Jag började läsa denna bok på planet till Los Angeles för några veckor sedan. Ni har säkert inte missat den, Tone Schunnessons Tripprapporter har varit en av hösten mest omskrivna böcker. Den handlar om en kvinna som åker till Thailand för att komma ifrån sitt liv, tänka igenom sina val – eller kanske bara för att helt enkelt resa bort en stund.
.
Även om hon byter städer och hotell och sandstränder är händelserna som sker i boken framförallt de inuti hennes huvud, när hon ser tillbaka på människor hon mött och saker hon känt. Det är män och knark och trasiga relationer och ogenomtänkta val. Det är hud och svett och ångest och helt sjukt bra. Jag tycker särskilt mycket om exempelvis såna här meningar, som sträcker sig över flera rader för att berättarjaget knappt hämtar andan.
.
Tripprapporter checkar av de flesta av mina favoritgrejer med böcker: Språket tar plats och leder fram berättelsen, huvudkaraktären är avig och unlikeable och det dramaturgiska drivet sker framförallt pga av feelings och inte av händelser. Fick så enormt mycket skrivsug av att läsa denna.
.
Verkligen lästips för dig som är inne i en skrivperiod och behöver ny energi. Eller för dig som vill vältra dig i meningar som är som kaotisk poesi. Eller för dig som vill läsa jäkligt mycket om knark ^^
Vill avsluta med denna geniala facebookstatus som jag fick inramad (!) av min kompis Sofia när jag fyllde 30. Pga hon delade denna status på fejjan och jag ba: bästa jag läst ever.
Fortfarande kanske det bästa jag läst ever?
☆
Du hittar Tripprapporter här eller här.
det sitatet på slutten der. takk for bokanbefaling! <3
åh precis vad jag behöver just nu! något kaotiskt poetisk att vältra mig i! http://instagram.com/eliselisenslice
”Det dramaturgiska drivet sker framförallt pga feelings”, jag jämförde din och Floras recension och detta kändes som en pik till henne (kanske inte alls är så men). Jag undrar om du jämför dig mycket med andra? Jag reagerade också på att efter att Flora firat sin recension i dn skrev du om att din bok inte har blivit recenserad av någon tidning.
oj nej va? missat floras recension av boken. måste kolla in. Och jämför mig absolut inte med Stanna, vi skriver på helt olika slags sätt. Grattade henne som 17 efter hennes recension, det är otroligt på alla sätt och vis och hon förtjänar det.
Att inte bli recenserad är helt min egen känsla. Jag jämför mig otroligt mycket med mig själv och min första bok. Förra gången blev jag recenserad av samtliga tidningar i princip (http://cargocollective.com/sandrabeijer/Roman-Det-Handlar-Om-Dig), så jag gick in i bok två med aaaaaalldeles för höga förväntningar tror jag. Det är sorgsamt när man jobbat med något många år helt själv och sedan när det väl är ute säger så få någonting. Annat sorgsamt är pikiga kommentarer som denna. Du anar inte hur det sliter i mig att ens våga öppna upp sig på bloggen kring en sån där sak. Well well.
Sista bilden SÅ bra.
Statusen på slutet!! Så. bra. Ofta tänker jag att jag är -såklart- sjukt tacksam över att få leva och uppleva alla underbara saker i livet. Men så trött på alla killar som tar sig friheter utan att man vill bli störd :/ ju äldre ja blir desto jobbigare är de, när killar glor, raggar, ropar osv osv. Antar att alla tjejer känner igen sig? ”Va tacksam o ta det som en komplimang. Nää när jag är trött och vill vara ifred, på väg hem från jobbet, haft ett bra/dåligt samtal i telefon med någon, tränar på gymmet, osv osv har jag ingen lust att behöva be om ursäkt för att jag inte orkar le tillbaka till dessa personer o spela tacksam o uppmärksamma deras ”komplimanger” o försøk till kontakt. Känner att jag måste se arg o sur ut för att de ska sluta. Tänker i tysthet ”prata inte med mig, prata inte med mig” Nyss satte sig en främmande man sig lite för nära bredvid på espressohouse, o glor, när jag tänkt sitta i lugn o ro en stund innan jobbet. Blir sjukt obekväm. Så svårt att umgås ensam utan att man känner att nån ska börja prata. Sorry för lång, bitter o luddig kommentar men behövde skriva av mig pga den jobbiga bredvid just nu o statusen som fick mig att tänka på det. Skulle vara så skönt att alltid va avslappnad o aldrig behöva ta omvägar för att inte killgäng ska prata osv. Om 5 år kommer förhoppningsvis bägaren va så full att ja skriker ”prata inte med mig, jag vill inte!!” Hoppas. För idag vågar ja tyvärr inte 🙁
Hej Sandra – och alla ni i kommentarsfältet som har tips till mig.
Här kommer en till kärleksfråga. Jag bor i kollektiv och känner mig mer och mer kär i en av killarna jag bor med. Vi är också superbra vänner och vill inte förstöra det men det börjar nästan bli jobbigt att vara nära honom för vill bara vara ännu närmre. Vi har så kul tillsammans och han är en väldigt fysisk person så det är så himla svårt att veta om han är så mot mig för att han gillar just mig eller om han är så mot alla. Har märkt att han är fysisk mot sina andra vänner med men mina kompisar tycker det ser ut som att han flirtar med mig och har märkt vissa tecken ibland med. Hur vågar man när risken finns att det kan förstöra vår vänskap och så måste jag fortsätta träffa honom varje dag eftersom att vi bor ihop?
HJÄLP
kram
Hej emy.
Ohhhh jag och min sambo/pojkvän
Var roomies för några år sen i samma kollektiv. Det var stormigt som fan vi råka hamla i säng och var sjukt bra vänner…
Men idag bor vi i våran lägenhet och överlevde hela kollektiv/hemlighets/svartsjuke grejen – du måste verkligen tänka till innan du lägger in en stöt eller bli full och kör haha, ett tips blir det destruktivt så flytta. ❤️
PS klyschigt men ”en vill ju inte dö nyfiken”
Kul tanke att rama in en status, sånt där ska jag spara själv 😀
Haha åh, statusen i slutet <3
Måste nog läsa denna. Har inte haft något läsflow på evigheter, men börjar nu så sakteliga komma tillbaka med din nya bok, sen Floras och sen kanske den här då 🙂 Tack för tipset!
Älskar dina boktips ”flickorna” var fantastik och glädjer mih till att komma hem från jobb och läsa denna! Plus när dina tips ligger på nextstory (bor i oslo)
Kram
Tack för boktips! Väldigt annorlunda men på något sätt fängdlande språk ???
Wow (väldigt mycket pga fb-statusen också, big like). Tycker omslaget på boken är väldigt fängslande, man vill liksom ta reda på vad som egentligen händer där. Och utdragen från boken känns lovande. Tack för tips!
Ps. Läste nyss din Det handlar om dig. Vill typ be om ursäkt att det tagit så länge, men jag föredrar att vänta tills pocket och sen har jag inte sett den i hyllorna här i Finland förrän nu. Och alltså, kom tillbaka, kom tillbaka nu. Alltså. Jag gillade den väldigt mycket <3 Sen en fråga – jag undrar hur det är när man ger ut böcker. Har du läst dem många gånger efter de getts ut? Och vad känner du då? Finns det saker du tänker/känner att du skulle ha skrivit annorlunda? Eller kan du liksom vara stolt och känna jäklar vad bra det här blev? Ur ett skrivar/författar-perspektiv vore det intressant att höra 🙂