Läste ut Patrik Lundbergs debutroman Gul utanpå från 2013 på två dagar. Kunde liksom inte sluta?
Gul utanpå är en självbiografisk roman som handlar om när Patrik som tjugofemåring bestämmer sig för att söka upp sina biologiska föräldrar i Sydkorea. Man får även läsa om hans tankar kring att vara en av få adopterade i småstaden Sölvesborg, och om de fördomar han möter.
Men den handlar också allmänt om tonårens famlanden, sökandet efter en identitet och om en pappa som en dag ställer sig upp och går ut genom dörren för att aldrig mer komma tillbaka.
Patrik åker till Korea för att studera en höst och för att förhoppningsvis hitta sina föräldrar. Han bor på en internationell skola, pluggar, festar och häpnas över kulturskillnaderna mellan Sverige och Korea.
Boken är inte bara ärlig och stundtals sorglig – utan även rolig. Fnissade åt detta häröver.
Så väldigt fin lättläst bladvändare. Den fick mig att tänka på barnboken Pricken, och därför blev jag nästan lite gråtig när Patrik själv tar upp samma bok efter några sidor.
Patrik alltså <3
Åh hur mysig verkar inte boken! Så himla roligt, för en himla (okej några) år sedan hängde Patrik med och gjorde reportage på mig och mina kompisar under vår första festivalhelg på Siesta.
Hamnar på läslistan direkt!
Ps. Du är ju solklart dunderbäst Sandra
dina boktips e d bästa boktipsen. <3
PRICKEN!!! Åh alltså, att man kan bli så löjligt glad av att påminnas om en sådan sak bara 🙂
PRICKEN!!! Hjälp vilken nostalgi-kick! Måste läsa denna bok känner jag genast.
Du har verkligen en strålande boksmak tycker jag! Har du Goodreads? Det vore roligt att följa dig där och kunna se dina (eventuella) boklistor 🙂
Kram Ida
Känner så igen mig i det första utdraget! Adopterad när jag var 4 månader. Exakt den konversationen har jag haft med 100-tals. Så sjukt frustrerande. Vill typ bara VRÅLA, ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVUDET, INGEN ADOPTERAS FRÅN NORDKOREA. LÄRDE DU DIG INGET I SKOLAN ??
Alltså JA! Har varit med om det med. Är visserligen halvkorean men får ofta frågan vart jag är ifrån och får nästan alltid följdfrågan om min pappa är från Nord- eller Sydkorea. Man bara – hallå!? Bodde några år i Australien (Melbourne) och trots att det är sjukt mycket asiater och andra kulturer där (så man kan ju tro att de är vana vid att vi lever i en global värld) fick jag frågan om hur länge jag hade varit svensk, bland många andra dumma kommentarer från aussies, för att det var så förvånansvärt att en tjej som ser asiatisk ut kan vara född i Sverige. Suck.
Åh. Adopterad från Vietnam när jag var 3 månader.. alltid haft liknande konversationer hela livet fast typ ”är du kines?” ”Var kommer du ifrån från?” ”Sverige” ”Nej.. ”
Håller med dig, man blir ju fan rädd över hur lite folk vet om Nordkorea. Det är något alla borde lära sig, rekommenderar boken Inget att avundas som är den mest detaljerade boken om livet inifrån, som finns i skrivande stund.
Min mamma är adopterad och häromdagen frågade en person om hon kommer ifrån ”södra eller norra?”. Jag säger ”vet inte riktigt var det (Seoul) ligger rent geografiskt…” Tanken slog mig inte ens att han menade södra eller norra KOREA. Trodde han menade södra eller norra Sydkorea. Så knäppt att folk frågar såna saker, men man får förlåta för det bygger ju på okunskap hehe.
läs hans ungdomsroman onanisterna också, om du inte redan gjort. den är briljant!! 🙂
Känner igen mig i scenariot dör de frågar vart man kommer ifrån. Är inte född i Sverige men känner mig mer svensk än min ursprungliga etnicitet.
Vet även att många idioter på appen Jodel ofta sitter och diskuterar vem som är svensk och vem som inte är det, och menar att blonda, blåögda personer med flera generationer i Sverige är ”riktiga” svenskar. Vad ska man svara på sådant från ignoranta människor som tar sig friheten att bestämma över en annan persons känslor? Ingenting, så jag tog bort skitappen. Det är inte värt att slösa energi på sådana personer, livet är för kort och jag är upptagen att älska Sveriges alla bra sidor.
Det är bara att svara sverige på frågan vart du kommer ifrån. Får du följdfrågor så svarar du bara Hur menar du? om och om igen tills de tröttnar. Smarta människor kommer fatta direkt. Osmarta människor behöver du inte lägga energi på.
Problemet är ju att man hela tiden möter nya människor som frågar samma sak. det är absolut inget som vi ska vifta bort som ”inget att lägga energi på”. Självklart drar det massor av energi att bli utsatt för exotifiering, fördomar och rasism hela tiden. tyvärr så är det få vita som agerar anti-rasistiskt i praktiken och säger ifrån när deras morsor/vänner håller på så mot ngn. Så den som är utsatt är alltid ensam i det om övriga är vita. Det är just sånt här som vi alla har gemensamt ansvar att sätta stopp för. Det är INTE den drabbades ansvar.
L jag håller med dig! Det finns en bra term för det – ”Microagression”. https://www.youtube.com/watch?v=hDd3bzA7450 🙂
Nu har jag läst om och om igen tio gånger men jag förstår inte vad det är du fnissar åt? Så frustrerande när man vill förstå
Ej Sandra men gissar på felhörningen, att det inte var thaifood som skulle komma på måndagen, utan en typhoon 😀 Fick också läsa om några gången innan jag fattade.
AHAAAAA! Nu föll poletten ner! Och nu känner jag mig dum. Men fnissade! Tack.