Detta krönikeuppdrag är helt klart något av det gulligaste och mysigaste jag fått. Tidningen KOKO riktar sig till barn mellan sju till tolv år och de frågade om jag ville skriva om den allra första kärleken och hur den känns. Klart jag ville.

Resultatet finns nu ute i deras senaste nummer!
Jag tyckte så mycket om att skriva till en liten person ♡

Jag minns tydligt hur det var att vara elva år och dödligt kär. Kärleken var så fylld av något slags skräckslaget: man ville inget hellre än att han skulle titta åt ens håll, men man skulle samtidigt gå under om han fick reda på hur man kände. Istället började jag samla på allt jag kunde hitta kring den här personen, egenheter och små spår han lämnat efter sig. Och skrev och skrev så att dagboken brann.
Kanske, om man samlat tillräckligt mycket, skulle det nästan kännas som att han var hos en.

Mer info om KOKO och var du kan köpa denna fina tidning HÄR!