✉
Skulle inte du kunna skriva ett inlägg om vad du tycker om bloggen Bloggbevakning?
Jag får ont i magen av den bloggen och fattar inte hur den kan få existera. Får ont i magen om hur de i detta nu sitter och sprider rykten och skitsnack om dig. Hur både blogginnehavare och läsare har noll respekt för andras känslor. Hur det ska vinklas och hackas på. Hatstormar varje dag.
Camilla Gervide gillar ju dig, kanske skulle då ett ord från dig ge henne en tankeställare?
Om du nu ens läser den vill säga. Det kanske du inte gör.
✎
Hej hopp! Ärligt talat så tycker jag inte den bloggen är så himla farlig ur en allmän synpunkt liksom. Den är uppenbarligen jättestor och fyller något slags tomrum i bloggvärlden som tydligen behövdes. Folk har visst ett intresse av att skvallra om bloggare och på ett sätt är man ju mer eller mindre någon slags offentlig person om man bloggar och då får man väl leken tåla. Kan i och för sig också känna så för att jag inte direkt blir särskilt utsatt i den. Jag tycker det är bra att hon har någon slags feministisk botten och tror även hon har ett finger med i spelet med att bloggare har blivit duktigare att märka sina reklamsamarbeten. Jag kan hålla med om att det stundtals blir enskilda hetsjakter, men bloggen är väl ganska färsk och ny och det tar kanske en liten tid innan man hittar den rätta tonen.
Kommentarsfältet är mindre kul men hur ofta är kommentarsfält härliga på internet. Ganska sällan.
Jag försöker undvika att läsa om mig själv därinne men kan inte låta bli ibland såklart. Tar inte åt mig så ofta. Tycker det är ganska underhållande att fokuset ligger på att jag är barnslig och omogen och ”inte vill växa upp” pga klär mig i korta kjolar och inte har skaffat familj fastän jag är 32.
Såklart det är så.
Kvinnor har alltid definierats utifrån sina relationer till män och sitt utseende. Att jag driver mitt eget aktiebolag, var verksam som copywriter i sju år, jobbade i New York på en av de största byråerna i världen, vunnit reklampriser, gett ut två romaner och skrivit ett helt gäng med krönikor etcetera är såklart inte relevant eftersom jag är kvinna.
Att folk spekulerar kring mitt ex och vad han har gjort anade jag skulle ske när jag gick ut på bloggen att han betett sig dåligt mot mig. Vilket han har gjort. Det var något jag valde att offra för att jag kunde (och kan) inte dölja min sorg och ilska och mående. Flyttade ju liksom hem till mina föräldrar i mars och kunde knappt hantera mig själv. Har ärligt talat inte mått såhär dåligt i hela mitt liv tidigare och eftersom det här är en blogg om mitt liv går det inte direkt att dölja.
Men, det är också en feministisk handling att inte låta honom komma undan. I alla tider har män kunnat bete sig som as utan konsekvenser för att kvinnan ska vara den ”rimliga personen” fastän de blivit utsatta för orimligheter, och vara den som ska känna skam och förnedring och därigenom tystas ner. Det är slut med det. Folk kan inte bete sig hur som helst mot mig och tro att dom ska slippa undan. Sedan kan kommentarsfält på internet tycka vad dom vill om det men jag står stadigt i min åsikt och ångrar inget.
✉
Sandra, du liksom jag gillar ju att organisera så det känns passande att fråga dig om detta. Jag har för mig att du någon gång nämnt att du sparar och sorterar dina bilder på flickr och går in där när du ska söka rätt på en gammal bild. Stämmer det? Isåfall, kan du inte förklara litegrann hur du tänker kring själva organiseringen? Jag har så svårt att veta var jag ska spara alla miljoner bilder och hur jag ska kunna ha dem lättillgängliga i framtiden. Egentligen litar jag inte på affärsdrivna molntjänster men litar ju ännu mindre på en fysisk hårddisk.. Hur tänker och gör du??
✎
Hej! Har skrivit ett långt inlägg om detta som du hittar HÄR!
✉
Sandra! Jag har en fråga jag är nyfiken på. Du som har bott på flera olika ställen i världen i längre eller kortare perioder; New York, Paris, Tokyo etc. Känner du dig som svensk, europé eller internationell i din identitet eller inget/en blandning utav dem? Eller hur tror du att dessa upplevelser har påverkat dig?
✎
Hej! Alltså, jag känner mig absolut som hundra procent svensk eftersom jag är född och uppvuxen här : ) Däremot så tror jag att man blir både klokare och vettigare av att resa och leva på olika platser och träffa olika människor. Och modigare! Eftersom jag liksom vågade flytta till New York, lämna familj och pojkvän, börja på ett jobb på ett annat språk, skaffa mig en bostad och visum och allt vad det var har gjort att jag nog är mer benägen att göra det igen någon gång i framtiden. Eller i alla fall känna att jag kan. Det är inte läskigt och omöjligt för jag klarade ju det en gång?
I början när jag flyttade hem till Sverige igen sa många: Ah men hur känns det egentligen att till sist ha flyttat hem igen? Och jag svarade alltid att ja alltså, jag bor hemma nu, men det innebär ju inte att jag ska göra det resten av mitt liv. Världen är öppen och framför en och vad som helst kan hända. Tänk vad spännande.
✉
Hej Sandris <3 en ytlig fråga; jag har typ samma färger som du, är väldigt ljus och rödlätt. Undrar hur du tänker med foundation-färg, kör du åt det gula elller rosa hållet? Eller alltid den ljusaste? Jag ser liksom alltid lite rosa ut i fejset trots smink vilket är trist, din hy och hudton ser amazing ut!
✎
Hej och tack! Jag är väldigt rödfläckig och går mer åt det rödare hållet utan foundation. Jag har inte riktigt tänkt på om jag använder foundation mer åt det gula eller rosa hållet, men jag tror det gula? Sedan kan man även använda en primer eller så kallad color corrector med gröna toner i för att tona ner dom allra rödaste partierna. Mitt bästa tips är ärligt talat att fråga i sminkaffären. De brukar vara så proffsiga och hjälper en fint så man hamnar i rätt färg. : ) Jag blandar två olika foundations, en BB cream från Erborian i ljusaste färgen som återfuktar bra och är rätt täckande, samt en mer täckande från Make Up Forever i färgen 215 som är den näst ljusaste. Båda finns på Sephora.
✉
Vad märkligt att du kan kolla tillbaka i ditt liv som i ett arkiv (asså märkligt för en som aldrig bloggat, men säkert självklart för dig). Jag själv är extremt onostalgisk och fokuserar mest på framtiden. Tror du att det är bra att kunna gå tillbaka så här och se exakt vad du gjorde för ett visst antal år sedan? Eller är det bättre att man bara har minnena i hjärnan så att man per automatik filtrerar bort en del med åren? Kanske en flummig fråga men jag hoppas du vill resonera lite kring om fördelarna och nackdelar kring att ha ett livsarkiv. Tycker det är intressant.
✎
Hej! Jag är en person som alltid samlat minnen och dokumenterat. Innan blogg fanns så hade jag fotoalbum och scrapbooks och hade även en filmkamera som jag tog med öööverallt i min tonår (måste måste digitalisera!). Jag är nostalgisk med ett extremt bra minne. Det är som det är bara, på gott och ont. Har faktiskt skrivit ett inlägg en gång om det här med att vara nostalgisk som du kan läsa här. Jag tror att det gör mig till en bättre skribent faktiskt, att minnas mycket. Kan väldigt enkelt hamna i exakta känslotillstånd bara genom att tänka på specifika händelser från förr. Det är jävligt jobbigt ibland, och ensamt. Men i det långa loppet är jag glad över att just jag blev sån. Man måste nog bara omfamna den slags person man råkat bli, vad annars kan man göra liksom.
Åh från en blek torris med rosiga kinder till en annan: testa Lumenes CC cream i färgen ”ultra light”! Kostar 179 kr och är fasen bättre än det mesta dyra jag testat på sephora <3
Gillar både Erborians BB cream och MUFE hd foundation, men tycker att MUFE:s torkar ut vid näsvingarna och är inte alls lika täckande som innan de ändrade formulan. Erborian tyckte jag var superbra, men Lumenes CC cream är billigare och täcker i mitt tycke det röda bättre :')
Du är så bra på så många sätt <3 ville bara säga det!
Ler stort när jag läser dina svar. Sån stark och smart kvinna!
Kan eg berre få seie kor utruleg bra du er? Er dårleg på å kommentere på bloggen din, men er inne og les ofte. Blir så glad for at du tør å vere så open og ærleg, det er sånn ein trøst og inspirasjon. Du er òg utruleg dyktig til å finne dei rette orda for ting eg trur mange har tankar rundt. Takk for at du fins og bruker stemmen din som du gjer!
Sandra jag måste tacka dig. Sen jag skilde mig har mitt ex betett sig som ett riktigt as, dödshotat mig och alla som hjälpt mig eller som han får för sig har kontakt med mig. Hela tiden har jag alltid försökt vara mogen och ursäktat honom pga att hans psykiska tillstånd inte verkar vara ok (vem beter sig så mot nån man älskar lixom?? Nåt fel m måste det ju va..). Men jag är så JÄVLA less nu. På att jag alltid ska va den kloka, mogna och stå ut med all skit. När han går runt som King Kong och slår sönder allt i sin väg så tippar alla på tå runt omkring honom till den gränsen att jag och barnen kanske tillslut måste ha skyddat boende. VARFÖR tycker alla det är ok för en man att bete sig så? På grund av hans heder? Den måste bevaras? Men min säkerhet är inte lika viktig och mitt välmående ska bara vara stabilt och klara av alla hans påhopp och hot. Dessa texter av dig har gett mig kött på benen att bli FÖRBANNAD och less och vilja stå emot och faktiskt känna att det är det rätta.
Tack <3
Fantastiskt svar på första frågan Sandra! Du är så skarp, stark och inspirerande. (Och det blev verkligen superfint i vardagsrummet också!) <3
”I can change the story. I am the story” ✊️
Fy fan vilket bra svar på första frågan.
Heja dig Sandra! ?? Så jäkla bra svar på första frågan! Så sjukt sant det om att kvinnor alltid alltid alltid ska kommentera utifrån utseende och huruvida man ska ha familj eller ej. Så fruktansvärt orelevant och något som aldrig spekuleras om kring män. Sjukt tröttsamt. Alltför många karriärskvinnor som kommer kommer i skymundan på grund av fokus på yta och relationer kring dessa. Tack för att du sätter ner foten. Du är så himla klok och rimlig! Puss!
Alltså JA om att slippa skydda folk som betett sig som skit för att man ska vara ”classy” och allt vad det heter. Mitt ex var ett jävla as som var otrogen med vår gemensamma kollega i SEX MÅNADER. Jag var helt förstörd och mina kompisar sa att det var en dålig idé att berätta för folk vad som hade hänt, men liksom, om jag inte säger nåt och bara är helt deprimerad helt plötsligt tror folk att det är jag som har problem. Det var inte mitt fel, jag ska inte behöva skämmas för vad dom gjort.
Så jag kompromissade i slutändan och berättade ”bara” för vår receptionist som spred det vidare till exakt alla som sedan tyckte att han var ett äckligt rövhål och att det inte var så konstigt att jag var arg och ledsen i sex månader i sträck.
Tror för övrigt vi gått full circle nu eftersom det var ett citat du publicerade som inspirerade mig till att han inte skulle komma undan, den från Anne Lamotte där hon säger ”You own everything that happened to you. Tell your stories. If people wanted you to write warmly about them they should of behaved better”
Hej Sandra. Jag är så himla ledsen. Det finns en kille jag varit hemligt kär i sedan första dagen i gymnasiet. Han går i trean och jag i ettan och har alltid tänkt att jag inte har en jävla chans på honom pga 1 han är äldre 2 han haft flickvän fram tills för typ en månad sen. Men vi fick kontakt och skriver/pratar ganska mycket nu efter att dom gjort slut och allting är pirrigt och fint och jag tror jag ska dö varje gång han går förbi mig i korridoren. Och visst låter det fint, att han kommer och sätter sig med mig i skolans cafeteria framför alla och länkar spotifylistor över Facebook. Men (!!!) han vill inte vara med mig på rikt liksom. Han är väldigt tydlig med hur trevlig och snygg och rolig och fin han tycker att jag är, men säger att det är ”för tidigt för att träffa någon ny” och har lagt allt ansvar på sig själv att höra av sig när han är redo att vara med mig. Och detta gör mig sjukt förvirrad? Jag måste väl acceptera att han inte vill gå vidare så fort men det gör mig ändå sjukt ledsen att han säger och behandlar mig så flörtigt om han ändå inte vill vara med mig? Och tycker det känns jobbigt att jag går och väntar på att han ska vilja träffas? Är väldigt rädd för att bli ledsen/sårad pga han. Jag har ju liksom kärat ner mig i honom i över ett halvår. Vaaaaaaaaad ska jag göra, vill ju så gärna ha honom 🙁
Är det bara jag som tycker det börjar bli lite tröttsamt att läsa vilket jävla svin Magnus är och hur hemsk han har varit utan att få veta VAD det är han har gjort?
Gillar verkligen dig Sandra och tycker synd om dig men tycker det är lite väl tramsigt av dig att gång på gång upprepa hur hemsk han har varit utan att säga vad han gjort.
Why? Bloggen är visserligen en del av ett företag men den är ju byggd på Sandras liv. Just nu och den senaste tiden har hon gått igenom något väldigt jobbigt och stort i sitt liv, känns rätt naturligt att det då färgar bloggen också. Men för den sakens skulle behöver man ju inte gå in på exakt vad en jobbig sak gäller, speciellt inte om vi snackar relationer och att känna sig sviken/förådd av någon man litat på, älskat och delat sitt hem och sitt liv med. Jag skulle då rakt inte känna för att blotta allt det inför tusentals personer, däremot skulle jag säkert vilja skrika ut för de alla att personen har betett sig illa. Konstruktiv kritik är jättebra för bloggare som vill ha läsare och tjänar pengar på sin blogg, men detta är väl ändå inte riktigt det. Detta handlar ju om vilka delar hon vill skriva ut angående sitt privatliv, det kan man nig inte riktigt kompromissa på för sina läsares skull utan måste gå på sin egen känsla. Vill du ha smaskiga detaljer om en privatpersons spruckna relationer så är du nog på fel blogg och läser faktiskt.
Håller med Madeleine här!
Otroligt bra poänger du har om det där med påstådd barnslighet och fokus som alltid ligger på relationer till män och utseende ! Alltså tänk det, efter alla fina grejer du gjort!
Det här med att man ska leva sitt liv efter någon sorts föreställning om hur det ska vara vid en viss ålder är så larvigt och fantasilöst. Det är också en väldigt stor kvinnofälla eftersom vi döms hårdare än män på samtliga områden. Jag upplever att de människor som försöker leva efter någon föreställd mall (det går aldrig att planera livet fullt ut) också är dem som snackar mest om personer som nödvändigtvis inte gör det. Antagligen för att de blir så förvånade och avundsjuka över att det finns de som väljer att leva efter sina sinnen och sin lust – och ser att de har roligare! Att man ska klä sig efter en ålder är också mycket förlegat! Tack o hej!
Sedan när är det vuxet att skaffa familj? Har jag missat något??
Nej, du kör ditt race Sandra och du gör det bra! <3
kram
Emma
Håller SÅ med om det du säger här!
Jag flyttade utomlands, och blev till och med kvar här, men tänker trots det att jag är helt och hållet Svensk! Men när man bott lite var stans så inser man ganska så fort att svenskheten liksom inte är så himla speciell… Alla nationaliteter är ju liksom charmiga på sitt sätt, och när vi blandas ihop i storstäder och liknande så kan resultatet bli magiskt! Så länge man är nyfiken och försöker göra sig av med försommar då.. 🙂
Suttit och funderat i ca 10 minuter på vad det är jag vill skriva för kommer inte på något bra sätt att formulera det. Men angående detta med ”att inte växa upp”. Dra åt helvete. Så himla tråkiga personer som säger sådant. Skulle någon jag umgås med uttrycka sig på det sättet om någon skulle jag nog känna ”Tack och adjö”. Fine, om du är destruktiv och lider av det – absolut, en sådan person kan nog behöva hjälp med att ändra på sig. Men mår man bra som man lever men bara inte passar in i bilden av en typisk ”vuxen” person, vaaaaaad spelar det för roll? Se ut som en seriefigur tills du trillar av pinnen (eller lev stilmässigt ut din inre Blair Waldorf för evigt som i mitt fall). Jag vill ha barn, men jag vill inte sitta på fotbollsträningar på helt orimliga tider. Vill man inte ha barn, strålande – världen är rätt fucked upp och överbefolkad redan. Jag och min sambo vill kanske mitt i livet flytta till ett annat land igen. Jag kanske alltid kommer fortsätta att verkligen tokälska glitter, att sova länge, och spela Super Mario. Men vem är så osäker i sig själv att man måste klanka ner på andras val och preferenser i livet som inte ens påverkar någon utomstående? Ingen håller en pistol mot ditt huvud och tvingar dig att umgås med människor som du inte delar samma intressen eller trivs med. Ingen kommer och nyper dig i armskinnet om du inte kollar på vad någon du tycker beter sig ”omoget” bloggar om eller lägger ut på sociala medier. Du blir inte sjuk för att någon väljer annorlunda än vad du gör vad det gäller familj, relationer, karriär, boende osv osv. Och verkligen viktigast av allt, personen du stör dig på av någon av dessa anledningar blir inte ett dugg hjälpt på något sätt av att du uttrycker hur du tycker och känner kring detta. Håll käften bara. Gå tillbaka till det liv du valt och njut av det, eller om du är missnöjd – förändra det. Men snälla sluta bry dig om att någon annan inte lever upp till din bild av vad man ”borde” vara för den åldern.
Exakt! Så tröttsamt att folk ska värdera vad som är vuxet eller ej. Knappast mer vuxet att skaffa barn och familj när man inte är redo. Och varför ifrågasätts eller kritiseras aldrig män huruvida de är vuxna i sitt beteendet, kläder, utseende, livsval?
håller med föregående kommentarer om att ”behöva” vara vuxen, vad innebär det egentligen att vara vuxen? knappast kan det ha med kläder att göra…
PREACH. ❤
♥↑
Jag hae läst din blogg massor med gånger man aldrig kommenterat. Men nu kände jag mig tvungen, vilket helt fantastiskt bra svar på den första frågan du gav i detta inlägg! Det visar på varför människor som du ska finnas i bloggvärlden!! 🙂
Jag som aldrig kommenterar skulle kommentera vilket klockrent svar du gett på fråga 1. Haha ser att typ 35 kommentarer före mig tycker samma sak. Bam! Heja dig.
Verkligen superbra svar och tankar kring att vara kvinna osv. Du är bäst Sandra! <3
Aha!!!! ”kvinnor ska vara rimliga fastän de utsätts för orimligheter” – precis den jävla formuleringen har jag letat efter!!!!!!! Tack så mycket.
Så jäkla bra svar, framförallt på första frågan. Du är så klok och vettig och det är så jävla inspirerande. Tack för det ❤️
så bra svar! <3
”I alla tider har män kunnat bete sig som as utan konsekvenser för att kvinnan ska vara den ”rimliga personen” fastän de blivit utsatta för orimligheter, och vara den som ska känna skam och förnedring och därigenom tystas ner.” asså jaaaaaaaa. vill ha det på en tavla typ
Wow. Ditt svar angående bloggbevakning var så jävla bra! Du är grym!
Första frågan svaret <3
Så rätt!! Älskar svaret på förta frågan ?
Angående nostalgin och minnesbanken… Tror du kommer bli vår tids Marcel Proust. På ett bra sätt!
Alltså yesssss! ✊✊ Första svaret, så jäkla självklart och ändå inte (tyvärr)
SÅ MKT RELATE till svaret på sista frågan <3
Hi! I checked the questions but there is nothing abour your relatinship. Of course I understand it’s sensitive and private subject, so I won’t ask about ”why were you soo damaged this time”, but I really really wonder why there is no ”Gustav” with you anymore… He is one of your close friends as I see from pics, but he has not been near you since you broke up…
Hugs.
Nyfikenheten kan jag förstå. Jag undrar också ibland var en del personer är som brukade vara med i bloggen. Men man måste nog gå till sig själv här? Vi alla har nog haft vänner som man glidit ifrån av en al annan anledning. Ibland kan sånt vara otroligt känsligt. Jag tänker på mig och min bästa vän, min barndomskompis, som jag insåg alltid fick mig att känna dåligt samvete för allt möjligt, hatar begreppet men ”energitjuv” ligger närmast till hands. Bara tanken att folk skulle fråga om henne på min blogg (om jag hade en) och jag skulle behöva säga sanningen kring varför jag inte längre klarar av att umgås med henne känns helt otänkbar. Det är för känsligt och för privat.
Jag fattar inte den här superfokusen till gustav?
Gustav o Magnus var ju vänner så det är väl som det är med det. Men det är ju massa folk Sandra inte visar på bloggen längre, jag minns t.ex inte sist Joakim var med? Håller helt med om att man som bloggare inte behöver öppna hela sin privata sfär för internet. Är ju logiskt att man inte träffar vissa persor lika frekvent längre.
Superbra svar på frågorna, tyckte det var vettigt att du svarade på bloggbevakning och att du svarade mycet bra<3
Kram du är cool
Säger detta med all Love till Sandra men det är väl inte så konstigt att folk undrar det? Det kom ju i samma veva som när hon berätta att M hade gjort något sjukt och såklart undrar folk vad är sambandet – om det ens finns något. + så va han Sandras vän ”först”. Dessutom frågar ju folk om flera personer som ”försvunnit” från bloggen lite då och då har jag sett, speciellt om Joakim och Michelle. Och oftast har Sandra faktiskt svarat så jag tror att många läsare är vana att undra sånt och även få svar, sen vad Sandra väljer att svara på är som du säger helt upp till henne själv!
Fast hon har väl aldrig svarat på varför hon och Michelle gled isär där ett tag, samma med Joakim.
Folk får väl undra såklart och Sandra väljer ju ändå själv vad hon vill delge, precis som du säger.
There is a very nice song by Disney called Let it go. Embrace it.
Asså, svaret på första frågan är det bästa jag läst. Sedan mitt ex gjorde slut med mig på ett riktigt crappy sätt för tre år sedan har jag märkt hur gemensamma vänner tagit hans sida och allt mer ”glömt bort” vad han gjorde och tycker att jag överreagerar och är konstig som fortfarande bryr mig. Verkligen som det är dags att han ska slippa bära korset längre. Jag får sån styrka av att läsa dina tankar om det. Jag har skämts för att fortfarande är ledsen och känner mig illa behandlad, men att jag förväntas umgås och vara chill med en person som behandlade mig illa är egentligen bara sjukt. Det finns så mycket fina människor där ute och så lite tid, så varför skulle jag någonsin lägga den på honom igen?
Så himla sant. För några år sedan när jag gick sista året i gymnasiet så stötte en kompis på mig, han hade flickvän. Jag tog avstånd ett tag men sen efter några månader så knöt det ihop sig till studentbalen och vi var ett gäng i klassen som skulle gå/åka dit tillsammans, varav han och jag skulle ”gå tillsammans”. Trodde allt var chilla men han stötte på mig igen, men jag visade igen att jag inte var intresserad av något mer. Flickvännen fick reda på allt detta någon vecka senare från en gemensam kompis (som jag berättade för eftersom det då blev lite jobbigt att känna att denna killkompisen skulle möjligen stöta på mig igen om vi var själva) och var asförbannad på MIG. Han var asförbannad på MIG. Är inte ett dugg irriterad eller något på henne, hon var knappt 18 år och reagerade nog som hon lärt sig att hon borde. Men orimlighet i att jag var den som fick skulden och ta emot även hans ilska när det var han som betedde sig svinigt mot både mig och sin flickvän. Han försökte till och med skylla på mig och få mig att ljuga och säga att jag hade stött på honom. De var tillsammans ytterligare en månad tror jag innan det tog slut och en månad senare hade han en ny. Så fucking irriterande att sviniga snubbar får komma undan med vad de vill utan några riktiga konsekvenser.
Men alltså VARFÖR händer detta så ofta? Killar kommer undan med saker medans vi får ta skit för deras crappy beteende? Mitt ex va otrogen 1år av vårat förhållande, halva förhållandet! Inte klokt och ÄNDÅ får jag ta skit för det. Mina ”vänner” tog hans sida och tyckte jag var dramatisk och orimlig. Orimligt är det väl ändå att veta om att ens väns pv är en cheater och inget säga något. Gah. Hatar att detta präglar mig i mitt förhållande idag. Jobbigt misstänksam och får för mig saker, fast det är inget jag berättar om.
Jaa… toleranströnskeln för vad folk föräntas ta när de är i ett förhållande är så hög. Att bedra någon i ett år och ljuga samtidigt varje dag för en person man säger att man älskar och håller närmast avfärdas som ”bara otrohet.” Det är som när man läster rykten om vad som hände Sandra (förlåt jag har läst några såna men det var inte värt det och ska inte göra om det) och vad de än är för rykten är responsen bara ”näe men BARA det, varför är hon då så upprörd?”. Vadå bara? Att lura och ljuga för en människa som valt att lita på en är aldrig ”bara,” och inte någon naturlig del av förhållanden. Man förväntas vilja vara i ett förhållande och förväntas lita på varandra och betyga sin kärlek, men man förväntas också förstå att ens partner kanske lurar en, ljuger och bedrar en, annars är man naiv.
Att Sandra säger att magnus behandlat honom illa är att hänga ut honom och elakt , men att ljuga och lura någon man hävdar att man älskar avfärdas som något vardagligt. Bara för att det är vanligt och händer många. Så knäppt.
Håller inte med om att det är elakt eller att hänga ut M när Sandra säger att han betett sig illa. Hon håller honom till svars för att han behandlar henne illa. Han har all möjlighet i världen att gå ut precis med vad som hände om han känner för det och bevisa att han inte alls behandlat henne illa. Men eftersom han förmodligen har det så kommer han inte göra det, då det bevisar precis det Sandra påstår, att han behandlat henne illa.
Vilket otroligt klokt vettigt nyanserat svar på fråga 1. Wow
Sista paragrafen, första frågan, du. <3
Men jaaaa hurra åt det inlägget att man är barnslig för att man inte ägnar hela sitt liv åt andra! Många tror att jag är så himla mogen pga stadigt förhållande. Man skulle nog tyckt att jag var en vilsen själ som pluggar, varit sjukskriven, har katt och betalar orimligt mycket i hyra och älskar temafester. Visst trivs jag superbra med honom men man känner på sig att mycket av mig blir dömt efter just vårt förhållande.
Så bra svar på första frågan. Kom att tänka på den här artikeln: http://www.dn.se/kultur-noje/nu-skriver-sig-kvinnorna-bort-fran-karlekspakten/
”Jag bygger min egen drottningtron. Jag har rätt till min historia, så sammanblandad med hans. Jag iakttar ingen behagfull tystnad för att skydda hans destruktiva samklängande med den kvinna han lovade mig att lämna”, får Thelma säga hos Aase Berg.
Exakt! Så jävla bra! Och så himla viktigt! Ska också sluta upp till denna skaran om nån jävel försöker lägga skuld på mig som jag inte ska bära. Så jävla trött på män som kommer undan. Men inte mer.
MEN JA. Instämmer i jublet över ditt första svar ♥ så jäkla klok. Puss!
Vilket fantastiskt svar på första frågan. Bäst!
Det är precis det som gör mig fruktansvärt frustrerad, att man förväntas att visa inga känslor, ”kill them with kindness”, inte säga något, inte visa finger, hålla en stark fasad.
Fast nää, man ska fan inte tysta ner sina inre revolutioner när folk beter sig som assholes. Det äter upp en inifrån!
Haha märker att alla verkar hålla med mej men seriöst, ditt svar på första frågan fyllde mej med en sån styrka och värme!!
Du är så jävla bra ?
Så mycket vettiga saker i detta inlägg! <3
Helvete vad vi behöver sånna som du. Du är så himla vettig alltså <3
Stämmer in i kören – extremt bra svar på fråga ett. Ska ta med känslan jag fick av att läsa det in i helgen och vidare i resten av mitt liv!
Jeg elsker frågor och svar-postene, du svarer alltid så godt og reflektert på spørsmål.
Sådan skön (och mogen och modig) inställning till skvaller. Det är f.ö. märkligt att folk förväntar sig att man ändrar stil för att passa in i ”normen” bara för att man blir äldre. Så jävla trist.
QUEEN! Bästa svaret på första frågan, så jävla sund är du! Sjukt imponerad <3
Svaret på den första frågan är så jävla bra!!! Du är så jäkla najs och cool att jag smäller av!!! Hoppas du mår bättre snart❤
sandra <333 SVARET PÅ FRÅGA ETT!!!! såå bra och RÄTT
Så bra svarat på första frågan, jag tycker det är starkt av dig att du inte låter honom komma undan, det är fel att kvinnor alltid ska vara ”the bigger person” – fuck det! Man måste få känna känslor och få reagera när folk behandlar en fel.
Du är en stor inspirationskälla för mig, du är ett exempel på att man inte måste känna sig stressad över att man ”måste” göra vissa saker bara för att man når en viss ålder. Jag älskar också att ha korta kjolar och vill inte sluta med det enbart för att jag blir äldre. Och jag vill inte bli stressad över att skaffa barn heller, det är upp till mig om jag vill eller inte. Heja dig Sandra!
❤️