I år blir 2007 för tio år sedan. Jag läser Buzzfeed-artiklar och Facebook-statusar där folk skriver i capslock och många utropstecken att huuur kan 2007 vara för tio år sen?
Jag tycker dock att tio år känns helt rimligt.
2007 är det året som jag alltid definierat som året då jag blev vuxen.
Jag gick ut skolan det året. Jag och min första pojkvän bröt upp efter tre och ett halvt år. Jag fick mitt första riktiga jobb baserat på min utbildning. Jag flyttade ut ur min första lägenhet, jag drog till New York, jag gick igenom mitt första riktigt brustna hjärta, min blogg började bli stor, jag färgade håret i en knasig färg och framförallt – jag lärde känna de människor som jag sedan dess definierat som mina bästa vänner.
2007 var året som mer eller mindre skapade det liv jag sedan fick och har.
Låt mig förklara:
2007 var jag 22 år gammal och gick sista terminen på copywriter-utbildningen på Berghs. Jag bloggade då men hade inte så många läsare än, men det började växa det här året. Hade nämligen fått min första systemkamera i julklapp 2006!
Såg ut såhär på mina dagens outfits till exempel. Seriöst ingen större skillnad på min klädstil (?), vilket är rätt sjukt.
Jag hyrde min styvpappas pappas övernattningslägenhet vid Karlaplan som jag fått inreda precis hur jag ville! Så här såg det ut och i sängen ligger Vera och Milla och myser.
Jag och Tobias hade varit ihop i över tre år och bodde ihop. Han var min allra första pojkvän och vi blev ihop när jag var nyss fyllda 19. Var så sjukt kär i honom, trodde jag skulle dö typ? Minns att jag inte ens vågade titta honom i ögonen de först månaderna vi var ihop för att jag trodde hjärtat skulle stanna. Hur som började vi glida ifrån varandra under slutet av 2006 och början av 2007, vi blev vuxna åt olika håll tror jag.
I februari 2007 blev jag singel. Hängde en hel del med Hannah som numera bor i Kanada (älskar våra matchande eyeliner-fräknar här btw).
Joakim och jag bodde grannar och han hade fester jämt. Till slut flyttade jag mer eller mindre in hos honom. Fick egen nyckel och hängde i hans soffa och kollade på teve när han var på dejter och sånt där.
Även om jag levde single life var jag så sjukt, sjukt ledsen nästan jämt. Jag var ute hela tiden samtidigt som jag var överarbetad och stressad över skolan. Jag kunde absolut inte komma över Tobias och skrev såhär i bloggen i april (och såhär i min dagbok). Dessa ringar under ögonen säger väl det mesta.
I juni gick jag hur som helst ut skolan – dessutom med ett hedersdiplom, flera reklampriser samt jobberbjudanden från flera av Stockholms bästa reklambyråer. Kunde inte fatta det? Här är jag och Louise i min klass på skolavslutningen.
Men mitt hjärta var inte färdiglagat och fullkomligt skrek efter äventyr. Så istället för att börja jobba färgade jag håret platinablont och drog till New York i tre månader.
Min farfar hade dött året innan och jag hade fått ett arv på 50 000 kr och bestämde mig för att spendera det på Nevvan. Ett utmärkt val kan jag känna såhär i efterhand.
Jag bodde i en etta på tjugofem kvadrat på gränsen mellan Upper East Side och Spanish Harlem med min kompis Julia och hennes kompis Michelle.
Vad jag inte hade en aning om då var att Michelle skulle bli min absolut bästa kompis. Vi hade en sjuk sommar där vi var vakna jämt, hånglade med allt sött som rörde sig och tillbringade helgerna på en filt i Central Park. Jag praktiserade på en reklambyrå i Soho om vardagarna men minns typ ingenting alls av just den tiden? Jag var 22 och behövde ingen sömn och New York tog mig med storm.
Hängde även en massa med Jin, vi lärde känna varandra genom våra Livejournals (som typ var en tidig bloggportal). Hon tog med mig in i någon slags indiescenskärna och vi var på varenda himla hemmafest/efterfest/klubb anordnad av Cobra Snake, Last Night’s Party och Misshapes vilket var så flådigt tänker jag nu i efterhand?
I slutet av september flyttade jag hem till Stockholm igen och fick jobb som copywriter på reklambyrån Garbergs. Att jag började här är det TOPP ETT bästa som jag gjort i livet tror jag?
Här jobbade nämligen Nina, Jenny, Matilda, Sebastian, Stefan med flera, med flera – dom som skulle bli stommen till min vänskapskrets. Vi var dessutom alla singlar och bildade världens lilla tajtaste kompisgäng. Jag minns att vi pratade om hur måndagar var precis lika roliga som fredagar för att vi alltid fick vara med varandra.
Jag hyrde en liten etta med sneda tak på Norrtullsgatan i Vasastan och hade ofta förfester. Och yes, alla rökte inne 2007 :/ (eller : ) !)
På en hemmafest i november träffade jag Ludvig. En månad senare hånglade vi för första gången, närmare bestämt denna kväll då fotot är taget när hans katt Kingsley var alldeles sprillans. Vi blev inte officiellt ihop förrän februari 2008, men sedan var vi ihop i fyra och ett halvt år och jävlar i helskotta vad kär jag var. (här kan ni få exklusivt extramaterial på vår första kyss som någon smygtog med min kamera på en hemmafest).
Mot slutet av året hade min stil utvecklats till någon slags seriefigur och jag hade lyckats gå ut skolan, levt en sommar i New York, komma över mitt heartbreak, fått jobb, bytt stadsdel, börjat dejta en söt grabb och blivit kompiskär i så himla många bra personer.
Tänk vad mycket som kan hända på ett år. Särskilt året man blev vuxen.
Alltså Sandra! Du anar inte hur mycket det hjälper mig att läsa om dina uppbrott med killar. Idag är det exakt 4 månader sen jag och mitt ex gjorde slut. Jag frågade om han visste vilket datum det hände men han hade såklart inte tänkt på det. Jag hade fått någon idé att jag skulle vara ledsen i 3 månader och sen skulle det vara bra, men jag är fortfarande ledsen och det är så jävla skönt att läsa att det tar tid! Och det är okej!! Jag är inte misslyckad och en dålig människa för att jag är ledsen. Ibland vill jag bara unna mig att vara ledsen, men andra gånger är jag så trött på det och vill bara att det ska vara över. Men att läsa dina inlägg får mig att förstå att det kommer gå över, och vissa dagar är att läsa din blogg det enda jag orkar göra. Tack Sandra!!
Juste, igår var första gången jag hånglade med en annan kille på över 3 år. Och det kändes inte konstigt och jag önskade inte att det var han, det är ändå en milstolpe.
Puss
Det här inlägget är så himla rörande! Tack för att du skrev detta. Att bli vuxen är ändå stort. Och gulligt!
Helt UNDERBART inlägg! Minns också ”vinden” och har följt dig till och från sedan tidernas begynnelse. Flyttade till LA som 21-åring och blev kvar i nästan sju år. Det var cobrasnake och din mak för hela slanten och idag, 10 år senare, är jag så jäääävla nostalgisk över just den här perioden i mitt liv – den första tiden där borta. Hoppas få följa dig i minst 10 år till!
”Även om jag levde single life var jag så sjukt, sjukt ledsen nästan jämt. Jag var ute hela tiden samtidigt som jag var överarbetad och stressad över skolan.”
Detta låter så HIMLA jobbigt:( Jag undrar om hur du trots att du mådde så dåligt ändå klarade av skolan? Jag är också(liksom många andra) en person som blir mega-olycklig i perioder och är rädd för att påbörja någon utbildning pga är orolig att jag inte kommer orka med den. (har haft en terapeut men det gör ju bara så mycket. Man kommer liksom inte ifrån att livet kan göra en ledsen). Hur gjorde du för att hantera det dåliga måendet och ändå få plugg gjort? Fattar att det inte finns något rakt svar men var det t.ex så att du ”alltid åt frukost” hehe eller något! liksom, hur det var för dig. puss.
ps. så svinigt bra inlägg
Åh, vilket himla bra och kul inlägg! Mer sånt tack 😀
Gud vilket fint inlägg!! Får sådan nostalgi känsla eftersom jag började läsa din blogg 2007 och har fortsatt sedan dess:) Men hur kommer det sig att du bodde ihop med Tobias och M men inte med Ludvig? Kram!
Alltså. Jag känner igen mig i precis ALLT som du skriver gällande ditt mående och din situation nu. Fan för män just nu alltså. Kom till Gbg och drick rödvin med mig! Alltså på riktigt. Haha.
Tack Sandra for allt du delar med dig av. Jag ar 40, men kanner mig som 20, men jag antar att jag blev vuxen i ar? Eller nej. Puss
Orimligt att jag läst din blogg så länge! Är den lika trogen idag som jag var då. Minns hur spännande det var när du började skriva om ”vinden”. Kram, allt ordnar sig!
Samma här!!!! Tänk att vi hängt ihop så länge! 😉 sån jävla cred till dig att vi följt dig i 10 år o aldrig tröttnat, jag har faktiskt tänkt en del på det på sistone pga läser ändå ganska många bloggar men alla går lite upp o ner för mig, jag tappar intresset, börjar störa mig, hittar tillbaka/slutar läsa osv medan din varit stadigt grym i tio (!!!!) år <3
Skärvor av minnen. Jag har käst halva boken på två dar nu. Huvudkaraktären verkar så smart samtidigt som hon tamaps med ”det vanliga” så jag tycker om den mycket. Det är en ungdomskärleksroman såklart. Feel good 5000.
Helt fantastiskt inlägg! Väldigt nostalgiskt fast inte tillbakasträvande liksom, utan mer konstaterande. Vet inte om det var en bra beskrivning av det men ungefär så tycker jag det kändes. Jag har inte följt dig riktigt så länge men det måste nog vara 8-9 år kanske… Sjukt. Härligt. Ha det fint!
Började läsa din blogg 2007, så fint att du varit i mitt liv i 10 himla år. Har hunnit flytta till Stockholm, Åre, Karlsborg med mantrat att ”en alltid kan flytta hem igen”. Nu bor jag i en liten by, med min sambo sedan 5,5 år tillbaka och våran boxer snarkandes i knävecket. Vilket jävla liv ändå <3
Alltsa!! 2007 var jag 16 och laste din blogg. Alskade allt du gjorde. Jag kommer ihag att jag tyckte du var sa stor och vuxen! Nu ar jag 26 och tittar pa 22-ariga Sandra och inser hur liten du anda var. Vad fint anda. Alskade dina inlagg fran New York, kunde typ inte tanka mig nat coolare.
Spännande att läsa och se 🙂
Känns lite konstigt att jag kommer ihåg hur du hade det för 10 år sedan men inte så bra koll på vad jag gjorde då.
Hur som helst så insåg jag att jag följt dig på tok för länge. Och bara kommenterat en gång innan denna.
Men ville bara tacka för allt man fått hänga med på. Det är så underligt/fantastiskt att det hela började med att jag
älskade dina dikter, och nu är du författare på riktigt. Alltid älskat din blogg, men ville speciellt tacka för hur ärlig och öppen
du varit senaste tiden med hur du mår. Har krigat mot min depression nästan hela mitt liv och vet att det inte är samma sak som att du fått ditt hjärta krossat. Men det är fint att du vågar visa oss alla att det är okej att inte vara okej.
Önskar att alla kunde vara så öppna för det är så lätt att tro att man är den enda som mår skit.
Eftersom det inte verkar vara helt accepterat att säga hur man mår om det inte är något som är brutet.
Så tack för att du är du helt enkelt.
Fy för vilket inlägg. Älskar det. Och vilken filmkyss?!
Blev så glad av att läsa det här! Det är också intressant att du är 9 år äldre än mig och ditt 2007 låter mycket likt mitt 2016. Kanske är det något visst med just 22.
Åh så fint skrivet, blev alldeles varm och blev inspirerad. Du har så fint språk och din ärlighet gör det så vackert. Puss
Så fint inlägg att läsa! 2012 var året jag blev vuxen. Var 22 då och gick igenom liknande saker som du gjorde 2007. Kan ibland längta tillbaka till det året.
”Helgen var fin på så mange måter. Alle måter. Du er helt fantastisk, og uansett når og hvordan vi møtes igjen, er det veldig fint å føle at jeg virkelig kjenner deg godt.”
Alltså wow. Efter att ha träffat en kille som jag träffat en (1!) gång tidigare för 2,5 år sedan sågs vi igen i helgen. Och han skickade precis det här till mig. Tror fan vi är meant to be, även om vi just i vår ska bo på skilda kontinenter.
SJUKT roligt och bra inlägg!
2017 kommer jag bli lika gammal som du var då. 22. Jag kommer också, precis som du gjorde 2007, bli klar med min utbildning. På sistone har jag känt mig lite vilsen, någonstans mellan tonåring och vuxen liksom. Jag blev rätt peppad av det här inlägget faktiskt! Jag ska ut på egna äventyr i år, uppfylla några drömmar. Kanske kommer jag om tio år titta tillbaka och säga: 2017, 22 år gammal, var året då jag blev vuxen.
I remember all these entries. I can’t believe I’ve been reading your blog for this long and been following your life. It’s crazy how I feel like I know you through your posts.
Life has definitely has its up’s and down’s but we all get through it.
-Christine
http://www.christinelovestotravel.com
Åh <3
Fyfan vad fint skrivet. Får hopp av det här inlägget Sandra. Du är så bra!!!
Så bra inlägg, älskade detta!
2007 var även året jag blev vuxen! 🙂
Flyttade hemifrån den sommaren som 20-åring, förlorade oskulden (jo, jag vet, väldigt sent, men var helt rätt beslut för mig), och började plugga på universitetet i annan stad där jag mötte två av mina idag allra närmsta vänner. Nu för tiden kan jag bli väldigt sentimental över 2007-2008! Jag var så fruktansvärt kaotisk och sorglig på sätt och vis. Kom från ett väldigt överkontrollerande hem till att plötsligt vara fullkomligt fri och min egen. Knepig situation, borde egentligen varit överlycklig, men lyckades screw up ganska mycket, med samtidiga minnen av superroliga fester… Nåja, det var början till att lära känna MIG på riktigt, och det är ju alltid en krokig och lustig väg det där. 🙂
Fint att läsa! 2007 var ett speciellt år för mig också och jag tillhör helt klart en av dem som tänker ”What?! Är det TIO år sedan?!”. Jag fyllde 21 det året, började på konstskola, festade som en galning, överallt och när som helst. Bodde i en liten etta med takfönster ut mot ett litet torg och på sommaren var jag på Hultsfredsfestivalen och träffade en kille som jag blev så himla kär i. Vi blev ihop och han flyttade till min stad, och även om det tog slut efter nästan fem år så är det fortfarande med honom som jag har de mest romantiska minnena kvar och det är som att jag mäter tid i förhållande till 2007. Konstigt men sant. Det var som ett startskott på något vis och kanske var det där jag också började bli vuxen…
Men minns det här året så jävla väl!! Herregud det kändes som att livet var bara där och då. Och tänk hur fint att man också läst din blogg så jäkla länge? Typ i 10 år.
Men åh! Tror jag började följa din blogg 2007 eller möjligen året innan. Det är ändå fint att stanna lite då och då och plocka fram ett år ur arkivet sådär, är lite avis på dig och andra som har det så extremt väldokumenterat 🙂
2007 var jag för övrigt en knappt vuxen 24-åring och trånade efter en kille som det kändes hopplöst att få, men nu bor vi liksom ihop 😀 <3
Sjukt fint inlägg!
Det är roligt att få följa med på resa genom ditt liv! Du verkar ha ”levt” livet liksom och haft mycket kul! Skulle också vilja göra en sån där tillbakablick. Jag funderar på att börja skriva blogg, det verkar roligt! Personligen kan jag bara berätta att för mig i mitt liv har allt blivit hundra gånger bättre sen jag bestämde mig för att jag tröttnat på det där med män…inget råd eller så, utan bara vad som varit bra för mig. Jag ska nu försöka få barn med en fin vän…kanske träffar jag en kärlekspartner när jag e 45 men nu så är det inte aktuellt! Mycket roligare å göra annat. Varma tankar till dig!
Åh yeeeeees peppen jag känner inför 2017 nu! Tror jag är i en liknande fas nu, yesyesyes
Jag sitter just nu, 22 år gör sista terminen på mkv och hoppas hoppas HOPPAS, att detta är mitt första vuxna år i livet också. Ska se till att det blir så. Gud va peppeigt detta var att läsa, precis när en själv står vid den där randen till vad 17 som ska hända nu i livet? TACK FÖR DET!
2007 var jag sjutton och gick på gymnasiet så det känns inte alls orimligt att det var 10 år sedan. Däremot drabbades jag av någon slags tidspanik när jag insåg att jag precis började läsa din blogg vid ditt och Tobias uppbrott. Alltså wtf jag har alltså läst din blogg i ett decennium.
Så himla fint inlägg Sandra! <3
Är 20, blir 21 nu tvåtusensjutton. Går och funderar över alla val osv osv. Har en pojke som jag är kär i och ibland tror jag att jag ska gå sönder för han är så himla fin. Hur som helst, tack för att du delar med dig av året du blev vuxen. Jag går fortfarande och väntar på när jag ska bli det. Så tills dess tänker jag leva som jag var femton.
Otroligt fint inlägg. Har aldrig tänkt/förstått att 2007 var ett stort år för dig. Och att man kan hinna uppleva så jäkla mycket på ett år? Och så fint med kompisar som du fortfarande hänger med än idag. Åhh.. fick en så bra känsla. TACK!
Jag kanner ocksa att det val inte ar sa sjukt att det gatt tio ar, det enda ar val att man verkligen kan hora att musiken borjar bli gammal och att det inte nte ar ens nara ”nytt och hippt” langre, det kan jag liksom ha svart att hanga med i. Typ Those dancing days och Franz Ferdinand brukade vi lyssna pa da, och det kandes sa nytt och nu ar det langesen.
2007 gick jag pa gymnasiet i Lysekil, och levde som dom i skam fast inte sa himla coolt da. Mer vattenpipa, pasta med tomatsas, te och en standig javla kampfor att fa tag pa ol.Men holl ofta har och hjalpte vanner som blivit lite for fulla. Ah, livet alltsa
Hittade hit via Elsa lagom till det att du nyligen blev singel. Och även om det inte har någon som helst betydelse (då jag är gift), så måste jag bara få skriva hur mycket jag tycker om din blogg! Eftersom du är relativt ny i min ”blogglista” blir jag alltid så glad när jag kommer på ”åh! Sandra också!”.
Ville bara att du skulle veta det! Och att du verkar vara en så himla bra och cool person! Puss!
Älskade detta inlägg!! Något speciellt med ditt språk eller hur du berättade liksom? PS drömde om dig inatt Sandra vi var på en flott båt
Åh vilket bra inlägg! Ps. älskar verkligen den jordgloben som du har/hade! ^^
kram
Emma
Liten fråga: fick du lön under din praktik i New York?
Den kyssen alltså!!! <3
Alltså. Det här var så fint. Helt jävla jättefin text. Tack för att du förgyller tentastressen. <3
Hahah åh cobrasnake <33
så himla bra och fint inlägg! kram <33
Underbart inlägg! Läste med andakt med sovande barn bredvid mig. Inget fick störa.
2007, så länge sedan men ändå som igår. Älskade mitt eget 2007, året då jag var klar med min utbildning, gjorde slut med min kille, flyttade till Stockholm, levde singelliv. Kanske blev jag också vuxen just då.
Minns dessutom detta från din blogg. Hittade på något sätt hem genom din och Annika Marklunds bloggar. Och kanske legally blonde. Så glad över att fått följa dig så länge. Dina ord berikar mitt liv en smula!
vilket bra inlägg sandra!!
Oh my. Älskar det här inlägget. Så himla magiskt extra material också.
Åh, började läsa din blogg då, i typ aug när jag precis flyttat hemifrån och blev så bloggkär i dig och alla dina personer!! Kram!
Å det här var himla fint! Och så hoppfullt på något vis? Allt kan vända liksom, bara en kommer ut i livet 🙂