Min tisdag var någon slags peak i hur det kan vara att vara bloggare. I alla fall presentmässigt. Så jag tyckte att kameran kunde hänga med.
Den började med att det ringde på ytterdörren när jag stod och borstade tänderna. Det var ett bud från & Other Stories.
Det var en t-shirt, en munktröja och en scarf från deras samarbete med musikern och konstnären Kim Gordon. Så fina tryck verkligen.
Jag lockade håret för att jag tänkte att det kunde vara fint till outfitbilderna jag publicerade igår om min höstkappa. Detta är alltså innan lockarna är urborstade : )
Såg ut såhär sen. Som ni kanske ser (eller inte ser alls) så byter jag liksom bena när jag lockat klart, så luggen får mer schwung.
Vid lunch promenerade jag till Vasastan och mötte upp den här bloggdonnan.
Vi var bjudna på lunch hos pr-byrån Brand Mrkt, de berättade om sina underklädesmärken. Man älskar ju najsa underkläder
Sedan fick vi välja ut ett set. Jag gillar t-shirtbehåar med bygel allra bäst. Detta från Heidi Klum Intimates.
Jag vet att jag lovat er ett bh-inlägg och jag har det typ färdigt i min wordpress, men på ett sjukt sätt har det inte känts helt bekvämt att publicera det sedan jag blev singel. Som att min kropp typ blev mer sexualiserad bara för att jag inte ”tillhör” en snubbe. Så sorgligt på flera plan att en känner så ändå.
?
Efter lunchen åkte jag till mitt kontor för att jobba där resten av eftermiddagen. Träden utanför var höstiga.
Fick ett bud från Weekdays koncept Zeitgeist, där de trycker nya prints varje vecka som reflekterar aktuella händelser i samhället. Denna mycket rimlig.
Gick hem strax innan fem för att hinna förbi Novellix och hämta upp en bunt av mina noveller som legat och väntat på mig sedan innan sommaren :O.
Om någon missat finns den förstås att handla i din bokaffär och på bokus och adlibris!
Pangar in två recensioner här när jag ändå håller på:
Dagensbok.com 8/7 2017:
”Först och främst är Beijers språk, som vanligt, uppslukande – samtidigt vackert och påtagligt realistiskt. Flickornas desperation över att få komma iväg blir så påtaglig, och relaterbar, att det är svårt att värja sig.”
Bokstaden.se 21/5 2017:
”Låt det bli hennes signatur detta snäva och intensiva tidsintervall som berättar ett helt liv utan att berätta om något utanför.”
När jag kom hem hade jag fått ett till bud! Med mat.
Jag hängde i mitt sovrum och fortsatte jobba. Eftersom jag pausade min måndag fick jag ta igen den på tisdagen. Men det var det värt.
Sedan åt jag budet till middag. Det var Gooh som skickat sin nyaste rätt: rimmad sejfilé med hummersås. Hummer på en tisdag jo jag tackar
Avslutade min tisdag med lösgodis och femtioelva avsnitt av Masterchef USA.
Sandra! Klädfråga! Jag vet att du har skrivit detta innan och jag har sökt efter det i din blogg utan resultat: var köper man American Apparel i Sverige? Eller så att de kan skeppa till Sverige? Måste ha tenniskjolen och den här äntligen kommit in i marinblått.
Pusshej
Osb!! Masterchef Australia är ännu bättre! Obs!!
I second this! As an American I’m SO embarrassed by how bad Masterchef USA is – it’s just awful and cringeworthy, please stop watching it! Masterchef Australia, on the other hand, is brilliant! Everyone (contestants, judges) are wonderful, and the formatting and editing is just much much much better.
Så sorgligt på flera plan att en känner så ändå. En <3<3
Var kollar du på Masterchef usa? *_*
om man får önska, så önskar jag mig sånt där hitta ny kompis-inlägg snart! :)<3
Så fina bud!
Helt sjukt men jag håller med om det där att man inte är lika bekväm att visa mer hud när man är singel. Jag älskar min kropp, men det känns liksom mer riskabelt på nåt sätt när man inte ”är någons”… skumt!
Lyx dag, och ändå tycker man liksom slutet lät som dagens absolut bästa 😉
Är det Eric Forman jag skymtar i dataskärmen? Om det är så: JAG KOLLAR OCKSÅ OM THAT 70’s SHOW. Kan vi snälla prata om den serien med intersektionella genusglasögon tack? Jag är kluven på så många plan. LEVDE för denna serie som obrydd-om-omvärlden-tonåring och nu i mina trött-feminist-late twenties så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Någon som känner samma??
Om inte: never mind (:
Jag ser den enbart som en väldigt rolig serie och ibland behövs det. Man behöver inte alltid läsa in allt i en serie utan man kan bara luta sig tillbaka. I så fall borde komiker ifrågasättas då de i många fall är vidriga gentemot andra människor.
Men nu var ju min önskan att kolla på den i genusperspektiv, vilket är mitt intresse och utbildning. Då är din kommentar ganska onödig och den energin kan du kanske lägga någon annanstans 🙂
Jaa, känner exakt samma… Är också i sena tjugoår. Som de flesta amerikanska serier man svalde med hull och hår under mitten av 00-talet så är den så himla sexistisk, homofob och rätt rasistisk. Känner samma när jag ser om Vänner och i många fall Sex and the City. Tyckte att That 70’s Show var så mysigt i tonåren, mest för att jag alltid varit en sucker för 70-tal men egentligen krävdes det bara att det fanns någon slags kärlekshistoria. Men uh, alla killar i serien är sjukt ofräscha, Eric är typ värst. Fattar inte att sån humor var okej att sända på tv och att nån tyckte att det var kul ens. De enda jag gillar är Donna och Kitty, men det är svårt att tycka illa om Hyde.
Men jaaaaaa! Håller med! Speciellt om Eric. Var helt kär i honom som tonåring, men nu? Not so much. Tacka vet ja Donna och Kitty. Dras med såna skaft till män. Blir mest deppig då så många resonerar och agerar som de gör i serien fast i verkligheten och detta beteende normaliseras så sjukt mycket.