On Canal street in April when it’s sixty and the snow is melting fast
It’s still shady in the morning when you’re laughing
In your t-shirt, running past

sjunger Jonathan Richman. Kanske en av mina mest spelade låtar. Den lyssnade jag på repeat när jag väntade på mitt amerikanska arbetsvisum, när jag klev av flyget i New York den där hösten 2010 och till sist även när det faktiskt blev april.

Nu är det april igen, ett gäng år senare. Och jag går på Canal Street och lyssnar på Jonathan Richman. Så förbannat fint ändå. New York finns kvar. Väntar tålmodigt på sin vår.
Och kanske lite på mig också.

Det känns förstås lite märkligt att inte vara i Stockholm just nu. Här fortsätter ju livet som om inget har hänt. Hittills har jag inte träffat en enda amerikan som haft någon koll på vad som hände i Stockholm i fredags. Obs ej konstigt egentligen (och har inte heller pratat med så många amerikaner), det är långt bort och skit sker dygnet runt på den här planeten. Men det är speciellt när det är ens egen hemstad.

Igår åkte min familj hem till Sverige och jag stannar kvar några dagar själv. Ska äta god mat med fina personer, och framförallt bara promenera omkring och insupa New Yorkisk vår. Kan varmt rekommendera aprilmanhattan till alla som inte upplevt det. Få saker slår det.
Kan just nu faktiskt inte komma på en enda sak.