma tills dess att min kille kom hem från jobbet. Han tog megalång tid på sig att äta (flera portioner) och babbla på om sin arbetsdag medan jag var så nervös att jag knappt kunde äta eller prata alls.
Men, till slut var han mätt. Och då fiskade jag fram en röd liten ask, gick ner på ett knä och friade. Bara sådär. Och nu ska vi gifta oss nästa sommar i vår gemensamma hemstad! Så jäkla fett!

Min kompis har blivit dumpad efter ett 10 år långt förhållande och är såklart trasig. En kväll låg jag med henne i sängen tills hon somnade pga hon var så ledsen. Mitt i allt drar jag ett obetydligt (och kanske otajmat) skämt, men hon började som tur var gapflabba. Det var så himla skönt att höra henne skratta och veta att jag lyckades med det.

För sådär cirka sju veckor satt jag med gråten inte bara i halsen utan tårarna rann längs med kinderna. Jag var på väg till mitt nya hem, ett hem som jag valt helt frivilligt men trots detta var jag ledsen. Kanske inte så konstigt, jag lämnade ju tryggheten, vänner och familj. Visst 50 mil kanske inte är så långt men just då kändes det fruktansvärt och på tågresan hann jag ångra mig hundra gånger om. Varför i hela jävla världen hade jag bestämt mig för att börja plugga i en helt ny stad? Men nu sju veckor senare kan jag säga att detta var något av det bästa jag någonsin gjort. Så mitt tips till alla er som, precis som jag, vill börja plugga men kanske inte vet om det är värt att flytta till en ny stad bara för att man vill, är enkelt: GÖR DET! Ni kommer inte ångra er.

Att minuterna efter pappas sms om att de hittat en liten massa igen kommer ytterligare ett sms som frågar om jag verkligen vill hänga med och campa med gänget jag träffat för första gången igår. Så jag åker, traskar genom en fullständigt bländande höstskog, sover under bar himmel och när jag blir så kall att jag skakar så får jag skeda med han den där som alltid ställer upp. Han som allt är så enkelt med. Jag tinar och trots att alla somnar och det blir tyst så rusar inte tankarna iväg i panik som förra gången. Utan allt känns bara så bra och säkert där, omsluten av de tjockaste sovsäckarna och en pojke som blockar alla hemska tankar.

När jag just hade börjat träffa min kille satt vi i min soffa och kollade på film. Sen började vi hångla massa, och han säger ”kan vi inte stanna tiden!” Varpå jag är trög nog att pausa filmen vi kollade på. Nu är han min <3 <3

Jag och min pojkvän hade några skakiga veckor för ett tag sedan. Han sa saker och plötsligt var hösten kallare och mörkare än den någonsin varit. Jag förstod ingenting och efter de längsta veckorna i mitt liv kom han tillbaka och sa förlåt ca. tusen gånger och att han inte heller förstod något för jag är ju ljuset i hans liv.
Sen dess har vi gått på pirriga dejter i mörka källare med rödvin och kärlek, hånglat i hörn på rave och upptäckt varandra på nytt. Tur att det löste sig ändå pga vi har matchande måntatueringar och jag brukar säga att han är min måne, sen häromdagen sa han att månen inte lyser utan solen och att han nu vet exakt hur sorgsamt det är med en släckt måne

När jag fick prata med skolsköterskan om mina tankar kring mig själv och det fick mig att vakna till liv! Även att verka falla i samma negativa tankar om och om igen! Pga min vän stefan som har mindre inverkan på min tillvaro och sätter fantasiselindrar i hjärnan på mig…

Mitt hjärta har varit så jäkla trasigt och ärrat det senaste året. I sju veckor har jag haft praktik på ett så himla roligt kontor. Där jobbar en kille med de snällaste ögonen. I helgen ska vi på en spelning ihop. Jag är livrädd men han gör mig lite knäsvag. Och man ska alltid ge personer som gör en knäsvag en chans tänker jag.

Min kompis har blivit dumpad efter ett 10 år långt förhållande och är såklart helt trasig. En kväll låg jag med henne i sängen tills hon somnade pga hon var så ledsen och mitt i allt drog jag ett helt obetydligt (och otajmad) skämt, men hon började som tur var gapflabba. Det var så himla skönt att höra henne skratta och veta att jag lyckades med det.

Att HAN frågade efter mig

Vi bor ihop äntligen efter 4 år tillsammans och 1,5 år på två timmar och tjugo minuter tågresedistans. Nu har vi köpt lägenhet och får nyckeln till VÅR ALLDELES EGNA PÅ RIKTIGT GEMENSAMMA LÄGENHET. Det känns underbart!

Jag och min kille har inte haft sex på 3 månader, pga mig. Mitt mående, min bipolära sjukdom. Han säger ”det spelar ingen roll, vi kan gå flera år utan sex om du vill, jag är kvar” Jag tycker det är så fint i denna tunga perioden. Allt handlar inte om att ligga hela tiden. Jag är trygg i hans närhet, en annan typ av närhet.

Jag har flyttat till Antibes!!! Säger Bonjour och Ca va? till gulliga tanter på gatan, äter massvis med god ost och dricker (allt för) gott vin, samt spanar på unga män med bruna ögon. Livet, Sandra!

När han ligger bredvid mig och säger att jag räddade honom ur hans depression han var i när vi träffades för ett halvår sedan. En depression från ett skadat knä och brutna förhoppningar. Jag, genom min existens fick min människa, som han är nu, att må bättre. Kan inte komma på något finare i livet än att vara den personen.

Fick höra att jag är en ”free spirit on the dancefloor”. Bästa komplimangen.

Är just nu på utbyte flera hundra mil hemifrån. Jag har inte träffat min pojkvän på över två månader, nästa vecka kommer han! Jag kan inte sluta tänka på ögonblicket som jag ser honom på tågstationen här. Hela första dagen är planen att låsa in oss i mitt rum. Enligt statistik ligger den genomsnittliga svensken typ 3 gånger per månad. Vi har tänkt att ta igen hela terminens ligg under denna helgen.
Förlåt korregrannar!!

Når jeg ser på han som ”hånglade up mej” i oktober 2010, han som er pappaen til hun som snart er 3, og som jeg giftet meg med i fjor, og tenker ”åh… Deilig mann!” og blir svak i knærne… Og når han i et usett øyeblikk sniker en hånd under genseren eller ned i buksa mi. Vi har det fortsatt, etter 6 år! Tenker at vi fortsatt kommer til å ha det om 20 år også!

Jag tog körkort! Min inkomst ligger på runt 9000 i månaden (CSN) och sista månaden innan jag tog körkortet låg min faktura till körskolan på 8000 kronor. Sista körlektionen sa läraren till mig att jag nog borde skjuta upp uppkörningen men jag sket i det och klarade både körprovet och teoriprovet (62 rätt av 65 möjliga) på första försöket. Dessutom blev jag SKITSNYGG på min körkortsbild.

När min kompis berättade idag att en kund på jobbet gav en lapp till henne med hans telefon nummer på. Vi tjöt o skrattfnittrade mitt på nybroplan. Det va nämligen första gången i hennes liv en kille hade gjort en advancement på henne!

Grejer är inte så bra just nu. Jag har kompiskris och är kär i en som bor i Paris, och hon är inte är kär i mig. Men idag kom min favoritpoet till min skola och pratade om skrivande och det var det bästa på länge. Jag frågade hur man ska göra för att tillåta sig själv att skriva och hon sa: ”tänk på alla killar som skriver så mycket skit och blir geniförklarade ändå. Får de får du” OCH DET ÄR SÅ JÄVLA SANT.
Jag får vara en skrivande kreativ människa utan att skämmas, jag fattar nog det nu.

Hela det här året har varit så jävla bra. Självklart downs emellanåt, men överlag bara jävligt bra. Äntligen!!
Jag lyckades komma över mitt ex. Jag flyttade ihop med syrran och min bästa kompis i ett eget litet hus. Jag åkte 4h själv med bil och fick ligga med killen jag tycker så jävla mycket om igen efter 3,5 år. Life alltså

I augusti flyttade jag till Kiruna och började på en utbildning på folkhögskolan som heter Mänskliga rättigheter i globalt perspektiv. Varenda dag på skolan är så himla peppande, rolig och inspirerande, fast samtidigt också lite deppig, när vi tittar på lagstiftningen, hur rasism normaliseras i medier och annat som är så trist med den här världen. Men ändå är jag så överlycklig över att få plugga här och ta del av varje skoldag som vi har med världens roligaste klass och vettigaste och mest inspirerande lärare <3 Och om inte detta redan vore tillräckligt amazing, är det nu 76 dagar kvar tills vi alla i klassen åker till Zanzibar där vi ska lära engelska och datokunskaper till och lära oss swahili av en fantastisk klass kvinnor där nere, som också vill göra skillnad i den här världen, såsom vi i den här fantastiska klassen i Kiruna <3

Har blivit så himla bra kompis med en kille i min klass, älskar honom. Älska killar

Min thaiboxningstränare (tänk er en riktigt machoman som ändå är… snäll): Asså… Klara. Vart vill du komma med din träning?
Jag (visste inte att han visste vad jag heter plus blir nervös): Ehhhh jag tror jag hade velat tävla nån gång.. i framtiden.
Tränaren: Jag undrar för att det börjar se jävligt bra ut.
AHHHH DET BÖRJAR SE J Ä V L I G T BRA UT NÄR JAG THAIBOXAS!!!!!

Det här inlägget fått 228 kommentarer på 12 timmar. Det är en var tredje minut. Så ofta vill folk berätta något fint om deras liv.

Jag har på senaste tiden känt mig stressad över att jag måste komma snabbtsnabbtsnabbt när jag ligger med min pojkvän och han klittar mig. Och jag har märkt hur den stressen dödar min kåthet och mina chanser att komma. Min hjärna fylls liksom av måstekänslor och inte av njuterier.

Så, i förrgår berättade jag det här för honom. Och igår när vi låg – ALLTSÅ – klittandet var så bra och fint och sexigt och hett och precis rätt. Hur kunde vi ens lösa det problemet så snabbt och så bra? Fattar ej. Kommunikation är guld <333

Jag har äntligen slutat vara kär i honom.

Jag har precis flyttat hemifrån och i söndags så knackade det på min dörr och där stod morfar med en bukett blommor. Vi drack juice och spikade upp tavlor och ringde min bror som bor utomlands sedan flera år tillbaka. Jag spenderade för första gången i mitt liv en hel dag med min morfar, och det var precis som att umgås med en bästa vän.

Jag insåg häromdagen att jag fått skapa exakt det 20-nånting-liv som jag drömde om som tonåring. När det här året är slut kommer jag att ha upptäckt 7 nya länder i tre olika världsdelar. Varit utomlands i tio månader. Det var lika året innan och året innan det. Jag älskar att resa. Men jag har valt bort en massa annat för att leva på resande fot.
Jag vill bara säga att det går att förverkliga drömmar. Man kan inte få allt men man kan få det man verkligen vill ha.

Jag hittade en ny fandom att fullkomligt gå ner mig i och hittade där en helt fulländad fanfic som fick mig att känna mig kär medan jag läste och som fick mig att gå runt och fangirl-le för mig själv i en hel vecka efteråt.

Skolkade en eftermiddag för att följa med killen jag är kär i hem. Vi poppade popcorn, kollade på disneyfilm och gosade hela eftermiddagen. När jag sa att jag inte kände för att ligga kollade han mig i ögonen och sa att han inte ville göra något jag inte kände för och när jag skulle åka hem höll han om mig och bad mig att stanna kvar.

Jag fick jobbet. Jobbet jag sökte i hemstaden 20 mil bort. Om en månad bor jag i samma stad som min familj och framförallt min älskade systerdotter. Folk jag pratar med får något sorgset i blicken och undrar HUR SKA DET BLI, ATT FLYTTA HEM?! Det ska bli helt jäkla underbart. För vet ni, man är en precis lika lyckad person även fast man flyttar från storstan till en lite mindre.

då jag förra helgen slumpmässigt gick på fika med min storasysters lägenhetskompis. det var så fint, för vi känner varandra inte så bra egentligen. jag har mest känt mig som hennes kompis lillasyster, men den där dagen var det så självklart att vi var kompisar och vi skulle gå på fika. vi pratade länge och om djupa saker, och sen gick jag hem alldeles lycklig för att hon hade sett mig som Mirjam.

efter tre års pendlade fram och tillbaka, på grund av min rädsla för att bli sårad, känner jag mig redo för att försöka övervinna min rädsla och ge mitt hjärta till honom. det är läskigt men fint på samma gång. ännu finare är att han faktiskt verkar lite kär i mig med.

Ett barn sträckte sina armar mot mig på jobbet och ville sitta i mitt knä, fast vi inte ens känner varandra. Sedan gick vi runt på kontoret och tittade genom alla glasväggar. Det var väldigt spännande och roligt, eftersom han skrattade hela tiden och hans ögon glittrade. Så mysigt när barn själva väljer en. 🙂

De senaste åtta veckorna har varit alleles underbara, jag har börjat på universitet och träffat nya alldeles underbart perfekta vänner. Det finns inga annan som jag hellre dricker tetra-vin med, eller som jag vill fnissa mig genom en bakisföreläsning klockan åtta på morgonen med. Men också att jag har världens bössa roomie som visar var hennes kondomgömma finns och plockar ur bomull ur öronen på mig när toppsen går sönder, alla skulle ha en roomie som hon. Och att min crush faktiskt gillar mig också och att vi låg o hånglade hela natten. För hur underskattat är inte det att bara hångla?

Inte visste jag att livet som teknolog skulle bli såhär bra!

Har den senaste tiden liksom vandrat runt i en dimma av tentaångest och oro. Skrev nämligen min första riktigt stora hemtenta förra veckan och hade såå svårt att få ihop allt. Svårt att begripa alla teorier, göra smarta jämförelser och få ihop allt till en sammanhängande text. Satt sista natten och skrev klart de sista sidorna i panik, och skickade lite missnöjd in allt i sista sekund. Igår fick jag reda på resultatet, ett VG! Det slog mig att jag borde tro mer på mig själv, för jag är bra!

Fick precis reda på att jag fått en plats på ALDES ( den liberala partigruppen i EU-parlamentet) Young visitors program vilket innebär att jag ska få hänga en vecka i Bryssel, träffa cola europaparlamentariker som tex Cecilia Wikström och mycket mer! Så himla glad!!

Min pappa dog två månader sen så den senaste tiden har varit typ den sämsta jag upplevt. Men mitt i all jävla skit så är det bästa som har hänt mig varit att jag fått se mamma som den underbara roliga och fyndiga lilla flicka som hon egentligen varit hela tiden. Och min katt kröp up i min säng igår och vilade sitt huvud på min mage hela natten.

Mitt i all sorg då en tidigare klasskompis till mig nyligen gick förolyckades och lämnade oss hittade jag något väldigt fint. Det var 8 år sedan vi gick i samma klass men redan morgonen efter olyckan hade min gamla klass som är spridd över hela landet samlat ihop oss i en gruppkonversation för att stötta varandra. Det var så himla fint att få skriva av sig med alla de underbara människorna som jag sorgligt nog nästan glömt bort då knappt någon av oss bor kvar i hemstaden eller ses något vidare ofta. Men jag har alltid tyckt att vi alla var så fina mot varandra, att vi var så olika och hade oändligt många egenheter men ändå var det ingen som blev skrattad åt eller utfryst på något sätt. Fina fina klass, tänker att jag hade en enorm tur när jag nu som vuxen märker hur elaka barn kan vara mot varandra ibland och nu när jag som vuxen pratar med alla dessa förstående människor jag har runt omkring mig. Var rädda om er, livet är så skört ibland <3

När jag fick höra om något min förra kärlek gjort på en fest av en kompis, och det kändes inte alls. Tog 8 månader att komma hit, men nu kan jag äntligen höra hans namn utan att det sticker till i hjärtat. Så himla skönt.

jag var på en jobbresa förra veckan, i Köpenhamn. På kvällen åt hela jobbgänget en 11-rättersmiddag på en märklig konceptrestaurang i köttbyn. En av rätterna innebar att vi allihop fick gå ut på innergården, där alla fick ta på sig dunjackor med rymdmotiv och extremt dålig passform och grilla pinnbröd över öppen eld. Så där stog vi i köpenhamnsnatten allihop i fula jackor, grillade bröd, drack svingod champagne och det var så sjukt oväntat och en av de bästa matupplevelserna i mitt liv.

Att jag hånglade med en kille jag har spanat in i flera år. Jag fattar inte. Jag blir pirrig bara jag tänker på det. Han är så jävla fin.

Jag har på senaste tiden varje dag tänkt att jag är så jävla lyckligt lottad som just nu lever 100% studentliv precis som jag har drömt om i flera år. Allt går upp och ner och det är stress och ångest, men just nu är allt så jävla roligt och peppigt och precis som jag alltid har velat ha det. Och i helgen gick jag hem med en så fin kille, han var den snyggaste jag någonsin har kysst.

Pratade i telefon med mitt ex (det var han som gjorde slut) och han sa att det är roligt att prata med mig och att vi väl kan göra det snart igen, och jag kände att jag nog inte kommer bli så lätt för honom att glömma bort.

När jag och mina systrar som hänger mycket men aldrig tidigare varit ute tillsammans för första gången dansade tillsammans på en festival i Ungern och vi bara insåg att vi är världens bästa dansteam för att våra dansstilar är unika men ändå passar riktigt riktigt bra ihop! Som att vi har en speciell dansstil i våra gener <3

Träffade en kille förra året och blev direkt efter vi träffats fysiskt sjuk på flera sätt. Jag har ont och vi har knappt kunnat ha sex sedan början. Ändå stannar han med mig och säger att han kan vänta hela livet om det är så, bara han får bli pappan till mina framtida barn. Jag har aldrig älskat någon så mycket.

När man får baka kanelbullar med sin sjuka mormor som antagligen inte kommer finnas kvar länge till och hon säger att hon är så stolt över vilken fin person hennes barnbarn har utvecklats till.

Efter 7 år av SLE och tusentals elaka mediciner utan någon försäkran att det ska hjälpa så börjar mina inflammationer minska… Äntligen!!

Jag fyllde nyss år och min bästa killkompis vet att jag älskar stjärnor och så hade han sprungit runt i alla leksaksaffärer i hela stan för att till slut hitta såna där stjärnor man hade i taket när man var liten som lyste i mörkret och på en post it-lapp som satt på förpackningen hade han skrivit ’om jag kunde skulle jag ge dig en riktigt stjärna’

Var på en tredje dejt med en kille men insåg att trots att vi kan prata massor och skrattade till exakt samma scener i filmen vi såg så finns det ingen gnista och kyssarna var nästan mest obekväma. Insåg att det var så med mitt ex också och kanske med killar dessförinnan och däremellan med. Är 24 år och har kommit på att jag kanske dras mer till tjejer ändå. Och det kanske är lite jobbigt att inse men herregud, tjejer är ju bäst. Nu ska jag skaffa Tinder.

Att min fyraåring som fick sin autismdiagnos för elva månader sedan gör framsteg. Pratar mer ”eget” istället för att upprepa det andra säger, badar och tvättar håret (lite i alla fall) frivilligt vilket var omöjligt förr. I helgen fick även mormor klippa hans hår utan att han fick panik. <3

Har träffat en tjej och det känns som något har lossnat i mitt bröst och spridit sig ut i armarna, tror det kan vara att hela jag upptar hela min kropp nu. Jag älskar henne och hon har det finaste ansiktet jag vet

Den här hösten har jag insett att det går jättebra att bli kär i tjejer också. Vilken vinst!

Den avlånga bruna gatuhunden som gjorde mig till sin människa för ett år sen är den mest envisa typ jag har mött. Om jag drar i kopplet när hon stannar för att nosa på något (för biljonte gången den halvtimmen) så lägger hon sig liksom ner på marken och blir alldeles orörlig. Hon vill hälsa på alla människor och alla hundar och annars blir hon skitsur och börjar skälla eller dra i kopplet längst med hela Hornsgatan. Hon verkar så självständig jämt men jag vet bättre än så. Jag vet det för på nätterna när någon står längst ner och slår in koden till trapphuset så kryper hon upp på min mage och trycker in nosen vid halsen. Sen måste jag klappa på henne tills hon slutar vara rädd och vi båda kan somna om.

Insikten om att jag snart kommer få leva utifrån den som alltid funnits inuti den här kroppen.

Träffade en kille vars kramar var så trygga, som log stort när jag pussade honom på näsan, och bjöd mig på tunnbröd och saft i hans säng. Trodde det bara var en sommarfling men nu har det varit vi i snart tre månader.

När jag förra hösten frågade min bästa killkompis om han kunde tänka sig att ligga med mig, han sa ja och nu väntar vi på att få flytta in i vår första gemensamma lägenhet <3

Vi träffades för en knapp månad sedan. Och ända sen dess har vi hängt ihop, vi är ett team som ser en framtid tillsammans. Har inte varit så här lycklig på länge, om någonsin. Grejen är inte den att jag skulle ha haft ett dåligt liv innan. Nej, allt var okej, faktiskt riktigt bra: jag har härliga kompisar, fin bostad, studier och jobb. Jag letade inte efter någon som skulle fylla ett tomrum. Men så dök han plötsligt upp, och livet är nu ännu roligare, bättre, rikare tillsammans med honom. <3

En kille med bruna ögon, fylliga läppar och smala ben flyttade in bredvid mig i korridoren, och ända sedan stunden han klev in har jag bara tänkt augustaugsutaugustaugsut hela dagarna. Förra helgen fick jag ligga med honom (!) och igår sa en annan i korridoren ”ni hade passat ihop”, och det var det finaste jag har hört. <3

Hans kör kom och sjöng serenader för mig mitt i natten. Jag bara stod och fnissade på balkongen och önskade att det betydde något. Trots att han inte vill ha mig så kändes det så himla fint på något sätt. Sen hade vi så jävla bra sex.

när han sa ”jag vill bara äta upp dig” och fick det att låta som världens gulligaste grej.

Mitt liv kärlek dumpade mig i våras helt plötsligt och jag dog innombords, fast jag var nere på botten frågade jag min mycket äldre kollega om inte han kunde lära mig köra på racebana med sin 2 miljoners bil (jag är tokig i sportbilar och sålde min ban-bil förra året, utan att någonsin kört den på bana jag vågade inte!) och han sa ja, lät mig åka med i bilen och vi körde som galningar på Mantorp, han behandlade mig som en jämlike och lärde mig allt. Nu har jag just köpt min drömbil!! Jag slog till efter att ha velat ha den i så många år! Den är knallorange och av värstingmodell 🙂 Nästa år är vi varandras co-drivers ute på racingbanan. Detta hade faktiskt aldrig hänt om jag fortfarande var tillsammans med mitt ex, eller om jag inte hade valt att resa mig istället för att ligga kvar på marken med hjärtat i tusen bitar.

För 2 år sedan du somnade in i din säng på äldreboendet jag jobbade på. Jag tänker på dig jämt ska du veta och jag känner mig ärad och tacksam över att jag fick vara i din närhet ditt sista år. Fina, starka kloka A, 103 år blev du (jävla kruttant). 1 månad efter att du gick bort slutade jag på jobbet och började på socionomprogrammet. Precis som du trodde trivs jag så himla bra och det är inte så läskigt som jag trodde. Så tack, för att du var du, att du orkade lyssna på en vilsen 23åring och för att jag fick hänga med dig. PS. Jag siktar på att bli 95 då du sa att det inte händer inte så mycket mer efter det<3 Jag saknar dig!

Äntligen fått en lägenhet med min bästa vän i Stockholm! Vi lämnade vår hemstad i Småland för cirka en månad sedan utan jobb, boende eller pengar.. Men nu har vi äntligen löst alla dessa bitar, eller ja pengarna kommer ju så småningom hehe. Men jag är så glad varje dag jag vaknar för att jag nu bor i en ny stad med nya möjligheter och tillsammans med min bästa person.
Puss till dig Sandra, du är grym.

Åh, kom på en till. När jag frågade min pojkvän varför han lägger så jäkla mycket tid och pengar på att fixa till sitt landställe när det har stått gott och väl som det är i över fyrtio år. Och han svarar, jag fixar ju till det så att du och jag kan bo där när vi är gamla pensionärer.

Fick VG på min första salstenta! Det är den sådan där hemsk tenta som 40% kuggar. Var osäker på om jag skrivit det de ville ha när jag gick därifrån. Men tydligen var det rätt! Så skönt att veta att jag kan skriva annat än hemtentor!

När min nyfunna vän berättar att hennes pojkvän vill träffa mig. Pojkvännen och jag har aldrig setts och jag har inte hört så mycket om honom. Hon säger att han verkligen vill det för att han tycker att jag låter så härlig. Jag undrar verkligen vad hon berättat om mig. Något bra tydligen. Blir så varm över det.

Sommaren började med ett brutet ben och operation men slutade med hundköp och att äntligen få börja jobba på riktigt som det jag utbildat mig till!

Min älskling berättade att han hade drömt att jag gift mig med en kille från Spanien, i drömmen hade spanjoren skrytit om mig och sagt ”ni vet väl hur Johanna är”! Min älskling hade då tänkt att ”vad snackar du om?, ingen känner väl henne bättre än jag”… Det fick mig att känna mig så älskad och bekräftad.

Efter att det tagit slut med min kille var det en så befriande känsla att helt plötsligt komma på mig själv med att tänka: FAN VAD JAG ÄLSKAR ATT BO SJÄLV. Inte längre ensamt, sorgligt, kallt. Helt plötsligt är det roligt, mysigt, varmt, och vilken jävla frihet det är alltså. Älskar’t.

Jag har tagit mig själv i kragen och börjat dj:a i en stad där det bara finns kill-djs och flera är dessutom mina ex-någonting som bara ville jag beundrade och stöttade deras karriärer helatiden. Men nu vänder det.

Efter månader av tårar och sorg från att ha mist min fyrbenta bästa vän efter fjorton år kom en liten labradorvalp hem för en vecka sedan och han är den mest välskalpta lilla varelsen jag någonsin har sett.

När jag bestämde mig för att älska och ta hand om mig själv dvs bryta med min ångestfyllda, missunnsamma, känslokalla och anklagande mamma.
Det har gått 2 år och 25 timmar i terapi utan henne. Och jag går mer rakryggad nu. Andas med djupare andetag. Jag tillåter mig att älska livet, utan skam. Min terapeut säger att jag som ”det osynliga barnet” Ninni i Tove Janssons berättelse. Och nu måste jag våga ta plats bit för bit för att bli synlig. Det är det finaste jag gjort för mig själv. Att göra mig synlig.

Jag har fått en ny kompis. Vi ses varje dag och varje dag lär jag mig något av henne

att vara den enda pedagogen som kan få det nya barnet på förskolan att få på sig överdragsbyxorna. Han är från England dessutom. Alltså bästa feelingen, man känner sig så bra.

Att sköterskorna ringde från sjukhuset och sa att min morfars syster gått bort och på bröstet vilade en bild på mig som hon alltid bar med sig. Fotot ska få ligga i kistan med henne när hon begravs. Vi var väldigt nära.

när han som jag saknat varje dag i typ ett år nu äntligen fattade att det ska vara vi igen,
han kysste mig på nyckelbenet och sa du luktar så himla gott
det regnade ute och vi var inne i hans andrahandslägenhet med kakelugn och stuckatur
låg på hans soffa
och jag kände bara
äntligen fattar du
äntligen

Jag har bokat biljett till en spelning med mitt favoritband, i England. Nu har jag nästan exakt sex månader på mig att sluta vara så flygrädd.

Det här hände i våras men är det finaste jag varit med om och gör mig varm i själen. När jag känner mig ensam så tänker jag ofta på just det.

Jag hade efter ca 2 år som singel blivit kär för första gången på typ 7 år. Så kär. Så kär att den känslan antagligen inte kommer komma igen.
Vi var så kära. Första gången vi kysstes vid bussen som skulle ta oss hem var det som att jorden stannade och alla människor försvann. Vår kärlek var helt elektrisk.

Men en dag så ringde han mig efter att vi hade haft en fantastisk helg. Han sa att han inte har några känslor för mig.
Jag spelade oberörd men dog på insidan.
När jag la på luren smsade jag min kompis. Hon ringer upp och hojtar att jag inte ska röra mig ur fläcken.
En halvtimme senare stormar hon in med godis, läsk och nässpray för hon hörde hur täppt jag var av gråtandet. Kärlek på såna människor. Att jag har en sån fin vän i mitt liv.

Och jag tänker på honom varje dag fortfarande.

Förra veckan var jag ute med mina vänner. Alla glittrade om kinderna och dansade galet, jag hånglade upp en fin kille som boostade mitt självförtroende med komplimanger, vi stannade till stängning och åkte sedan hem till vår lägenhet där vi spelade gitarr och sjöng i stämmor hela natten. Livet är allt bra tänkte jag när jag la min glittriga kind på kudden klockan 6 på morgonen.

Jag är ensam i en ny stad och har sjunkit ganska djupt på sistone. Men förra veckan när jag gick ifrån min psykolog kom jag på mig själv med att le, pga av en psykologs sällskap jag vet, men det var iaf något

Senaste året har det känts som att min kropp inte har sammarbetat och velat det jag vill. Den har varit otillräcklig och begränsande på ett sätt som varit svårt att acceptera. Jag tänkte att det kanske var kört. Nåt är fel, jag är trasig. Men som tur var kom dagen när mensen inte kom. Och nu, flera veckor senare fick jag se ett 3 cm litet frö i min kropp, med starka hjärtslag och gulkroppen som en gloria över hjässan. Det va det sjukaste och vackraste nånsin.

I måndags bestämde jag mig för att jag har fått nog av den veliga personen jag träffat fram och tillbaka i över två år och att jag är för snygg, rolig, smart och modig för att gå runt och vänta på någon som inte inser vilket KAP JAG ÄR. Väldigt tråkigt för honom att han inte fattar att jag är så värd att kämpa för, och stort grattis till mig som äntligen insett att jag är värd så mycket mer.

Hon jag har umgåtts med i nästan prick varje dag sedan jag flyttade till Uppsala är inte längre en del av min vardag. Vi bråkade rejält och detta var enda och bästa lösningen. Jag var livrädd att detta skulle göra min vardag ensam, ledsam och tom. Istället gav det plats till andra guldkorn i mitt liv. Nu har jag t.ex. middag och filkväll varje söndag med en annan pärla. Vänner alltså, fy tusan vad himla fina de är<3

Jag friade till min sambo på skinnarviksberget och var så nervös att jag knappt visste vad jag skulle göra av mig själv. Han svarade att ”alltså ja, att du ens behöver fråga!?”, sen drack vi champagne och han och detta är det största finaste som hänt någonsin.

Mitt liv har varit kämpigt sedan vi fick vårt första barn för drygt fyra år sedan, och samtidigt flyttade vi till en, för mig, ny stad, samtidigt som min bästis träffade sin snubbe. Alla dessa faktorer gjorde att vi varken har hört eller setts riktigt lika frekvent som tidigare. I våras fick vi reda på att anledningen till att vårt äldsta barn är ”lite speciellt” är för att hon har en sjukdom som kommer att döda henne inom tjugo år. Ja, det är ju inte så kul läsning hittills, MEN i helgen kom min bästis ner till min stad för att fira att vi varit BFFs i femton år. Så först lekte vi med mina barn på ett lekland, sedan lämnade vi kidsen med deras far och drog på restaurang, och efter det gick vi upp på vårt hotellrum, drack vin ur kaffekoppar, åt smågodis, lyssnade på musik och pratade oavbrutet i sju timmar. Morgonen efter åt vi hotellfrukost och pratade i några timmar till. SÅ jävla ljuvligt. Vilken kvinna hon är alltså <3333

Att jag faktiskt gick till universitetets första dag. Att jag faktiskt lärt känna nya människor. Att jag faktiskt kan ha känslor för andra personer. Att jag faktiskt vågar aktivera mig inom mitt parti, inom universitets studentverksamhet osv. Att jag (och två andra) är de som är längst kvar på festen varje gång. Att så mångas historier här i kommentarsfältet är historier jag kan relatera till och det ger mej hopp om att det kan bli bra för mej också snart. Att jag tagit ett steg mot att söka hjälp för mitt välmående. Att de fan blir bättre.

precis börjat på universitetet och var på en fest hos en ny kompis som jag är sådär kompiskär i. på festen: massa ansikten jag tycker så mycket om utan att riktigt veta varför än, jag är perfekt full, sådär full att kroppen är avdomnad, speciell person bredvid mig, i en ny stad som välkomnat mig med öppna kanalarmar, och jag tänker att om livet bara är detta, precis bara det här ögonblicket, då har jag fått turen att leva det bästa livet någon någonsin levt.

Asså har haft så tråkigt och jobbigt på jobbet den senaste tiden, och förra månaden fick jag drömjobbet, men efter en långdragen förhandling så tackade jag nej eftersom att jag inte fick den lönen jag ville ha. Var typ tvungen att övertala mig själv att ens gå tillbaka till jobbet de sista dagarna innan min semester- och idag kom jag tillbaka med tunga steg.. Men då kommer min chef in och säger att jag ska få ta emot en student i vår!!! asså så roligt!!!

Jag är sedan i september varje dag på min drömpraktik!!! När jag började min utbildning för två råvaran var den här praktikplatsen mitt mål, och nu är jag här. Helt overkligt.

i augusti flyttade min bästa vän till stockholm och vi som är vana att ses dagligen har bara hunnit träffas en enda gång sen dess. vi hade messat en hel kväll och jag var lite nere, och helt plötsligt klockan 00 på natten knackar det på min altandörr. och där stod hon. och vi grät och kramades och pratade hela natten tills hon var tvungen att åka tillbaka till jobbet igen.

Den 22 augusti när jag gick och blev med drömjobb. Hade jobbat på ett skitjobb med skitlön, skitchef och vissa skitjobbarkompisar i ungefär 8mån och var allmänt less på livet. Hade sökt in till skolan p.g.a jag aldrig kunde få jobba med det jag tidigare pluggat till i min lilla stad och storstan var inte alls min grej efter testat på det förra hösten. Men den 22 augusti ringde de, sa att jag hade fått jobbet och skulle få börja två veckor sedan I MIN LILLA HEMSTAD. Den kvällen ringde jag alla mina vänner och drack Prosecco ute på gården för att det fortfarande var sommar.

Att jag för tre veckor sen sprang in i en pojke, att jag för två veckor sen åkte hem till honom med Ben&Jerrys istället för att fortsätta häva öl, att han för typ en vecka sen pussade på mig för första gången och att jag sen dess inte behövt sova ensam. <3

Min bästa vän ringde mig idag och sa att hon saknade mig. Det kändes så jävla bra. Jag har haft så mycket otur på senaste tiden när det kommer till precis allt, och jag mår kasst just nu. Så att veta att det där ute i alla fall finns någon som verkligen saknar att ha mig i sin närhet. och som älskar mig, gjorde under just idag.

Fransmannen jag hade i min säng en natt förra månaden åkte tillbaka till Paris. Vi har inte hörts sen dess, men en morgon fick jag ett tecken: en like på en instagram-bild jag lade upp för ett halvår sen, från min födelsedag närmre bestämt. Kul att någon ligger i sin säng i en annan stad och scrollar igenom bilder på en! ;);)

Det bästa som hänt mig det senaste var när jag kröp tillbaka i sängen i natt efter att ha varit uppe på toaletten och min finaste vän tog min hand. Och så låg vi.

Att jag och min sambo bokade vår första resa ihop. Till Island bär det av i februari. Ser fram emot det!

Så himla mycket fint har hänt mig på sistone: Jag har nyligen flyttat till en ny stad där jag inte känner så många, och genom en facebookgrupp där kvinnor söker nya vänninor, har jag träffat världens underbaraste person. Våra ”diskussioner” består alltid av att den andra säger ”jag håller fullständigt med”, och det är så fint att träffa någon som har vettiga åsikter om politik, rasism, sexism och feminism <3. Nu har jag fått veta att jag ska på en kurs på island genom mitt jobb, och jag har längtat i flera år på att få besöka det landet, och nu äntligen blir det av.
Jag flyttar till en ny lägenhet om några veckor och min pappa är så himla fantastisk och snäll. Han kommer nämligen ner och besöker mig i december för att se på lägenheten och vad som behövs fixas, för att sen komma ner igen i januari och renovera den. Det är liksom 1300 kilometer mellan oss. Och nu efter det gått fem år sedan jag sist var kär, så har jag äntligen mött en person som jag hoppas det kan bli något med.

Jag och min sambo har jobbat hela sommaren och igår kom vi hem från vår efterlängtade semester i USA (New York, Los Angeles och San Diego). Så i 3 veckor har vi bara umgåtts med varandra 24/7 och det har varit så härligt och underbart att jag kommer leva på det hela hösten. Att man kan älska att vara med någon så mycket efter 11 år tillsammans är egentligen lite knäppt ❤️

är inne på andra året av min gymnasielärarubildning och håller på att gå under för att det är så mycket att göra men känner ändå att det är så himla värt det för jag tycker det är så in i norden kul och den här STRESSEN är stress över något jag gillar att göra. Är så lycklig att jag hittat rätt.

detta är både det bästa och värsta som hänt men jag har träffat nån som får det att pirra lite i hela kroppen, vi låg med varandra i sommars och har gjort det nu 3 gånger på två veckor, och hela jag känns ganska kaos just nu för jag vet inte hur han känner. men i fredags när vi var påväg hem till mig så luta han sig ner och viskade ’jag gillar verkligen att hångla med dig’, och det kändes väldigt fint.

Jag har spenderat fem dagar i Tokyo och den staden golvade mig totalt. Kärlek vid första ögonkastet. Dess vänliga människor som ser ut som att de kommer direkt från front row vid catwalken. Att jag gått upp 2 kg på ramen, crepes, risbollar och udon-nudlar. Å dess små städer i den stora staden med mysiga kringelkrokiga gator med bollliknande träd.

Jag och min partner har jobbat hela sommaren och hösten med väggkalendern Archifemme Calendar som hyllar kvinnliga arkitekter. Det har varit en cocktail av ångest, magknip och pepp förstås: över att våga stå upp och ta plats, har en råd, att samla mod, hur ska någon alls vilja köpa den osv. Men nu har vi plötsligt fått en artikel i en av våra största branschtidningar? Jag fattar inte ens att det är sant.

Jag blev sjuk i somras och flyttade hem till min familj. När föräldrarnas semester och småsyskonens sommarlov tog slut var det bara hunden och jag all day every day. I lördags bestämde jag mig för att jag var frisk och att det var dags att flytta tillbaka till mitt vuxenliv i stan. På kvällen smsade mamma: ”Hunden letar efter dig”.

Att den hemlösa, lilla kattflickan jag tillfällig tagit hand om ska få världens finaste permanenta ägare; nämligen en jättesnäll kompis till mig. Mitt samvete är gott och jag kan hälsa på varje dag om jag som så vill.

Jag har känt mig så jävla dum i huvudet på sista tiden. Verkligen korkad. Men idag läste jag en 30-sidors artikel på svår akademisk engelska om marxistisk teori i relation till feministisk frigörelse och det var inte ens svårt.

Bokade just en resa till Disney World till min dotters femårsdag. Hon önskade sig vad som helst med prinsessor och då tänkte vi varför inte träffa dem allihop? När hon blir stor ska hon bli astronautprinsessa så hon får bestämma bra saker och åka till rymden.

I helgen firar jag och min pojkvän sex år tillsammans. Vi är mitt uppe i att planera vårt bröllop, nästa vår blir jag hans fru och han min man. En söndag för någon vecka sedan hade vi planeringsmöte på herrgården vid skogskanten där vi ska gifta oss och i bilen på vägen hem tar han min hand och säger ”jag har aldrig varit såhär lycklig”. Alltså. <3 <3 <3

När vi hade sex för första gången efter 8 månader ifrån varandra och jag började gråta, så lycklig var jag. Jag hade smink överallt och kände mig lite patetisk, men då märkte jag plötsligt att han också hade tårar i ögonen. Sen fick vi båda ett skrattanfall och höll om varandra jättelänge.

Skulle slänga soporna och där precis vid soprummet står min granne med en helt ny taxvalp. Jag stannade och bara glodde socialarbetare style. Herregud vad dem är fina

Att en göteborgare som jag hånglade upp på en spelning i hornstull förra månaden och har snackat väldigt mycket med ringde mig idag och sa ”nu bokar jag en tågbiljett, vill inte vara ifrån dig längre!”

Jag blev tillsammans med min honom förra fredagen. På ett dansgolv skriksjungandes till vilken låt som helst så drog jag honom till mig och sa ”Fan vad jag är kär i dig”. Nu är han min och jag är så lycklig. Han skrattar åt alla mina skämt och låter mig värma mina kalla händer på hans rygg. Han är så fin och allt jag velat ha någonsin. Herregud vad jag är kär i honom. Wow.

från att ha varit en snyftig 22-åring som aldrig varit i ett förhållande till att vara en 23-årig sambo som kollar på gardiner, krukor och sover tillsammans med världens vackraste kille, med vassa käkben och viktiga, gröna, ögon. livet – det är fint ändå.

När jag hamnade bakom ett par med en corgi. Jag började nästan gråta. Blir fortfarande tårögd av rördhet när jag tänker på det. Måste ha en corgi eller dö.

Utav alla sökande så valde de mig till en praktikplats i Stockholm. Från och med nyår ska jag alltså flytta till ett nytt land, en ny stad och nytt jobb. Är så orimligt pepp på alla äventyr jag kommer att få uppleva. Söker nu lägenhet och massa nya vänner!

Jag och min allra bästa kompis firar 10 år nu i oktober. Vi började prata med varandra när hon försvarande mig mot en jobbig bråkig lärare i 1an på gymnasiet. Vi gick i samma klass, hade knappt hälsat men efter den dagen har vi varit oskiljaktiga. Nu har hon en bebis och vi är starkare än någonsin. Gud vad jag älskar henne.

Blev dumpad i mars av en kille som redan gjort slut tre gånger under vårt distansförhållande och som jag ständigt hittade ursäkter för. Höll på att leta lägenhet till oss när han sa att han hade en ”dålig magkänsla” och gjorde slut igen. Ett par månader efter lämnade jag vår hemstad, flyttade tvärs över landet och bor nu helt själv i en superfin lägenhet och pluggar till florist! <3

Det bästa som har hänt mig nyligen är också det sämsta. Jag blev arg och ledsen. Arg för att jag inte förstod matematiken som jag pluggar just nu och ledsen för att jag valde att ägna tre år åt matematik, som jag inte ens tycker är lite roligt. När jag hade skrikit, gråtit och slått omkring mig lite gick jag ner, drack kaffe och bestämde mig för att sluta. Sluta tro att jag kan tvinga mig själv att göra matte, bara låta det vara. Bara ta ett godkänt betyg och vara nöjd. Välja att inte ha ångest.

När jag sa till min pojkvän att jag funderade på att köpa lägenhet nästa år, efter studenten. Han reaktion blev ”men varför kan vi inte köpa en tillsammans, jag vill ju bo med dig, vakna med dig varje morgon, somna med dig på mitt bröst varje natt, laga middagar på kvällarna och även om det är en grå, tråkig måndag i november kommer det kännas som en fredag eftersom jag är med dig”. Sedan började vi kolla lägenheten, så pepp <3

Jag har varit jättenervös över att börja plugga master. Tänk om det är för svårt? Tänk om jag inte kan? Fick tillbaka första inlämningsuppgiften, och längst bak hade läraren skrivit ”Excellent! You think good, reason and use examples, and write perfectly. I’m impressed!”. Jag kan visst!

när min kompis sa ”you don’t need the baes – fuck the baes! you are magical in and by yourself, you just need to learn to appreciate that”

Jag lärde känna en väldigt fin person så att det bara pirrar i magen <3

Att jag om två veckor slutar mitt jobb och tar mitt och pack samt katten och flyttar till Gotland där mitt livs kärlek är född och bor!

Att jag och min partner firade ett halvår i nu helgen. Och att vi redan planerar att flytta till Göteborg när vi båda är färdigutbildade och sedan vara tillsammans hela livet. Älskar att planera framtiden med hen.

jag har flyttat hemifrån!! och vågat prata med killar! och LEGAT med en kille! att jag ens vågar!!!

Efter att ha känt mej missnöjd med studierna och jobbet än längre period kände jag att det ör nu eller aldrig en ändring måste ske. Orkade inte må sådär kasst längre, var bitter på livet jag byggt upp och ville bara ligga i soffan o kolla Netlfix.. Slutligen bestämde jag mig för att börja plugga i all hemlighet (berättade inget åt familj o vänner) till inträdesproven (bor ej i sverige, ansökningsprocessen är annorlunda och svårare) för att komma in på min drömutbildning (medicin). Hade ej vågat berätta för nån eftersom jag var så jävla rädd för att misslyckas. Men i somras fick jag ett tjockt kuvert hem som endast kunde betyda en sak : jag hade kommit in på utbildningen och skulle vända upp och ner på hela mitt liv innan hösten började. Bästa beslutet någonsin!

Jag och min kille stod vid ett övergångsställe och han sa att han älskade mig för första gången. Jag blev så gladpirrignervöskär att jag höll på att gå rakt ut i vägen.

åkte till Berlin, själv och spontant. var rädd att ensamheten skulle begränsa mig, men gjorde fina små utflykter om dagarna och om kvällarna träffade jag folk som bodde på samma hostel och bjöd mig på mat, jägermeister och tog med mig ut för att dansa.

Jag har fått ett tryggt heltidsjobb!!! Började för en månad sen och har redan börjat klaga för att jag måste gå upp tidigt varje morgon men ärligt, det är så lyxigt ändå.

Jobbet från sommaren hade fest och jag var bjuden. Gick dit medveten om att det var första gången sedan i juli som jag gått ut pga social fobi.
Gick dit med en klump i magen, blev kramad av alla, fick sabrera en flaska skumpa, vann tävling som sommarens bästa säljare, dansade hela kvällen och kom hem kl halv 5 med trötta fötter.
Kände att det kanske är dags att träffa folk igen ändå.

jobbar i bästa bageriet med bästa kollegan där min åsikt också spelar in! älskar’t!
och idag när jag kom hem från jobbet stod en vas med fyra rosor från min sambo.
life <3

Har inte kunnat ligga på jättelänge pga diverse besvär och har dessutom varit superduper ledsen. Nu kan jag äntligen det igen så passade på att ligga med två SVINsnygga killar från Australien i deras lyxvilla på Bali. Supernice + antagligen mitt livs bästa story. Ska ta igen allt det ledsna och knulla mig genom hela världen.

Tinder!! Har gett en osäker ung kvinna i en ny stad så mycket bra liggande att tonår helt utan sexuella erfarenheter äntligen börjar suddas ut.

En dag i februari bestämde jag mig för att det var nog. Jag ville inte spendera fler år av mitt liv åt att må dåligt över känslan att mitt liv pågick parallellt i Frankrike. 2016 skulle bli året då jag tog tag i mina drömmar. Så jag läste på, fann en magister at läsa på distans, köpte en biljett och meddelade min familj tids nog att det var dags nu, efter 6 års pendlande skulle jag lämna Sverige permanent. Jag jobbade i St Tropez under sommaren men sa upp mig. Flyttade tillbaka till den stad där mitt franska kompisgäng fanns och fann en löjligt drömmig lägenhet direkt, med terrass och inte ens dyr. Hade räknat med att fortsätta vara singel då jag aldrig riktigt lockats av att vara ihop med någon. Men jag hann bara sova en enda natt ensam i min nya säng innan jag träffade Honom och en vecka senare flyttade han in. 3 veckor senare hämtade jag den valp jag tingat några veckor tidigare. Nu några månader senare bor vi ihop alla tre och när jag dricker te på mornarna och ser hur de sover ihop i sängen jag köpte dagen innan han kom in i mitt liv vill mitt inre explodera av lycka. Jag är så jävla kär i båda två. I mina två fransoser. Jag tror fortfarande att jag ska vakna upp en dag och vara tillbaka i mitt studentrum i Sverige.

Att han o jag hånglar till ljudet av att gubben som bor under oss spelar på sitt piano.

Jag har blivit jourhem åt två små underbara kattungar. Katterna hittades utsvultna och kalla och var påväg att dö första natten jag hade dem. Jag satt uppe med dem hela natten, höll dem varma och gav med mat i små portioner. De blir starkare och busigare för varje dag. De är båda röda i pälsen och jag har därför döpt dem till Ziggy och Bowie. Det är så otroligt mysigt att vakna och ha två små katter bredvid en i sängen och jag börjar redan fasa för dagen när de båda är helt friska och ska säljas vidare till ett riktigt hem.

Jag vågade flytta utomlands ensam för att plugga och är så otroligt stolt över mig själv. Första dagen i mitt nya land träffade jag en person som jag aldrig vill släppa taget om. Nu sover vi i samma säng varje natt och han vaknar med panik i blicken om jag inte finns precis bredvid. Jag klarade min första tenta och han säger att han älskar mig. Jag mår så fruktansvärt bra just nu.

Att min vidriga kollega är på semester den här veckan så jag slipper se hans uppsyn!

När min kille (OBS vi har varit ett par i ett och ett halvt år) sa för första gången, Jag älskar dig. Det var i hans pojkrum och vi låg i sängen och fnittrade och hyschade varandra för hans lillebror var i rummet precis bredvid och vi hörde allt han höll på med så vi förstod ju såklart att han hörde oss också. Så viskade han tyst i mörkret, jag älskar dig. Så himla fint var det.

han sa att han är kär i mig och dagen efter så flyttade jag till London, skräckblandad men lycklig förtjusning över det hela

jag fick min första orgasm via penetration med min kille häromdagen. det var så jävla fint!

Min pojkvän och jag bor ca 30 minuter från London. Dagen innan min födelsedag i slutet av augusti bad han mig packa en väska för två nätter. Sedan tog han mig till ett fem stjärnigt hotel i London! Han tog mig till Madame tassauds, the London Eye, och fina restauranger! I födelsedagspresent fick jag biljetter till teatern som vi gick på på kvällen, en väska och parfym också! Blev så bortskämd och överraskad, så himla fina två dagar med mannen jag älskar 🙂

Jag, min man och min pappa åt söndagslunch på samma ställe som jag och mamma åt på för prick ett år sedan, sju månader innan hon dog. Det var sorgligt såklart men samma härliga ljus och utsikt som sist och vi drack vin och pratade både allvarsamt och lättsamt och ibland får jag en sådan stark, trygg känsla i magen av att livet, trots allt, går vidare även utan mamma. Jag har i alla fall dem två. Männen i mitt liv.

min lärare sa till mig att det hade gått bra på mitt historieprov och sedan skrattade han till.
”vad är det?” frågade jag nervöst.
”du skrev någonting roligt”

Alla tjejer i min klass började att slutade äta lunch i skolan för att dom var rädda för att bli tjocka. Jag satt där och började också peta i maten och panikade inombords för stt jag inte ville sticka ut. Jag visste att jag inte skulle behöva påverkas men ändå så märkte jag hur mitt beteende började ändras.
Jag var så ledsen och visste inte vad jag skulle göra. Jag tänkte att jag borde vara starkare än så men det är inte lätt att vara tjej i gymnasiet och att vilja passa in.

När kulmpen i halsen blev för stor smsar jag min viktigaste person i livet – min tvillingsyster som svarar att vi ska klara det här tillsammans. Vi åkte och köpte chips och efter den dagen påminner hon mig ständigt att jag är viktigare än så. Älskar henne så mycket så det gör ont. Alls behöver en sån som hon

Att jag tog tag i saker och ting och bokade en enkelbiljett till Bangkok om en månad. Jag sjukskrev mig från universitetet i vintras pga utmattningsdepression och panikångest, och har bestämt mig för att fortsätta plugga i vår för jag älskar ju verkligen sjuksköterskeyrket, men jag orkade bara inte ett tag. Men nu känner jag mig, för första gången någonsin, stabil och trygg i mig själv så pass mycket att jag kan åka ensam till andra sidan jordklotet. Och när jag hade mitt sista möte med min psykolog här om veckan berättade jag om min framtidsplan, då blev hon så rörd att hon fick tårar i ögonen för att hela min inställning har ändrats så mycket. Att jag säger ”om jag vill och orkar” istället för ”det beror på vad folk vill/förväntar sig att jag ska göra”. Det var så fint att jag själv nästan började gråta.

Jag fick en post-it på min sminkspegel varje dag under en månads tid med anledningar till varför han älskar mig. Den sista lördagen i september besökte vi alla våra favoritställen i Köpenhamn, såg över den fina Öresundsbron som förenar Sverige och Danmark och jag fick en sista post-it när vi kom hem. På den stod det ”Om du vil, Er du den, Jeg vil, Danse med, Elske med, Være med, Til kærligheden ender”. Han gick ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom <3

Det här hände inte nyss, utan i våras, men det är något av det finaste som hänt mig. Jag var, tillsamman med några klasskamrater, med i en nationell novellskrivartävling för ungdomar i Lund. Och när jag satt där, på prisutdelningen, bland ett hundratal människor, en jury och mina kompisar, ropas mitt namn upp som förstapristagare. Och jag får gå ner på scenen och bli applåderad. Jag har nog aldrig känt mig så sedd i hela mitt liv.

I söndags var jag & M på dop tillsammans. En kollega till M vars son skulle döpas. Och det var första grejen vi var bjudna på tillsammans som ett par utanför familjen. Det var så fint, liksom vi fick visa hela världen att vi två är vi. Eller det kändes så i alla fall när vi gick hand i hand in i kyrkan, satt oss tillsammans i kyrkbänkarna och höll varandra i händerna under psalmerna. Åh vad jag är kär i den mannen!

Hade spanat på honom hela kvällen. Han var lång, hade mörkbrunt hår med lugg som föll ner i ögonen och världens varmaste blick. Han var den första på länge, länge som gjorde mig riktigt knäsvag. När gänget skildes åt utanför klubben tittade han mig rakt i ögonen och sa ”kom hit, ge mig en kram”. Ni vet en sån där RIKTIG kram, när man liksom försvinner in i någons famn? Precis SÅ var den.

Jag och min lillasyster är kompisar igen. Vi har flera år av grus i vår relation och ett tag var det så dåligt att vi inte pratade med varandra under nästan ett års tid. Nu har vi hittat tillbaka till varandra. Vi smsar, ringer och åker och hälsar på varandra (har halva Sverige mellan våra hem). Jag ska till och med få ta hand om hennes älskade katt när hon ska resa bort. Detta är, utan tvekan, det bästa som någonsin kommer att hända mig i hela mitt liv. Att vi finns hos varandra igen.

Att för ett par veckor sedan fått ett erbjudande på en ny lägenhet med honom. Ska alltså officiellt bo med honom. I VÅRAN lägenhet. VÅRAN. Alltså bästa. Hur glad jag blir över det och hur jädrans patetiskt fint kär jag fortfarande är i han, det liksom avtar aldrig.

jag har varit sambo med min lille fransos i en mànad nu och förundras varje dag över hur jädra kär jag är i honom, det bubblar liksom i magen varje kväll när jag tänker pà att han snart kommer hem fràn jobbet <3

När jag ringde min kompis och grät över en idiot till kille och en kvart senare står hon utanför min dörr med hembakta bullar och en såndär mini-champagneflaska man kan få på flyg. Det var så fint att jag började gråta igen.

Att min pojkvän sen en vecka tillbaka som aldrig sjunger för någon annan än sin lillasyster, sjunger iris av björnstammen för mig varje natt när jag är ledsen.

Jag sprang på mitt ex på en bar i fredags. Han dumpade mig och det är snart två år sedan. Jag var snygg, charmig och avslappnad, medan han var oattraktiv, osäker och nervös när vi pratade med varandra. Jag la också märke till att han hade en prickig skjorta på sig vilket hör till ovanligheten, då han har en extremt minimalistisk stil. Jag däremot älskar prickigt, och när vi var tillsammans kallade han mig bland annat för ”prick prick”. Det kändes så jävla bra bara. Jag själv har gått vidare, men han bär fortfarande spår av mig.

Jag har insett hur mycket jag älskar min utbildning! Att få vara kreativ och utmanas varje dag, få utrymme att skapa sitt eget och att misslyckas utan att det blir mer än att man kan skratta lite åt det. Det är så himla underbart och frigörande!

Efter att ha dumpat mitt ex som var en manipulerande skitstövel ville jag vara singel för evigt, men blev såklart kär i en killkompis inte långt därefter. Jag försökte att inte tänka på honom men det var omöjligt. Efter att ha varit hemligt kär i ett halvår stod vi på ett dansgolv en natt i april och jag kunde helt enkelt inte vänta längre så jag kysste honom och han kysste mig tillbaka, vi lämnade klubben hand i hand och spenderade sen natten kyssandes i en kompis soffa. Jag fick sen veta att han varit kär i mig lika länge som jag varit kär i honom men inte vågat göra någonting! Vi blev officielt ett par en månad senare. Han är totala motsatsen till mitt ex och det känns som att allt äntligen har fallit på plats. Han gör mig så lycklig och i december ska vi flytta ihop <3

Jag är en lättroad person, så biobesöket igår var riiikigt upplyftande just nu 🙂
Vi skrattade så vi vred oss i biosalongen!!!=)
Vad vi såg? Bridget Jones’s Baby, galet rolig tyckte vi 🙂
Det räcker så för att muntra upp en grå oktobertisdag!

Krya på Dig!

Friade till min kille, han sa ja! YES!

Igår var jag med honom. Drack för mycket rödvin medan han sjöng de vackraste sånger för mig. Hånglade sedan till lökig RnB och han sa att jag var ”wonderful”.

Den här hösten flyttade jag(!) som nybliven 17 åring från Sverige till en stad vid den engelska kusten och 2 h bussfärd ifrån London och fick min första riktiga kyss på den nya favoritklubbens dansgolv – att livet här nu faktiskt är MITT liv och ingen handling tagen från en lagom ostig film övergår mitt förstånd men är också något av det finaste och bästa som har hänt mig

När jag ringde till fertilitetskliniken för att boka tid och snyftade i min sida av telefonen att nu har jag mens för tolfte gången och jag orkar inte mer. Och den snälla, varma rösten på andra sidan svarar ”Men du. Nu har vi tagit första steget.”

Jag firade ett år med min kille och var jättenervös för att han inte skulle fixa något romantiskt åt mig. Men så kom jag hem från skolan, och plötsligt stod han utanför min dörr, lite halvnervös, med ett dussin röda rosor. ”Egentligen borde jag ge dig rosor varje dag…”, sa han, och jag grät nästan. Han är det finaste jag vet!

För drygt en månad sen fick jag ett fylle-DM på twitter av en som jag följt ett tag där han skrev att jag har en jättefin mun, och sen började vi prata och nu har jag liksom en jag hånglar med på regelbunden basis? Gjorde mig singel i våras och var övertygad om att jag aldrigaldrigaldrig skulle få bli pirrig igen, men det gick visst alldeles utmärkt.

Jo det har vi (jag) märkt! Det bästa på morgonen ju, att läsa mina favoritbloggars morgoninlägg till mitt kaffe, men niotillfem har liksom inte dykt upp i vanlig tid.. 🙁 Hoppas du är okej!

varje gång jag och mina kompisar går ut och dansar. vi är snyggast, vi rör oss sexigast och varje gång en kille kladdar så bildar vi en mur av kroppar och dansar iväg från honom.

Åkte på en roadtrip / bucketlistdrömresa till Maine i USA med min 10-månaders dotter & min mamma! Var som en 2 veckors konfettiturné av hummer, höstlöv och flee markets! Den matglada ungen sörplade hummerstjärtar i bärselen medan mormor navigerade kustvägarna & jag spanade amerikanska neonskyltar & vintagefynd. Snacka livskvallé delux! ❤️

Livet är bäst just nu! Jag är ute och reser med min bästaste vän i Asien i 4 månader. Där en måndag likaväl kan vara en fredag! Träffar nya vänner och massa söta killar. Äter mest soppa och nudlar för det är det billigaste, men det gör inget när man är på andra sidan jorden. Hade kunnat göra detta för alltid, med några samtal från mamma på vägen också såklart. Har till och med hittat en kille jag är lite betuttad i…

Jag blev mamma till världens finaste pojke ❤️

Min Mormor och Morfar har alltid haft hund men när deras senaste hund gick bort sa de att de inte skulle skaffa någon mer hund, att de var för gamla. Under ett års tid såg jag hur livet i mina morföräldrar långsamt drogs ur dem, att problem som aldrig funnits där tidigare dök upp och hur mina alltid unga morföräldrar plötsligt såg gamla ut. Så i Augusti hämtade jag upp en adoptivhund. En 6 årig tik som inte haft det lätt i livet, som hade så mycket kärlek att ge och så mycket liv att dela med sig av. Idag är mormor och morfar fulla av liv igen, de går på långa promenader, pratar om deras härliga höstdagar och berättar om deras och Iniz och liv. Mormor och Morfar är sig själva igen. Tack fina Inez för att du sprider all din kärlek, du har räddat två av mina viktigaste personer.

Jag fyllde tjugo år och han jag är sådär pirrigt jättekär i väckte mig med sång och frukost på sängen. Då kom jag på mig själv att tänka att jag älskar honom och att jag aldrig trodde att en tinderdejt skulle leda till något såhär fint.

I helgen åkte jag till Paris för att träffa en fransman jag hade ett one night stand med för typ en månad sen. Åkte runt i livets stad på hans motorcykel, åt pizza och hånglade non stop i två dygn. Blev singel för första gången på fyra år i somras så att göra en sån grej är inte direkt nåt som SKER i mitt liv. Känner mig sjukt nöjd över att jag klev ur mig själv lite, tänkte fuck it och ba gjorde det! (Ps. varför är franska killar så dreamy?? orkar ej)

Att jag tog med min numera myndiga lillasyster ut på en drink på min favoritbar och vi satt i över 3 timmar och pratade om saker, delade med oss av händelser och känslor som vi aldrig tidigare har gjort på samma sätt. Att jag kunde berätta om han som gjort mig illa nyligen och hur jag nu därför kan ringa henne närhelst jag vill för att släppa ut alla känslor kring det. Att jag insåg att hon är min bästa vän och viktigaste person i livet.

Efter många år tillsammans var jag och min pojkvän på ett så himla jobbigt instängt ställe i vårt förhållande. Jag gjorde slut och nu är han mitt ex, jag har fått tre nya bästisar och gör roliga grejer varje helg.

Dom senaste åren har jag levt ganska isolerat och långt ifrån min vänner. Nu har jag flyttat hem till Sverige igen och för någon helg sedan satt jag och mina girls i en lägenhet, drack Cava och målade nagellack. Helt plötsligt slog det mig (efter att ha varit ganska deppig över att ha flyttat hem) hur jävla rätt det är att jag är hemma igen och hur jävla underskattat det är att bara få sitta och måla nagellack tillsammans med sin vänner. Blev kär i mina vänner och blev kär i livet igen, det betydde allt.

Att jag äntligen är fri, fri från allt som har känts som tvång. Att min kära syster mår bättre än på länge och att jag tillsammans med min vän för första gången ska åka på en resa tillsammans nästa vecka. Bara hon och jag. Vi har känt varandra i 24 år. Tycker det är så fint att jag gråter ibland. Jag skulle inte stå på benen idag om det inte vore för att hon är en sådan fin människa.

Jag hittade ett dagboksinlägg från januari, då jag precis hade separerat och flyttat 100 mil hem till mamma. Jag har aldrig riktigt gillat min hemstad och har bott på andra ställen under några års tid. Jag hade skrivit att jag inte mådde så bra. ”Vad gör jag nu? Fan vad jobbigt allt känns, jag vet liksom inte ens var jag kommer vara på min födelsedag” . Nu fyller jag år om två dagar och trivs att bo här för första gången ever, är ihop med världens bästa person, har sökt utbildning och jag mår jättebra. Det var en fin insikt.

den näst sista veckan i september vandraren jag med min klass på Kreta. 12 kg på ryggen, 18 km och 1000 kilometers höjdskillnad flera dagar och det var så jobbigt, men framförallt underbart. naturen var så vacker att en behövde ta pauser flera gånger bara för att stanna och ta in, och sällskapet var överlägset. borde sova under sjärnorna i sovsäck och prata om livet oftare.

Han och jag bokade en resa till Prag till nyår. Det ska bli spännande att se hur hans hud smakar i ett annat land.

För ett år sedan var jag sambo med en person jag inte längre älskade och blev kär i en göteborgare med världens finaste leende. Han hade tyvärr flickvän och jag trodde knappt han visste vem jag var. I våras fick jag chansen att säga som det var. Att jag var kär i honom och olycklig med min sambo. Idag har vi bott tillsammans i 25 dagar och varit ihop i 197. Allt har gått så fort och jag har aldrig varit lyckligare. Till er där ute som väntar – det kommer, helt plötsligt finns ens livs kärlek framför en. <3

Att jag nu kan prata med mitt ex som de vänner vi var innan vi blev ihop.

Jag träffade honom igen efter ett år. Det gjorde så jävla ont, men jag överlevde. Nu har det gått två månader, jag har ingen aning om vad han gör och vem han är med. Och jag bryr mig inte heller! Det är så skönt.

Pluggar till sjuksköterska och hade min första praktik på sjukhus för ett tag sedan. Tog emot ett samtal från en anhörig till en av mina patienter och svarade på lite frågor om diverse saker kring denna patient. När samme anhöriga senare kommer till avdelningen för att hälsa på söker hen upp mig och tackar för ett oerhört bra bemötande och att jag svarade så bra på frågorna hen hade i telefonen.
Detta värmde så oerhört i en osäker students hjärta. Jag gjorde nånting som någon annan människa uppskattade. Jag kunde svara på frågor och stilla en annan människas oro. Fan vilket fint yrke jag har valt ändå.

Efter månader av oro och framtids/prestationsångest åker jag till Stockholm, lyckas kirra bästa praktikplatsen och får höra ett jag älskar dig av killen jag aldrig kännt mig tryggare och gladare med, LIVET VA.

Jag har äntligen bokat en resa till London. Ensam. 5 månader av plugg, öl, ny mat, nya människor och nya upplevelser. Hemma lämnar jag en fästman, en gravid syster, två nyflyttade föräldrar och vännerna och allt dom säger är ”Åk! Det kommer bli jättebra! Vi hälsar på!” Support system <3

När jag och min son var på myrorna i förrgår och när han sprang fram till en tavla föreställande ett vitt hus och massor mindre hus belägna på en äng med milsvida åkrar och sa ” åh så fint mamma, så här vill skulle jag vilja bo.” Tänker att jag alltid vill veta vad den lilla underbara människan tänker. Sedan att få leva ihop med hanns pappa och det faktum att jag nästan alltid somnar skavfötters med honom i sängen eftersom han alltid killar på mina fötter tills jag somnar.

Jag kommer hem från sjukhuset, nyopererad till min tomma ensamma lägenhet, det är beckmörkt utomhus. Min fina vän kommer med glass, tänder ljus och sätter på en skräckfilm, min favvogenre.
Jag somnar till då och då men hon sitter kvar i soffan som världens bästa sällskap. Fint det är med vänner!

När min pojkvän pustar ur sig ett ”Åh, Emma, jag vill ha sex med dig hela livet, jag älskar dig så mycket”

Absolut ingenting bra har hänt mig på senaste. Är prick en vecka sedan idag som han dumpade mig och berättade att han varit otrogen och blivit kär i en annan. Men det jag FÖRSÖKER se som fint är ju i alla fall de fina människorna som finns kvar runt omkring mig, de som hatar både honom och henne med mig, som ger mig mat, brer mackor, skickar sms och sover över. Vad hade man gjort utan dessa människor i sitt liv?

Han gick ner på knä, bara timmar efter att han kommit hem från sin 16 dagars långa evighetsresa.
Jag sa Ja.

När jag i helgen vaknade på min killes bröst, och han som hade varit vaken ett tag tittar på mig, kramar om mig hårt och säger ”ÅH jag älskar dig så mycket!!!!” Kan inte tänka mig en bättre start på morgonen! 🙂

Jag har precis gjort slut med min kille och mitt i allt det sorgliga ringer min mamma och säger att min katt som varit borta i fyra månader har blivit hittad. Tilltufsad och smal, men ändå. Längtar ihjäl mig tills jag får krama honom igen.

Jag flyttade till Visby för två månader sedan för att plugga. Och det är det jag gjort 90% av tiden, plugga alltså. Men så tog jag mina två grannar i armarna för någon vecka sedan och föreslog att vi skulle gå till en klippa 1 mil från staden, Högklint. Vi tog med kaffe, en bit choklad och tre mandariner. Det skulle väl räcka. Tre timmar senare når vi klippan och det är ju skitvackert. Wow. Men vi är lite hungriga, hehe. Vi hade inte riktigt planerat att det skulle ta en hel dag att gå fram och tillbaka. Tappert påbörjar vi vandringen hem. Det är fint. Solen börjar gå ner och vi går längst med stranden och klipporna tillbaka mot staden. Men vi börjar tappa humöret. Magarna kurrar och allt vi vill är bara att få komma hem och trycka i oss tortellini. DÅ HÄNDER DET. Min kompis hoppar till. En meter ifrån oss i gräset ligger en räv. En brandröd, len, liten räv. Hon bara tittar upp på oss. Vi tar en snabb bild och ger oss av. Skitpomesfrittes.
Vi är bara en halvtimme från Visby och himlen är rosa, då dyker den upp igen, räven. Hon springer med oss. 10 meter ifrån, 20 meter, 5 meter. Men med oss. Vi är i ett naturreservat och det springer vildkaniner överallt. Hör stormtrivs hon säkert. När vi närmade oss bilvägen vände hon sig om och sprang gick tillbaka mot högre grässtrån. En spektakulär dag fick ett spektakulärt slut.

För ett par veckor sedan slingrade sig hamstern ur min hand och föll en bra bit rakt ner i burspånet. Denna lilla olycka lämnade nog både honom och mig rätt så omtumlade, men han tog ingen allvarligare skada av det. Kvällen efter var han dock lite extra trött och långsam när jag tog upp honom ur buren. Stunden som följde ägnade han åt att bara ligga mot min bröstkorg och liksom mysvila medan jag tittade på TV. Han är sällan så lugn och gosig annars så det var ganska bäst faktiskt. Känslan av hur han bara ville vara nära <3

Detta är ju inget revolutionerande men det bästa, coolaste och mest perfekta som hänt mig i hela mitt liv är att jag kom in på läkarprogrammet. Och just det fick också dansgolvshångla för första gången med skitsnygg läkarstudent.

Jag tänkte att vi bara skulle ta en öl och jag tänkte att det är blir en trevlig kväll och sen kanske vi ses mer om vi har lust och sedan slutar vi nog ses och så blir någon kanske lite ledsen. Så tar vi den där första ölen och det är början på det finaste som någonsin har hänt mig. Månaderna har svävat förbi och sommaren har skimrat.

Att min man som varit bortrest i två månader kommit hem igen och att vi kommit in i någon ny slags smekmånad. Distans kan verkligen ta fram det bästa ur ett förhållande ibland!

När min kille var dum i huvudet och inte gick hem med mig från krogen klockan tre på natten, eftersom han hellre ville gå och äta kebab men jag hade ont i huvudet. Så jag promenerade hem ensam och blev snabbt rädd, jag tog fram nycklarna och höll dom mellan mina fingrar. Precis då cyklar en tjej förbi mig, hon har en pizzakartong på pakethållaren och stannar en bit längre fram, när jag närmar mig henne så frågar hon ”Vill du ta sällskap hem?” Det ville jag såklart, och hon sa ”Jag vet precis vad du tänkte när du tog fram nycklarna” SÅ HIMLA FINT. Lever typ dagligen på den känslan av att det finns systrar överallt som hellre äter kall pizza än att låta någon gå ensam hem. <3

Han var inte alls som jag tänkt mig från hans tinder-profil. Den var melankolisk och dyster. Men hans sätt att skriva fångade mig. I verkliga livet var han en frisk fläkt av optimistisk cynism och högljudda skratt. Han rörde sig försiktigt men ändå med ett visst mål, lite bestämt. Och helt plötsligt fann jag mig i att kunna vara nära honom.

Vi jämförde sommarflörten och han som hängt med en två gånger med kanske och så sa hon; P tänder bara små eldar här och där i din hjärna medan S tänder hela din hjärna.

Jag har blivit kär för första gången i någon som är kär i mig och det är faktiskt helt fantastiskt.

Det bästa som hänt mig den senaste tiden är 1: Stockholm FilmFestival har äntligen släppt sitt program och sina biljetter! SFF är årets höjdpunkt – varje år – för en filmnörd som jag. 2: Jag läser en hantverksutbildning (yrkesskola) som är lärlingsbaserad, och min klass ska få åka till Florens i vår, där vi får gå på hantverksmässa, besöka muséer och träffa verksamma hantverkare på plats. Helt jävla gratis! 3: Jag har en relation med den finaste människan som finns, och även den roligaste, konstigaste, smartaste, snällaste och mest oförutsägbara; allt i ett och samma skäggiga, vackra, brunögda paket. Fyra år and counting, älskar honom fortfarande sanslöst mycket.

Jag har fått ett nytt jobb. Skickade in ansökan helt utan förväntningar då jag bara har en halvfärdig utbildning, men sen fick jag komma på intervju och sen ringde chefen dagen efter och sa att de ville erbjuda mig tjänsten!

det bästa som har hänt mig är nog att jag har börjat i en sådan fin klass på gymnasiet. det betyder extra mycket på dom mörka kalla dagarna när man måste upp ur sängen. även att jag har börjat läsa mycket dikter, så känner man sig helt plötsligt som någon missförstod litteraturperson som tänker supersmarta tankar. kram och tack för en fin blogg <33

Jag, min kille och min bror har fyllt år och hade rymdfest!! Var ungefär 52 aliens i en ful lokal som vi pyntat med ljusslingor. Det bästa var när två stycken hånglade inne i en stor R2D2-dräkt gjord av kartong och bara snubblade omkring på dansgolvet och bumpade in i allting hahaha

Världens snällaste människa som jag dejtar är på ensamresa i Tokyo och jag saknar honom så att det värker, någonstans mellan revbenen hugger det till ett par gånger om dagen. Igår skrev han att han ”aldrig åker hit utan dig igen”. Jag ska lära honom all knagglig japanska jag kan och sen ta med honom till världens bästa land en gång till. Orimligt att jag hittade denna gulliga människa bara genom att swipea lite.

Min mamma berättade att hon köpt ett hus på Österlen mitt på en åker och kanske ska skaffa en valp och t.o.m. kanske ett får. Jag får komma dit när jag vill. Det gör mig så glad men framförallt lugn att veta att jag har en sån plats i mitt liv.

För drygt 3 år sedan då du körde denna grej berättade jag om hur min farmor viskade i mitt öra ”du har gjort ett bra val” då jag presenterade min nya pojkvän, förra gången denna typ av inlägg gjordes hade vi nyss förlovat oss och ja, nu är vi gifta. Och så har vi en svingullig katt också – minst lika mycket värt att nämnas.

Satt med min mamma på café och pratade om jobbiga, fina saker. Hon testade någon särskild terapiform nyss för att ta itu med ett trauma från barndomen.
När hon berättade att hon fick möta sitt ”lilla jag”, alltså sig själv som barn, började jag hejdlöst gråta. Och så började hon gråta.
Och så satt vi där på fiket och skrattgrät och alla glodde och vi ba ”äh” och grät lite till.

Bästa som händer varje morgon är när lilla valpen hoppar upp i sängen och myser ner sig mellan täcken, kuddar, mig och min man. Det gör inget att det blir lite grusigt mellan lakanen.

när min lillebror väljer att resa till stockholm och spela pokémon i kungsträdgården med mig istället för att resa till spaninen och bada i en pool.

När hans band hade spelning i somras och mitt i, så tillägnar han en låt till mig och pekar på mig. Vi har suttit ihop sedan dess och han är det som gör livet värt.

Att jag äntligen efter ca 120 jobbansökningar eller något, har fått jobb som miljöinspektör och börjar efter årsskiftet i Älvsbyn av alla ställen. Min utbildning har motsvarat lite av konceptet moment-22 så är så lycklig att jag får den där chansen som behövs för att få erfarenhet 🙂 att också få uppleva Norrland lite mer permanent då jag är inbiten upplänning känns spännande och mysigt! <3 det blir jag och min lilla gula Seat där uppe!

Min bästa kompis sen barnsben är riktigt sjuk just nu, så jag åkte och träffa henne. I flera timmar låg hon i mitt knä medan jag pillade i hennes hår. Vi pratade inte, vi bara fanns. Och det kändes som hon var lite friskare när jag åkte hem. Det är den finaste vänskapen jag har.

Var på disko i Dublin med folk jag känt i två dagar men som nu alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta, precis som låtarna ”stacy’s mom” och ”closer”. Aldrig haft så roligt och känt mig så tillfreds som då.

Jag vågade äntligen fråga killen som jag träffa på en fest för några veckor sen om han ville ses. Han ville det och ska bjuda mig på dejt i helgen. Längtar ihjäl mig.

Livet har vartit ganska ofett just nu pga deppression och oförstående föräldrar samt vård. Men en fin grej var när ja hälsade på min bästa vän som bor i en annan stad och jag blev påmind om att det finns väldigt fina personer i världen om man tittar efter noga

Att mitt under en höst fylld av stress, bröllopsplanering, flytt, renovering och nytt jobb så tog mina tjejer mig till en stuga i hyssna kvarn en helg för att bara fira, dricka bubbel och bada i en kokhet badtunna. Och sen somnade vi i små högar i sovrummen och pratade om livet. Det var så fint att de gjorde allt det för mig, trots att vissa inte ens träffats ens en gång innan. <3

Att det idag är prick 2 månader kvar tills jag kommer att få träffa mina bebisar. Den här graviditeten har varit allt annat än lätt. Jag har mått illa, haft ont och gråtit en himla massa. Och nu står jag här. 8 veckor kvar. Och då känns det så sjukt bra. Jag har tagit mig igenom det här och snart får jag min belöning. Längtar så det gör ont <3

Min mamma sa plötsligt att vet du, jag har insett att jag dricker för mycket, så nu har jag kontaktat en mottagning och ska dit på samtal imorgon. Och jag kom inte på något bättre att säga än ”det låter bra”, men kände hur klumpen av samlad ångest, skuld och obehag i magen sakta började lösas upp. Heja mamma, det kan faktiskt bli bra den här gången!

för tre månader sedan flyttade jag ihop med den personen jag älskar mest, och fortfarande går jag omkring och är alldeles snurrpirrig av lycka åt sånt där vardagligt, som att tvätta vår gemensamma tvätt, vattna våra gemensamma blommor och äta långfrukost vid vårt gemensamma köksbord. efter mer än ett år av särboande är vi äntligen sambos. det känns så rätt i magen!

När min lillebror var hjärtekrossad och drack kaffe i min soffa varje kväll i två veckor. Inget jättefint att vara hjärtekrossad såklart, men så fint att han kände att hans storasyster var den bästa att umgås med just då.

Var på en pampig bal i en borg och det kändes som en scen i en klyschig film. Efter att ha blivit smygdissad av killen jag var intresserad av (”jag har flickvän”), rymde jag bort till en annan kille som jag av oklar anledning råkade kalla Stefan tre gånger istället för hans riktiga namn. Det var storband och jazzmusik och frack och balklänning, och vi dansade vals och fuldans-twistade och jag har aldrig lärt känna någon så intensivt och så snabbt förut (speciellt inte i tretakt). Alltihop var som en himla käftsmäll över hur *livet* kan ändra riktning, bokstavligen över bara några sekunder.

JAG GLÖMDE HONOM!!! <3 <3 <3

Jag är ganska nyinflyttad på Öland och försöker lära mig livet på landet med allt vad det innebär. För ett tag sen fick jag megapunka på bilen och när man bor på ett ställe dit bussarna inte går är bilen quite nödvändig. Jag ringde min pappa för att få coachning i däckbyte men var tvungen att avsluta samtalet när han började skrika hur dålig jag är som bara ger upp (fick ej upp muttrarna). Så trött på hans gormande tbh. Jag bestämde mig till slut för att jag skulle bärga bilen till en verkstad istället trots att jag egentligen inte alls har råd med det. Men det kändes så skönt att bara be om hjälp istället för att vara beroende av en arg pappa. Så idag när jag skulle ringa verkstaden och kolla om dom hade tid så föreslog bilmekanikern att han skulle komma förbi mig istället för att jag skulle behöva bärga min bil dit <3!! Och när han försökte lokalisera mitt hus frågade han om vägen till mig gick precis vid kanalen och jag blev förvånad att han ens visste om diket som rinner förbi här för det är knappt något jag tänker på själv. Så skönt att ta hjälp från andra och så skönt med människor som inte skriker på en när man behöver hjälp! Så skönt med människor som vill hjälpa en att lösa problemet istället för att trycka ner en och extra mycket hjärta när denna person dessutom verkar känna till varenda liten bit av östra sidan <3.

Att jag har börjat plugga på universitet är det bästa som hänt mig på senaste. Jag känner mig levande och glad och som att jag gör något meningsfullt för första gången sedan jag slutade gymnasiet. Det är mycket roligare att trötta ut sin hjärna på timmar i biblioteket än att trötta ut sin kropp på en slitig arbetsplats. Puss!

Kent är ju på avskedsturné och jag hade inte tänkt att gå pga har inte lyssnat på dem på typ fem år och får 16-årsåldersångest när jag hör dem. Men så vann jag biljetter? Tog med syrran och det var så hiiiimla bra och nu kan jag lyssna på dem igen. Fint farväl!

När han som jag är så himla, himla kär i en söndagseftermiddag får någonting jättelurigt i blicken. Och när jag väl lyckas lirka ur honom vad det är, jättenervöst, säger ”Jag älskar dig” till mig för första gången. Hela magen pirrade som om att jag kände ett helt zoo inombords. Han grät av lättnad över att äntligen ha fått det sagt efteråt och det var bland det finaste jag varit med om både på sistone och i hela mitt himla liv.

För två veckor sedan när jag och min pojkvän tog bilen ut i skogen och hämtade vår lille goldenretriver valp! Fick ligga i ett hav av valpar som pussades för att sen ta med en hem, helt overkligt. Satt i bilen med lillen sovandes i knät på väg hem och förstod ingenting. Att ett sånt litet liv kan kännas så mycket.

Mitt i sorgen efter min mamma så kommer min 2 åriga brorsdotter till Sverige och min pappa får äntligen träffa sitt barnbarn för första gången. Han mötet upp på flygplatsen med ett gossedjur som hon vägrar släppa och pappa är så glad att mitt hjärta smälter.

Killen jag träffade på nya Zeeland för snart ett år sedan, med småstickig skäggstubb, samma humor och kastanjebruna ögon, som kysste mig i hostelets skumma trappuppgång innan jag tog tog bussen till flygplatsen, kommer till Sverige (han backpackar i Nordeuropa nu). Vi sågs sammanlagt 3 dagar där borta men ändå blir jag pirrig av tanken på att träffa honom och jag hoppas att han kysser mig den här gången också.

Kjæresten min hadde bursdag i går! Vi var ute og spiste på en fransk restaurant, og jeg hadde ringt på forhånd og bedt dem ha to glass champagne klare når vi kom. Vi bestilte alt vi hadde lyst på, og da de serverte desserten, hadde de puttet fyrverkeri i den. Hele lokalet lyste opp, og kjæresten min ble så overrasket, og var både litt forlegen og veldig glad. Perfekt blanding av sofistikert og tacky feiring, haha! (Nå på lørdag skal vi dessuten ha fest, den første i vårt nye hjem, og jeg gleder meg sånn.) Hurra for min favorittperson!

Äntligen ska vi få skriva kontrakt på en lägenhet vi sökte i juni (!!!). Helt ny med balkong och diskmaskin. Kan inte bli mer pepp på att vi, jag och min fästman, äntligen ska få flytta in i något som är vårt så länge som vi vill och där allt (förhoppningsvis) fungerar!

För ungefär 2.5 månader sedan låg jag i ett tält på en festival en hel natt, med en kille jag träffade för första gången dagen innan. Vi var snurriga och skedade och pratade om allt och ingenting i sex timmar. När vi sedan gick ut till dom andra i campet så frågade en främling om vi var ihop och han svarade ”inte ännu”. Dagen efter var allt över och jag trodde att vi aldrig skulle ses igen, men två dagar senare tog han tåget till min stad för vi var bara tvungna att se om det fanns någonting mer där. Jag vet fortfarande inte vad som kommer hända med oss, men han är typ det finaste som finns och varje gång vi inte är tillsammans (vilket är ofta, fuck avstånd) så längtar jag ihjäl mig efter honom.

Jag tog en kaffe med en tjej och ja, jag har pojkvän och jag är kär men hon fick det och pirra i hela kroppen. Blev helt svept of my feet. Det känns fint att få känna något så starkt. När det känns i hela kroppen. Även om det inte kommer bli något så känner jag mig så himla säker på min sexualitet nu. Jag är bi! Wow! Det är stort

Jag ringde upp min lillebror och han lät glad på rösten igen.

Igår åt jag och min kille (obs sedan bara några veckor tillbaka) middag tillsammans i min lägenhet. Vi gick all in med rödvin, tända ljus och jazz. Så himla klyschigt men det kändes så fint. Sen kollade vi på midnight in paris och scrollade internet innan vi la oss för att sova. Då säger han ”jag vet inte vad det var med ikväll, men det kändes så lätt och naturligt. Som att jag verkligen kan vara mig själv med dig på ett sätt jag aldrig annars kan”. Jag hade inget bra att svara utan bara kysste honom om och om och om igen. Det är så fint och overkligt att vi äntligen kan ha det så här, för det har varit så mycket upp och ner och svajigt mellan oss. Men nu har vi landat i något jag vill stanna i fucking för alltid.

Efter 4 års barnlängtan, infertilitet och flera missfall så hände det till sist: jag födde ett barn och han är det absolut finaste som finns i hela världen.

Går sista terminen på psykologprogrammet och skriver uppsats tillsammans med en person som börjat bli en väldigt nära vän. Jag är en såndär som tar på sig mycket ansvar för allt alltid, och hade förra veckan en väldigt orolig vecka med mycket uppsatsångest och framtidsångest. När jag satt och nojjade som värst grabbade uppsatsvännen tag i min axel, tittade mig stint i ögonen och sa ”Kom ihåg att du inte är ensam, för i helvete. Vi gör ju det här tillsammans.”. Så himla fantastiskt skönt med nån som tar hand om och stöttar upp och hjälper till och som ser när jag inte helt får livet att gå ihop.

Vi gjorde slut och jag flyttade hem igen. Livet har aldrig smakat så gott.

Jag flyttade ihop med min pojkvän samt flyttade hemifrån samtidigt för ett par veckor sedan. Var så rädd att vi skulle gå varandra på nerverna i en liten etta, att romantiken skulle tok-dö och att vårt förhållande skulle förändras till det sämre pga vardagsbråk om städning osv. Men det är så himlahimla bra. Jag känner mig SÅ kär i honom, precis som det var när vi träffades för nu 4 år sedan. Det bästa jag vet är att komma hem och hitta honom i VÅRAN soffa i VÅRAN lägenhet och bara få kramas det första man gör innan vi lagar middag ihop .

När jag en fredag insåg att jag var tvungen prick nu att berätta för honom vad jag känner. Så jag åkte dit, ringde på hans portkod minst sju gånger och när han väl öppnade kysste jag honom och sa ”jag har känslor för dig med”. Sedan dess har det varit vi.

Jag har jobbat lite som lärarvikarie den senaste tiden och kände mig oerhört nervös inför att ha engelska första gången förra veckan, men så i slutet av lektionen så säger en tjej i årskurs sju ”kan inte vi få ha dig fler gånger?” och det gjorde mig så himla glad och varm i hjärteroten, för då antar jag att jag måste ha gjort något rätt?

Vi hittade tillbaka till varandra igen. Har ett långdistansförhållande som varit ganska trassligt den senaste tiden, men i fredags när vi låg tillsammans i hans säng och pratade om hur farliga motorcyklar är så drog han mig närmre och viskade i mitt öra ”jag måste passa på nu, för när vi gifter oss så har jag inte lika mycket att säga till om längre”.
Om 93 dagar flyttar vi ihop och jag kan inte vänta på att få bli gammal med honom.

Som ensamstående förälder kan ensamheten ibland bli så påträngande att man tror den ska ta över hela ens väsen. Och inte ens den där lilla fantastiska kan få bort känslan. Då är det himla fint att dricka vin, dansa som en tok på bar med en bästis och sen gå hem med random vacker person, hångla hela natten och komma hem lite helare igen. Så himla fint alltså.

Nämen, krya på dig <333 Sliter säkert lite på kroppen med en intensiv men rolig resa!

Något fint som hänt:

För 1.5 år sen satt jag på ett tåg mellan Göteborg-Stockholm. Råkade börja prata med killen mitt emot och slutade inte förrän vi var framme några timmar senare. Vi pratade om typ allt. Ni vet en sån där connection man lyckas få med vissa människor ibland. Vi sågs i helgen igen och det var lika självklart, djupa samtal och kloka insikter. Och alltså helt på en kompisnivå. Så fint. Tips: ha ett öppet sinne och var inte rädd för att prata med främlingar.

Tillbaks på jobbet efter en 9 månader lång sjukskrivning och blir utbildad till handledare direkt av min nya (och bästa!) chef så nu får jag ta hand om massa färskingar och lära dem allt jag kan. Jag får vara deras förebild. Bästa känslan i världen.

han skrev: ”jag satt just och pratade om dig. om hur mogen och intressant person jag tycker att du är. även när det var konflikter mellan oss så var det alltid så otroligt intressant att diskutera dem med dig. vi var alltid så ärliga och kunde prata om våra åsikter.”
han, är killen jag delade rum med och låg med hela sommaren, innan vi flyttade vidare till andra länder. det gör mig glad att han tänker på mig som intressant och inte bara som ett sommarligg.

Andra bra saken: min syster som har haft en allvarlig ätstörning i flera år skrev till mig igår att hon mår riktigt bra just nu.

Han som bara va en sommarfling kom och hälsade på mej från Sverige till Skottland där jag pluggar. Vi vandrade och kollade på slott och drack öl. Sista dagen när vi vandrat upp ett berg i 3 timmar och nått toppen tog han mitt ansikte i sina händer och sa ”jag är så jävla kär i dej”. Och jag insåg att jag va kär i honom också.

Har äntligen lyckats bli ihop med han som jag varit kär i sen jag var 14 (är 22 nu) och vi har precis bestämt oss för att bli sambos.

Efter en sommar med hjärtekross där jag grät mig igenom fyra europeiska länder på två dagar i baksätet av mina föräldrars bil så bestämde jag mig för två veckor sedan att det var dags att börja dejta igen. Och nu har jag varit på min första tinderdejt, som dessutom var helt på engelska för min dejt var från Storbritannien, och jag kände mig så himla kärleksmodig.

Jag och min mamma bakade bullar med min 3-åriga systerdotter i helgen. Hon är med på alla moment, kavlar degen, sockrar först, brer på smör sen, viftar på kanel. Rullar noggrant ihop till en rulle, skär den i ganska lika stora bitar, och precis innan hon lägger dem i bullformarna på plåten tar hon ett litet bett av varje bulle, som final touch. Det är så fint att få vara med när hon växer upp och blir en helt fenomenalt finurlig person.

Jag har matchat med världens finaste person på Tinder, vi har samma smak i prick allt (musik, tv-serier, filmer, poddar osv) och skriver milslånga meddelanden till varandra. På fredag ses vi! 🙂

hon med versal-h flyttade till andra sidan jorden i somras. jag tog ett extrajobb i hemlighet och började lägga undan pengar för att kunna hälsa på henne. hon vet inte om det men jag kommer vara hos henne, när som helst nu.

Jag och min bästa kompis, som jag känt sen vi var fem, åkte till ett sci-fi och fantasy-convention och träffade Billy Boyd, ni vet han som spelar Pippin i Sagan om ringen. Det var så fint att få träffa en känd person som var så fruktansvärt trevlig, rolig och ödmjuk. Och att få dela detta med min bästa vän, som är lika galen i fantasy osv som jag är <3

Min sambo blev frisk både från njurproblem som gjort han orörlig i ett halvår. Dessutom har hans depression minskat i och med det. Han är glad. Jag med.

Idag, medans jag förberedde mathinkar till alla fullblodshästar jag jobbar med så pratade jag med en skottsk kollega och sa att ”I’m in a really good place right now”. Det var så himla fint att ärligt kunna säga det och att veta att jag faktiskt inte behöver någon annan än mig själv för att vara lycklig! Jag har inte varit i Sverige på mer än 16 månader och jag känner mig starkare än någonsin.