Det är något svindlande med rubrikerna på de här måndagsinläggen. Sexton veckor alltså? Sexton veckor sedan nyårsafton, sexton veckor sedan jag var någon slags stapplande bambiperson. Jag vet att en sorgeprocess inte direkt är linjär, men det är ändå nästan overkligt hur mycket bättre jag mår nu, än då.
Även om det fortfarande händer att man står i flygplatsköer och gråter och jag glömmer bort igen hur man andades i den där jävla fyrkanten kan det även gå hela dagar där jag mår bra från att jag vaknar till att jag går och lägger mig. En hel himla jäkla dag. Det trodde jag ju inte direkt skulle ske redan i april. Heja våren friskt humör.
Jag är fortfarande på franska rivieran och idag är det bara jag och Milla här i huset. Vi ska vila, gå på promenad, doppa tårna i havet och lyssna på sextiotalspop på högsta volym. Exceptionellt bra måndag om jag får säga det själv.
Imorgon reser jag hem.
Hej fina du. Jag staplade på ett så himla bra text och ville dela med mig.
”My professor told me every cell in our entire body is destroyed and replaced every seven years. How comforting it is knowing that one day I will have a body you will have never touched.”
Kram kram
Jag vill börja med att säga att din blogg har varit min bibel de senaste 10 veckorna. För det var 10 veckor sen idag som han satte sig mittemot mig vid köksbordet och dumpade mig. Lämnade mig. Jag kommer inte ens ihåg vad jag hade lagat för mat. Jag kommer bara ihåg att det vart svart.
Kramar för allt ditt pepp.
<3 <3 <3
Spring always makes everything better!
-Christine
www.christinelovestotravel.com
Vårsolen gör verkligen sitt när den tittar fram. Sorgeprocesser ser ju alltid olika ut osv osv men fan, det blir lättare med vårsolen på näsryggen!
Ja är olyckligt kär så tårarna kommer ibland. Men skönt efteråt. Men nu måste värmen och solen komma o stanna kvar. Vi behöver det. Hoppas. Ha en fin vecka kramis.
Det är en tröst på något vis. Att personer som mått riktigt jävla dåligt kan ta sig upp igen och må bra. Jag känner igen det så mycket från min depression förra året. Det tog tid, och jag fick flera återfall, men jag vet att det finns de som suttit på botten och nu mår helt ypperligt (för det mesta i alla fall). Det ger mig hopp om att en dag vara fri från ångest och självtvivel.
Njut av sista dagen på rivieran. Jag åker ner dit nästa vecka!
<3!
Tips på en maträtt att laga denna veckan om det känns hårt. Eller om du är glad: http://www.koket.se/jennies-vegetariska-lasagne
Tror den blir om möjligt ännu bättre med sån platt pasta istället. Pappradeller eller vad den nu heter!
Du förtjänar all glädje och du kommer garanterat må bra snarare än du tror! <3
kram
Emma
åh. tror det finast man kan göra för sig själv när man är sådär ledsen är att hitta sätt att bara hjälpa tiden att gå. sätta upp mål som inte är prestationer typ. när det tog slut med mitt ex hade jag precis klippt av mitt långa hår så att det slutade nedanför öronen. och jag var så sjukt ledsen, så orimligt första-break-upet-ledsen, och jag ville göra allt destruktivt som fanns bara för att bli av med ångesten men det skulle ju inte hjälpa. och ville tvinga honom att ta tillbaka mig etc. då gjorde jag ett mål att jag skulle bara överleva tills håret växt ut och blivit lika långt som det var innan jag klippte det, till nedanför brösten. Ett helt godtyckligt mål men det fick tiden att gå. var jag fortfarande lika kär och ledsen när det växt ut skulle jag göra något radikalt, följa alla mina destruktiva och desperata impulser.
När håret växt ut bodde jag i en annan stad, med en annan man, och väntade någon annans barn. Allt jag behövde var ju att tiden skulle få gå.
tiden läker kanske inte alla sår men de får en rejäl skorpa så de inte blöder precis hela tiden.
WOW! Bra pepp och precis vad jag behöver. Jag är på botten just nu. Men idag satte jag ett mål tack vare denna kommentar!
Så fint <3