Och solen har sin gång var Ernest Hemingways stora genombrott och utkom första gången 1926. Jag fick den i födelsedagspresent augusti 2016. Men sedan tappade jag bort boken och fick köpa en ny. Sedan hittade jag den igen.
Så kan det va.
Jag älskar Hemingway så mycket? Sättet han skriver på är så självklart, dialogerna så realistiska och gör att man flyger fram över sidorna, sitter där bredvid dem på baren.
Och solen har sin gång handlar om ett kompisgäng om tre killar och en tjej som driver runt på barer i Paris, beklagar sig över sina brustna hjärtan och dränker sina sorger i rödvin, öl och ostron.
När sommaren kommer åker de tillsammans ner till Pamplona i Spanien för att titta på tjurfäktningarna och delta i den stora fiestan. 6 dagar av svartsjuka, missförstånd, vänskap och förälskelse men framförallt fest.
Den generation Hemingway tillhörde som var unga efter första världskriget har kallats för den förlorad generationen. En konstnärselit under tjugotalets Paris som alla bar på trauman och krigsskador från kriget. Sorgsna hipsters typ.
Den här boken beskriver just det. De är unga, vackra och flyende. Försöker stödja sig på varandra utan att någon egentligen kan hålla upp den andre. Samtidigt ligger ett romantiserat bakfylleskimmer över varje sida där liksom allt går att lösa bara man kommer upp i tid för nästa fest och äventyr.
Hemingway är ju framförallt känd för att skriva kortfattat och verklighetstroget och det gör att romanen på många sätt känns som en hemlig dagbok man lyckats få tag i.
Flera delar och karaktärer i boken baseras för övrigt på sanna historier och personer.
Även om Och solen har sin gång skrevs för snart hundra år sen är den inte svårläst. Tvärtom.
Jag älskar också att kapitlen helt saknar cliffhanger. Majoriteten slutar bara med att dagen är slut och han går och lägger sig. Det finns något så fint i det, något ostressat och att vara trygg i sin läsare. Vill också kunna och våga skriva så.
Förra året läste jag En fest för livet av Hemingway och även om den här kanske inte är fullt lika stark som den (recension här) så är Och solen har sin gång helt klart en av de bästa böcker jag läst i år.
?
