✉
Åh, jag måste få råd av dig!
Hur ärlig ska man vara när man dejtar någon och hur mycket svår ska man spela? Jag orkar inte med den ångesten det innebär att inte veta och tänker att det är lika bra att vara ärlig. Samtidigt VET jag att man många ggr tjänar på att vara cool. Och chilla lite. Jag vet ju hur jag fungerar själv. Jag är 28 år, har gått igenom ett helvete med ett uppslitande uppbrott för 2 år sedan och sedan haft obra flörtar däremellan som har resulterat i hjärtesorg. Pallar inte att gå och vänta på att saker ska hända, därav att jag vill vara ärlig mot killen jag träffar nu. Men vill ej sabba något som skulle kunna bli bra. Detta tär så FRUKTANSVÄRT mycket på mig. Hjääääälp
→ Hej! Jag fattar. ”Spelet” och alla dess kringelkrokiga vägar är stressande. Jag förstår känslan att inte vilja bli sårad igen och därigenom försöka spela sval för att inte stå med hjärtat i två halvor några månader senare. Men av min erfarenhet är det just öppna kort som fungerar allra allra bäst. Att inte spela spelet, att säga: jag vill hångla med dig nu, eller; jag gillar dig nu så du vet.
Att vara tydlig och göra saker för att man själv vill dom underlättar otroligt mycket. Om man är modig och vågar detta det vill säga! Fattar också om man inte vågar, med mig kom det med åren.
Jag har så otroligt dåligt tålamod så jag orkar liksom inte vänta tre dagar med att höra av mig (om jag vill höra av mig), eller ”hålla på mig” för att det förväntas fastän jag vill ligga med nån snubbe på momangen. För mig har detta egentligen aldrig varit ett problem, snarare tvärtom – överlag gillar folk att förstå vad det är som händer. Och samtidigt så sållar man ut dom snubbsnubbiga douchebagsen som har föreställningar om hur tjejer ska vara.
Men med det sagt tror jag också på att inte spamma folk, men det gäller i alla relationer tror jag. Skickar någon mig 15 sms på raken (om man inte är mitt i en spännande konvo dvs) så gör det mig stressad och säkert irriterad också. Jag hör av mig när jag kan och vill, och vill inte att någon ringer mig 03 på natten eller smsar femtioelva ”varför svarar du inte?”.
Är man bara snäll och säger hur man känner kommer man ofta hur långt som helst. Oroa dig inte, det finns liksom inga hemliga regler, det räcker med att vara rätt rimlig bara.
✉
Hej Sandra! Är i en liknande situation som du. Och jag undrar hur ni gjort med allt praktiskt sen det tog slut? Saker ni köpt ihop etc. Hur kommunicerar man om sådant när båda är så ledsna och det sista man vill är att diskutera vem som ska ta vad och mycket man är skyldig. Ps. Jag bor kvar, han flyttar.
→ Grejen är att det var min lägenhet och mycket av det i lägenheten hade jag köpt, så majoriteten av sakerna ägde liksom jag. De grejer som vi hade köpt tillsammans eller som vi båda tyckte väldigt mycket om pratade vi om. Ingen av oss ville bråka kring det här (det är ju bara grejer) så oftast löste det sig ganska enkelt. Dom saker han verkligen ville ha kunde han väl få tänkte jag, det är inte hela världen. Och han verkade känna samma med det jag kände. Bråk om pengar och materiella ting ger mig så jävla mycket ångest och då backar jag hellre 9 av 10 gånger. Men självklart förstår jag att det är en helt annan grej om man inte tjänar så mycket, är student etc. Men i vårt fall ville jag bara att vårt förhållande inte skulle sluta i ett tjafs kring en pryl och tack och lov verkade han tycka likadant.
Men om jag får ge ett tips så tycker jag att ni kan ses hemma i lägenheten och helt enkelt bara prata kring hur ni känner med grejerna. Och är det något som verkligen känns viktigt för båda får man fundera ut en plan. Att en av er helt enkelt bara får grejen eller att man köper grejen av varandra eller så. Kommer bli bra, men jag tror inte på att man ska vara småaktig och att allt ska vara ”exakt lika”. Det är på något vis omöjligt och kommer antagligen sluta med bråk och det kanske är värre än att få den där sleven typ.
✉
tycker det vore så kul om du skulle göra typ ett *reacting-inlägg* på gamla outfits/saker du har gjort kanske? men främst kläder pga minst jobbigt för dig att utvärdera kanske, samt väldigt kul att läsa. som då vi tittade tillbaka på din stil och du ba ”ful kjol”, det var konstigt underhållande och vore kul att se en liten sammanfattning av dina finaste/fulaste plagg genom tiderna enligt dig. du äger, pusskram
→ Hej och puss! Jag får det här förslaget i kommentarsfältet lite då och då av olika personer, och jag håller med om att det vore ett roligt inlägg! Men alltså – och detta kanske låter helt sinnessjukt – jag kan typ inte göra det? Jag tänker att dåtida Sandra hade blivit så himla ledsen om hon vetat att framtida Sandra skulle hålla på så med henne. Jag har haft många olika stilar men alltid känt mig fin – även om jag kanske inte skulle klä mig så nu. Men jag respekterar att jag som typ 23åring gjorde det och jag vill inte ta det ifrån henne med ett helt inlägg som är att skratta och peka. Eh. Förstår om detta makes no sense. Men så är det i alla fall. : )
✉
Hej coola du!!
En snabb fråga? Var kommer ditt köksbord från?
Ska sätta mig och leta i ditt arkiv nu men du/någon annan som vet kanske hinner före.
Väldigt fint och fin(?) storlek.
Kramkram
→ Det är från Habitat men några år gammalt. Men Habitat har väldigt många fina grejer. Finns online och har en butik i Skrapan på söder.
✉
Om du drar dig ner till Göteborg igen, så kan jag rekommendera Ramen-ya vid Linnéplatsen! De har flera urgoda tonkotsu-ramen!! Och jag vet att du inte gillar kylan, men jag är så avundsjuk på er snö!! Ni behöver inte ens julpynta, typ. Har du förresten några tips på julbord i Stockholm? Hoppas du har det fint <3 heja Sandra!
→ Tack för tips! Jag är ingen julbordstjej men jag har sett att många bloggare varit på julbord på Gamla Riksarkivet och tycker det ser så otroligt fint ut där! Café Operas julbord är också väldigt fint och anrikt liksom (men säkert ganska dyrt). De har en magisk efterrättsbuffé. Och Berns har ett asiatiskt julbord! Kanske svarade på denna fråga försent? Felåt isåfall.
✉
Sandra.
Jag kräver ett femtioelva mil långt kjol-inlägg.
Snälla??????
SJÄLVKLART har jag redan gjort ett sådant : ) Du hittar det här!
Alltså, ditt kök är så drömmigt, önskar jag kunde göra tusen olika röror och plockmat och ett gäng drinkar och bara hänga där hela kvällen!
Jag håller helt med dig i ditt resonemang om att du inte vill ”klanka ned” på ditt yngre jags klädstilar. Samtidigt som det förstås hade varit ett intressant inlägg, men näää, jag gillar att du håller ditt yngre jag om ryggen och tar henne för vad hon var. Det känns fint <3
Åh, fick också en tankeställare nu ang att du inte vill vara elak omlott dåtids-Sandra. Har inte tänkt så förut. Såå ofta under åren som jag gått tillbaka i tiden, tittat på foton, läst dagboksinlägg och irriterat mig så på mig själv, hur kinde jag va så ful, så korkad och så dålig etc. Till vilken nytta? Blir ju bara ledsen av det. Men så har jag också kompisar som ibland/ofta ska prata massa gamla minnen, och det är inte alltid så kul alltså. Eftersom jag ogillade mig själv så mkt på den tiden (10-12 år sen), gjorde knäppa saker, elaka saker, trånade efter killar, dejtade en ”ful” kille…. allt detta tar de upp och tycker är jättekul. Men jag, som än idag har dålig självkänsla och ingen känsla för självdistans, bara bygger upp ångesten över att jag var så korkad. Nej nu är det fan slut med det! Det går inte få ogjort men jag ska fan tycka om mitt dåtids-jag.
Men eller hur! Har också försökt skratta åt gamla klädval men näääääää vad ledsen den unga Emma hade blivit för det var ju så fint just då. Vem har sagt att dagens kläder är pangbra. Måste man sitta och tänka på vad man kommer skämmas om 10 år? Nä kram på den yngre jag som vågade testa och känna sig fin. Tackar för det idag!
Du som frågade om hur öppen man ska vara med sina känslor för killar man träffar; jag har alltid haft supermegasvårt för att vara öppen och har lite ofrivilligt spelat svår mot killar. NU däremot så träffar jag en kille som jag har varit typ 100% uppriktig mot (och han mot mig!) vilket är så JÄVLA SKÖNT! Alltså jag sa fett tidigt in att ”du jag är faktiskt kär i dig” och så sa han att han kände samma. Jag vet inte hur jag vågade, kanske för att jag är äldre nu och inte pallar, kanske för att det kändes så himla rätt. Nu har vi det så bra och kan prata om alla känslor (alltså man behöver ju inte rapportera vad man känner i detalj hela tiden men du fattar) och vi har kommit varandra väldigt nära på kort tid. Fattar att det inte kan gälla som ett generellt tips kanske, vissa killar hade kanske blivit livrädda och sprungit iväg (men hade de varit något att ha?), men jag kan verkligen rekommendera att våga berätta hur man känner!
Ja! Analysera inte dåtids-Sandra. Tänker som du där, Sandra. Men tänker också det finns personer som kan ta illa upp av analyseringen och ratningen. Typ personer som har liknande stil som dåtids-Sandra och som då i proncip får sin stil ratad. Det känns väldigt taskigt att hänga ut och rata en typ av stil <3
Bättre att då sprida positiva tankar på internet!
Håller så med! Hade inte velat läsa ett inlägg där någon dissar sig själv! Är ett stort fan att man ska peppa sig själv och ge pepp åt andra, inte sprida neggighet 🙂
Hej Sandra! Jag har börjat plugga på uni men gillar inte ämnet, va ska ja göra? Är redan 24:a år, vill så gärna komma på rätt bana. Bara det att ja inte kommer in på drömutbildningen, what to do??
veganramenen på mensho i san francisco är VÄRLDENS godaste ramen. alltså across the fucking BOARD. jag har inte käkat kött på liksom 100 år och brukar hata vegramen pga buljongen är ju det som gör det men detta är fan det godaste jag ätit. skriv upp på listan! lovar bäst.
Så himla skönt att komma så bra överens om prylarna, min flytt från mitt ex var precis tvärt om.. Han tjafsade om ALLT som gick att tjafsa om. Så himla trist att behöva avsluta ett långt förhållande med bråk över prylar, så jag fick göra precis som du nämner: backa och ta den ekonomiska smällen för att jag inte orkade höra hans bråkande mer. Tröttsamt som attans.
Gud vad kul med o få titta på dina kjolar älskar kjolar o klänningar. Tycker det ibland är svårt o hitta snygga i varje affär finns det toppar i tusental men mindre av kjolar det retar mej ha en härlig dag söta.
Så himla fint ändå att ni kunde komma överens. Men rent juridiskt hade han väl kunnat jävlas om han hade velat, med tanke på att ni flyttade in där tillsammans samtidigt? Och alla saker du köpte till gemensamt bruk? Eller ni kanske skrev samboavtal 🙂
Men varför skulle han göra det? Om han var en sån typ av människa hade det nog tagit slut mycket tidigare! Och sambolagen ger inte alls så mycket rätt som vissa verkar tro. Om Sandra köpt lägenheten och mesta av grejerna innan de blev ihop så är det inte mycket han har ”rätt” till. De grejer de köpt gemensamt får de hälften var. Om man tar det till domstol så tar de också hänsyn till längden på förhållandet så har man varit tillsammans 20 år blir det annan bedömning än om det är 2 år. Men jag kan inte förstå tjafs om pengar, är ju verkligen ingen som tjänar på det.
Nej nej menade inte att han skulle, menade bara att det var möjligt! Alltså man vet aldrig hur människor beter sig när de gör slut förrän just när de gör slut. Trodde t.ex. att mitt ex skulle bråka skitmycket för att hela förhållandet var bråk men han sa ingenting om nåt. Och ja jag vet att man gör avdrag för förhållanden som är upp till fem år gamla 🙂 tänkte mest på att Sandra faktiskt har köpt det mesta av möblerna och stora grejer efter de flyttade ihop (minns hur lång tid det tog att få ihop vardagsrummet t.ex.) och tänkte att det kunde vara bra att tipsa andra att bara för att man är de som lagt pengarna på sakerna betyder inte det att den andra inte har rätt till hälften. Just för att det ofta är en typisk kvinnofälla – mannen köper allt dyrt som elektronik, möbler etc och kvinnan handlar mat, så finns det ett skydd som gör att man ändå har rätt till hälften av det som har köpts för gemensamt bruk (med avdrag då för förhållanden som är 5 år eller kortare). Samma med lägenheten om man inte skriver avtal – flyttar båda in tillsammans samtidigt spelar det ingen roll vem som ”äger” egentligen. Andra kan ändå få rätt till hälften.
Åh fint att du inte vill sitta och kritisera dåtids-Sandra… 🙂 Lite så tänker jag med, att det inte finns någon poäng med att sitta och analysera dåtiden, vad det än må gälla. Har en vän som länge skulle ta upp en kille jag var ihop med i 4-5 månader när jag var 20 (vilket är 9 år sedan!!!) och jag höll på att bli galen av det. Jaaa, han var dum i huvudet och en douchebag, men just då var jag 20 och skitkär så vadå då? Shit happens, man lär sig av sådant tänker jag. Och sedan kan man glädja sig åt att man i nutid har fallit för världshistoriens snällaste och omtänksammaste man. 🙂
Tack tack tack nu blev luften mkt lättare att andas! <3
Mattan i köket! Varifrån? Skulle passa väldigt fint även här hemma hos mig ?
Förstår verkligen att du inte vill göra en utvärdering av din (gamla) stil, då blir det liksom lite press på den nuvarande stilen, kommer den att se konstig/ful ut om 5 år? Jag har två köksfrågor. Jag funderar på att köpa samma diskho men den dubbla varianten (bor i gammalt hus på landet) är du nöjd med den? Blir den repig? Var det svindyrt med marmorskivan? Värt det? Tillsist, tack för tipset om Sing street, så gullig film som förgyllde en måndagkväll. God Jul!
Fint ändå att du typ står upp för ditt yngre Sandra och inte gör ett sånt inlägg där då skämtar om din gamla stil typ. Apropå att inte spela spelet håller jag helt med dig.
ALLTSÅ ÅH för ditt svar på om att skriva ett ”reacting-inlägg” om dina gamla outfits. Jag brukar ibland tänka att man är så himla snabb med att dissa sitt ”tidigare jag” och att man borde försöka vara lite snällare mot ALLA delar av sitt liv, både förut och nu och sen liksom. För man är ju den enda man kommer leva med hela livet, så man borde i alla fall försöka vara kompis med sig själv oavsett vilken tid det handlar om. Du satte så fina ord på just det. <3 Verkligen. Tack.
Alltså jag ÄLSKAR att du vill vara snäll mot ”unga Sandra”. Jag fick en rejäl tankeställare nu. Jag försöker typ alltid vara snäll mot alla andra så varför ska en inte vara det mot en själv också?! Wow alltså. Tack. Du är så bra <3
Har sovit med en kille fyra gånger, han har varit nykter ett par av gångerna och jag någon gång, men vi har alltså bara hörts efter 02 typ förutom första gången då vi träffades på en hemmafest. Kan jag fortfarande säga att jag gillar honom?? Eller är det knäppt?? Help a girl out, kram <3
Klart som fan att du kan! <3
Fint morgoninlägg! Ikväll är det ju final i Bachelor! Kan inte du typ livekommentera på snap eller nåt? Har äntligen hittat nån som också kollar haha! Puss och kram o glad tisdag! <3
Jag gillar dina svar till läsarna! Du svarar alltid så klokt, rakt och omtänksamt. 🙂
PS. Påminnelse, eftersom du tidigare önskat det: Skriv bara ”överlag”, inte ”i överlag”. Det står även i bokrecensionsinlägget. 😉