För tre veckor sedan hängde jag runt i Pocketshop på Arlanda som man gör innan ett plan ska lyfta. Den unga fröken som jobbade i butiken kom fram till mig, sa att hon var en bloggläsare och frågade om hon fick välja boken jag skulle läsa.
Så himla trevlig grej!
Lätt, sa jag.
Hon placerade denna i mina händer: En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru.
En bok jag aldrig någonsin valt själv: det är ett flygplan på framsidan och baksidans första mening är: ”En ung man blir förhörd i ett underjordisk rum någonstans i östra Afrika, för inte så länge sedan skulle han bli stridspilot i Ugandas flygvapen.”
Så långt ifrån den litteratur jag själv väljer. Men extra kul kanske bara därför, man måste ju ut ur sin comfort zone då och då.
Denna roman baseras på Johannes egna pappas liv som i boken kallas ”P”. Som tonåring under 60-talet i Uganda följer han med sin kompis till pilot-uttagningarna, han går vidare och skickas till Aten för att tränas till stridspilot. När han är färdigutbildad har Idi Amin tagit makten i Uganda och allt förändras.
Idi Amin var president i Uganda under 70-talet och räknas som en av historiens mest blodiga diktatorer skyldig till hundratusentals mord. Jag kan rekommendera er att exempelvis se filmen The Last King of Scotland om ni vill veta mer om Amin. En av de mest obehagliga (men bra!!) filmerna jag sett.
P flyr Aten men kastas rotlöst runt över världen genom sitt liv. Han är i Tanzania när boken tar sin början och det är våldsamt, skoningslöst, ensamt och så himla hopplöst.
Det här är en mycket sorglig roman om att vara inlåst i historien och kulturen och att tålmodigt och outtröttligt drömma om det man egentligen är menad att göra: flyga som en fågel uppe bland molnen.
Romaner är ett fantastiskt verktyg för att dra in en i vad som sker ute i världen på ett sätt som nyhetsrapporteringar inte alltid kan. Denna bok är en sådan. Johannes Ayurus språk är poetiskt och eget, man mår bra av att bara vältra sig runt bland hans meningar.
Kanske inte 100% min typ av bok (i princip ingen kärlek alls!!) men jag läste ut den på några dagar och känner att jag lärde mig så mycket jag inte visste innan. Ett makabert människoöde väldigt sprött skildrat.
