Här kommer de allra sista sex bilderna från resan med min familj till Västindien. Den sista dagen, en söndag, åkte vi till havet för att bada och titta på sköldpaddorna som bor vid stranden. Såg dock 0 sköldpaddor. Dom kanske sov någonstans.
Så sen åkte vi hem istället och badade lite mer fast i poolen. Kolla vad jag fick av min mamma! Ett av paraplyerna från lördagens restaurangbesök. Extrafint eftersom jag har ett paraplyställ i rött emalj i min hall.
På sena eftermiddagen gjorde jag mig fin i marin. Det blåste massor. Fast var varmt.
Och så åkte vi upp i bergen för att gå på skaldjursrestaurang. Här är jag och min lillebror Jack.
Jag och mamma åt vitlöksfrästa räkor med sötpotatismos.
Väldigt gullig restaurang, minus att de la en levande hummer på min lillebrors huvud. Fast det tyckte i och för alla var ganska roligt utom jag som d-o-g av skräck. Dagen efter åkte vi hem. Klart slut.
Translation. Last day on St Barths.
Jack är gullig. Fint namn också + i kanten. Ser ut som att ni haft en härlig resa!! Trevlig helg!
Har för mig att du inte direkt älskar att flyga. Kan du göra ett inlägg med hur du brukar förbereda dig inför flygålning. Vad du har med dig och vad du konkret gör när du flyger? Tacksam för svar en annan som älskar att resa men får ångest av flighter. Puss!
Alltså jag irriteras ihjäl! Gillar att läsa din blogg och lyssna på musik men nu har nåt hänt mer bloggen så min musik dör och det stär ”Sandra beijer – xxblogginlägg” och en playknapp i min mobil med jämna mellanrum.
Tänker att det är syntolkning men varför händer det? Vad gör jag för feeel
Maten ser så god ut 🙂
Tänk att det fanns en tid då hela min tid fylldes av det som nu saknas. Att jag kunde le mot stjärnorna och veta vad som fanns, i alla fall just då visste jag vad som fanns. Men så nu, när jag står här utan ser jag tillbaka på den tiden med sådan otrolig avundsjuka. Jag blir arg på att tänka på alla de tillfällen då jag satt och såg dig i ögonen, för det är alla de tillfällena som gör att jag nu känner mig så väldigt tom. Jag är också arg på alla som slipper vara tomma just nu. Tänker inte ens på bara de som har någon, utan på alla som slipper känslan som kommer efter att blivit fylld till bredden för att sedan bli tömd så snabbt och direkt att ihåligheten inte går att komma ifrån. Och jag försöker fylla upp mig med andra, jag letar efter sådana som du överallt. Sorgliga försök som bara leder mig till slutsatsen att jag aldrig borde lämnat dig. Men nu är det försent och du åker till Frankrike och Peru och lämnar mig. Jag är så trött på att tänka att det var meningen att det skulle bli såhär. Hur många gånger ska man egentligen bli kär i någon utan att det är meningen?
Du känner säkert redan till den, men tipsar för säkerhets skull om serieromanen Vi håller på med en viktig grej! ”Sara är elva år och har bara dom tråkiga tv-kanalerna. En kväll visar Bullen en musikvideo med en ny tjej-pop-grupp, och Sara känner att det är precis vad hon längtat efter utan att själv ha vetat om det. Nästa dag skriver hon SPICE GIRLS över hela armen med spritpenna och blir kompis med Rebbe som går i sexan.”
Dom kanske sov någonstans ?
Kan du fråga Jack var hans skjorta är ifrån? Den är jättefin!