Livet går upp och ner ni vet och för tillfället är det en del ner. Bestämde mig därför för att dra ner tempot på blogginläggen fram till nyår. Hoppas okej. Allt jag gör går så otroligt långsamt och går minsta sak på ett sätt jag inte tänkt det som är det som att världen ska rämna under mina fötter. Vad är det om, blir så ledsen över att mitt hjärta inte kan bete sig. Nu är det så i alla fall, och idag kände jag att det kunde vara passande då kanske med en bokrecension av en av de sorgligaste böcker jag läst i mitt liv typ.
Det här är en tjock bok.
731 sidor och säkert en, två kilo. Så stor att min väska blivit kollad de tre gånger som jag gått genom security på flygplatsen för att de inte förstått vad för stor tyngd jag har i väskan.
Det var ett litet liv.
Hade jag vetat från början vad Hanya Yanagiharas hyllade roman handlade om tror jag inte att jag hade läst den. Jag har blivit så himla ledsen av den här boken. Den är så sorglig. Eller nej förresten, inte sorglig: brutal.
Ett litet liv av Hanya Yanagihara har blivit rätt hajpad under hösten och när jag fick den i present när jag signerade böcker i Gbg (tack!) blev jag himla pepp. Jag hade absolut ingen aning om vad den handlade om mer än att det var några unga killar som släntrade runt i New York och försökte komma på vad de ville bli.
Så börjar också boken. Man får mellan kapitlen följa Jude, JB, Willem och Malcolm – fyra bästa vänner som drar omkring i Downtown New York, äter på små hippa japanska hak, går på hippa fester och utbildar sig inom varsitt hippt högstatus yrke. De har ett så starkt vänskapsband sinsemellan som många utestående i boken nästan anser komiskt.
Shit va fint, tänkte jag de första tvåhundra sidorna. Ska jag bara mysa omkring längs med New Yorks gator med de här grabbarna i 731 sidor och läsa om helg-förälskelser och konstfester i Bushwick?
Som en Girls i bokform liksom.
Men nähädå. Det skulle jag inte alls.
Efter drygt 350 sidor eller något sådant (har förträngt) förstår man att boken handlar framförallt om karaktären Jude. Till skillnad från de andra tre unga männen förstår man att Jude döljer en hemlighet. En hemlighet så mörk att han spenderar större delen av boken att dölja den även för läsaren. Den sipprar långsamt ut mellan sidorna, väver sig in i händelser allt eftersom livet fortgår.
Jag kan inte berätta mer utan att spoila för mycket. Den här boken tog tag i mig på ett sätt jag inte alls var beredd på. Sidorna är alldeles krullade av tårar. Jag har drömt om Jude om nätterna. Jag har skjutit boken under sängen för att slippa titta på den. Jag ställde till slut en timer på en timme om dagen för att tvinga mig själv att läsa klart den, kötta mig genom slutet för att slippa den.
Så ja – vill du läsa en bok på 731 sidor som kommer göra dig jävligt ledsen men få dig att känna mycket – den här boken är för dig. Men är du minsta skör, är dina känslor oberäkneliga och svåra att hålla i styr, läs något annat. Jag vet ärligt talat inte om det var värt det. Vill även utfärda en triggervarning till alla med någon form av självskadebeteende – läs inte denna.
Nu känner jag dock ett stort behov av att få tala med någon om Ett litet liv. Har någon här läst den? Snälla berätta hur du känner, det känns som att jag lever ensam med Jude inom mig.
Translation. Just finished A Little Life by Hanya Yanagihara. The saddest book I ever read.
Hej! Nu handlar livet om efter och före ett litet liv. Aldrig någonsin jag kan döma en annan människa, för vad vet man varför någon gör som dom gör eller är som de är? Tog mig ut på mycket djupa vatten om mänskligt varande. Det självklara för mig som att älska och ta emot kärlek är inte för alla. Så smärtsamt.
Alltså omg, jag trodde du överdrev när du skrev om den här boken. Jag har läst ungefär halvvägs nu (tills det där stället som du förträngt) och var tvungen att lägga ifrån mig boken ett tag och titta på kattvideos på youtube. Har typ aldrig känt så starkt för en bok innan. ?
Hej! Jag läste precis ut den och kände som du ett intensivt behov av att prata med någon om den. Så oerhört välskriven, så gripande och ja sorglig. Jag vet att jag kommer att drömma mardrömmar om den. Jag kommer inte att kunna sluta tänka på Luke. Och frågan är får man lov att skriva något så sorgligt? Och det är klart att man får, men även under de så kallad ”lyckliga åren” finns det en hemsk underton som antyder att lyckan inte alls är långvarig. Jag hade önskat bara lite, bara en liten aning mer solsken i den här boken. Kanske för att Luke helt enkelt förtjänade det.
Hej Sandra, tack gode gud för att du läst denna bok och att du har samma känsla som jag. Jag har läst denna tegelsten i midsommar och jag är mentalt slut. Jag har aldrig blivit så gripen av en bok som denna. Jag har aldrig gråtit så mycket av en bok, riktigt fulgråt, ja du vet säkert vad jag menar. Jag vill skrika ut till alla runt omkring mig att de måste läsa den!!
Även om den är fruktansvärt gripande så är den fylld av så mycket kärlek och värme. Jag hoppas på att få se den som film så småningom.
Hej
Jag har också läst boken, och som du, jag känner mig tagen. Det är en mörk,tung och sorglig berättelse men även en vacker berättelse om vänskap som håller genom ALLT. Jag tänker att på något vis måste detta vara självupplevt. Hur kan man annars komma på något så detaljerat om någon fiktiv människa ? Så vackert beskrivet om kärleken mellan två människor med alla dess svårigheter som ett ”normalt” förhållande aldrig kommer att komma i närheten av. Jag är säker på att denna bok kommer att bli en storfilm. Hoppas att det blir Lasse Hallström som tar tag i den.
Jag har rekomenderat denna bok till människor jag tror kommer orka med den.
Cristina
Kan med hånden på hjertet si at jeg aldri har grått så mye av en bok eller film som jeg gjorde da jeg leste denne boken. Men selv om den er svært brutal, som du sier, så var det noe som gjorde at jeg måtte lese videre. Et slags håp om at noe godt kom til å skje, muligens.
Kommer nok til å ha Jude og Willem og JB og Macolm i tankene en stund, og spesielt Jude.
Fina Sandra <3
Din recension fick mig att direkt åka och köpa den här, sen sparade jag den till efter nyår och har långsamt tagit mig igenom den nu. Den var så fruktansvärt bra, språket fick mig att stanna till, le, läsa om samma stycke igen. Dialogerna är så väl uppbyggda och säger så mycket trots att de utelämnar så mycket, precis som karaktärerna. Framförallt Willem, Jude, Andy & Harold har levt med mig varje dag under tiden jag läst – och boken har gett mig så himla mycket ny inspiration till att fortsätta skriva! Ärligt talat är det här en historia jag önskar att jag skrivit.
Samtidigt, tycker jag precis som du, att boken är brutal. Helt obarmhärtig och "offers no salvation" (som någon skrev i en recension), den kommer aldrig över den där tröskeln och erbjuder en lättande lycka som andra böcker. Det finns ingen frälsning för nån, varken för karaktärerna eller läsaren. Det visste jag ju om från början, vad jag gav mig in i, men samtidigt hungrar min masochistiska sida efter en starka historier som den här – vilket resulterar i att jag nu sitter här på förmiddagen, efter att ha läst sista kapitlen inatt, med molande ångest-värk i bröstkorgen och tänker: "men.. tänk om" Men boken är ju slut nu. Det finns inga mer om.
Känner också att jag vill prata om den! Ingen av mina vänner har läst den och jag vill inte bära runt på den som ett sorgligt litet bylte i kroppen. Någon som är up for it? Känner att Jude kommer leva med mig ett bra, bra tag.
I övrigt så skickar jag tusen kramar till dig Sandra, ingen förtjänar ett krossat hjärta, allra minst du. Har följt din blogg ganska många år och varje gång man märker i inläggen att nåt är tok får jag en klump i magen och vill genast trösta. Jag hoppas att det kommer en dag mycket snart då allt kändå känns ganska bra <3
Puss och kram Sara
ÄLSKAR dina recensioner, ditt språk. Speciellt denna var så fin. Tack <3
Har också läst den och måste säga att den är en av mina absoluta favorit böcker men ack så ont det gjorde att läsa. Värkte i bröstet. Karaktärerna hängde verkligen med en ut i vardagen, drömde också om Jude och Willem. Har en fråga som jag är väldigt nyfiken på, hur tänker du när det kommer till att inte läsa böcker i originalspråk? Läste den på engelska och tyckte av bilderna som du la upp i inlägget att svenskan inte gjorde språket rättvist. Kan ofta bli himla irriterad av översätta böcker och väljer alltid att läsa på engelska av det och andra skäl. Men hur tänker du om det?
Jag läser boken just nu, har ca 200 sidor kvar. Kommer på mig själv med att sitta på jobbet och tänka på Jude, jag kan helt enkelt inte släppa berättelsen eller karaktären. Vill inte att boken ska ta slut men kan inte sluta läsa, jag kommer att behöva terapi efter detta känner jag 🙂
det här är den vackraste recensionen jag någonsin läst och jag åkte direkt till centrum och köpte boken, fastän jag är trasig liksom du. det kanske finns något stort och fint i det också? jag vet inte. tack för tipset och kram kram kram
Gjorde slut med min kille (brutalt, mår skit fast det var helt mitt beslut av nån outgrundlig anledning) i samma veva som du blev singel och fick denna i födelsedagspresent av min pappa för 2 veckor sen. Spar nog på den ett tag känns det som va…
Jag läser allting plotten i böcker och film på wikipedia när jag inte vågar se/läsa(ofta skräckfilm!!) och läste om boken. Fick knut i magen och måste kolla på Gilmore Girls nu för att glömma. Mitt tips är att kolla på Disneyfilm, prata i telefon länge med en kompis eller bara vara ledsen. Det är ju så himla okej och ofta väldigt nödvändigt. Tack Sandra!!<3
Har kjøpt denne og tenker å lese den i julen. Vet jeg utfordrer skjebnen, men satser på at det går bra! ?
Hej Sandra och alla andra som kanske råkar läsa det här.
Först och främst: tycker det är så bra att du tillåter dig själv att sakta ner. Man måste få fokusera på sig själv och sitt välmående och inte göra allt som gör en stressad.
För det andra: Behöver hjälp med en grej, eller ah, behöver kanske mest skriva av mig lite. Jag är så himla kär. Inte på det mysiga, pirriga, spännande sättet, utan på ett sätt som gör att jag känner mig smått galen. För någon månad sen gick jag och kärade ner mig i en kille som jag aldrig kommer kunna få. Först trodde jag att det fanns en liten liten chans att han gillade mig också men jag är nu osäker på om det verkligen är så. Vi är så himla olika och jag är rädd för att ens försöka något. Är rädd för att bli sårad och min ångest har blivit mycket värre av hela grejen. Och liksom, hur skulle jag ens kunna vara med någon när jag mår så pissigt själv? Känner mig som en sprucken porslinsvas typ. Som jag ska gå sönder helt av minsta lilla oförutsedda rörelse. Hur gör man när man är olyckligt kär och vill berätta det för personen men samtidigt verkligen är för skör för att hantera att bli avvisad?
kram
Oj den lät tung.
Gå på typ spa och mys vet ja! Du förtjänar det tusen
Kolla på Lovesick på netflix! Världens härligaste och mysigaste serie, låter så knäpp i beskrivningen, men efter några minuter bara så älskar en den! Ta hand om dig fina Sandra <3
I picked this up at a bookstore in Amsterdam when I was travelling around Europe this summer. It was by complete chance and I thought it would be good to read on the long train trips between countries. I agree it was so incredibly sad, I grew so attached to all the characters and was constantly heartbroken the more I read. Apparently they are turning it into a mini series – It will be interesting to see who they choose to play the four leads.
Jag kan tipsa om lite feel-good i form av Lucy Dillons böcker. Välskrivna och innehåller alltid hundar 🙂
Hej Sandra, tråkigt att höra att du mår dåligt, inte bara på grund av boken men också av livet. Tur att du har fina vänner som du kan söka stöd hos och få en kram av. Mitt bästa tips mot ångest och ledsamhet och panik är att tänka klart tankarna. När nått jobbigt kommer upp, så stoppa upp, låt dig själv tänka färdigt på den tanken -inte rulla vidare, bara tänk på den specifika grejen som dök upp till du känner att det inte är mer i det. Ofta är det inte så hemskt när man blir färdig med en tråkig/läskig/negativ tanke. Det är värre när allt bara surrar runt och man liksom avbryter sig själv. Då kommer tankarna inte ut, utan blir kvar i huvudet och hjärtat. Ta hand om dig och tack för bloggen!
Ska köpa den
?
Såklart okej med ett lugnare tempo <3 Det är alltid okej, och snart är det här skitåret slut och då kan vi göra asnice saker 2017 istället. Ser så mycket fram emot det!
jag fick nyss ett mail att jag kan hämta ut den på biblioteket. ser fram emot den pga länge sedan jag läste något som verkligen, verkligen stannade kvar inuti mig, och minns inte ens när jag senast gråtit av en bok.
Jag har läst. Jag bär den med mig. Och jag kände precis som dig. Vem ska jag prata med om den här boken?
Vann den i en tävling som arrangerades av förlaget och var inte heller förberedd på innehållet men jag är tacksam att jag fick chansen att läsa den.
Jag tror den behövs och att det var nyttigt för mig att läsa hur grymt livet kan vara. Det ger perspektiv.
Jag fortsätter att bära med mig karaktärerna och jag tänker fortfarande på boken då och då, fast det gått flera månader sen jag läste klart den.
Hej. Blev mycket gripen av din upplevelse av boken. Tack för att du delade med dig av det. Jag har inte läst den men,beställer den nu och återkommer när jag börjat eller kommit in i den en bit. Kram
Sandra! Titta på ”SKAM” får en att tro på kärlek igen och vilja leva <3
Hej! Fint boktips! Älskar dina bok och filmtips! Vet dock inte om jag vågar läsa denna… men blir nyfiken på den! Har hört att språket i den ska vara så himla fint! Men när jag läste boken Om en pojke så mådde jag så dåligt efteråt att jag mådde fysiskt illa efteråt! I varje fall all styrka till dig! Och god jul!!
Sandra. När du mår lite bättre så har jag en fråga till en frågestund. Jag undrar nämligen hur dina syskonrelationer ser ut. Alltså hur ofta ni hänger, hur nära ni är osv 🙂 god jul finis!
Det är ju absolut okej. Vi väntar på dig. Tar det lugnt och låt hjärtat vara ont lite till. Det blir bra…. det vet du. Tvåtused kramar från Berlin!
Jag tänker börja åka på helg resor du som skriver är det bra i Berlin och är det lätt o lära känna folk ??
I need u Sandra & bäste blogreaders! Tre dagar innan julafton och han dumpade mig. Helt plötsligt. Utan någon förvarning. Och nu sitter jag här, med en svindyr klocka jag jobbat extra för att ha råd och köpa till honom. En klocka vars kvitto försvunnit som inte går att lämna tillbaka. Jag sitter här, helt ensam och fattar inte ens vad som hänt. Vi skulle fira jul med hans familj. Vi skulle åka till Paris för att fira in det nya året tillsammans. Men istället är jag alldeles ensam. Alldeles ensam en hel jävla jul. Vad fan hände? Är helt jävla lamslagen. Vad gör jag nu???
du, sälj klockan och glöm honom!
<3
Så sorgligt.. Ta en dag i taget. Man blir ganska hel till slut även om det kan ta tid. Säg ja till saker och omge dig av människor du trivs med och djur. Åk till ett stall och klappa hästar. Du fixar detta och jag tror på dig!
tack fina du <3
Vilma! Jag hejar på dig och jag fattar att det känns piss allting nu, men en såndär röv till kille vill man ändå inte ha i längden (han visade kanske sitt rätta jag nu). Är inte bra på att ge tips angående hjärtesorg tyvärr. MEN när det gäller klockan; det KRÄVS inte kvitto för att man ska kunna lämna tillbaka, kvittot är bara en typ av bevismedel för att visa att du köpt den. Betalde du med kort? Skriv isåfall ut ett kontoutdrag och gå till affären, det brukar fungera och stå på dig och säg att med kontoutdraget (som förhoppningsvis är på den exakta summan som klockan kostar) har du MINSANN gjort sannolikt att du har köpt klockan där. Om du får tillbaka pengarna, UNNA dig något! Typ köp en resa nånstans varmt, häng med backpackers och hångla med någon aussie surfer dude. Försök annars att sälja klockfan istället på typ blocket och gör samma med de pengarna. Eller köp någon sjukt dyr väska eller så, som du velat ha men inte unnat dig. Stor kram!
alltså ni är så jäkla fina!! <3333
Hej Vilma!
Lider med dig. Jävla jävla inkompetenta jävel till partner. Mitt förhållande tog slut i början av juni, också helt från den ena dagen till den andra. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. MEN man tar sig långsamt långsamt ur det. Och en dag förstår man att en person som behandlar en på ett sånt här vidrigt sätt faktiskt inte är någon man vill ha. Vi är värda så HIMLA mycket mer! Jag skapade en spotifylista som jag döpte till DRA ÅT HELVETE och som jag lyssnade 24/7 på när det var som värst, och du kan få låna den om du vill. https://open.spotify.com/user/alinapralina/playlist/5wOutORVF1lbYbxqTV5axV
Massa kramar från mig
TACK för spellistan bästa du. kommer spela den 24/7 <3
Hej Vilma! Alltså först och främst: Fy fan vilken idiot! Tur att du blev av med honom, men förstås himla tråkigt att du skulle behöva må dåligt pga en sådan hänsynslös bajshög.
Angående jul: Kan du inte fira med din familj? Eller med vänner? Om varken eller är en option skulle du kunna försöka hitta en trevlig grupp att hänga med här: https://www.meetup.com/cities/se/?country=se&zipstatecity=
Kan visserligen tänka mej att det är jobbigt att vara med folk man inte känner såhär snart efter ett uppbrott, men kanske ändå bättre än att vara ensam, just på julafton? Själv bor jag tyvärr utomlands, men kanske någon annan läsare vill ha sällskap?
Liknande förslag har jag om Paris – försök träffa folk där eller dra med dej en kompis. Eller om du inte alls pallar för det, glöm resan, stanna hemma och ta hand om dej själv. Det är det enda som är viktigt just nu, att du får göra vad som behövs för att du ska må bättre. Allt annat kan vänta. Och när du väl är stabil och sugen på att åka bort (ensam eller ej) har du ju en svindyr klocka du kan sälja på eBay – alltid bra att ha lite extra i resekassan! 😉
Jag vet att det absolut inte känns så just nu men det kommer att bli bra, till och med så mycket bättre än det var innan. Det lovar jag! Kram!
tack för alla tipsen fina du!!! bokade en biljett hem till min bästa vän så ska spendera jul tillsammans med hennes familj så det känns ändå överkomligt. jag överlever nog julen ändå. om du bara visste hur mkt dina ord värmer, du verkar var en fantastiskt klok och fin människa <3
Ta så myket tid du behöver ❤️
Jag läste den också på engelska när den kom ut och gillade den mycket – men tror att ibland blev den så nattsvart att jag hade svårt att riktigt ta den på allvar? Tycker definitivt att den är läsvärd dock! Men absolute triggervarning på pedofili och våldtäkt och inte en bok att läsa om man inte mår bra.
det där var ju minst sagt en spoiler, du borde ta bort denna kommentaren…
Nej det är en triggervarning. Ngt som Sandra själv använde ang självskadebeteende i sin text om boken. Jättebra att ngn i kommentar även tog upp att den innehåller just de sexuella övergrepp då sånt kan trigga en fruktansvärd ångest hos tidigare offer. Ingen skrev var eller hur mkt som handlade om just sånt, så det är inte spoiler. Även om bara en enda sv 700+ sidor handlar om våldtäkt så kan triggervarning ang sexuellt våld behövas.
För det första kan övergripande kommentarer om bokens innehåll knappast räknas som spoiler (om du tex läser en recension av en bok kan det absolut stå vilka ämnen den boken berör – tex övergrepp eller kärlek eller våld eller vad som helst), och för det andra kanske du får räkna med liknande kommentarer i ett inlägg där Sandra efterlyser någon som läst boken och vill prata om den. En annan person kommenterade ju och undrade om detta och Cajsa var trevlig och svarade på det. Personligen tycker jag att din kommentar var trist, otrevlig och onödig och att du kanske borde fundera på att ta bort den, Amanda!
Sandra! Min sambo drog i somras och hela sommaren/hösten/vintern har jag brottats med samma sak som du gör nu. Aldrig hade jag kunnat ana att gå på Ica skulle vara så jobbigt efter ett breakup – så många val! Vilket märke? Ekologiskt eller inte? Hur mycket ska jag ha? Det jag menar är att alla banala och ”enkla” saker fungerar ju inte ens när man är heartbroken och man måste respektera det! Gå ner i takt, blogga inte om du inte känner för det, umgås med folk som vet hur det känns och grubbla sönder ett tag (men ta tag i dig sen igen!). Ingen press från oss! Kraam
åh, synd att man är så himla dålig på att läsa böcker… speciellt deprimerande böcker :0
Hej, läste den när den kom ut på engelska för något år sedan och jag bara grät och grät och grät. Den påverkade mig något helt otroligt mycket och jag får liksom ont i hjärtat nu bara jag tänker på den trots att det gått så långt tid sedan jag läste den. Helt ärligt den jobbigaste läsupplevelsen någonsin men också en av de bästa böckerna jag läst!
<3
Håller med de som tipsar om ytliga realityserier eller roliga serier. Ladda ner 2 panka tjejer och se den serien. Den är slagkraftig och förbaskat rolig. Luta dig tillbaka och slappna av för det förtjänar du tio gånger om. Du kommer läka ihop snart <3
Kärlek till dig <3
kollade & other stories rea och tänkte på dig när jag klickade mig in på följande saker:
http://www.stories.com/se/Sale/All_sale/Star_Burst_Sweater/590757-122581171.1
http://www.stories.com/se/Sale/All_sale/Velvet_Mini_Skirt/590757-122801554.1
http://www.stories.com/se/Sale/All_sale/Petite_Velvet_Jacket/590757-122801533.1
http://www.stories.com/se/Sale/All_sale/Wool-Blend_Skirt/590757-107595470.1
puss
Jag älskade så mycket hur jude lagade mat och bjöd alla. Det var så fina scener med alla kakor och grönsaker. Det gick jag helt upp i och på något sätt kunde jag verkligen förstå honom och på något sätt bara säga åt honom att lita på folket runt honom, att alla har sitt bagage. Relationerna och att det här med att de redde ut grejer, förlät varandra fick ta mycket plats. Att de kunde fortsätta ha såriga relationer, att människor fanns kvar. Livet måste ju vara så, även om det är lätt att slarva bort favoritmänniskor efter ett missförstånd eller ett felriktat taskigt ord.
Det här känns så morbidt men det är kanske inte helt ovanligt det som händer honom i större eller mindre utsträckning? Jag känner ändå en tacksamhet för att få läsa om det. Jag jobbar med tonårskids på en gymnasieskola, både de som flytt o de som växt upp här. Att återvända till skolan som lärare gör att en ser allt lite mer uppifrån och en få också se problem, rädslor, tics på ett annat sätt tror jag. Iaf ser jag grejer nu som jag aldrig fattade när jag själv gick i skolan. Och det är mycket hemska grejer, och oavsett hur hemskt det är så måste man bara försöka.
Vill väldigt gärna höra hur ni andra läser boken!
Det kommer gå över, men det du redan ❤️ När jag känner mig i en nedåtfas i livet försöker jag zoomaut, föreställa mg själv när jag är typ 80 barre och blickar tillbaka på livet. Då känns plötsligt all jobbiga stunder lite mer meningsfulla och fina. Puss!
Jag är ledsen, men jag läste den här boken för över ett år sedan, och jag tänker fortfarande på den åtminstone ett par gånger i veckan. Absolut den starkaste läsupplevelsen jag haft på år och dar, och som du säger, förmodligen den sorgligaste boken jag läst. Han får liksom alla dessa fina männsikor, Harold, Andy och Willem, och allting går så otroligt bra för dem alla, men ändå så tar misären aldrig slut. Jag var förmodligen på en något mer emotionellt stabil plats i livet när jag läste den, så lyckades fokusera på allt annat som är så bra med den här boken. Språket, tempusskiftningarna, de odefinierade könsrollerna och hur man aldrig riktigt vet när boken utspelar sig.
Kram till dej <3
Här kommer kanske det konstigaste tipset ever men i alla fall- ladda ner en riktigt ytlig serie som gärna får ha hållt på ett par säsonger och sedan lägger du dig ner och bara kollar. Släpp alla krav på dig själv. När min farmor dog (var väldigt nära henne) laddade jag ner alla säsonger av Kardashians. Sedan låg jag bara på soffan och såg avsnitt efter avsnitt efter avsnitt. Det gjorde att min hjärna fick vila från allt jobbigt. Det är absolut inte läge att kolla på något som helst ansträngande när man är i sorg, hjärnan har fullt upp ändå. Tänker att det kanske var lite samma med den här boken.
Håller verkligen med. Man måste inte känna hela tiden. Man måste inte orka hela tiden. Låt hjärtat vila. När allt är som alla tufffast lägger jag mig i sängen. Drar över täcket. Drömmer om att jag svävar i rymden. Efter en dag eller två så känner allt så litet. Men det är lättare sagt än gjort. By god! sorg är tungt och svårt. Dränerande och utmattande. Ta hand om dig bästa Sandra! ❤️❤️❤️ Skickar enormt mycket kärlek och värme!
Det här pratar vi ofta om på mitt jobb och med min mamma. Det finns en anledning till att författare som jojo modes finns. Du sveps med och får bara vara i en annan värld ett tag där folk kämpar lite lagom och ofta står allt fint uppordnat i sista kapitlet. Hjärnan får vara lite tom samtidigt som du själv kan få svepas med i att allt kanske ordnar sig på ett helt annat sätt. Tror verkligen som du säger att huvudet, kroppen, allt behöver vila från sig själva.
Ett annat lite jobbigare tips är ju att läsa om andra som är i sorg. Kanske skriva om sorgen. Se den överallt. Men då vilar man inte, utan är snarare inne i den och bearbetar den. Just nu läser jag Stefan Zweig och hans världen av igår. En enda lång nostalgisk berättelse om vilken värld som gått honom förlorad.
Vill bara tillägga att Jojo Moyes Me before you är min sorgligaste läsupplevelse, så skulle ej rekommendera den heller. Allt i slutet på den är ju bara superdeprimerande. Att sorg och självmordstankar ibland inte försvinner hur mycket kärlek man än får liksom :”(
Sant, tänkte inte på den! Men de andra böckerna är bättre utifrån hur jag tänkte. Och den som följer upp ”livet efter dig” är en riktig fighter. Tror också att det kan bero på hur man funkar, jag tex kan ofta identifiera mig med jobbiga situationer i böcker för att sedan följa med mentalt när det löser sig, andra kanske bara tycker det är deppigt.
Hej Sandra! Ta all tid i världen du behöver, vi finns kvar här när du fått tillbaka energi <3 Du är fantastisk.
Och just det, ta så mycket tid för dej själv som du behöver! Nu vore väl en bra tidspunkt att titta på Friday Night Lights (serien alltså, inte filmen), den är visserligen också lagom melankoliskt och ledsam, men även väldigt varm och fin. Som medicin för en krasslig själ kanske.
Hm! Har inte läst boken men blir ju väldigt nyfiken på den när jag ser hur den har påverkat dej, det händer ju inte allt för ofta att någon okänd persons berättelser har en sån makt över en. Sånt gillar jag. Dock undviker jag att konsumera böcker och filmer som handlar om våldtäkt och pedofili – kan någon kanske varna lite försiktigt om dessa saker förekommer? Bara om det inte betyder för mycket spoiler förstås.
Vill tacka alla som triggervarnar för våldtäkt och spec pedofili!!! Blev också sugen på att läsa boken men kan absolut inte hantera sånt heller! Jättebra att varna för sånt! <3
Ok, då får den tyvärr vara. Tack alla som svarade!
Jag är sån som behöver förstå vad det är jag ska undvika så jag googlade lite och hittade denna recension. Utan att ha läst boken tycker jag man utifrån denna kan ana att det eventuellt innehåller just våldtäkt och pedofili. Men någon annan kanske vill bekräfta detta ytterligare. Det är så mycket lättare att undvika något om en förstår det. När jag hör LÄS INTE känner jag mig genast som ett barn som absolut måste läsa fast jag kanske inte alls borde. Här är iaf recensionen:
http://www.svd.se/ett-smartsamt-liv-blir-en-stor-amerikansk-roman
ja, det är en hel del pedofili. önskar att jag hade vetat det innan för det var jävligt svårt att ta sig igenom. kram.
Tips från en annan Linnea – läs inte!
Här finns en recension av boken med lite spoilers om nån blev lika nyfiken som jag. Låter som en fruktansvärd bok, tack för varningen!
https://onthespike.wordpress.com/2016/05/24/a-little-life-spoilers/
Vilken fin recension!! :'( jag ska läsa den. God Jul Sandra!! Ta hand om dig <3 <3
du får läsa nått glatt efter detta Sandra .. kanske inte så bra att läsa sånt här när man inte är på topp 🙁 eller när det är sånt här väder ute. Bra recension annars 🙂
Hej sandris
Hade varit sa drommigt med ett spoiler inlagg pa denna boken. Kommer aldrig kunna lasa da jag har en kansla av att jag och jude brakas med samma dagliga svarta tankar.
Please please please xxxxxxxxx
Om du söker på boken på Wikipedia så finns det en sammanfattning av hela boken där. Blir ju inte samma grej som att läsa den men jag var också nyfiken på vad som händer i den.
Oj jag är nog för känslig men den verkar ju bra. Också varit med om detta att man måste läsa klart boken fast den är jobbig. Undviker nog sådana böcker. Men hur ska man veta. Kommer man in i den värld författaren skapat blir man ju fast. Kram.
Jeg leste den i sommer, mellom jobb og henging i parkene, og det føltes helt merkelig å bære rundt på Jude mens jeg hadde det så fint. Men gud, det er jo umulig å diskutere den uten å spolie hva som skjer etter ”bruddet”, på side 315 eller hva det er. Det er så tydelig: det er ikke ofte man kan si om en bok at den snur på en spesifikk side.
Och såklart posta inlägg i den takt som känns bra!
Snart är 2016 över, 2017 kommer bli bra. Det känner jag på mig. Och nu blir det bara ljusare.
Är hjärtat trasigt får man plåstra om det och tycka synd om sig själv. Läs ditt gamla breakupinlägg, där du samlat alla fina texter om olycklig kärlek. Det gjorde jag här om dagen.
Nu när du kämpat dig igenom den här sorgliga boken tycker jag du ska konsumera sånt som är bomull för själen. För mig är det Vänner, grönsaker med dipp och din blogg. <3
Tycker detverksr jätte vettigt att dra ner lite på tempot med blogginlägg!
PS. Dra iväg ett mejl om du vill fortsätta bokcirkla den.
Klokt och bra att gå in i vintertempo lite, ta hand om hjärtat på alla de bästa sätten (mat, sällskap, färre måsten osv). Kram!
Har läst och älskat A little life. Håller med om att den är mörk och brutal och samtidigt helt omöjlig att släppa. Inser nu när du skriver om den hur starkt det allmänna måendet påverkar läsupplevelsen. Jag var på en annan plats i livet, och drog mig ibland för att läsa samtidigt som jag kände så starkt för Jude (gör det fortfarande) att jag ju inte ville annat än att fortsätta umgås med honom. <3
tycker bara det är bra att du drar ner på tempot lite, är det tungt så får man göra det lättare. igår var det vintersolstånd i alla fall, så nu blir dagarna bara längre. hoppas du mår bättre snart <3