Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

vecka 40.

Titta vad som stod i min kalender idag. Åka till Sydkorea. I minst fem veckor tydligen.
Fundera ju på det i våras, om ni minns? Dra iväg, skriva, vara frilans på en annan plats än här.

Men det ska jag dock inte längre.

100% osugen att åka till en stad där jag inte känner någon, i ett land med en annan tidzon, hyra en lägenhet i ett område jag inte varit i, gå runt bland människor som talar ett språk jag inte kan.

Det känns lite konstigt och ovant att vara osugen på allt det, för dom där sakerna är det jag oftast längtar just till. Åka iväg, vara sin egen, lära känna nya personer.

Men nej. Seoul får vänta.
Strax kommer jag vara redo men strax är inte nu.

Vill bara hänga i min lägenhet hela hösten och laga goda grejer, se på tv-serier, dricka rödvin med kompisar och ta hand om mina växter som långsamt håller på att ta över vardagsrummet.

Känslan att känna sig lugn i det som är nu är så ovanlig. Att inte vilja byta ut saker.
I alla fall för mig.
Ska försöka ta hand om den så bra jag bara kan.

Sen jävlar blir det bibimbap och k-pop. 😌

Det var för övrigt intressant förra veckan när jag skrev att jag inte orkade jobba på måndagen och sköt upp allt en dag att flera på riktigt trodde att jag trodde alla kunde göra så? Hörrni. Vi måste våga tro högre om varandra. Jag är medveten om mina privilegier som frilansande bloggare och skribent och tycker att jag ofta nämner dom och hur tacksam jag är över det.
Inlägget var ju framförallt en slags krönika om att våga gå ur mallar ibland, fastän man inte ”får”. Tänkte att man kunde applicera det på lite vad som i livet och känna sig mindre ensam i alla måsten.

De där slags kommentarerna är intressanta för att de är uppfostrande och förminskande både mot mig och läsarna av den här bloggen.
Jag tror att det är viktigt att anta från början att folk är förskaffade med ett intellekt och en empati och inte tvärtom. Att kunna föra ett samtal ibland på en nivå där man inte behöver flika in pekpinnar och ”självklart är jag medveten om”-meningar för att de redan är så uppenbara. Ibland vet man liksom bara att folk bär på en sådan inneboende kompass. Det är ju så vi når varandra här tycker jag, och lär känna varandra.
puss.

photo source.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
71kommentarer
  • Det här med att skippa en dag är sån himla lyx! Och nödvändigt!! I måndags fick jag en ångestattack för första gången på länge, blev asrädd och tänkte ”Nej ska det bli så här nu igen?!”. Ringde min storebror som kom över, kramades, åt pizza och såg film med mig. Idag skippar jag skolan för att jag kan det som ska gås igenom, har njutit hela morgonen av att ha tid att diska, göra frukost och betala räkningar. Känns redan mycket lättare att sitta i klassrum imorgon.

    M 2017-10-04 11:16:00
    Svara
  • Fy vad folk är missunnsamma. Det är som om en del inte fattar vad det innebär att vara frilans. Jag är också det. Jag har fått”gå till jobbet” magsjuk pga ingen annan kan göra mitt jobb åt mig. Ingen chef ger mig beröm eller feedback. Jag har sju karensdagar. Drar jag in 10 000 på ett jobb går hälften till skatt. Jag är 100.% ansvarig för att några pengar kommer in. När en kund går i konkurs får jag inventing – kort sagt tar vi frilansar enormt stora risker o massa ansvar. Jag ÄLSKAR ändå att vara frilans, just för att Jag Kan lägga upp livet som jag vill. Om folk är sura eller missunnsamma pga att jag kan ta ledigt en måndag råder jag dem att testa att vara egen företagare och se hur ”glassigt” det är.

    Maja 2017-10-03 19:04:55
    Svara
  • Du är så bra Sandra, och självklart ska du inte behöva förklara och ursäkta dig jämt. Det är en stor trend både i bloggar och på Youtube, och sociala medier överlag (folk lämnar ju Twitter av denna anledning nu), att folk medvetet missförstår och misstolkar. Och ställer en mot väggen för saker som för 99 % av alla är uppenbara. Ytterst tröttsamt. Fortsätt vara bäst, som du är!

    Evelina 2017-10-03 15:05:02
    Svara
  • Men åh, min bästis åkte precis till Sydkorea!

    Nana 2017-10-03 09:20:36
    Svara
  • hej sandra!
    eva heter jag och vill bara säga att du betyder så himla mycket för mig. det känns sjukt att skriva, för jag har aldrig tänkt på det så. du har bara varit en blogg som inte ger cringe-mode varje gång jag läser, har jag trott. men sen har jag upptäckt att jag går in på din blogg så fort jag känner mig otrygg, att jag läste igenom alla dina inlägg om att göra slut när min första kärlek tog slut, att jag – varje gång jag flyttar till usa – (har hänt tre ggr nu hehe) går in på din blogg dagligen för att förstå mig själv även när jag är långt från familj, vänner och lugn. du inspirerar mig också till att skriva mer skönlitterärt, något jag alltid har drömt om och häromdagen insåg jag att jag har följt din blogg i snart tio år, utan att ens reflektera över att det är den enda blogg jag faktiskt bryr mig om överhuvudtaget. du är bara en naturlig del av mitt liv, typ. och det är inte så att jag idealiserar dig. jag tror inte att du är en perfekt person eller så (vem är??) och jag vet inte hur vi skulle passa ihop som vänner (men hoppas bra förstås:) ). mer än något annat visar du mig att människor bör och ska få vara precis som de är, att alla gör misstag ibland, att man inte är någon övermänniska bara för att man är en offentlig person (men att vissa, som du, är riktigt bra. ett exempel är till exempel att du äter kött och inte ”skäms” för det. själv är jag vegetarian och ”tycker” egentligen att alla ska vara veganer så tycker att det är fel att äta kött liksom, men tycker ändå på nåt sätt att det är bra att du gör som DU gör och att man inte kan mobba dig i kommentarsfälten till att göra som man själv tycker är rätt), att man får romantisera det som inte är så bra om man vill, att man får välja vilka och hur många av sina trasigheter man ska visa upp. dessutom var det på grund en intervju då gjorde med alain de botton i våras som jag upptäckte hans bok the course of love, som nu är min favoritbok. så jag vill helt enkelt bara säga tack. fortsätt vara den du är, och romantisera de delar av livet du vill, visa upp de trasigheter du vill och inspirera precis så mycket som du alltid har gjort. tror vi är flera tysta läsare (det här är kanske 10e gången jag kommenterar, högst! på över åtta år) som inte vet vilka vi hade varit om vi inte följt denna blogg. kram!

    eva forslund 2017-10-03 00:19:08
    Svara
  • Folk är dumma i huvudet! Men blev ändå lite förvånad att det var så många korkade kommentarer i just din blogg. Dessutom är du den enda jag ”känner” som jobbar alla dagar i veckan.

    Anna 2017-10-02 22:06:20
    Svara
  • Man ska alltid följa sitt <3:a! Hoppas din stockholmshöst blir fin, är ju rätt mysigt här på söder trots allt 🙂

    Amanda 2017-10-02 21:51:17 http://amandahultin.com
    Svara
  • Jag tyckte det var så befriande att bli påmind om att ibland får man faktiskt lov att bara skita i allt. Har varit på väldigt många olika arbetsplatser och det är fullt möjligt att skita i allt en dag på väldigt många olika sätt.

    Jennie 2017-10-02 21:09:54
    Svara
  • Är inte ett dugg överraskad att du fick negativa reaktioner, och är (utan att ha läst dom/skrivit dom) rätt så säker på att det berodde på att du skrev ”Man måste faktiskt inte.” Utan just den meningen hade det nog inte blivit nåt. Jag håller absolut med dej att det är jobbigt när folk jämt kvalifierar varenda jävla mening med ”så är det förstås inte för alla” eller ”jag har ju tur som är så privilegerad” eller vad som helst, bara för att man ska kunna pricka av allt på check-listan av correctness. Men just den meningen var helt enkelt lite väl dåligt formulerad eller inte väl reflekterad, iaf om man inte vill provocera (vilket du ju tydligen inte ville). Ändå helt okej att nåt man skriver/säger landar lite fel, sånt händer alla.

    marina 2017-10-02 20:09:46
    Svara
  • 💜!

    Karin 2017-10-02 18:24:17
    Svara
  • It’s ok to change your mind and stay home. Especially right now with the heavy tension with North Korea.

    There is time for visiting South Korea.

    -Christine
    www.christinelovestotravel.com

    Christine 2017-10-02 18:17:28 http://www.christinelovestotravel.com
    Svara
  • Ibland är det som folk tar saker SÅ bokstavligt igen… Bloggar handlar väl om bloggarens liv måste ALLA hela tiden spegla sig själv i allt bloggare gör? Menar det är väl ingen som har exakt samma liv som en modebloggare tex som inte är modebloggare och även deras liv skiljer sig väl åt sinsemellan. Om man valt läsa bloggen är det väl för det står något man vill läsa inte nödvändigt för att läsa om exakt sitt eget liv eller?! Det är så ängligt hela tiden i olika kommentarsfält, alla som ska husera för att bloggaren inte har samma liv som de själv. Men så är väl hela livet!! Alla lever olika vi måste respektera varandra!

    m 2017-10-02 16:42:14
    Svara
    • Svar på ms kommentar.

      Men eller hur? Mycket snack om att snubbar ska sluta förvänta sig att se sina erfarenheter speglade i ALL media (vilket jag håller med om) men lite hemmablindhet att det kanske även gäller andra. Man kanske inte kan förvänta sig att relatera till precis allt någon annan skriver, man behöver inte bli så himla kränky över det.

      Amanda Gun 2017-10-03 18:27:34 http://instagram.com/amandagetyourgun
      Svara
  • HAHA fast läsarna verkar ju vara helt ok priviligerade och inte ha världsstora problem om de tillåter sig att störa sig på att du är less på måndag? Lol folk asså

    Pam 2017-10-02 16:07:00
    Svara
  • Det kanskje også blir krig i nabolandet..Usj! gjør ting i ditt tempo. Du er best

    beate 2017-10-02 15:54:14
    Svara
  • Men alltså. Det är ju på grund av att du lever ett liv som många av oss inte gör som vi läser. Med ”vi” menar jag kanske mig själv när jag tänker efter… men det hade ju varit skittråkigt att läsa en blogg som handlade om det 8-16 liv som jag lever. Har rätt bra koll på det livet på egen hand. Heja dig Sandra! Att ta en liten paus och titta in på din blogg ger mig guldkant i vardagen.

    Sofie 2017-10-02 14:07:07
    Svara
  • Men åh, blev typ lite ledsen nu att många tolkade din text från i måndags på det sättet. Tyckte det var SÅ HIMLA SKÖNT att läsa den, pga den gick att applicera på typ alla ”måsten” man måste ta tag i, att liksom världen inte går under om man pausar lite, och att vi måste tänkte lite mer så. Kram du är bäst<3

    Caroline 2017-10-02 13:40:33
    Svara
  • Vilket bra svar Sandra. Dock håller jag inte med om att kommentarerna är uppfostrande eller förminskande (säkert några, jag läste inte alla) i stort. Jag älskar din blogg men kommer ändå fortsätta att uttrycka mina tankar även om de ibland går emot dina. Vi har alla olika bakgrund och det begränsar oss. Men det är underförstått tänker jag och så är det alltid i alla frågor. I mitt jobb blir jag kritiserad varje gång jag skriver något också och betydligt mer än vad du blir. Det ingår liksom, inget konstigt med det.

    T 2017-10-02 13:23:20
    Svara
    • Svar på Ts kommentar.

      Att Sandra skriver att hon tycker att kommentarerna är uppfostrande och förminskande innebär ju heller inget annat än att hon uttrycker sina åsikter, precis som du planerar att fortsätta uttrycka dina?

      Fortsätt du att uttrycka dina åsikter i kommentarer, så fortsätter bloggarna att uttrycka sina åsikter om dina kommentarer.

      Tove 2017-10-02 18:09:23
      Svara
    • Svar på Ts kommentar.

      Ändå konstig kommentar. Om du säger att du inte har läst alla kommentarer, varför avvisar du Sandras upplevelse och säger att du inte håller med att det fanns nedlåtande kommentarer? Hade du läst alla kommentarer så hade du sett att vissa var dryga och elaka och omogna. Med andra ord -för att sätta dit he nne. Och jag hoppas innerligt att dina kollegor/arbetsgivare inte ger dig just sådan ”kritik”. Om du skriver offentligt däremot och får kommentarer av random folk så tycker jag att vi ska jobba på att minska elaka kommentarer på nätet istället för att Sandra och andra ska behöva ta flera eller hårdare kommentarer. Det är ej ok.

      Vee 2017-10-02 16:38:56
      Svara
      • Svar på Vees kommentar.

        Jag avvisar inte hennes upplevelser. Det var också menat som ett medhåll till My och Sandra nedan som kommenterat. Det framgår ju dock inte. Håller ABSOLUT med dig om att otrevliga och elaka kommentarer inte hör hemma i något kommentarsfält.

        T 2017-10-02 23:19:12
        Svara
  • Oj upplevde typ tre kritiserande kommentarer. Verkligen ingen storm? Tråkigt att du tog illa vid dig. Klart några kommer att tycka det är orättvist pga hur världen ser ut men själv kan jag tycka det var bra att applicera på måsten och borden. Att man får skjuta upp och låta bli. Kram!

    my 2017-10-02 12:57:36
    Svara
  • Jag tror det är så himla bra att utmana sig själv – så långt man kan – om det man tror man borde och måste. Jag övar mig varje dag om att inte vara så perfekt. Att inte ha dåligt samvete när jag inte jobbar på en måndag eftersom jag jobbat hela helgen och allt det där andra som ska tvingas in i normer. Heja!

    Sara i Åre 2017-10-02 12:54:03 http://www.traningsgladje.se
    Svara
  • Men gu. Fast vill folk missförstå så kommer dom hitta en lösning på det. Och har dom en dålig dag är det tacksamt att vara sassy i skrift och ta ut irritation på det sättet. Personligen har jag aldrig förstått hur det funkar, kan ju inte kännas bra i mer än tre sekunder och sen måste det kännas värre? En behöver inte förstå allt! Låt det bara rinna av.

    Emma P 2017-10-02 11:58:27
    Svara
  • Alltså TACK för att du är du. Fick panik på förra veckans kommentarer. Hallå liksom, det kom ändå ett inlägg? Och du postar VARJE dag. En halvledig måndag, vad gör det ens? Vill de hellre se att du är ledig varje helg och tar fyra veckors semester på sommaren som vanliga arbetare gör? Förmodligen inte. Näe, folk alltså.

    Anna 2017-10-02 11:48:49
    Svara
  • Denna måndag är det jag som struntar i mina måsten. Jag bangar föreläsningen och ligger i sängen och läser skönlitteratur och dricka kaffe istället.

    Anna 2017-10-02 11:34:11
    Svara
  • Du är så jävla vettig och bra Sandra

    Daniela 2017-10-02 11:20:05
    Svara
  • Alltså håller med dig så mycket här, i allt. Vore nästan värre (och dessutom skullle det ju förstöra hela din text?!) med en bisats om att du är medveten om dina privilegier och bla bla. Jag uppfattade texten som något som, precis som du säger, går att applicera på många områden i livet och inte nödvändigtvis ska tolkas så bokstavligt. Det här med läsförståelse…? Ibland känns det som att folk vill missuppfatta med flit, som om de utgick ifrån att någon är dummare eller mindre upplyst än vad den är. Det tycker jag är att sätta sig på sin höga häst.

    För övrigt tycker jag att du ska fortsätta skriva om ditt liv rätt och slätt och utan ursäkter. Ibland upplever jag att du liksom ursäktar dig själv för din livsstil och dina möjligheter men åtminstone jag uppskattar ännu mera än något annat någon sorts ärlighet kring hur din tillvaro ser ut. Vad hjälper det liksom att du skriver att alla inte har möjlighet att köpa Gucci eller att resa eller gå ut lika mycket som du gör? Finns det förresten saker i ditt liv du är tvungen att gömma undan för att de helt enkelt sticker dina läsare för mycket i ögonen? Vore intressant att höra.

    Blev en lite svamlig kommentar men min poäng är att jag föredrar ärlighet kring din egen livsstil framför någon sorts ängsligt ursäktande som ändå inte hjälper någon. Alla har sina kamper och jag tycker att du ska vara stolt över den du är!

    Elsa 2017-10-02 11:11:52
    Svara
  • Önskar verkligen att de bloggar jag läser inte går mer mot att man efter varje mening måste bekräfta att man vet sina privilegier eller är medveten om sin o-perfekthet. Liksom HERREGUD kan en kvinna få äta en bit skinka utan att be om ursäkt, eller ta ledigt en måndag när det skitit sig (speciellt som hon producerar content varje helg??) utan att hon är bortskämd, eller typ hyra en bil på semestern utan att hon på egen hand totalt förstör klimatet.
    Nu läser jag typ bara en blogg skriven av en kille så har ingen koll på om männens kommentarsfält ser likadana ut – är det en grej som drabbar kvinnliga bloggare i större utsträckning (…har ju en hypotes här…) eller är det ett fenomen som påverkar även killar lika mycket? Sjukt trött oavsett.

    PUSS Å GLA MÅNDAG hoppas du äter ostbågar idag. Bör man göra varje dag tycker jag.

    elin 2017-10-02 11:10:44
    Svara
  • Så viktigt att kunna infinna sig i det som är nu och ta vara på det!

    Josefine 2017-10-02 11:01:04 https://laserklinikensodermalm.se/
    Svara
  • ”Jag tror att det är viktigt att anta från början att folk är förskaffade med ett intellekt och en empati och inte tvärtom”: ja, håller med om. Försöker alltid påminna mig själv och dom runt mig om det. 🙂 inte alltid så lätt. kram

    Lena 2017-10-02 10:45:08
    Svara
  • Herregud. Hade missat den kommentarsstormen, men snacka om ickefråga. Du verkar vara en person som är ytterst medveten om dina privilegier. Du klagar väldigt sällan över något (förutom vädret då kanske) och du har väl levererat på bloggen typ varje dag sen du var tonåring, inklusive tiden efter uppbrottet när du var helt förstörd. Det är helt otroligt att folk ska vara framme med pekpinnarna på den nivån. Om man vill kämpa mot orättvisor i världen finns det bra mycket viktigare frågor att fokusera på. Jeezuz.

    moa 2017-10-02 10:42:17
    Svara
  • Fast jag tycker ofta bloggen saknar insikt i privilegium. Jag har aldrig läst en rad som vittnar om insikt i klass tex. Däremot har jag läst mycket om feminism. Jag är inte en ny läsare, långt ifrån och fortsätter uppenbarligen att läsa jag trots just denna åsikt anser att bloggen har många andra egenskaper, håller hög kvalitet och är intressant. Går det att ta kritiken som åsikter ifrån en annan sida av samhället och ta dem bara för det? Det går ju att tro att folk har båda intellekt och empati men ändå saknar insikt, skulle säga att just det händer varje dag hela tiden, för mig också. Det är många som inte kan bara ”låta bli” för då faller hela samvaron sönder. Ensamstående morsor som inte har råd med tandkräm. Det blir lite konstigt när en person som kommer från en väldigt rik bakgrund (en överklassmiljö), som aldrig delgivit en klassmedvetenhet rekommenderar andra att ba lite causally ”låta bli”. Går det att peka på det utan att bli anklagad för att ha pekpinnar? För när du skrivit om feminism skulle någon kunna anklaga dig för samma sak. Antifeminister skulle kunna säga att du borde sluta anta att de saknar empati och intellekt, och sluta vara uppfostrande och förminskande. Så går det att ta detta försök till nyanserande som något annat än en attack? Detta är en så pass stor plattform finnas det inte utrymme för funderingar, revideringar, kritik, nyanserande whatever. Jag undrar om det inte är så vi når fram och lär känna varandra..

    sandra 2017-10-02 10:37:46
    Svara
    • Svar på sandras kommentar.

      håller helt med kommenteran ”sandra” skrev. tråkigt att niotillfem-sandra alltid ska gå i försvar över kritiska kommentarer,
      varför kan hon inte låta sina läsare göra de tolkningar som vi gör utan att ”rätta till dem”? Tycker att DET är att förminska sina läsare om något, att inte låta dem ha en åsikt eller invändning.
      tycker inte heller det är konstigt att folk reagerar. för det är ju just För Sandra kanske det handlade om att ”våga gå utanför ramarna” men för många läsare är dessa ramar inte lika lätta att överskrida, det är väl det som folk reagerar över. Å att det är ju just Sandra som skriver detta, det är hon som är avsändaren, inte vem som helst, det är ngn som ”har råd” att strunta i…

      fanny 2017-10-04 21:14:02
      Svara
    • Svar på sandras kommentar.

      Men läste du verkligen att Sandra skrev; ”Alla ensamstående och underbetalda kvinnoe med tre barn hemma och overaller att handla borde skita i att gå till jobbet”? Eller stod det snarare ”Skit i ett måste – välj vilket själv”? Jag pluggar, har två små barn varav ett med funktionsnedsättning och en man som jobbar deltid för att kunna hämta tidigt. Vi kan absolut INTE ligga hemma i sängen en dag bara för att livet känns motigt, men däremot kan man ju låta sig inspireras av Sandra och bara låta bli att tvätta, laga ordentlig mat eller borsta tänderna EN kväll då och då. Klasskillnaderna blir ju inte mindre för att Sandra poängterar att inte alla kan ”skolka”? Tycker tvärtom att Sandra ofta kommer tillbaka till de många saker som hon är tacksam över i sitt liv (utan att bli för glättig och konstlad) och finner man det hemskt provocerande bör man kanske läsa en annan blogg?

      Y 2017-10-02 14:05:12
      Svara
      • Svar på Ys kommentar.

        Precis. Och Sandra har ju också gjort valet att inte t ex skaffa tre barn, vilket gör att hon fritt kan förfoga över sin tid. Fine att vara medveten om att det hjälper att komma från en rik familj, men alla andra måste ju också vara medvetna om att vissa val man gör i livet kommer oavsett vilken bakgrund en har att göra att en kan ha en livsstil där det går att strunta i fler måsten än andra. Jag har valt att inte skaffa barn t ex och blir ofta attackerad när jag uttrycker tankar som liknar Sandras från förra måndagen om måsten. Jag förstår att de som har tre barn inte kan göra det, men det är ju inte mitt fel att de har valt att skaffa tre barn medan jag inte har det.

        C 2017-10-02 14:36:17
        Svara
    • Svar på sandras kommentar.

      Bra kommentar.

      T 2017-10-02 13:17:10
      Svara
    • Svar på sandras kommentar.

      Intressant att du upplever det så för jag har läst en del rader om Sandras uppväxt och medvetenhet om att ha vuxit upp i en rik familj. Det får hon berätta/försvara varje gång hennes familj syns på bloggen och ger dyra presenter/åker på semester. Jag kan ju dessutom tycka att det är tjatigt att hon ska alltid behöva säga ”ja, min familj är rik och jag tjänar bra med pengar” men jag fattar att det behövs pga sådana kommentarer. Hur tycker du man ska uttrycka att man är medveten om att man är rik? Hur ofta?

      Vee 2017-10-02 11:42:34
      Svara
      • Svar på Vees kommentar.

        Klart hon är medveten om att hon växt upp som överklass? Jag efterfrågar inte att hon ska säga att hon är medveten om att hon är rik? Det vore ju lika poänglöst som: himlen är blå, gräset är grönt osv. Hennes ursprungliga inlägg var onyanserat, det va skrivet av en rik person och lösningen var en som bara en rik kan göra. Det visade bristande insikt i att alla inte kan ba: SKITA I DET. Sandra lever ett liv inte många har tillgång till, alltså förmodligen den rikaste 5%en. Jag och de flesta gör det inte. När jag ifrågasatte det ursprungliga inlägget ville jag nyansera att alla inte har råd att bara skita i det. Hon tog inte emot det som konstruktiv kritik utan anser att det innebär att jag (och andra förmodligen) tror att hon och hennes läsare inte är intelligenta eller har empati. Absolut inte. Är någon utan en feministisk analys empatilös och ointelligent? Absolut inte. Ibland saknar personer kunskap eller insikt, det är inget konstigt med det. Men då kanske en bör vara villig att ta till sig det?

        Sandra 2017-10-02 14:08:55
        Svara
        • Svar på Sandras kommentar.

          Jag tolkade din kommentar som kritik till hela denna blogg då du sa att du tyckte att denna blogg saknar klassperspektiv och att du har aldrig läst en rad om detta. Vilket jag svarade att jag hade läst massor med rader där Sandra säger att hon är medveten om sin position. Jag kommenterade inget annat i din kommentar. Och nör det gäller just specifika inlägget förra måndagen så ville jag säga att det handlar om att vara frilans sarare än att vara rik. Dvs att det finns massa rika människor som inte kan skjuta upp sitt jobb pga yrkesrollen de tillhör. Sen finns det alltid ett val (jaa, medveten om att det finns människor i otroligt utsatta positioner osv )och vissa måsten hittar vi på. Det är faktiskt friskt att tänka att man kan skippa en föreläsning, sjukanmäla sig, inte träffa en kompis osv osv. Ta sitt mående på allvar.

          Vee 2017-10-02 16:14:16
          Svara
    • Svar på sandras kommentar.

      på vilket sätt kommer någonting att förändras i den materiella verkligheten av att någon med privilegier (om vi för en sekund antar att din teori om dessa öht stämmer) vinner insikt om dem? kommer privilegier att upphöra att finnas? alla människor få lika mycket? klassklyftor utjämnas?
      varför lägger du/ni så oerhört mycket tid på att anklaga individer för de problem som din egen analys medger är ett strukturellt problem?

      Sofia Näslund 2017-10-02 11:33:03
      Svara
      • Svar på Sofia Näslunds kommentar.

        Vem upprätthåller strukturen? Individer.
        Varför tror du rika aldrig vill prata om klass? Hur ska en förändring någonsin kunna ske om de med makten inte vill kännas vid att de har makten. Det är exakt samma sak som rasism och sexism. Jag skulle säga att världen har allt att vinna av att de med privilegier inser att de har dem. Det är ju steg nummer 1. Eller.. hur tycker du vi ska börja?

        Sandra 2017-10-02 14:12:10
        Svara
        • Svar på Sandras kommentar.

          nu verkar du ha missuppfattat mig. jag frågade varför sandras eller någon annans insikt i sina privilegier skulle påverka den materiella verkligheten. det vore såklart annorlunda om den insikten skulle leda till att alla rika själva valde att omfördela sina egna resurser, kliva ner från sina positioner, göra någonting som förändrade strukturerna. men det är ju inte det som händer när du och andra gnäller på individer som inte ”checkar sina privilegier” och det har ju varit konstant sedan 2014 åtminstone, att den här sortens politiska kamp har förts – samtidigt som cirka ingenting skett till följd av detta. kanske dags att inse vilken effektlös metod det är? det mesta du kan uppnå är att någon kanske gör detta förbehåll ”inser att jag är privilegierad” innan den säger x.

          Sofia Näslund 2017-10-02 15:41:39
          Svara
        • Svar på Sandras kommentar.

          Ja-a du. Detta med klass är svårt. Anser du att alla med pengar har det på bekostnad av andra? Eller hur ser du på saken?

          Elsa 2017-10-02 15:05:47
          Svara
    • Svar på sandras kommentar.

      Fast vänta lite, har du ens läst Sandras blogg? Jag som har läst den i stort sett från början kan intyga att det flera gånger har varit inlägg där Sandra pratat om hur hon har bemötts pga privilegiad familj, men också mycket diskussioner om att hon inte fick allt på silverfat. Självklart har hon fått möjligheter som andra personer inte har haft, just på grund av sin familj. Men hon har också skrivit flera gånger om att hon minsann inte har fått sina jobb pga familjen utan på egna bedrifter. Lite som Nina Åkestam, som hon har skrivit i sin bok ”Meningen med hela skiten”. Jag tror ärligt talat att det är mycket svårare att lyckas i andras ögon när du kommer från en familj i överklassen (att vi ens skriver klasser nu för tiden???) jämfört med om du kommer från ingenstans.
      Du måste bevisa så otroligt mycket mer för alla, varje dag, att du är medveten om ditt privilegie, att du minsann inte tror att du är något och att hela tiden få pekpinnar om att du måste BEVISA att du har koll på att detta inte är normen.
      Det tycker jag ärligt talat är helt sjukt.

      Jag kommer absolut inte från en privilegiad familj sett till inkomst och det har stundom varit knapert i min uppväxt, men jag känner inte att jag pga det måste vifta med ett finger framför Sandras näsa och peka på hur jag har haft det, eller hur andra som har haft det sämre har. Det är som att anta att jag inte vet hur Sandra har haft det? Ärligt talat så tror jag att så länge du inte är en helt oematisk person utan självinsikt som aldrig någonsin haft en vägbula i hela ditt liv så har du lite koll på läget.
      Och bara för att man inte skriver det i exakt VARJE blogginlägg så innebär det att den är bortsuddad.

      Gällande att inte jobba, jag vet precis vad jag får i dagslön. Hey, jag hade tom obetald semester i år. Jag sparade ihop lite pengar varje månad (och köper inte snacks eller godis eller läsk eller andra i mina ögon onödiga saker) för att kunna unna mig att inte måste något i 4 veckor, och ta 4 veckors semester. Det gör att jag denna månaden fick ca 4000 kr i lön, men det är mitt äpple att bita i. Ingen annans. Om jag tycker det är värt att förlora flera tusen kronor för att vara ledig en vecka, so be it. Och sen får man leva på nudlar eller linssoppa. Det är oavsett mitt val, ingen annans. Och det gör jag utifrån mina förutsättningar, precis som Sandra gör sitt utifrån sina. Vi kan inte utgå ifrån andras förutsättningar när vi gör våra egna val.

      Linnéa 2017-10-02 11:22:09
      Svara
      • Svar på Linnéas kommentar.

        ”Jag tror ärligt talat att det är mycket svårare att lyckas i andras ögon när du kommer från en familj i överklassen (att vi ens skriver klasser nu för tiden???) jämfört med om du kommer från ingenstans.
        Du måste bevisa så otroligt mycket mer för alla, varje dag, att du är medveten om ditt privilegie, att du minsann inte tror att du är något och att hela tiden få pekpinnar om att du måste BEVISA att du har koll på att detta inte är normen.
        Det tycker jag ärligt talat är helt sjukt.”

        Hahaha. Alltså sjukaste kommentaren jag läst… ”Att vi ens skriver klasser nuförtiden?” Vem är du och vilken sten lever du under? Om det är något det talas för LITE om i dagens samhälle så är det klass.

        Maria 2017-10-03 02:11:49
        Svara
        • Svar på Marias kommentar.

          Jag tror du missförstod mig, jag tycker att uttrycket KLASS är helt värdelöst. Tycker självklart att det är viktigt att prata om olikheter och skillnader samt förutsättningar för olika personer, men tycker att det behövs ett bättre begrepp för det än klass. Underklass, medelklass och överklass känns så otroligt förlegat.

          Linnéa 2017-10-03 11:27:18
          Svara
        • Svar på Marias kommentar.

          Instämmer helt, Maria. Och nej, Sandra skriver inte mycket om klass utan framstår tyvärr ofta som rätt omedveten hur mycket hennes bakgrund betyder, tyvärr. Tvärtom har hon ju tidigare skrivit naiva saker som att hon inte varit hjälpt av sin familj utan enbart själv jobbat sig till sin position. Så skönt att hon i det här inlägget verkar mer medveten, men synd att det inte märks oftare! Men samtidigt fult att försöka få det till att folk som påpekar det är småsinta.

          Hanna 2017-10-03 10:54:33
          Svara
  • Jag brukar ta pauser från mina bloggare om det är så att jag inte håller med dem eller om jag upplever att jag börjar bli irriterad över det som skrivs (obs om bloggare skriver rasisitiskt/sexistiskt/transfobiskt/homofobiskt då ska de absolut få höra det!!). Jag följde en blogg på Nöjesguiden ett tag när jag hade en dålig period i livet. Jag bodde inneboende i olika rum i Stockholm och pungade ut 4000:- i månaden och HATADE det. Den bloggaren jag följde hade mycket pengar och en fin stor lägenhet men hon hittade alltid saker att klaga på. Oftast hennes jobb och hennes lägenhet och jag satt i mitt rum (läs: skrubb) med mina 12.000:- i lön per månad och KOKADE. Och som barn till fattiga föräldrar med 0 möjlighet till sparkontot så fanns det inget annat alternativ för mig.

    Jag struntade i henne ett tag, och de kändes bättre för mig. En får en ta en paus helt enkelt. Strunta i den personen ett tag. Det är inte ett privilegie att skriva elaka kommentarer liksom. Tips till er som stör sig på att Sandra tar en fucking måndag ledigt. 🙂

    Emmeli 2017-10-02 10:28:39
    Svara
  • Vad fint du svarar på kritik här! Åh Sandra ibland är ditt bloggspråk verkligen min verklighetsflykt/ drömma bort till vinare väder räddning. Tack!

    Emmie 2017-10-02 10:22:15
    Svara
  • Skönt du skiter i PK-maffian, blir oerhört ointressant att läsa om man tar höjd för vad varenda människa kan tänka om det. Att du förutsätter att folk läser med empati och intelligens är ju din styrka! Önskar att alla som skrev kritiska svar på vad bloggare delar med sig av också hade detta som ledord. Ditt är inte mitt 😉

    Elin o 2017-10-02 10:04:27
    Svara
  • Men alltså fan va tråkigt att folk reagerar på det viset? Självklart fattar du väl att du är privvad som kan vara ledig en måndag, men som andra också har skrivit så betyder ju det inte att du inte har arbetsrelaterad press på dig. Jag tyckte att det var väldigt skönt att läsa det, och kunde relatera det mycket till min utmattningsdepression och bara generellt till det här med att man FÅR skita i grejer ibland. Alla kan kanske inte strunta i jobbet, men man kan kanske skita i disken/festen man ”måste” gå på/personer man ”måste” vara trevlig mot etc etc. Nu har jag babblat färdigt. Heja dig!

    Julia 2017-10-02 09:25:05
    Svara
  • Min pappa har också varit frilansare i miljoners år och han kan göra samma sak. Samma åka på semester när han vill. Eller måste kanske jobba även fast han är sjuk/gått in i väggen. Folk kanske inte vet vad en frilansare gör?

    Emma 2017-10-02 09:07:49
    Svara
    • Svar på Emmas kommentar.

      Sjukanmälde mig i morse pga feber och: SÅ GLAD ATT JAG ÄR ANSTÄLLD! Som frilans hade jag vackert fått bita ihop och proppa mig full med paracetamol och ibuprofen och köra på. Jag vet, pga har varit frilans i många år tidigare och ptja, frihet, visst men det är i högsta grad en definitionsfråga. Jag var slav på många sätt – aldrig säga nej, alltid lämna i tid/genomföra jobb (även om t ex sjuk), aldrig ha riktig semester, aldrig vara riktigt ledig på helger eller kvällar pga måste vara tillgänglig, alltid en jakt på nya uppdrag, alltid en jakt på att dra in tillräckligt mycket pengar i slutet av månaden… Drar man in rejält med pengar i sin verksamhet kan det förstås se annorlunda ut – gissar att Sandra har ett litet annat andrum än genomsnittsfrilansaren – men det där med att frilansa kan verkligen låta mycket glassigare än vad det är. Privilegium, det vete fan. Inte för de flesta frilansare inom kultur och media som jag känner. (Sen kan man ju i slutänden ändå tycka att det är värt det, men människor har ibland en lite skev bild av frilansandet som nån slags frälsning.)

      Sen tyckte jag iofs att det blev en intressant diskussion under inlägget, även om en del av kommentarerna kanske var tråkiga.

      hanna 2017-10-02 09:51:31
      Svara
  • Hmm, kul att folk blev så upprörda över det. Är det inte ganska självklart att vi har olika friheter och måsten? Precis som att du inte ”måste” läsa mailen en måndag, så ”måste” inte jag som lärare jobba på sommaren när jag har min semester, men då måste å andra sidan du producera inlägg här för att det är ditt ”måste”. Jag läste i alla fall texten så som du menar att du skrev den och tycker att alla kan applicera det på olika tider och platser i livet. Tur det va? Hur skulle samhället annars gå runt, utan allas olika yrken, ansträngningar och intressen. Även om jag ibland är riktigt avis på de som kan ta långlunch och träna på lunchen… Men de har nog andra tråkiga delar av vardagen som jag slipper 🙂

    anonym 2017-10-02 09:03:40
    Svara
  • Inlägget om att skjuta upp saker tyckte jag var superviktigt och stack ut på ett fint sätt. Blir trött av att höra att du fått kritik för det. Just keep doing what you’re doing, du inspirerar!

    Ella 2017-10-02 09:01:00
    Svara
  • Sandra! Tack för att du delar med dig av ditt liv här <3 så jävla bra å viktigt att faktiskt känna efter vad man vill. Jag har haft en liten personlig kris den senaste tiden pga är nästan bara sugen på att vara hemma, läsa bok, titta på OC, dricka te, somna tidigt. Det är SÅ olikt mitt 120km/h-liv jag levt de senaste åren då jag hatat att ha en enda timme på veckan som inte är planerad, när jag alltid va pepp att gå ut mitt u veckan och ville va med på allt. En klok vän sa till mig att detta inte behöver betyda att själva essensen av mig förändras, att förändringar inte behöver va för alltid. Den där peppen kommer tillbaka å att jag är jävligt trött just ju betyder ju ej att jag kommer va det för alltid.

    Men alltså detta blev ju för långt. Jag tänkte egentligen bara skriva till dig att vet du det bästa mot oktobermåndagmorgnar med regn och mörker? Ljust rostat bröd med ost och marmelad!!! Ät gärna tre skivor så känns allt lite bättre på riktigt det e sant jag testade precis

    Md 2017-10-02 08:29:26
    Svara
  • jag tänker om det där med sydkorea (och kanske också med att våga skjuta upp sådant man inte måste, som med ditt jobbande) att det är en så fin sak med att hjärnan blir lite äldre och klokare. att man inte styrs lika mycket av vad andra ska tycka, eller vad ens eget jag i våras skulle h atyckt, utan att man vågar ge sig själv det man behöver och stå stark i det.

    Och jag applicerade nog det du skrev förra veckan på mitt eget liv men andra saker, precis som du nämner att man kan göra. kan inte strunta i att gå till läkarjobbet måndag morgon men det finns andra saker jag tror att jag måste (med barnen livet osv) som faktiskt kan vänta.
    man måste inte ta allt så bokstavligt

    Ulrika 2017-10-02 07:55:16 http://nettelblad.blogg.se
    Svara
  • ”Man måste ingenting” var ett av mina tröstande ledord som student och i ditt inlägg läste jag in detta, som ett sätt att lite lätta på de krav många människor känner. Det är klart att man inte kan skita i sitt jobb och sova bort hela måndagen, men alla dessa borden och måsten som också är livet kan man ju ibland skjuta på och syna lite, kanske är det inte så himla viktigt alltid när det kommer till kritan.
    Som vuxen och heltidsarbetande är mitt nya ledord ”good enough” 😉

    Lisa 2017-10-02 07:50:01
    Svara
  • Angående de uppläxande kommentarerna: jag tror att folk fattar att du inte är tappad bakom en vagn, men de blir arga och avundsjuka. Jag vet i alla fall att jag blev det. (Skrev dock ingen kommentar om det, men här kommer den.) Jag avskyr mitt jobb men kan inte byta just nu, har söndagsångest inför måndagsångesten som sen löses av utav tisdagsångesten etc. Alltså herre min je vad skönt att bara kunna skita i jobbet en måndag. Ta ledigt! Inte göra någonting! Det är ju drömmen. Jag är jätteavundsjuk på dig, samtidigt som jag är fullt medveten om att du och jag har gjort fullständigt olika val i livet som lett till fullständigt olika liv. Jag missunnar inte dig att ta ledigt en måndag, men ibland kan jag bli arg på mig själv för att jag aldrig tagit tag i mina egna kreativa drömmar. Jag ska säga upp mig från mitt skitjobb inom ett år, det är tanken. Börja en ny utbildning och förhoppningsvis hitta tillbaka till måndagsglöden jag känt ibland, med andra jobb. När man tycker att man är viktig och meningsfull. Då kan måndagsångesten få vara ett trist inslag i livet då och då, men inget som återkommer varje vecka och gör mig avundsjuk på dig och arg på mig själv.
    Kram
    (Skulle kunna skriva längre men nu måste jag springa till måndagsbussen.)

    Ida 2017-10-02 07:41:21
    Svara
    • Svar på Idas kommentar.

      Vettigaste kommentaren hittills! Jag tror också att det i grund och botten handlar om avundsjuka och frustration, men det är ju såklart mänskligt att känna så. Angående dina planer på att säga upp dig vill jag bara säga: DO IT. Jag sa upp mig från mitt kontorsjobb i somras för att jag vantrivdes något så infernaliskt och gjorde en ansökan till min drömutbildning istället, den som jag velat söka till i flera år men inte vågat. Är så jävla glad över mitt beslut!! Har behövt låna pengar av föräldrarna och tömma sparkontot för att ha råd, och lever på linssoppa och snabbmakaroner just nu, men det är värt det. Det är sån ynnest att få hålla på med något som man verkligen tycker är roligt och att rentav längta till måndagarna. Lycka till! <3

      Josefine 2017-10-02 17:15:59
      Svara
    • Svar på Idas kommentar.

      Tack för en ärlig kommentar!

      Julia 2017-10-02 11:41:55
      Svara
  • Hos mig var det supertydligt att du var medveten om dina privilegier och inte tänkte att alla kunde ta en ledig dag när de ville. Tyckte texten var befriande även om just jag inte kan ta ledigt på känn. Texten blev som en kontrast till vad Duktig Flicka-rollen inpräntar i oss. Måsten är kanske inte alltid måsten. Ibland kan måsten bli till ”äsch”. Det är ok att ibland lyssna på sitt mående och skjuta upp <3

    Var med i en projektgrupp en gång där vi hade regeln: tolka varandra positivt. Den gällde jämt. I allt vi gjorde. På möten, i mail, under lunchen. Utgångspunkten var att alltid anta att de andra i gruppen menade väl. De menade inte att stressa upp, retas eller förvirra. Vi tolkade varandra som om vi alltid var positivt inställda till varandra. Tror mycket småirritation, misstänksamhet, anklagande och passiv aggressivitet försvann av detta. Råkade man ändå tolka något som negativt så sa vi till och pratade om våra uppfattningar.

    Den tolka-varandra-positivt-grejen har jag applicerat vidare i livet. På familj. På vänner. På pojkvän. För småirritation, misstänksamhet, anklagande och passiv aggressivitet är aldrig gött. Tänker att det skulle kunna appliceras här, bland oss, också <3

    Linnéa 2017-10-02 07:15:46
    Svara
  • Håller med, allt behöver inte skrivas ut och förklaras för att visa hur medveten och woke man är hela tiden. Jag är också freelancer, men har en extremt skral ekonomi (jobbar mycket gratis & inom kultur bla bla) och stressar massor över hur saker ska gå ihop (vilket de inte alltid gör). Den osäkerheten får man lära sig leva med, men en av de positiva sidorna är att kunna ta ledigt en måndag eller bli full på en onsdag om man så vill. Och då tänker jag njuta av det privilegiet, eftersom jag har det på bekostnad av, säg, stadiga inkomster eller betald sjukledighet.

    Ulla 2017-10-02 07:04:18
    Svara
  • Jag upplever att du tydligt har förmedlat i bloggen att du är medveten om dina privilegier.
    Jag utgår från att de som kommenterade på det sättet är nya läsare.

    Även om flera kommentarer var kritiska tycker jag många kommentarer verkade ytterst tacksamma för det du skrev. Skriver du något som går in i hjärtat hos läsarna så kommer det nog tyvärr hamna fel hos vissa. Det är bara ett tecken på att du är jävligt bra på att skriva träffande texter.
    Ha en fin måndag!

    Sandra 2017-10-02 06:15:31
    Svara
Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Hälsa
Hanna Elfast
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Evelina Andersson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
Jannike Ebbing
Home
34 kvadrat
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Emma Fridsell
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Mitra Javadi
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Lifestyle
Sara Che