I det senaste numret av kulturnyhetsbrevet Culte samtalar jag om kärlek med Alain de Botton.
Jag recenserades hans bok Kärlekens Väg i bloggen för någon månad sedan om ni minns?
Alain är en schweizisk författare och filosof bosatt i London och hans böcker är översatta till över 20 språk.
Hans texter har ett fokus på kärlek och relationer, oftast ur en existensiell vinkel.
Intervjun är på engelska och jag frågade egentligen allt jag funderade på och Alain svarade utförligt, ibland sorgligt men alltid eftertänksamt. Vi pratar om den kreativa själen är någon som sörjer längre, om det faktiskt går att komma över någon, om man kan vara kompis med någon man älskat och mycket mer.
Tycker det blev ett fint samtal.
Translation. A discussion about love I had with Alain de Botton. Read here (in english you guys!)
var på en av hans föreläsningar här i london och dog, japp jättevis man
Wow, så intressant att läsa och känner igen mig i flera frågor, som för övrigt var väldigt välformulerade!
Omg???!! Huuuur??? Drömmen! Gud vad fint och bra och vad avis jag är haha! Tänk att du har möjlighet att göra sånt här?! Så coolt. Heja dig! Kram
Väldigt fin läsning.
Jag har inte läst allt i detalj än, för vill spara det till när jag verkligen orkar ta in det ordentligt. Men gillade dina välformulerade och sårbart öppna frågor också.
Speciellt det om att släppa vänskapen med ex träffade mig.
Jag har så himla mycket önskat mig en vänskap med mitt ex. Han sa alltid under vårt förhållande att det inte skulle fungera, för att vi hade för mycket passion, och det sårade mig så himla mycket för jag tänkte att det bara betydde att han inte såg mig som mer än sex. Blev också mer rädd att förlora honom, för att det då skulle bli som att han verkligen var död plötsligt. Om vi inte alls skulle ha någon mer kontakt när det tog slut.
Idag är det verklighet. Och jag saknar honom så hemskt mycket ofta. Det är en stor sorg, att ha älskat någon så starkt och sen är den bara borta. Men kanske hade han rätt, kanske skulle det vara ännu värre om vi försökte vara ”bara vänner” när vi aldrig förut varit det. Och passionen säkert skulle kunna blossa upp igen. För någon av oss, eller för båda… Svårt.
Och till den som spekulerade om att Sandra skulle ha blivit lämnad pga klängig: varifrån får du det ifrån? Upplever henne som väldigt självständig, men samtidigt med en vilja att dela något fint ihop. Jag tror att hon blivit lämnad helt enkelt för att de hon älskat inte kunnat uppskatta det de haft tillräckligt. Sättet de gjort det på har ju knappast med henne att göra heller.
Fick rysningar av det sista stycket. Så fint och sorgligt på samma gång!
Jag måste också tipsa om Alains (och andra filosofers) projekt ”School of Life”. Deras ”Book of Life” är en jättefräsig hemsida där man kan läsa en hel massa intressanta essäer och tankar om liv och leverne.
http://www.thebookoflife.org
Över och ut
Tack för att du delade med dig av denna intervju. Perfekt läsning till morgonkaffet, fick en att tänka till kring många saker.
Kram på dig!
Fint!
Fint! Men lite tråkigt att i alla fall stora delar av svaren är ordagrant plockat från sånt som han tidigare har skrivit. Googla till exempel hela hans svar på första frågan och du hittar det i artiklar som har flera år på nacken. Det hade varit roligare om han hade svarat något spontant, även om det då kanske hade blivit kortare.
Har du någon gång funderat på om det kan vara så att du har blivit lämnad för att du placerar din partner på en hög piedestal? Du kanske förskönar dem undermedvetet eftersom du är en hopplös romantiker och så uppstår en pressad situation? Jag har läst många gånger att du inte är så självständig i en relation utan gärna lite klängig. Jag säger absolut inte att det är så jag bara har en liten fundering.
Det där om ensamhet var precis vad jag behövde läsa nu. Har haft några dagar av riktig ensamhets- och social ångest. Känner mig mindre ensam av att veta att jag inte är ensam om känslan av att känna mig ensam. Blir samtidigt lite ledsen om det är så att jag kanske aldrig kommer träffa den där personen som förstår mig. Eller så får jag göra som han föreslår och omfamna ensamheten och utnyttja att jag får desto mer tid till låtskrivande.
Wow! Vilken fin intervju!
Tack! Så många saker som kändes.
Har precis bestämt mig för att verkligen säga upp kontakten med mitt ex helt och hållet, efter att jag gång på gång fått erfara att det inte är hälsosamt för mig att fortsätta att ha kontakt med honom. Jag har också tänkt så mycket på min ensamhet på sistone, och hans resonemang kring det fick mig på sätt och vis att känna mig lite mindre ensam i min ensamhet. Och den sista meningen! Sanningen om livet.
Och jag som verkligen försöker vara vän med mitt ex trots att jag innerst inne vet att det är helt åt helvete 🙁 Men jag är i det där stadiet att jag inte vill förlora hela honom, även om vi inte kan leva med varandra. Det vore för sorgligt helt enkelt.
Åh jag tycker inte att du ska ge upp en vänskapsrelation med ditt ex, under förutsättning att den verkligen har potential att tillföra något positivt i ditt liv. Utan att veta under vilka omständigheter det tog slut för er, är jag personligen övertygad om att en vänskap är möjlig om man slutade ”on good terms” och båda vill det lika mycket (oavsett vem som gjorde slut eller om det var ett gemensamt beslut). Jag är bra vän med alla mina ex sedan många år tillbaka, trots att vi träffat nya kärlekar och gått vidare från varandra. Men vi har lyckats bevara det fina i förhållandet, och lämna kvar det som inte fungerade. Det är svårt och jävligt jobbigt att komma dit, och för min del har det varit en nödvändig förutsättning att helt kapa kontakten under en obestämd period, för att senare, när alla känslor svalnat, kunna hitta tillbaka till varandra i en ny typ av relation. Hittar man inte tillbaka/är inte intresserad av att ses igen efter ett halvår – år (eller hur lång tid det tar för en att släppa taget/hoppet om att återuppta kärleken) då kanske det inte fanns någon vänskap i grunden att bygga vidare på. Kram ❤️❤️❤️
Bra svar, håller helt med. Är också vän med nästan alla mina ex. Väldigt fina vänskaper dessutom men precis som du skrev så har det tagit tid och lite arbete.
What a beautiful and fascinating interview!
Amazing! Sandra you are so brilliant.
Otroligt intressant att läsa någons tankar om kärlek och livet. Så bra läsning, Sandra! Älskar filosofera. Om det finns ett sånt ord. 😉
Himla bra! Och helt sant att i slutändan är vi alla ensamma. Älska aldrig någon annan mer än du älskar dig själv <3
kram
Emma
såååååå fint<3333
Elsket dette! Mer sånt, hvis du vil!
Åh gud vad det här hit home alltså, så fint och hemskt. Ska försöka landa i att en vänskap med mitt ex ändå inte är något att sträva efter, han lämnade ju mig.
”To the person performing – however nicely – the execution, the promise of friendship is equally attractive. We may be itching to eject the partner but we are not – for that matter – devoid of feeling. We are, as we might say in sentimental moments, extremely fond of the soon-to-be ex. We just don’t want to end our time on earth with them, let alone reject all sexual possibilities in their name. Furthermore, we are deeply attached to the idea that we’re not monsters. And as we know, nice people always try to be friends with their exes.”
Det han skriver om ensamhet har länge varit en frustration hos mig. Vetskapen om att jag är unik. Ingen är som jag. Och därför kan ingen heller fullt ut förstå mig. Hur välvilligt de än håller med om det jag säger eller nickar igenkännande när jag berättar om något.
Men fint att tänka att någon människa jag inte vet om kanske förstår mig en dag. Om den får tag i en tanke jag tänkt. Som jag skrivit ned någonstans.
Faktiskt väldigt fin och intressant läsning. Det var flera meningar som träffade mig. Bland annat den sista ”We would realise that though we are sad now, we were also very sad then. We would accept, with good grace and a touch of dark humour, that life simply gives us few opportunities to be content.”
Det kändes bara alltför sant, att romantisera det förflutna, det gör vi väl jämt?
Fantastisk
Underbart!