✉
Jag har blivit helt hooked på northern soul, och skulle tycka det var kul att gå på klubb som spelar det i Stockholm, och kanske till och med våga mig på att dansa (har kollat på hundra youtubevideos och övat framför spegeln, så jag är väl ungefär som Bambi på hal is när det kommer till mina skills). Men, finns det ens någon sån klubb? Frågar dig eftersom jag vet att du i alla fall tidigare skrivit lite om northern soul, och att du förmodligen har bättre koll på utbudet än undertecknad. Kram!
✎
Hej! +1 på att lära mig dansa northern soul och +1 på att ha hängt framför så många youtubevideos och övat. Gud vad svårt. Men verkligen den finaste dansen som finns på den här planeten i alla fall.
Mot klubbarna: Fasching på Kungsgatan har soullördag vareviga lördag. Det är jätteroligt där så kan verkligen rekommendera. Annars brukar det dyka upp enstaka soulklubbar lite då och då när man minst anar det i Stockholm (och ännu oftare i Gbg). Jag hittar dom för att jag får upp notifications när soultokiga kompisar i min fb-feed attendar men kanske nån här i kommentarerna har ett mer specifikt tips? Det skulle jag själva också uppskatta, går typ bara ut och klubbar med technofantaster nuförtiden och skulle tycka om lite mer handklapp..
Här är förresten min motown & northern soul-lista, nästan 12 timmar lång och med över 20 000 prenumeranter (!).

✉
du har alltid så fina croppade collage tröjor, var hittar man det? tycker det är så snyggt nämligen men hittar ingenting när jag googlar. kram
✎
Jag har köpt mina på weekday och Asos. Asos har nästan alltid croppade collegetröjor på lager. Exempelvis här, här och här (adlinks).

✉
Sandra du som är så klok! Jag har aldrig varit ihop med någon (panik pga 23 år gammal) men har nu plötsligt dejtat världens finaste i tre veckor. Vi har en helt SJUK kemi och en väldigt fin relation, ses nästan fyra gånger i veckan. Men: jag får panik om han svarar för kallt, för sällan, om han verkar lite sur. Övertolkar verkligen allt allt allt.
Hur slutar man vara sån? Och hur blir man ihop, hur lång tid tar det liksom innan man tar steget?? Vill bli ihop nuuuu men förstår att tre veckor inte är nånting ? OBS såklart olika för alla, och så luddig fråga hehe, men hur gick det för dig och Ludvig, och dig och Magnus? Tack för grym blogg <3
✎
Hej ditt gull! Såklart du övertolkar allt pga det gör man när man är nyförälskad : ) Förstår att det känns jobbigt men jag kan hoppa upp och sätta mig på att han känner likadant. Ta det lugnt (och prata öronen av dig med dina kompisar hehe). Det är såhär för dom flesta. Det går över sen.
Det finns verkligen inga regler för när man blir ihop, vissa bara blir det, liksom glider in i ett förhållande. För oss med hjärtat i halsgropen kan det ju dock behövas lite tydligare tecken. I mitt första förhållande med Tobias var jag 19 och vi dejtade i tre månader innan han till slut frågade om han fick bli min pojkvän (här kan man läsa om det). Vi var nog egentligen ihop tidigare än så men vi båda var så nervösa och nyförälskade och vågade inte riktigt bara anta det. Ludvig dejtade jag också i ungefär tre månader innan jag frågade honom om han ville bli ihop med mig (text om det här), och Magnus och jag dejtade också i tre månader.
Det verkar tydligen vara min grej.
Om man inte riktigt vågar ta det där stora ihop-steget själv kan man ju hinta. Liksom säga ”jag tycker om dig”.  Han förstår säkert att du är speciell för honom, men just dom orden har ju ibland en större tyngd. Grattis till förälskelsen. Puss.
ps. 23 år är verkligen inte sent, tänk inte så.

✉
Here here! Älskade att vi fick följa med in i kylen och under sängen <3 Men undrar också vrf du hade durkslaget i kylen? Är det vanligt? Har aldrig haft mitt i kylen och känner mig bortkommen nu. Och hur gör du för att inte äta upp allt i godislådan? Inget stort sötsug ngn gång?
✎
Haha. Älskar att mitt durkslag får dig att känna dig lite bortkommen <3 Nää jag tror inte det direkt är vanligt att ha durkslag i kylskåpet. Anledningen till att det låg där var för att jag oftast lägger grönsaker och sånt i skålar och det där durkslaget är i en skålstorlek. Nu står det dock bara där helt tomt så borde nog ta ut det…
Godislådan fyller jag på jämt! Därför är den aldrig tom : ) Mitt sötsug är inte att leka med..äter godis 7 dagar i veckan.

✉
Hej sandra! Jag behöver inspiration! Det är så att jag bor i USA och har träffat en kille som jag nu lever med. I december kommer han över till Sverige med mig och då vill jag ju visa det bästa av Stockholm! Men allt jag kommer på är ju sommargrejer (håller mig mest inomhus när det blir kallt hehe). Tänkte mig kanske något bryggeri eller liknande som exempel? (Vi båda älskar att dricka massa öl och sen åka hem tidigt för att ligga haha) har du några bra tips på vad du skulle vilja visa upp mitt i smällkalla och mörka december?
✎
Kolla fliken ”mina reseguider” högst upp. Har gjort en guide för vinterstockholm! Finns ett gäng olika Sthlmsguider (och annat) där.

✉
Hej Sandra, är det 260×260 du har på ditt överkast? Beställde igår men tror 180×260 blir för litet för våran 160 säng..
PS. Tack för bästa bloggen!
✎
Jag har 180×260, men har överkastet på tvären, alltså det täcker bara 2/3 av sängen och sen bullar jag upp med kuddar! Om nån annan undrade är det från Ellos och heter ”Greta”.

✉
Sandraa, vad har du för ”riktig” hårfärg och hur färgar du håret? Helbleker? Slingar? Färgar blont? Jag MÅSTE göra något med mitt hår men vet inte vad och du har fin vaniljglassig färg på huvudet tycker jag
✎
Hej och puss! Gabbi slingar mitt hår. Boka henne på Bangerhead vetja och säg att du vill ha samma hårfärg som jag : D Dom ligger på Humlegårdsgatan.
Min riktiga hårfärg är jag rätt osäker på, har färgat håret sedan jag var tolv år gammal. När jag var barn var jag rätt rödhårig:


Men jag är inte alls lika rödhårig i vuxen ålder (tyvärr). Däremot har jag rödguldiga toner i håret, kanske inte direkt är ljusrödhårig men strawberry blonde typ? Med reservation för en mycket tråkigare strawberry blonde än den man färgar till. puss.

✉
Var kommer den fina klockan på väggen ifrån?
Med vänlig hälsning,
Elsa
✎
Hej Elsa! Den kommer från Bolia! Här är förresten ett inlägg om var allt i min lägenhet är ifrån.

✉
Hej Sandra! Jag vet att du, tillsammans med andra bloggare, älskar Trädgården. Men jag undrar mest, varför!? Stället i sig är väl helt okej, kul med pingis, sitta ute, många olika ställen av vara på, och lite olika musik. MEN DE SÅ KALLADE TOALETTERNA? Bajamajor för alla kön, eller för fittbärare som små stall bredvid varandra med en vägg som vad max en meter hög. Utan handfat eller någon som helst privacy. Jag blev så himla arg när jag var där, det är fan en hälsofara om man har mens tex. Ska man vackla ut till de gemensamma långa handfaten (med kallvatten) för att hälla ut eventuell menskopp? Eller byta tampong utan möjlighet att tvätta händerna? What the actual fuck
✎
Hehe hej! Tråkigt att du inte gillar Trädgården, men gudars, alla ställen kan ju inte vara för alla. : D Jag älskar Trädgården för att det känns så o-Stockholmskt. Det är stökigt, stort, välkomnande och lätt att springa vilse. Samt utomhus!! De har dessutom ett genustänk när dom bokar DJ:s, fokus på vegansk och vegetarisk mat och ett samarbete med Nattskiftet som är en trygghetsorganisation om natten och det gillar man ju. Och framförallt är det så kul att dansa där tycker jag (och lätt att hångla hehe) : )
Ang toaletterna är det roligt att vi har sett det så olika! Jag och mina polare äääälskar att de har ställt upp pissoarer för tjejer i form av små bås detta år. Tycker det är geni så att man som tjej också kan välja att springa ut och in precis som en snubbe och inte behöva stå i kö i 45 min och planera sitt kissande under kvällen.
De har ju helt vanliga toaletter också, så man kan ju välja bort båsen. Önskar verkligen att fler klubbar inspirerades av dom där båsen faktiskt. Har stått i kö högst fem minuter denna sommar där. Ang mensen är det ju lite segt absolut, det håller jag med om. Har för mig att det finns toaletter med handfat men det har jag säkert drömt. Det kan ju fler klubbar tänka på överlag.
Ska jag vara ärlig har jag ganska låga förväntningar på toaletter på klubbar. Och tycker delvis (ursäkta om detta inte är så politiskt korrekt) att Sverige skulle må bra av att bli lite skitigare, ruffare och stökigare som klubbar i t.ex. New York och Berlin. För uppstyrt är väl praktiskt men natten och klubblandskapet är som allra bäst tycker jag när det får vara lite laglöst och så långt bort från ens vardag. Och om det innebär att jag måste vänta med att tömma min menskopp är jag fine med det. Men respekterar din åsikt abso!!

✉
Hej Sandra! Och tack för en super blogg! Jag tycker att du är en av de bästa i bloggosfären på att verkligen upprätthålla ett intresse hos läsarna med genomtänkta och varierande inlägg, så fortsätt med det! En grej som jag skulle önska mig att du skrev mer om är hur du är som person. Det är mycket inredning, kläder, grejer och sånt men jag skulle åtminstone vilja läsa ännu mera om dig som person och vad du tänker och känner och hur du mår. Eller typ lite mera ”debattinlägg”, åsikter etc. Jag tror att det skulle ge bloggen ett ännu större djup.
✎
Hej och tack för pepp! Fint att du gillar och hänger här : )
Men jag kan inte låta bli att bli lite konfunderad och kanske också därför jag lyfter frågan – för jag har fått några liknande de senaste månaderna.
För mig som skriver den här bloggen har jag svårt att se hur jag skulle kunna bli mer privat och personlig än jag faktiskt är. Det känns ibland som jag har kräkts ut mitt hjärta här, särskilt det senaste året.
Jag gjorde valet att inte dölja min ångest tidigare i år, delvis för att det nog inte hade gått, men också för att jag vill att min blogg ska vara så ärlig som jag kan.
Samtidigt är jag en person som nog har en ganska stadig inneboende styrka, och jag har jobbat aktivt med mig själv för att inte fastna i det där mörka. Och då har en del av processen varit att hitta fina, roliga och bra saker att skriva om, och att försöka se det ljusa i livet. Direkt när jag började må bättre fick jag kommentarer om att jag var opersonlig, fastän jag egentligen bara blev gladare?
Min blogg kommer alltid att handla till stor del om kläder, inredning, mat, böcker och populärkultur för det är just saker som jag tycker om och intresserar mig av. Jag är ingen politisk debattör. Kommer aldrig bli. Däremot är jag tydlig med att ha ett aktivt genustänk i allt jag gör och skriver, och tänker att min personlighet och mina politiska ställningstaganden sipprar igenom oavsett vad jag skriver om. Jag vill i alla fall att det ska vara så och anstränger mig för att det ska vara så.

Jag lägger alltid ner energi i mina texter oavsett vad dom handlar om, och det för mig är nyckeln till att en blogg blir personlig och djup. Hur jag tänker och känner och mår skriver jag egentligen om hela tiden. Ibland i form av en bokrecension, ibland i form av en utekväll, ibland i form av dessa frågor och svar-inlägg och ibland bara i ett jävligt öppet veckoinlägg då och då.
Men tro mig att jag inte bara publicerar dessa känslor hur enkelt som helst. Att öppna upp sig privat för hundratusentals människor är jättesvårt, och att hålla balansen är också jättesvårt.
Ibland tycker jag att läsare glömmer lite för fort. Om jag någon vecka haft mindre fokus på längre texter får jag flera syrliga kommentarer fast jag någon vecka tidigare stått med hjärtat i handen i en lång text.

Man får inte glömma heller att jag är ju en riktig person, med up&downs och orkar precis så mycket som jag just då orkar. Det här året har varit tungt och någonting i mig gick sönder, alltså helt totalt sönder, och jag måste få laga det i min takt och på mitt vis. Och ibland kanske det handlar om att skriva av mig, och ibland handlar det om att bara tillåta mig själv att laga god mat och ha på mig en ny rosa tröja och så behöver det inte vara mer än så. Precis som vem som helst.
Puss.