Det känns svårt att överhuvudtaget blogga idag. Sitter med tårar i ögonen och försöker förstå något alls. Men för några dagar sedan var vi i London, intet ont anades vilken dag det skulle vara idag. Då var det lördag och vi beställde upp roomservice till rummet.
Maggus tog en full english och jag avokadomacka med pocherat ägg.
Sedan gick vi ut i Shoreditch.
Lite trötta men glada. Här är Magnus, Jacob och Clara.
Vi gick i klädbutiker och inredningsaffärer.
Köpte kaffe och pekade på olika hus vi skulle bo i.
M hade en poppy på jackan.
Vi gick längs med vattnet och tittade på båtar, kanoter och cyklister.
Ända till matmarknaden. Där såldes det korvar och ost, vinylskivor och vintage.
Vi stannade på en pub och tog en öl. Ganska kallt vare att sitta utomhus men vi var troopers.
Vi gick vidare till ett annat ställe och köpte varmt vin.
Placerade oss här med en kompis till Jacob och Clara.
Och åt bao och fried chicken. Gott.
Sedan promenerade vi mot kvarteren där Jacob och Clara bodde när de bodde i London.
Tog en öl på bakgården till deras gamla stammispub.
Efter det: vila lite på rummet. Sedan möttes vi upp i hotellobbyn redo för en lördagsnatt.
Vi gick och åt vietnamesiskt men där var fotoljuset så dåligt så ni får tänka er in i att vi gjorde det. Sedan vidare till en bar.
Kaffedrinkar! Dricker ju nästan aldrig drinkar egentligen men detta var kul och gott.
Nere på dansgolvet var det tomt för klockan var bara nio, men Julia dansade lite ändå.
Efter drinken var det dags för nya äventyr.
Vi åkte hem till Magnus kompis Mimmi som hade hemmafest. Så fint att pricka in en hemmafest när man är i London bara två dagar. Det var massor av folk i alla rum och på balkongen.
Magnus visade på Göteborgskartan var han brukade bo innan han flyttade till huvudstaden.
Sedan stökade vi runt, dansade och jag tog en bild på mig själv i badrummet.
Vi stannade till ganska långt efter midnatt och dagen efter åkte vi hem! Short but sweet. Tack London för den här gången.
Har inte läst din blogg på himla länge då du alltid skriver om kärlek och det vackra i livet tyckte jag då medan jag gått in i ett vakuum i 9 månader och inte fattat att den person som jag såg som min livskamrat, min andra hälft inte vill ha mig längre. Jag drog fram soffan framför datorn och kollade på filmer från Karibien med min son i en månad, levde på mackor och chips. Sen kände jag att nej detta går inte, jag behöver mamma. Så flyttade till henne och låg ytterligare två månader hos henne och kunde inte ens gråta utan bara var arg trots att jag bor i Sveriges soligaste kommun. Trängdes med min son och min hund i en alldeles för liten säng och gjorde listor ena dagen på vad jag vill göra med livet till att andra dagen skrika ut min ilska på alla som inte förtjänande det men jag var så trasig så fan det funkade inte att varken vara dotter, syster, matte eller mamma. Det funkade inte ens att vara mig själv för jag var trasig. Men sen så kom hösten och jag blev lite starkare, mest för att min bästa vän hade blivit otrogen mot och jag som ändå haft en sommar att lägga mellan mig kunde vara stöd och säga till henne att freda sig och säga ifrån. Sen kom oktober och jag blev svagare igen, mest för att alla skilsmässorpapper kom och alla mina saker togs ut ur magasinet och det gjorde mig ledsen igen, att behöva packa upp mitt liv när jag ville tända eld på allt och ta min hund och son långt bort. Men november kom och jag lärde mig att stå upp mot den människan som påverkat mig mest i livet. Som känner mig utan och innan och kan verkligen konsten att fucka upp min hjärna. Jag for till Polen som ett första steg med min son, att få vara en familj själva utan han som också har min sons ögon och leende. Jag for till Göteborg. Till Malmö. Åt falafel tills jag nästan kräktes (älskar falafel). Till Linköping och hamnade på en sjuk poesikväll där jag läste upp alla kärleksdikter jag skrivit för att sen radera dom en efter en. Åt frukost med en av mina vänner som var så omtänksam och sen tillbaka till havet för att börja med operation uppröjning. Hans saker försvann, jag kom tillbaka. Till mig själv. Julen kom och jag pyntade järnet, tänk maximalistiskt överdåd. Firade jul med kattgos och hundgos fast utan sonen som firade med sin pappa och jag kom hem igår och började rannsaka mig själv. Vad vill jag egentligen ha i en relation? Alltså jag har bars haft en, från 15 till 26 har jag varit kär i samma kille, så jag vet inte. Började se Skam, började läsa din blogg igen och börjar tänka. Där är jag nu. Vad vill ja ha av en kille förutom mörka lockar och ett leende som gör en knäsvag? Detta är en otroligt lång kommentar och anledningen att jag skriver på just detta inlägg är för att det var i London min kärlek med han började. Vi kysstes första gången i Hyde Park. Och jag lovade mig själv nu när jag läste detta och tänkte på våra tusentals minnen från London att jag inte tänker låta han ta den staden iftån mig. Det ska inte vara bitterljuvt utan jag ska reclaima London och få det till vad det en gång var: mitt ground zero, min stad som jag inte bor i just nu men ska en gång igen.
Jag förstår vad du går igenom med detta break up. Det kanske inte är exakt samma som mitt men trasigheten känner nog många. Hoppas du känner dig lite starkare just nu men hoppas du har stöd också när det fan känns överjävligt. Att du har många som tar hand om dig och ger dig ett ställe att krascha på när du behöver krascha. Att du får allt hundgos du behöver gånger hundratusen och att du käkar godis till middag när du behöver det. Att du får lite överdrivet överdåd i livet och mer sås på pastan. Hoppas du fick en 20-kilos parmesan i julklapp och att detta nyår smäller högre än någonsin. Vet att du gör mycket för många genom ditt skrivande. Hoppas mitt skrivande gav något tillbaka.
♡♡♡♡.
Looks lovely.. But yeah heart ache is the worst… But you’ll be fine again 🙂
Alltså Shoreditch är så himla fint och jag var där i våras och strosade med en fin person som veckan efter sa att han inte ville ses mer. Och så händer ish samma sak dig. SÅ himla himla himla typiskt. Sänder tankar och kramar och styrka och pepp. <3
Kan du gjøre en London guide? Jeg skal dit i februar og vil til Shoreditch!:)
Vil du göra en mini London-guide? Ska nämligen ditt för första gången i nästa månad <3
Vilken drömgöteborgare du har – bodde till och med alldeles bakom Feskekôrka!
I vilken affär har de Fudge packin crack smokin-skylten eller vad man ska kalla den för? MÅSTE FOTOGRAFERA DEN när jag är i London i december. Puss och tack för finaste bloggen!
Goodhood har nu bytt ut den till en himla fin Leonard Cohen-skylt… ?
The goodhood store i Shoreditch 🙂 Riktigt bra butik!
Men tack <33
Do you know from which brand Clara’s coat is from? it’s really nice <3
fint inlägg ändå att fly denna jäkla dag med <3
Det känns så knäppt och lite overkligt (men fint) att du var på vår lokala matmarknad och puben på vår gata! Hoppas du hade kul – London Fields är ett finfint ställe!
Men, poppy – i vilket symboliskt syfte bärs den av honom? Jag svär på att jag såg någon annan bära en liknande idag, kan det ha varit på tv? Och innan dess har jag aldrig ens sett en 🙂
Hej Jenn. I Storbritannien bär dom flesta en poppy (Vallmo) genom November för att minnas dom som dött i krig.
Älskar London så himla mycket! Så lycklig att jag bor så nära och kan åka dit när jag vill <3 tar aldrig det för givet.
Jag måste någon gång besöka England och London 🙂
Hej!
Vill tipsa dig om något braigt mitt i eftervals-depressionen.
Det är sen finlandssvensk poddcast som heter Ronja & Irenes poddcast. De här härliga att lyssna på med sin muminsvenska och så talar de om så otroligt viktiga saker! Depression, ångest, kärlek, självmord, terapi. Allt så öppet och ärligt. Tror att både du o många läsare kommer uppskatta den.
That sounds like fun! Really love your Gucci bag! So nice 🙂
-Christine
www.christinelovestotravel.com
så himla dumt att jag missade dig den enda helgen jag inte var i london haha
Ändå skönt att få kolla på drömmig lördag i London istället för att bara läsa nyheter och tänka deppiga tankar om framtiden.
Jag måste säga att det ändå känns skönt att se något fint i denna dystra dag. Tack!