Idag för precis ett år sedan åkte jag ensam till Tokyo i fem veckor. En present till mig själv för att jag skrivit klart en hel bok till. Jag hyrde en lägenhet – som visade sig vara betydligt mindre än vad jag trodde – vid Megurofloden. Den hade inte ens ett kök, bara en mikro och en vattenkokare. Kände mig ganska ensam till en början för att Tokyo var stort, jag kunde inte språket, kände inte direkt någon och saknade min pojkvän. Fick sura kommentarer på bloggen när jag skrev om mina ensamhetskänslor att jag var ”otacksam”.
Ha. Folk.
Men ganska fort blev det bättre, när jetlaggen gått över, när jag upptäckte de kletiga risbollarna i mataffären med bönfyllning; onigiri. När jag fick en kompis och sedan en till. När jag upptäckte att jag bodde nära ett mysigt café med snabbt wi-fi och gott hotto koffi, när Shibuyas skyskrapor fick det att suga till i magen av förväntan.
Jag bestämde mig för att lära mig strukturen och avstånden i Tokyos västra del och skrev in en ny plats i Google Maps varje dag och promenerade dit. Upptäckte så mycket fint! Shimokitazawas vintage, Daikanyamas bokaffärer, Shibuyas ramenhak, Nakanos barstråk, Ikejiri Ohashis caféer, Harajukus shoppinggator, Nakameguros körsbärsalléer, Shinjukus karaokebarer.
Och så vidare.
Provade saker jag aldrig ätit innan och blev dagligen amazed över Japans matkultur.
Frikkin varje dag, varje måltid!
Och så kom våren med körsbärsblommorna, hanami, uteserveringar och det var som staden plötsligt fylldes på med dubbelt så mycket människor och längs med floden jag bodde vid började folk promenera omkring med vinglas mitt på blanka dagen.
Och jag fick ännu fler kompisar, lärde mig dom olika namnen och smakerna på ramen, köpte märkliga ansiktsmasker och blev bjuden på fest och middagar och upptåg.
Åkte långt bort med tunnelbanan och kom ut någonstans där skyskraporna var lika höga.
Och fem veckor senare åkte jag hem med en resväska full till bristningsgränsen med allt från maid costumes och peruker till femhundrasjuttioelva ansiktsmasker och skönhetsprylar.
Translation. Exactly one year ago today I traveled to Tokyo for five weeks.
