Jag trodde aldrig jag skulle ta mig igenom alla 510 kommentarer, men här kommer nu den sista delen av det finaste som hänt er 2016. Håll till godo!
☆
JAG HAR FÅTT EN NY KOMPIS!!! fattar inte hur det kan va en så stor grej när jag är 22, lyckligt kär, har kul kompisar osv men hon fattades!!!
☆
Jag och en gullig kille låg och bakishånglade, jag med gårdagens eyeliner utsmetad och mascara på kinden. Plötsligt stannar han upp och tar tag i mitt ansikte, tittar på mig och säger: ”Fan, vad snygg du är”.
☆
jag började på ett gymnasium i en annan stad förra året och nu bor jag i en trea med min bästa vän. vi hade fest i onsdags och inte en enda människa satt i soffan och såg uttråkad ut på hela kvällen. vi skreksjöng, hoppade i sängar och dansade. dagen efter fick jag skrikskäll i 5 minuter av en granne men det gjorde ingenting för jag tänkte bara på hur den populäraste killen i klassen över mig sa att vi hade årets bästa fest.
☆
Att jag köpte en kanin tillslut, precis när allt annat i livet var så hemskt. En perfekt liten tuss med len päls och öronen ståendes åt varsitt håll. Som skuttar omkring, pussar mig i ansiktet och somnar på min mage. Älskar henne.
☆
Härom dagen såg jag mitt ex som dumpade mig för tre år sen. Han såg så himla tråkig och ful ut och jag blev alldeles skrattig i hela kroppen. Jag tänkte att vad skönt att han dumpade mig ändå.
☆
När det regnat konstant en hel dag, alltså verkligen himlen-öppnar-sig-regn och jag har glömt paraply hemma och det enda som skiljer mig från regnet är min genomblöta dyngsur kommer en tjej fram och frågar om jag vill dela paraply. Vi skulle åt samma håll, hade båda amerikanska pojkvänner och hatade svenskt väder (även om vi kunde konstatera att det hade varit mysigt OM det hade regnat istället). Älskar snälla människor. Älskar dessa syrror som finns överallt.
☆
Efter sex år tillsammans så gjorde han slut med mig utan förvarning. Hela sommaren var nattsvart och jag trodde att jag aldrig skulle bli glad och pepp igen. Men så vågade jag mig ut på Tinder och började dejta en så himla snygg, smart och rolig kille. Kollar på honom och ba ”fy fan att jag får ligga med honom vilken jävla fest, jag har inte varit såhär kåt på flera år.”
☆
Träffade en kille på bussen, vi hade ögonkontakt hela resan och när vi senare hoppade av på samma station började vi prata och då kysste han mig, fast han inte ens kände mig.
☆
Vi gick på ett museum där någon gammal rik person bott. Sen frågade jag vad han ville göra sen och han sa att han tyckte att vi skulle åka hem till honom och hångla. Så då åkte vi hem till honom och hånglade i tre och en halv timma och sen åkte jag hem och gick ut på gay-cabaret-show med mina bästa kompisar.
<3 <3 <3
Jag träffade honom på en resa nu i december, han var så jäkla snygg och gullig och jag fick typ tunghäfta varje gång han var i närheten. Och sen åkte han hem och jag var kvar och fasen vad jag grämde mig över att jag var så feg och inte vågade visa mitt intresse. Och för en vecka sen kom jag hem till Sverige och tänkte jaja han var bara en snygg kille jag träffade på en resa. Men så idag vaknade jag av att han hade lagt till mig på fb och det slutade med att vi snackade i flera timmar och han kanske kommer till sverige i vår!! Alltså fatta att jag har glädje-dansat mig genom hela den här dagen. Och det spelar inte ens någon roll om det blir nått eller inte och att han bor på andra sidan jordklotet, jag orkar inte ens bry mig. Är bara så jäkla glad!
Dog på kommentaren ”fy fan att jag får ligga med honom, vilken jävla fest, jag har inte varit såhär kåt på flera år”! Det mest röjigt livsbejakande jag nånsin sett formulerat i skrift, vill hångla sönder personen som skrev det.
MEN ALLTSÅ BLICKEN PÅ BUSSEN? HÄNDER SÅNT HÄR ENS?! SKREK RAKT UT!! <3 <3 <3 <3 <3
Den med bussen och kyssen är fucking magisk. Händer sånt eller. Ja tydligen?!?! Du som skrev den, snälla berätta mer <3 <3 <3
den där bussgrejen är något jag länge dagdrömt om. slog mig nu att jag liksom går och väntar på att nån snubbe ska ta initiativet? nä, 2017 äre JAG som vågar agera på heta, långa ögonkontakter.
Första gången någonsin som jag lämnar avtryck härinne, men jag ville bara säga att jag verkligen gillar dessa inlägg. Jag är ganska ny på din blogg, men när jag såg ett av dessa inlägg var jag tvungen att gå till det ursprungliga och läsa allas kommentarer på en gång ❤ Jag GRÄT, och det händer inte ofta. Tack!!!
Tycker dessa inlägg är så härliga 🙂
Du som svarade angående bipolär sjukdom och att vara utan sex, men ha en trygg man som älskar en även om det har gått 3 månader utan, Viktoria het du, såg ditt svar till min kommentar och vill säga TACK. Känner mig väldigt ensam i min känsla. Fuck normen. Önskar vi visste vem vi var och kunde ta en öl och prata skit och spotta på psykisk ohälsa. Hoppas du ser detta. Kram.
Mår också lite dåligt över den här onsdagsfesten när grannar blev arga. Alltså, jag är bara (?) 27 men tänker på alla de gånger jag bott i lägenheter här i London med respektlösa grannar och flyttades, varit på jobbet 7.30am och knappt kunnat hålla ögonen öppna eller fokusera på en viktig presentation. Och alla de universitetsfester här när jag desperat försökte se till att inte störa grannar och därmed inte kunde ha roligt. Eller den gången när mina flatmates hade fest, dörren ringde, och en granne skällde ut mig (trots att jag var i PJs och försökte sova). Skammen i det.
Menade såklart ’flatmates’, inte ’flyttades’!
Åh så himla fint att läsa folks anekdoter!<3
kram
Emma
Dessa inlägg är SÅ FINA!! så blandade, bra saker som hänt människor <3
Alltså Sandra jag ÄLSKAR sådana här inlägg!!! så mkt pepp å skratt i dom. TAck Tack!!
Sandra! Nu har man gått och blivit så där hjärtekrossad. Vilken skit asså. 34 år med tre ungar. Kan bara inte fatta att livet skulle bli så här. Jobbet är dessutom piss. Gnälligt värre men fy tusan vad ont det kan göra i hela kroppen.
<3<3
Hej sandra, vill fråga dig en grej till nästa q&a!
Jag går en kurs på folkhögskola, ganska få i klassen, bor tillsammans på internat osv. Jag hängde med en person mycket förut, crushade typ lite på den, och sen mådde han ganska dåligt så jag snackade mycket med honom och försökte stötta, vet verkligen att jag hade behövt en person att prata med när jag mådde dåligt. Men nu har jag börjat störa mig lite på honom, vill verkligen inte men tål honom typ inte längre? Vet att det tenderar att bli så med mina små crushar kanske, att jag känner något starkt i början och ba ”wooow fan vad fin person vill bara vara näraa” och sen när det gått över rätt snabbt vänder det och jag blir typ ”ehh ok vad såg jag i denna personen??ew ” typ att det blir nån extrem vändning liksom, som att det är nåt starkt jag känner för personen, kan liksom ibland inte va ”okej jag crushade på personen men sen växte jag ur det (om det bara är en crush och inget mer), ändå trevlig person” utan som att jag bara kan gå över till lite avsmak typ? Låter verkligen hemskt ju, vill verkligen inte känna så, men det har tenderat att bli så. Och inget har ju verkligen ändrats, för honom iallafall tror jag, så nu är det som att han tycker vi är jättebra vänner och jag bara börjar störa mig? Han gjorde någon ganska konstig grej som sårade några personer i klassen lite när han mådde dåligt, men sen ångrade han sig jättemycket och sa förlåt och pratade ut. Kanske där också det vände för mig, när han började typ bete sig lite konstigt med några andra. Men vet ju att han inte menade det och det är förlåtet liksom. Men vad ska jag göra, kan inte skaka av mig känslan av att jag stör mig som fan på honom. Men vill liksom inte göra det egentligen, hoppas att det ska gå över, vi har en termin till tillsammans och jag orkar inte att han ska dra ner allt för mig. Omöjligt att sluta hänga, vi jobbar jättemycket i smågrupper med varandra på skolan. Har du upplevt något liknande? Hur gör man utan att såra men utan att behöva gå runt och fejka vara ”jättebra vän” med någon när man inte alls vill hänga längre. (kan ju inte liksom ”kompisgöraslut”, det går inte, inte när vi fortfarande går i skolan.
vilken jävla fest <3
Undrar om jag börjar bli gammal som tycker synd om den stackars grannen som blev utan sömn pga skrikiga tonåringar…
Nej är du verkligen inte! Jag avskyr när folk stör och det gjorde jag även som tonåring. Avskydde det vill säga. Man måste respektera andra och fester hålls verkligen inte mitt i veckan.
Isåfall är jag en gammal kärring, om det flyttade in någon som romantiserade grannterrorisering så skulle jag ta steget från passivt aggressiva lappar och hämnas.
En barnslig kärring alltså.
Haha jag med! Det är taskigt att störa sina grannar så 🙁
Jag med!!!
Ja fifasen va respektlöst o omoget att inte visa sina grannar hänsyn en onsdag, hoppas dessa tjejer växer upp o fattar stt detta inte är okej alls, usch/27åring som varken är en kärring utan en person me typ normalt hyfs
Chilla! Låt folk leva lite. Jobbigt om det händer upprepade gånger men nån gång ibland? Blir typ glad när jag inte kan sova pga nån annans fest. Fint att nån har kul liksom
men vad är ens det här, ni har ju ingen aning om när festen var slut. 23.30 hade alla gått hem och jag skrev aldrig att vi gjorde fel, det vet jag ju. kommer inte göra om det men jag ångrar ingenting.
Fest till 23:30 är helt rimligt! Jag tycker ni allihopa borde skaffa ett par öronproppar, det är fantastiskt! Jag är student vilket gör att det ibland är fester på vardagar och ibland pluggar jag eller jobbar på helger – öronproppar gör att det här inte är någonting jag påverkas av.
Jag tycker att alla förtjänar att ha ett par rejäla röjarfester i sitt liv 🙂 Det är minnen för livet!
Och grannen som skällde så mycket hade ju kunnat plinga på och be dem sänka musiken , det är ett annat tips om man tycker det är jobbigt med att grannarna har fest. De flesta brukar vara väldigt förstående.
Men kom igen, såvida man inte bor i studentbostad (och inte ens då faktiskt) är det inte rimligt att ha högljudd fest till halv tolv? Var i hela världen har man lärt sig att det är okej?
Alltså <3!
ÄLSKAR
De här inläggen är så himla fina att läsa, som berättelser i miniformat. Fint fint.
Vad fint att läsa <3 man blir ju alldeles varm.