ur egenmäktigt förfarande av lena andersson
✉
HUR GÖR DU? hur hittar du killar att hångla upp bara sådär? jag har varit singel i hundra år men sånna grejer händer mig typ aldrig. var hittar en sånna killar
→
Asså jag tycker det finns söta killar lite överallt? Stockholm har den här planetens vackraste män helt klart. Jag har faktiskt skrivit en hångelguide en gång. Här kommer den igen:
Mitt bästa handfasta sätt för att få kyss på fest: Ställ dig 10 centimeter närmare killen du vill kyssa än vad du skulle göra med en kompis när ni pratar. Rör vid honom ganska ofta och håll då kvar handen någon sekund längre. Det räcker om det är på hans axel eller midja. Le mycket, titta rakt in i hans ögon. Återgäldar han dina rörelser, alltså ler mycket, backar inte när du står lite för nära etc, ja då är han med största sannolikhet sugen. Växla då mellan att titta in i hans ögon och på hans mun. Ögon -> mun -> ögon -> mun. PANG BOM HÅNGEL. I alla fall typ nästan alltid! Ledord för hur man kysser någon är mjukt och försiktigt till en början, då kommer det bli bra.
✉
Sandra, när du gjorde slut med din första pojkvän, var det likadant då att du slutade vara kär? Undrar om det var likadant som med L och M fast omvänt. Eller helt annorlunda pga att ni var unga och lätt att man växer ifrån. Jag blev dumpad på samma sätt som du efter en fyra år lång och självklar ”elsaochpontus relation” (alltså som verkar perfekt självklar och trygg) och nu tänker jag mycket på dig och på hur jävla jobbigt det är för oss nu och att jag absolut inte tror på en enda relation. ingen sitter säkert så för mig är det fan inte värt det att bygga upp något med någon. Hoppas jag blir tokkär och glömmer min pessimism. Btw ett rebound hjälper mot panikledsenhet. men var ärlig med hen/dem och ta inte en bara för att utan någon som det på riktigt finns kemi med. Men det där vet ni redan
→
Hej!
När jag och Tobias gjorde slut var det för att jag slutade vara kär, det stämmer. Men jag var också 22 år gammal och visste att jag inte var redo för att vara ihop resten av mitt liv. Mitt hjärta längtade efter äventyr, nya killar, hångel och resor. Samtidigt började vi båda växa åt olika håll, jag pluggade reklam och ville hänga på Riche och dricka öl med hipsters typ och han ville gå på technoklubb och promenera i skogen. Efter ett ganska dåligt halvår drabbades jag av panik en kväll när vi satt och kollade på TV och ba ”det här kan inte vara mitt liv för alltid? det går inte!?” och så reste jag mig upp och gick ut och blev full på Berns och dansade till stängning med två kompisar och dagen efter gjorde jag slut. Det var brutalt och ganska omoget men jag får skylla på att jag var ganska ung. Jag kom sedan att ångra detta break-up för att han träffade en ny ganska fort och rollerna omvändes. Jag bad på mina knän att han skulle ta tillbaka mig men det gjorde han aldrig. Vilket också var bra, det var inte meningen att det skulle vara vi. Här är min dagbok från den tiden. Vi har en bra relation numera, är väldigt glad att just han var min första stora kärlek och ser tillbaka på det vi hade som något väldigt fint.
Efter honom har jag ju då haft två seriösa förhållanden till. Jag och Ludvig var ihop i fyra och ett halvt år och jag och Magnus i tre och ett halvt. Efter varje break-up har jag varit väldigt utmattad och känt (och känner) den hopplöshet du beskriver. Är det värt detta? Orkar man? Hur ska man våga lita på att man inte ska bli lämnad igen?
Svaret på denna fråga är enkelt. Man orkar för att man måste. Man orkar för att livet är kort och bara ett enda och att våga ge sig hän åt någon och älska innerligt slår det mesta jag varit med om. Att leva ett liv utan att våga är inte ett alternativ. När man ligger där på dödsbädden så vill jag tänka:
Jag har älskat mycket starkt och jag har därför blivit mycket sårad. Jag har sörjt med hela min kropp för att precis så kär har jag också varit, att fallet behövde bli stort. Och ändå vågade jag älska igen. Lika starkt, ännu starkare. Och jävlar vad värt det var.
Hej Sandra!
Har bara kommenterat på dina brevvänsinlägg tidigare, men nu fick jag lov för åh vad fint det är det du skrev att du vill tänka på dödsbädden. Fick lov att copy+pasta direkt. Ville bara säga det. OCH att du alltid uttrycker dig och skriver så himla fint. Du är en stor källa till inspiration för en som också skriver.
Krami!
Säger precis som så många andra här. Fy fasen va fint och rätt och så träffsäkert de sista meningarna var <3
Så otroligt vackert skrivet. Jag sparar det. Behöver det.
Sandra, sluta aldrig skriva och sluta aldrig svara på sådana här frågor. Du har en förmåga med ord som gång på gång får mig att baxna. Du sätter ord på känslor och tankar jag inte visste att jag behövde formulera och så säger du något som får mig att känna det som att jag fått en blixt i skallen av plötslig klarhet. Från hela mitt hjärta: tack! <3
Vad gör man om man inte tycker att det är värt det längre. Om man är så trasig att man inte har något kvar att ge någon för det känns som man har blivit plundrad på hela sig själv. När inget är heligt och allt är smutsigt förutom dom som bara rycker på axlarna skakar av sig dig och går vidare. För du var bara ett härligt och oärligt tidsfördriv i jakten på hon med stort H. När du är en parantes och inget mer och du borde ha förstått det.
Känner igen känslan! Men man får aldrig ge upp och det för ens egen skull. Vi lever bara en gång och har bara ett liv. Vi får inte låta ”dem” ta över och förstöra för all evighet.
Åh, började gråta av dina ord och jag tror att det var precis vad jag behövde just nu. Har varit så stressad matt på sistone att jag inte hunnit eller orkat känna mina känslor vid ytan. Gjorde också slut med min första stora kärlek efter en utekväll när jag var 22, och trodde aldrig att jag skulle bli kär igen, det kändes så så länge, men jag läste din dagbok om Tobias och tänkte; Sandra kom inte över honom förrän typ elva månader efter att de gjorde slut, håll ut. Elva, tolv, månader gick och det kändes fortfarande som ett gapande hål i mig. Men sen, ganska prick ett år efteråt träffade jag en så himla fin kille som det inte kändes jobbigt eller fel med, som jag inte ville putta bort när han sa att jag var fin, och nu är vi tillsammans. Jag är så rädd att det ska sluta på samma sätt, men det är ju som du (och Lena) skriver, man orkar för att man måste. Och det är ju ingen mening med att gå runt och vara fegkär, när det kan kännas så fantastiskt mycket.
Man blir så modig av dig. Shit, var kommer denna elektricitet ifrån? Tack för att du delar med dig, serr. #charged
Sandra. Tack för att du delar dina tankar. Du sätter ord på känslor på ett sätt jag aldrig kommer att kunna göra. Tack för allt du skriver om att ha ett brustet hjärta, det hjälper mig enormt mycket då jag försöker överleva mitt första heartbreak. <3
<3
alltså sandra, tack för att du finns. och skriver. och orkar.
Hångelguiden<3 tänk om alla girls bara skulle dela alla sina bästa hångeltips?!
Älskar ögonblicket innan hångel. Så mycket tv-serie-material på det!
Tack för hångeltips. Jag är 37 år och är inte nån hejare på det där men ska ta till mig lite av de här tipsen!
Och i övrigt är texten fantastiskt fin!
du är bäst sandra <3
❤ !
Du skriver så fint om känslor. Min man, pappan till mina barn och min stora kärlek (en och samma person:) dumpade mig i början av vår relation och jag var så otroligt ledsen, varje kväll före jag gick och la mig kom den där panikångestgråten ut och rev sönder den mur jag byggt upp under dagen. Vi hade inte hunnit bli nåt men jag visste att det kunde ha blivit så bra om han bara hade gett det oss en chans. Jag tvingade mig själv att glömma honom, flyttade till en ny stad och blev tillsammans med en annan som jag inte var kär i. Gråten kom lite mer sporadiskt, men när den kom så var det precis samma sorg som bubblade upp, den sorgen att jag inte fick vara med den som var rätt för mig. Så gick några år och precis när det nästan var för sent så ville HAN träffas igen. Vi gick på en promenad i vår gemensamma hemstad en sommarkväll, han sa att han hade tänkt på mig och att han ville vara med mig, att han hade gjort fel som dumpat mig. Yada yada yada nu har vi varit tillsammans i tio år och vi älskar varandra (lika mycket). Kram
När jag läste det allra sista stycket tänkte jag någonting som jag inte tänkt på väldigt länge, – att jo, men det kan nog bli bra någon gång igen, jag kommer att bli kär och älska igen. Tack för att du är så klok och vettig Sandra.
<3 Det sista… Så bra skrivet. Sorgligt på nåt vis, jag orkar inte tänka på att livet är så kort. Men ändå. Ska försöka komma ihåg detta på nåt vis och förmedla till mina ungar när de blivit större och hjärtekrossade. Tack!
<3!
Sitter på ett café med gråten pulserande i halsen och undrar hur fan jag ska överleva med ett trasigt hjärta och så lyckas du ändå ge mig en liten strimma hopp att hålla fast vid. Tack.
blev alldeles rysig av detta. puss fina
Alltså Sandra <3 fy fan vad bra skrivet
Alltså, fina fina Sandra! ”Man orkar för att man måste.”, du är fasen magisk <3
så fint svarat <3 ser upp till dig.
alltså sandra, det här är ditt bästa inlägg!!! så fint….båda svaren, hångel guiden och det andra svaret helt amazing!!!!
tack
Oj vad jag behövde läsa det sista. Ska på min första dejt (om 20 min!) med en kollega som jag är helt galet förälskad i. Har varit så lycklig fram tills för en timme sen när jag fick jordens panik och tänker att fan om det skiter sig, då måste jag träffa honom varje dag. Och så nära att dra mig ur. Men nej, måste våga för jag tror att han kan vara Han och skiter det sig så får jag klara det helt enkelt.
Ville bara säga att jag varit i samma sits! Dejtat en kollega som jag var lite sugen på och kanske lite kär i såhär i efterhand. Jag velade sååå länge om jag skulle våga och ja det var värt det. Trots att det inte blev vi. Trots stel stämning på jobbet. Trots att jag var lite förkrossad i två månader efteråt. Jag vet att jag hade ångrat mig om jag inte gett honom en chans. Så heja dig! Man måste våga för kärleken.
Men du måste nu komma hit och uppdatera??? Hoppas det gick bra 🙂
Tack för pepp.:) Vi hade en alldeles fantastisk första dejt som varade i 9 timmar och slutade för att stället stängde och de kastade ut oss typ.♡ På onsdag kommer han hem till mig på middag. Och han kysser som en gud. 🙂
Åh, blev helt pirrig av det här! Hoppas allt går vägen för er <3
Tack.:)
Alltså wow på sista stycket! Blev alldeles rörd! Hoppas att livet känns bättre och att du får bli kär igen! ❤
”Och jävlar vad värt det var.”
Skriv det på min gravsten.
Word!!!!
Hej, om någon är sugen på en jacka ur sandras kollektion för JC så säljer jag en i storlek S på tradera nu: http://www.tradera.com/item/163301/274332413/jeansjacka-sandra-beijer-niotillfem-for-jc-storkek-s
Tycker att den förtjänar att få komma ut oftare än den gör, kanske på lite dans och hångel? 🙂
Alltså det här: ”Jag har älskat mycket starkt och jag har därför blivit mycket sårad. Jag har sörjt med hela min kropp för att precis så kär har jag också varit, att fallet behövde bli stort. Och ändå vågade jag älska igen. Lika starkt, ännu starkare. Och jävlar vad värt det var.”
Kom just hem från världens vackraste man vars leende typ får mig att svimma och kände mig dum och fånig för att jag ej kan sluta tänka på honom. ”Jag vågar inte bli kär för kommer va så jobbigt när det tar slut sen” tänkte jag. Men så läste jag ditt svar Sandra och känner att DET KLART jag ska våga bli (inse att jag är) kär!
Bästa Sandra.
♡
alltså det sista i denna texten ska jag spara och ha med mig hela livet. fan asså
Dom sista meningarna träffar fan rakt in i bröstet.
Sandra, du ju en citatmakare av rang <3 Både att det du skriver är så självklart och spot on och allt det där, och alla fina citat från böcker, filmer, anteckningar, jag gillar det så mycket. Därför har jag ett önskeinlägg till bloggen! Jag minns att du frågade oss läsare om våra favvocitat och dikter och sen valde du ut några och publicerade som inlägg. Jag tyckte det var så fint!
Ska ha detta i åtanke dom kommande två veckorna då jag reser ensam i ett varmt land och verkligen skulle behöva nån att hångla med för stt laga ett hjärta som slitits i stycken under en ganska lång tid. Efter månader med vetskapen om att jag är oduglig, ful och ej går att älska har jag sakta börjat vänja mig vid tanken att det bara är en depression som talar. Därför ska jag hångla nu. För det är jag jävligt bra på.
Men, gud vad fint <3 Det här behövde jag läsa.
Någon som har tips på var man kan hitta en reskompis? 🙂 Jag skulle vilja resa nån/några månader i höst, bland annat roadtrip i USA men vill hitta någon att göra det med.
Har du kollat in Rosa bussarna? Har rest med dem 2 år i rad nu och det är det bästa jag har gjort. Fantastiska resor och vänner för livet.♡
Jag vill resa på västkusten i Usa i slutet av augusti några veckor, något du är intresserad av?
åh hade varit perfekt, bara det att jag sommarjobbar till 1 september så kan inte resa innan dess 🙁
”När man ligger där på dödsbädden så vill jag tänka:
Jag har älskat mycket starkt och jag har därför blivit mycket sårad. Jag har sörjt med hela min kropp för att precis så kär har jag också varit, att fallet behövde bli stort. Och ändå vågade jag älska igen. Lika starkt, ännu starkare. Och jävlar vad värt det var.”
AMEN. Faen så fint!
”När man ligger där på dödsbädden så vill jag tänka:
Jag har älskat mycket starkt och jag har därför blivit mycket sårad. Jag har sörjt med hela min kropp för att precis så kär har jag också varit, att fallet behövde bli stort. Och ändå vågade jag älska igen. Lika starkt, ännu starkare. Och jävlar vad värt det var.”
Det här måste du ha med i en av dina böcker, Sandra.
Här sitter jag, hormonell och lättrörd, och gråter lite nu. (Fick som en livskris i mikroformat tror jag, haha.)
Sista stycket var ju bara så oerhört vackert, Sandra. Bästa du <3
Alltså, TACK! Vill bara säga tack för två så himla bra svar. Ska fota och spara de sista meningarna. Så vackra och viktiga!
Du er så flink til å svare på spørsmål fra lesere. Det er så fint 🙂
Jag gråter! JA, man orkar för att man måste. Brukar tänka att hur stort fallet blir är bara ett mått på hur mycket man faktiskt kände, hur mycket man brydde sig. Och hur svårt det än kan vara i efterhand, när kärleken tar slut, väljer jag att se det som ett privilegium att ens ha fått utlopp för de magiska magiska känslorna genom en annan människa. Den upplevelsen, kanske den mest essentiella mänskliga upplevelsen, gör mig så otroligt tacksam ändå, att jag har fått vara med om den. För hellre att ha upplevt de högsta topparna och de lägsta dalarna än att inte ha upplevt alls.
De sist skrivna orden:
”Jag har älskat mycket starkt och jag har därför blivit mycket sårad. Jag har sörjt med hela min kropp för att precis så kär har jag också varit, att fallet behövde bli stort. Och ändå vågade jag älska igen. Lika starkt, ännu starkare. Och jävlar vad värt det var.”
Så så så vackert Sandra! :’) <3
Alltså SANDRA<3
Sista stycket alltså! *skriver ut och spikar upp på väggen*-bra!
Fint inlägg!!!
Helt fantastiskt fint skrivet, ryser i hela kroppen. Det finns ingen som du. <3
Kan vara så att jag måste kopiera sista stycket och sätta upp det någonstans. Det var så himla fint!
Vad oerhört vackert du skriver om att vâga igen och om i slutet inte behöva ângra att man inte vâgade, att det faktiskt finns en mening i att resa sig upp igen. Det ska jag skriva ned och läsa om igen, för jag har hamnat i en hemsk period dâ jag inte vâgar nâgonting alls, och det har inte bara med kärlek att göra, utan en stor tvekan kring allt, om jag ska klara det. Och jag tänker ofta, att jag inte vill ângra att jag inte trodde pâ nâgonting under en lâng tid och missade det som är mitt liv, det enda liv jag har. Nu fick jag en riktigt kick, en inspiration. Det här är varför det är sâ viktigt att dela med sig, att skriva som bara du kan, och pâverka en människa man aldrig mött sâ mycket. Jag ska sluta isolera mig. Ty jag vill inte ângra. Tack Sandra för att du delar med dig av det som gör dig ont för oss alla här. Vi är inte ensamma. Aldrig. Enorm kram till dig och alla som har ont.
Så fint skrivet av dig:) Sandras ord gav mig hopp, men även din komentar hjälpte mig! Tack för det
Känner att denna hångelguide var precis vad jag behövde nu. Ikväll ska jag smita ut och dricka lite vin och hångla med en söt kille. Puss!
<3 så himla himla fint.
Oj vad jag behövde den sista frågan med tillhörande svar. Jag är där också. Fick nu mer styrka att blicka framåt igen. Kram till er
Gud vad fint du skriver om kärlek.
Du e så stark och klok. Beundrar dig.
En mycket vis kollega till mig sa härom dagen att hitta kärleken är som att hitta den där perfekta snygga jackan man suktat efter i evigheter. Den är svindyr och perfekt på alla sätt. Man vet precis på vilken affär den finns. Man sparar ihop pengar, samlar mod, fixar sig fin och åker till affären. Men när du kommer fram är jackan inte där, nån annan verkar ha hunnit före…
Du åker hemåt, besviken och ledsen. Men på vägen hem passerar du ett skyltfönster.
Där hänger en liknande jacka som den du suktat efter. Men den är inte ALLS lika snygg och perfekt som den du ville ha från början. Den är billigare, vanligare, tråkigare. Men du köper den iallafall, för den kommer att göra precis samma jobb som den dyra jackan, antagligen bättre! Du kommer att lära dig att älska den, för den håller dig varm och den blir smutsig så att du inte blir smutsig. Och till slut kommer du sluta kämpa emot och att bära den där jävla jackan tills den faller isär eftersom den visade sig vara allt det du egentligen ville ha!
Antagligen fanns inte den där andra svindyra, perfekta jackan från början, den var bara en illusion…
Så, ville bara dela med mig lite av kollegans klokhet. <3 ^^
kram
Emma
Det viktiga är ju att man är lycklig och då måste man våga förändra och ta tuffa beslut ibland ❤
Åh vad fint det där sista var Sandra! Vilken oerhörd pepp! <3
Herregud så fint! <3