Måndagar och tisdagar är ju riktigt jävliga dagar (särskilt kvällstid) om man är van att bo med någon. Jag försöker själv förstå hur jag ska hantera dom. Oftast är jag väldigt socialt utmattad efter en helg av människor och vill helst bara vara ifred. Samtidigt får jag mycket ångest av att vara just ifred en hel dag. Det är som om hjärnan slutar minnas att jag faktiskt umgicks med människor så sent som dagen innan. Jag går runt i min lägenhet och tänker att jag är planetens mest ensamma person.
Men de behöver ju inte vara så. Såhär såg årets första två vardagar ut i mitt liv.
På förmiddagen i måndags stämde jag och Jenny träff för att gå en långpromenad för att sparka ut tröttheten från nyårsafton ur kroppen.
Vi gick runt Årstaviken vilket är en dryg mil. Passerade både mysiga och mindre mysiga båtar.
När vi gått klart åt vi lunch på Sea Sushi. Jag är fortfarande så himla förkyld men det är ju som det är.
Efter lunchen gick vi till djuraffären för att Jenny skulle köpa tasskydd till sin hund Liza. Jag passade på att vinka till kaninerna. HUR KAN NÅGOT VARA SÅ GULLIGT.
Efteråt kände ingen av oss för att gå hem så då spontangick vi på eftermiddagsbio. Vi såg Lion och den var så himla bra och gråtig och fin. Se den, här är trailern.
På tisdagen hade jag sol i min lägenhet. Älskar att bo högt upp, så fort det är yttepyttelite sol ute så når den in till mig.
Jag gick till il caffe, drack te och svarade på mail, handlade lite mat i affären, åt lunch och gick även och skrev på kontraktet för min nya kontorsplats! Mycket pepp kring detta.
Men när allt var klart var ändå klockan 14.
Tiden går så orimligt långsamt när man vill att den ska gå fort. La mig raklång i min soffa, såg solen gå ner och väntade ut dagen till kvällen och lovade mig själv att alltid försöka boka in någon slags social aktivitet på tisdagseftermiddagar.
När kvällen äntligen kom lagade jag grönsakssoppa med vitlök, grönkål, morötter, körsbärstomater och selleri. Samt pimientos padrones som side. Blev jättegott. Sedan tog jag världens längsta dusch och gick och la mig.
Idag är det onsdag och min sociala skills börjar återhämta sig, så ikväll ska jag nog hänga med någon.
Puss. Ta hand om varandra <3
(Heter niotillfem på snapchat)
Translation. Monday and Tuesday through Snapchat. My username is ”niotillfem”
Alltså ORKAR EJ hur många som kommenterar så mkt igenkänning i det här med ensamhet. Det känns typ som att en inte ”får” eller kan säga det? E det därför t ex jag och massa andra känner behov av att kommentera det så nu? Jag menar jag tycker det är bra att du vågar skriva ut att du känner så. Uppenbarligen e det inte helt ovanligt ju. Jag är liksom så rädd att erkänna för mina vänner att jag känner mig attack-sorg-ensam ibland (rätt ofta) för jag känner så himla starkt att det typ är lite pinsamt och skamligt att känna så? Typ att jag behöver mina vänner mer än de verkar behöva mig? Jag är också tyyyp den enda singeln bland mina vänner så känner mig så himla loser femte hjulet när en bjuder in sig själv på middag. Så känns det som en får massa konstiga blickar och typ att de tycker synd om mig på ett så jobbigt pinsamt sätt. Så sitter jag och försöker ba ”mmmm dejt med mig själv mmm uppskatta mitt eget sällskap” och stirrar på min lilla netflix och försöker verkligen uppskatta det men får ändå mest panne. Ett (lite deppigt kanske men ändå) tips jag kör på när dagen känns FÖR lång å tråkig är att stiga upp tidigt och ta många långa promenader så är en liksom riktigt kropplsigt trött sen typ vid nio och kan somna tidigt så hinner en kanske inte få sådär starka ledsna ångestkänslor som känns så mycket sent på kvällen. Kram till alla som känner sig ensamma i alla fall! <3
Preciiiis så som du beskriver ensamhetsångesten känner jag just nu i mitt liv. EXAKT så. Skönt att höra att man inte är ensam (hehe) att känna så. Tack för pepp Sandra, det behöver vi! Kram
Hej!
jag har läst din blogg varje dag sen jag blev dumpad av mitt ex i somras. min syrra tipsade mig om dina texter och det va som ett slag i magen. jag har gråtit så mycket till dina texter om att komma över någon, jag har till och med ringt 1177 för att jag trodde att mina ögon höll på att gå sönder.
Alla tips på texter, poddar och musik har varit fantastiskt. Jag känner igen mig så mycket i det du själv skriver om bearbetandet och sorgen. Det slog så rätt det här med måndagar, jag har det oftast jättekul på helgerna och hänger runt men sen ändå kan jag liksom inte stanna upp och vara ensam lite utan får panik.
Tänkte att nu får det va slut på lurking och istället skriva att jag läser din blogg och att den betyder mycket för mig.
Alltså, Kalle. Vilken fin kommentar! Jag hoppas du snart känner dig mer lugn i ditt eget sällskap 🙂 Livet blir bättre, det måste vi våga tro. Kram!
så många som känner sig ensamma 🙁 jag med 🙁 kan inte vi starta en rörelse, gr på fb, alonetogether??!!?
amen ÅH vad jag känner igen mig i det där, att vara helt socialt utmattad men sedan ändå känna sig ensammast i sverige. jag brukar gå ut en promenad och ringa en kompis när jag känner så. 30 min telefonpromenad brukar vara lagom social prestation men samtidigt göra så jag känner mig själv och inte ensam efteråt. puss fina.
Ensamångesten är den drygaste och kanske den pinsammaste också? Men i somras berättade jag för ett gäng tjejkompisar att jag faktiskt kan bryta ihop av ensamhet, och samtliga runt bordet berättade att de gråter någon gång i veckan av ensamhetskänslor. Trots att man är upptagen mest hela tiden och borde passa på att pusta ut. Alla känner vi oss som de minst populära personerna ibland. Kanske varje jäkla vardagskväll.
Man kanske borde starta ett matlag. Via en app eller så. Så har man alltid folk hos sig som man lagar mat med, och äter med. För att äta middag ensam är ju döden.
Hoppas att du lyckas göra något magiskt med dina vardagskvällar! <3
Kan inte vi snälla starta en sån rörelse? 🙂 alonetogether 🙂
Haj, kände igen mig så mkt i detta inlägg. Jag har bott själv i över ett år nu, men ändå känns ensamheten ibland alldeles för mycket. Mitt bästa tips är att (varning för cheesy) *boka in dejter med sig själv* (LOL cringe). Typ planera kvällen så man har något att se fram emot. ”Kl 17 ska jag gå och handla, jag ska äta detta goda, sedan ska jag tända ljus och se på youtube och efter det får jag lägga mig i soffan direkt utan att diska och då ska jag se en film och äta popcorn”, typ som man kanske skulle planerat kvällen om man haft nån att dela den med. Plus lyssna på massa podcasts såklart, då kan jag nästan ibland lura mitt psyke att jag har haft djupa diskussioner med massa kompisar.
<3<3<3<3<3
Hej Sandra!
Nu är det 2017 och mitt löfte är mer girlpower!!! Vill höja alla fantastiska kvinnor till skyarna. Vi passa på att då tala om för dig vilken fantastisk förebild du är, ditt sätt att uttrycka dig, skriva så naket och ärligt om känslor. Det tilltalar mig något oerhört. När jag varit så ledsen och inte vet hur jag ska bli glad igen har jag gått in här. Och även på riktigt bra dagar när hela magen pirrar får jag ännu mer energi av allt fint du lägger upp. Hoppas ditt hjärta blir helt snart igen! Du är så bra, tack för energin du sprider genom att bara vara dig själv!
Är likadan med hjärnan och ensamhet. Brukade bo med ett gäng kompisar och nu bor jag själv. Ibland tror jag att ensamheten kommer kväva mig sakta men säkert, och ibland går det helt okej. Vill väl mest visa att du åtminstone inte är ensam om att känna dig ensam (lol)
Jag beundrar dig som orkar laga mat när man bor själv och inte köra pastapesto dieten. Hepphepp!
Jättefina snaps gillar verkligen matbilderna 🙂
Alltid ha någon att gå morgonpromenad med måndagmorgon är mitt tips. 1, det tvingar upp en i tid på morgonen 2, man börjar med att se någon vilket gör att man inte behöver känna sig riktigt lika ensam 3, promenader är alltid bra för brustna kroppar. Puss
puss <3
Undrar också var kaninaffären är? Får man klappa dom? Alltså jag känner ett enormt behov av djurgos.
Känner jag med. Grannens katt kom springande gud vad mysig o gulla med. Ska finnas någon gård i Aspudden o har lust o åka till skansen o bla gå in i deras akvarium med olika djur. Just det dom har ju lemurer.
Verkar vara många som vill klappa djur.
Sökte på blocket i Stockholm och det verkar vara massor med kaniner vars ägare tröttnat på dem 🙁
https://www.blocket.se/stockholm/djur/gnagare_kaniner?cg=6080&w=1&st=s&f=p&ca=11&is=1&l=0&md=th&c=6083
Adoptera någon av dessa om ni är djursugna!
Vill bara säga att kaniner är ett stort ansvar. Deras naturliga zone är typ att dö och man får jobba för att de ska ha ett bra och balanserat liv. Men sen kan de ändå bara somna on helt plötsligt, eller hoppa konstigt och bryta alla ben.
Vill inte avskräcka folk från kaniner, dom är bäst men det kan vara mycket jobb.
Är inte glad över denna snökanon. Det bara vräkte ner. O ingen har varit här o plogat. Löser korsord på kvällen o några kvällar haft oro. O vad den är jobbig. Någon som vet vad som kan underlätta för värk i kroppen vid oro. Varit med om övergrepp o ibland blir oron då värre o ont i kroppen. Skulle vilja basta men blir nog ett varmt bad. Tänker på dej Sandra livet är kämpigt ibland men det kommer en vår. Kram söta.
Hej Maria! Att äta magnesium hjälper kroppen lite att slappna av. Jag brukar ta magnesium och dricka en kopp kamomillte på kvällen och ibland använda en app som heter Insight timer där det finns olika vägledda meditationer för att slappna av, andas osv. Kram!
Tack för svar. O jag som köpte magnesium idag. Ja måste lära mej slappna av. Varmt tack för tipsen. Kramis.
Men asså tänk vad fint och bra att du har vänner som alltid är på att hitta på saker och att det varit så både innan du blev singel och nu. Det är verkligen det viktigaste att bygga upp i sitt liv känner jag och är ju lite din egen förtjänst också för att du inte varit en sån vän som glömmer sina kompisar när du är i förhållande (antar jag då av det man ser på bloggen)
Jag har känt väldigt länge att jag har så bra människor runt omkring mig och väldigt många kompisar och olika ”kompisgrupper” men på senaste tiden har jag varit så uttråkad på vardagen men ingen vill eller ”har inte tid” för små vardagsaktiviteter, alltså typ bio, fika, middag vad som helst!!!!! Man måste ju göra sånt för att orka med vintern tänker jag. Och de vänner som inte har tid har visst ingen problem att klämma in roliga småsaker varje dag i veckan med sina pojkvänner, så är man där singel och emotional unavailable och bara nä okej jag förstår :))
Okej vet inte varför jag skriver det, var bara tvungen att få ut detta.. men iaf, uppskatta dina vänner osv!
Så synd att folk i förhållande slutar umgås med sina vänner. Jag har ett annat problem, ja är i ett förhållande men nu vill de flesta inte hänga mer, är de Sotis för att ja är i ett förhållande och att de inte är det?
Har också varit med om detta. Mina bästa kompisar blev supertighta och glömde bort mig/gjorde taskiga saker mot mig när jag blev ihop med min kille.
Igenkänning. Eller när jag flyttade till New York och sen också när jag blev tsm med pojkvännen tappade jag flera vänner. Folk var liksom arga på mig. Eller otrevliga och ointresserade. Jag minns första dagen då jag kom hem till Sverige och ingen sa riktigt ”hej, hur har du haft det? berätta!” så som jag skulle gjort. Jag blev så oviktigt. Aldrig känt mig så liten och obetydlig. Att ingen var intresserad? Var borta i ett år.. Skaffade många nya vänner i New York dock, som är så himla fina och är så glad för det men de bor tyvärr ej i Stockholm. Men jag är så fruktansvärt rädd om mina vänner som flyttat utomlands nu (typ alla, få bor i Sverige längre). Kommer aldrig göra detsamma mot dem som jag blev behandlad.
Haha ärligt! Har alltid tyckt att tisdagar är sämsta dagen på hela veckan. När man gick i skolan var tisdagarna alltid den längsta dagen, med typ idrott i kalla gymnastiksalar, mattelektioner som aldrig tog slut etc. Och det var nästan alltid tråkig, grå, panerad fisk som var samma alla veckor men hade tusen olika namn. Plus att det är långt till nästa helg. Nä, tisdagar är blä. Fast fint på franska. Mardi. Men nästan allt låter fint på franska. Puss alla <3
Själv orkar jag inte människor på vardagar så här är min tips på sysselsättning:
*Sticka samtidigt som du tittar serier – Kan bli så uttråkad av att inte pilla på något och då är stickning perfa!
*Skaffa ett husdjur – Själv har jag en liten dvärghamster som jag senast igår gjorde ett kokosnötshus åt.
*Träna något socialt, typ dans, klättring eller annat som verkar kul.
*Gå på tinderdejt. Man måste inte ses på helgen 🙂
*Börja spela dator/tv-spel. Nej, det är inte bara 15åriga grabbar som spelar. Rekommenderar starkt ARK om du ska spela PC. Finns gott om spel för oss som inte bara gillar pangpang (även Minecraft är ett billigt och underbart litet spel).
Kul med en hamster. Jag vill köpa katt.min förra blev 18 år älskar katter. Mysiga o gosiga kram. O kul med stickning men jag kan så lite.
kom på en sak idag när jag hade paus i pluggandet, nämligen att jag typ tänker på dig väldigt mycket? hur du har det, vad du gör, hur du mår osv. som om du verkligen var en av mina bästa vänner. kändes så knäppt när jag insåg det. att det är så många här som säger att de bryr sig om dig, och faktiskt gör det på riktigt? inget man bara skriver för att ge lite kärlek, utan för att du betyder något som liknar en vän på så många vis? jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta men kände att jag behövde berätta det för dig eftersom mitt nyårslöfte att bli bättre att berätta för mina vänner att jag tycker om dem. allt kommer bli Sandra, du vet det.
Aaalltså den mindre mysiga båten – VAD ÄR DET ENS? Haha…
Jag kände så i början på förra året när jag i flera månader fick skriva min Master uppsats hemma och på biblioteket, men sen vande jag mig. Bor i Köpenhamn och har typ 3-4 vänner här på grund av att det inte är så lätt att lära känna människor plus de flesta jag kände (inte danskar) har fyttat ifrån Danmark. Kanske tur jag vande mig att tillbringa 5 av 7 dagar själv hemma eftersom jag nu sökt jobb i 4 månader och varit ännu mer själv…
Men det har verkligen fått mig inse att jag inte behöver vara med människor hela tiden, förr så hade jag något slags beroende och så fort jag var själv mådde jag dåligt. Jag tror det är bra att nästan tvinga sig att vara själv så man lär sig uppskatta det och ha det fint med sig själv. Annars är man ju alltid beroende av andra människor och det funkar inte tex när som det ofta hänt alla är upptagna en helg.
Kram
Vad kul med Köpenhamn. Jag trodde danskarna var lätta o lära känna. Inte varit där skulle vara kul åka en helg. Kram.
Du är inte ensam om att känna så <3 tyvärr i guess
exakt så känns det och har gjort det varje jäkla måndag och tisdag i tre år. slutar bara med kaos om jag inte tränar järnet. det är iaf fint att läsa att jag inte är ensam fast det känns så.
Men ja känner SÅ igen mig. Speciellt den där knäppa omöjliga balansgången mellan att faktiskt inte riktigt orka med andra människor men ändå inte klarar av att vara själv. Liksom vad är ens mellanvarianten?
Känner verkligen igen mig. Kan göra hur många grejer som helst med människor i flera dagar, och sen tror jag ändå varje tråkig vardag att jag är den ensammaste i världen. Plus, hade velat hänga med dig varje dag<3
Asså Åhh jag tycker att *balansen* är så svår att hitta, liksom att man ibland bara vill gå hem och aldrig se någon mer, och vissa dagar går det inte att ens vara själv en timme. Men när jag känner mig ensam brukar jag maxa på, tills jag blir trött på det och vill va ensam igen. Hoppas du har kul i alla fall!
Var ligger kaninaffären?
fy tusan vad god mat. om jag hade varit i sthlm så hade du haft en lunchdejt varje dag med mig pga inget liv.
Congratulations on your new office Sandra! Winter is always hard on the soul but we must always keep moving 🙂 Soon Spring will start and it will be allright.
-Christine
www.christinelovestotravel.com