Ska vi djupdyka in i min telefon och spana in mina anteckningar på mobilen?
Ja! Kul.
Ska jag vara ärlig var det mesta för privat alternativt för pretentiöst. Det är ändå sjukt vad dåligt man skriver ganska ofta när man mår kasst. Man förlorar helt kontrollen på vad som är skämskudde och inte.
Å andra sidan behövde jag skriva av mig och anteckningarna är ju inte direkt meningen att se dagens ljus.
Förutom idag då! Special special only for you
Samlade ihop lite av allt möjligt. Glad lördagsläsning.
Min senaste inköpslista! Genomskinliga strumpbyxor och stayups (så omodernt ord?) har jag redan kirrat. Godishamburgare + maten jag ska käka nästa vecka får bli inhandling imorgon eller på måndag. Folkungagatan 80:s tobak har godishamburgare om någon undrar. Kan va svårt att få tag i i den här stan ändå. Alltså dom stora, inte dom små.
Här var jag antagligen full.
Från i våras när jag skulle flyga någonstans. Tycker fortfarande att detta är något av det sorgligaste med att vara singel? Vem skickar man alla hjärtan till.
En textrad från Don’t Rain on My Parade som jag sedan använde som rubrik i ett blogginlägg.
Födelsedagsönskelista jag skrev. Har numera 3 av dom 4 grejerna! Men en stektermometer kan ju inte vara så svårt att införskaffa.
En början till ett blogginlägg om Tinder jag tänkte skriva i början av sommaren. Ångrade mig sen för att jag tappade lusten att vara privat.
Har sjuttielva såna här anteckningsblad från när jag översatte Rupi Kaurs Milk & Honey. Samlade på synonymer och gick runt och smakade på dom.
En text som jag skrev i maj om att bli illa behandlad och svallvågorna efter det som uppstår, men som jag inte tyckte blev tillräckligt bra.
En annan text jag skrev som jag inte heller tyckte blev tillräckligt bra, om utseende.
Avslutar detta inlägg med en jävligt bra lista.
Ps hoppas du läser detta: tycker texten om tinderkillar borde du fortsätta på. Förstår att det kan bli privat men du är ju en ballerina på att skriva så den klarar du som en pannkaka. Tycker det var så äckligt klockrent.
Sen texten om att bli illabehandlad, du är helt fantastisk. Min dröm är fan att bli lika bra på att skriva som du. Sån inspiration. puss
Ser ut som om du skulle kunna byta till Wunderlist för de där listorna 😀
Och texten om ”hur kunde han?”. Jag har samma känslor. Fysiskt illamående. En stund. Sen går det över och jag tänker inte mer på det på nån vecka eller så, tills det kommer över mig igen. Han.
Tinder! Høy grad av gjenkjennelse – takk!
Oi, ble berørt av både tinder og utseende-teksten. Skulle gjerne lest mer av dette.
Hej alla snälla här inne! Har en fråga. Jag blev gjord slut med för två månader och några dagar sen. Jag är inte helt på det klara på exakt varför, men som jag förstod det tror jag att min då pojkvän kände att han ville flytta hem (vi bodde på annat ställe än det som var ’hemma’ för honom) och han kände att det inte skulle kunna finnas någon framtid där för mig, för inga jobb inom min sektor, vi hade pratat om det flera gånger. Han kände också att om jag utbildat mig och läst flera examina så hade det inte varit värdigt om jag flyttade dit han vill bo (nära hans familj) och inte kunna göra något av det jag byggt upp. Vi har inte hörts något sen vi gjorde slut förutom att prata på telefon ungefär en vecka efteråt för att höras av och checka in. Jag saknar honom varje dag. Jag har försökt allt jag kan att göra allt för att sluta sakna honom. Och jag vet inte vad jag ska göra mer. Jag gråter minst en gång om dagen för att han fattas mig och jag är så trött. Jag orkar inte sakna mer. Men vet inte hur man slutar? Jag har gått på dejter, pratat om det med mina kompisar, börjat ny utbildning i ny stad och skaffat nya vänner. Jag håller mig busy för måste plugga på min nya utbildning mycket. Hur gör man? När slutar det? Det enda jag vill varje dag är att prata med honom, för att berätta vad jag gör och höra hur han har det på sitt nya jobbprojekt. Men jag hör aldrig av mig för han har ju bestämt tydligt att vi inte ska ha ett förhållande med och då vill jag inte vara en knäpp ’stalker’ som tänker på honom, tänker ändå att det är rätt creepy att jag gör det haha. Men hur lever man med det hela? Har man alltid ont? Det kanske bara är så det är? Tacksam för tips! <3
Det tar tid och under tiden är det enormt smärtsamt. Det är det tråkiga och hemska svaret. Önskar det fanns något som tog bort den direkt 🙁 Känns som du gör allt rätt hittills. Att ringa upp sitt ex kan förvärra smärtan om man trots allt kommit en bit på vägen. Särskilt om man sedan börjar ha lite kontakt igen och blir hoppfull trots att det enligt exet fortfarande är slut. Ett annat problem om man söker efter svar från den som gjort slut är att hen ofta inte är beredd att prata och berätta öppenhjärtigt, vilket kan lämna en ännu mer frustrerad och förvirrad än innan. Jag tänker på att det låter som det är en del ouppklarat mellan er, att du inte riktigt vet varför det tog slut. På ett sätt skulle du kunna ringa upp honom och berätta rakt upp och ner hur du mår och hur du känner. Men på ett annat sätt kanske det river upp såren igen. Du pratar redan nu om att du skulle känns dig som en stalker vilket låter som att du vet att han inte vill prata med dig? Om det är så tänker jag att du kanske blir ännu mer ledsen av att försöka prata med honom. Då kanske det är bättre att fokusera på hans brister och vad i relationen som inte funkade och bestämma dig för att hitta någon bättre nu. Att intressera sig för någon annan är ofta ett effektivt sätt att komma vidare. Hittills har du som sagt gjort allt rätt, försökt fokusera på annat men ändå släppt ut din smärta genom att vara ledsen. Det enda jag kan säga är att det blir bättre! Kram
Måste instämma, det tar tid, för vissa går det snabbare dock. Jag fick inte heller ngt svar, han bara slutade höra av sig, så hemskt! Å då tänkte jag att jag ska reda ut det, kontaktade honom och frågade, fick inget svar vilket bara bekräftade avslutet. Om de inte kan öppet säga så kommer inte ett förhör att hjälpa tyvärr. Ett år senare önskar jag att jag inte hade prata med vänner och försökt analysera så mycket själv, lätt att vara efterklok, men bäst är att man frågar direkt där och då på ett trevligt sätt om man ’missförstår’, om personen kan förklara etc istället för att dra sina egna slutsatser framför honom. Båda är lika mycket singlar idag, såg hans profil igen på tinder med en ny bild. Inte lätt men viktigast är att du ändå har framtiden för dig, dra så många lärdomar du kan, när han är rätt så kommer det inte vara så komplicerat och förhoppningsvis hittar vi mycket bättre!
Hej snälla och tack båda för svar! Ni har rätt så klart, det känns skönt bara att höra att man inte är helt knäpp när det tar tid. Ni har så rätt i att det inte är självklart att det är hjälpsamt att talas vid. Särskilt inte om man skulle försöka prata med någon som redan första gången hade svårt att prata med en. Vet inte hur konstruktivt det blir. Jag tänker också mycket att om man gör slut gör man ju inte det för att man vill prata, utan tvärtom. Tänker mig också att om han hade velat prata hade han hört av sig. Ibland känns det dock svårt för det känns som att allt var på hans villkor. Det var hans beslut att göra slut utan att säga något om det hela innan han ringde mig och gjorde slag i saken. Och nu är det hans beslut som får råda i att vi aldrig kommer höras. Han är en sån person som har stark självkontroll och inte skulle höra av sig av ren spontanitet, så utifrån hur jag känner honom är det absolut ingen chans att vi kommer talas vid igen. Så en dag var det bara över, efter 40 minuter på telefon. Känner mig så maktlös i det hela och det spelar egentligen ingen roll vad jag tänker om det hela, det är ingen som bryr sig om att lyssna på det i alla fall. Det enda som spelade roll var hans beslut. Känner mig också så dum som kunde gå in i något där det fanns så lite varsamhet runt mig själv. Orkar inte ens med tanken på att behöva gå igenom något sådant här igen. Vet inte ens hur man utröner om någon vill vara på ens team? Även om man själv har jobbat med sig själv och tänkt på vad man behöver i ett förhållande, och förstår att det kan komma farthinder på vägen, så känns det omöjligt att veta om den andra personen har en sådan inställning. Eller om de är oförutseende och gör slut med en rätt så spontant för att de inser att det inte kommer fungera pga nytt jobb, trots att man spenderat fyra dagar med deras familj för första gången veckan innan och pratat om det där nya jobbet flera gånger och då var det inget problem. Jag känner mig bara helt lost och förstår ingenting. Saknar honom, men skulle inte vilja prata med honom om vi sågs för vet inte ens vad jag skulle säga egentligen. Måste orka plugga på, men det går så mycket hjärnkapacitet åt att fundera på varför det gick som det gick att jag tycker det är svårt att fokusera.
Jag förstår precis vad du menar. Det värsta som finns är att bli lämnad utan att förstå varför eftersom man då förutom själva smärtan över att förhållandet är slut även måste lägga pussel och försöka förstå. Det är verkligen en mardröm 🙁 Jag tänker fortfarande att du absolut kan ringa honom och fråga rakt ut och förhoppningsvis få veta svaren på dina frågor. Det jag oroar mig för är att du så fort du hör hans röst kommer börja sakna honom ännu mer och sakna förhållandet och känna ännu mer smärta. Och att du då hamnar på ruta ett med att komma över honom. Som sagt, det är jobbigt och det tar tid men kom ihåg att du kommer att komma över honom och du kommer bli lycklig igen.
Hej Liv, Jag har övervägt ett par gånger om jag ska ringa honom och har tänkt att till och med om han bara är väldigt kall och annorlunda (som det borde vara – logiskt sett) så kanske det hade varit bra för mig för att förstå att vi inte har något mellan oss längre som är annorlunda mot vad man har mot andra personer som man inte umgås med. Jag tror att det hade varit enormt jobbigt på ett känslomässigt plan, men undrar också om det inte hade kunnat vara behövligt. Sista gången vi sågs var vi fortfarande tillsammans, och sa hejdå efter att vi spenderat fyra dagar tillsammans med hans familj på semester. Sen ringde han mig en vecka efter det och gjorde slut. Det var en så abrupt vändning att jag fortfarande inte hänger med känslomässigt, även om jag förstår att vi gjort slut, vi har ju inte hörts på mer än en månad. Samtidigt orkar jag inte riktigt med att vara ledsen inför honom, då det känns oundvikligt att någon som känner en märker hur man mår när man pratar. Jag tänker mig också att han säkert gått vidare och pratar med andra tjejer och dejtar, och så. Det känns som att han ligger före mig och av stolthet vill jag inte riktigt medge det (inför honom). Så mina tankar går fram och tillbaka. Det känns också som att om han skulle ha lust att prata med mig hade han ju hört av sig. Så slutsatsen blir då att han inte vill höras mer. Frågan är hur jag kommer runt det. Det känns så knäppt ibland att man hörs med någon jämt, berättar om allt som hänt en, släpper in någon, men att den personen sen kan gå från en dag till en annan. Att det aldrig kan finnas någon legitim förväntan på att det spelar någon roll vad man delar med sig av. Ingen har någon skyldighet gentemot en ändå. Det känns så tungt att öppna sig för någon igen – och gå igenom det här igen – ad nauseam. Samtidigt finns det ju ingen anledning att tänka på honom mer, när han med all säkerhet redan har börjat ta hand om någon annan. Önskar bara att det var över nu, att jag slapp tänka på det här mer.
Sandra jag älskar din blogg, har följt den sen du började och förstår inte vad åren tagit vägen. Jag är nu 38 år och det känns som overkligt att tiden går så snabbt och en dag är man död. Och jag som varit ensam så länge är rädd att aldrig våga känna . Texten om skönhet var väldigt bra tycker jag. Såna känslor känner jag jämt.
så fint, älskade flygplanstexten, och tindertexten. hoppas du skriver en vuxenroman tror det skulle vara så fint
Älskade det där om vackra människor, relaterar! Som ganska mycket överviktig blir jag ju alltid först och främst just tjock (och den som inte har varit tjock själv och sju kilos övervikt är inte tjock, vet inte hur det är). Vackra människors svalhet är ett oerhört privilegium som många kanske tar för givet, precis som du skriver. Tack för det här inlägget <3
Måste säga att jag inte riktigt förstod skönhetstexten. Varför bli så osäker av en annan persons blick, bara för att personen i fråga är vacker. Jag fattar inte. Känns ibland som att tjejer är så avundsjuka på varandra, som någon här i kommentarsfältet skrev att den inte vill ge en vacker tjej en komplimang för att den säkert fått höra tusentals. Jag blir glad om jag ser en vacker person, och tycker inte att man ska lägga in så mycket i andras blick. Man läser så fel, så fel och tolkningen säger bara någonting om en och inte om den som ”betraktat” en. Har en kompis som var ganska osäker i tonåren och inte klarade av att vara nära min syster för att hon var för vacker och hon kände sig sämre. Man bara???
Väldigt fint detta. Ärligt, rakt, fint. Tack för inlägget.
Älskar det! Snälla skriv krönikorna om Tinder och vackra människor, gillade verkligen början!
Berätta mer om ögonskuggan!
Det här fick mig inse hur van jag är att vara singel att det liksom är regeln och inte undantaget.. tex det med att smsa, jag är den som skulle undra varför man måste göra så, typ du vet när planet går varför måste jag säga det igen?
Obs säger inte detta för att va ”cool brud” utan blir bara förvånad att det känns som alla kom till det stadiet men livet valde bara att… hoppa över mig?
Man ”måste” inte göra så. Tror inte det behöver bero på att du är singel. Jag gör aldrig det heller, trodde inte man fick smsa på flygplan.
känner samma!! har liksom inte det behovet eftersom jag alltid varit singel. och har aldrig ens tänkt att just den grejen kan vara ett problem?? men förstår såklart att det kan vara asjobbigt om man är van vid att berätta en sån grej för en speciell person. men väldigt intressant hur olika det där kan vara!!
Älskar denna typen av inlägg förresten!!
Rös i hela kroppen av texten om utseende. Så otroligt hög igenkänningsfaktor. Har avslutat en vänrelation just pga denna blick. Skulle väldigt gärna läsa en fortsättning!!!
jaaa fortsätt med den!! så oerhört intressant?? känns som ett relativt outforskat ämne. skulle vara så intressant att läsa just den grejen sandra!
Alltså det där med utseende. Tänker att det mycket handlar om osäkerhet? Liksom att vissa människor är mera självsäkra och därför aldrig skulle känna de känslor du beskriver. Och vissa mindre. Tror inte det handlar så mycket om utseende egentligen.
Älskar detta inlägg. Tyckte tindertexten och skönhetstexten var så bra!!!! känns som romanstoff
Den jag ringer i natten påväg hem är pappa, han är alltid vaken sent <3 mina kompisar pojkvänner (inkl barn inget ovanligt) ligger o sover sen länge när de ringer lol
Mmm yngre män, bra val
Väldigt bra skrivet om Tinder med hög igenkänningsfaktor. Tack för en superbra och inspirerande blogg!
vill ha mer såna här inlägg!!!!!
Älskar detta – har lika många egna anteckningar med matlistor, inspirerande citat och skönlitterära verk på fem meningar.
Har en fråga till dig ang skrivande vilket ju passar detta inlägg, hur väljer du en idé till din bok? Hur bestämmer du dig för vilken karaktär du ska skriva om och vad som ska hända?
Jag har ca 17 karaktärer som bor inne i mitt huvud och lika många olika historier kring dem, men har så svårt att besluta mig för vilken som ska få ”vara viktigast” och bli något mer än just några anteckningar… Hur väljer man??
KRAM!
Jag blir lika mycket ledsen som upplyft när jag läser din text om skönhet.
Det verkar som att alla tjejer tänker att en själv aldrig är tillräckligt fin för att höra till ”de vackra”.
Jag jobbade med en tjej med perfekt utseende för tio år sen. Jag kunde vara irriterad på henne bara för att hon hade det så enkelt i livet pga sitt utseende. Jag gav henne aldrig någon komplimang. Jag ville inte göda hennes ego så att hon skulle tycka att hon själv var ännu bättre än mig. Så tänkte jag då alltså.
En gång på fyllan sa jag något om att hon var snygg. Hon tittade på mig och såg helt arg ut, och sa ”sluta, jag kommer aldrig vara en av de vackra”.
Som det kändes då kändes det att läsa din text nu.
Det är hopplöst. Och det hopplösa är en frihet. Då kan man ge upp självmant.
Hur orättvist det än kan kännas för en själv att ha fått det utseende man fått så slår den upplevelse av orättvisa kanske ganska lika hårt. Det spelar ingen roll hur vi ser ut, vi är alltid förlorare i utseendetävlingen som vi aldrig ens anmälde att vi ville delta i. Inte ens de där vackra fattar att de är med i vackra klubben. Så det bästa vore att hjälpa sig själv och andra att sluta tävla.
Du är den där tjejen på jobbet för mig och många andra
men gud vad snålt? även om hon fått en massa komplimanger av andra, vad gör det? o det vet du ju inte heller. jobba på din självkänsla och avundsjuka, please.
Men hon skrev ju att det var för 10 år sedan och att hon tänkte så då.
tänkte också på detta!!
angående att skicak hjärtan innan en flyger. en skickar till sin bästa kompis. eller mamma. eller bägge. DET ÄR INGEN FARA. singellivet är inte så avgrundsläskigt som det ibland känns.
Jag har precis blivit singel på riktigt igen efter ett fram och tillbaka förhållande på 4 år egentligen. Jag avslutade det men jag är ändå otroligt ledsen. När jag läser och hör om tinder dejtande så känner jag mig bara så uppgiven. Det känns så deppigt på något sätt och särskilt om det är så killarna är på tinder. Ointresserade och spelar massa spel. Jag är SÅ ointresserad av att spela spel. VET att det är något många tänker som kommer ut ur relationer men jag är HELT säker på att jag inte kommer träffa någon igen. Någon som känner igen sig?
Alltså jag känner igen mig SÅ mycket. Man känner sig som ensammast i världen. Jag är inne i en sån period att jag också känner mig så fruktansvärt dålig och misslyckad. Jag måste vara en hemsk person eftersom ingen orkar vara med mig. Klart jag aldrig kommer träffa någon ny, det finns ju ingen som vill vara med mig.
HUR slutar man tänka såhär? Känner att breakups är jobbiga nog utan att man själv sågar sig själv vid fotknölarna.
För mig var den största insikten att acceptera att det inte gör någonting om jag inte träffar någon. Att dö ensam låter så fruktansvärt, men min lycka är inte beroende av en partner och livet är lika trevligt ändå. Att vara i ett förhållande är väldigt utvecklande, men att inte vara i ett likaså, på två helt olika sätt.
TACKTACKTACK för detta inlägg. Speciellt det om tinder. Lever för din blogg när den är personlig och du skriver så jäkla mycket bättre än du tror. Ha en bäst lördag.
Kul inlägg! Jag har inte Tinder men det är min erfarenhet av killar också. Fascinerande hur få som ställer frågor. Sen är det också jobbigt när man märker det där som du tar upp, att ointresse tycks föda intresse från deras sida. Det blir tyvärr ofta för mig att jag lär mig använda det som ett spel med killar jag är intresserad av vilket i slutändan inte gynnar någon. Jag tror nästan ett tag jag var beroende av att känna att killar gick omkring och undrade kring mig, var jag intresserad/var jag inte. Det är sjukt att jag som i grunden är en romantiker och en hyfsat godhjärtad person går igång på att skapa osäkerhet hos andra och spela spel.
Har tänkt på att fråga dig om just tinder och ålder. Bor i en mindre stad och har hittat intressanta killar först när jag dragit ner åldern till 24 (är själv snart 30). Tänkte att d kanske har med småstad att göra men kanske inte då? Vad beror det på?? Är det att äldre killar har (precis som vi) gått igenom mer av livet och tappat den där naiviteten och nyfikenheten. Allt blir så desperat från killar i ens egen ålder. Eller är det en generationsfråga? Det här funderar jag lite på. Vad har ni andra för erfarenheter??
Detta var inte via tinder men jag var nyss på dejt med min gamla chef som är 45 och jag är 29. Det var helt underbart. Han lyssnade på mig, var intresserad, frågade frågor, hade ordentliga konversationer om allt mellan himmel och jord och hade samma värderingar som jag. Tror inte det handlar så mycket om ålder egentligen? Ibland klickar man bara med vissa personer! 🙂
Har varit på 7 tinderdejter tror jag och den bästa var med en kille 10 år äldre än mig, medan de yngre killarna (de i min ålder), vill rätta mig och sätta mig på plats upplever jag. Det handlar verkligen om personen, håller med dig Charlotte :).
tack för att du delar med dig ❤️
Gud älskar tindertexten
Eller okej, inte att gud gör det utan att gud vad jag gör det
Haha! Det var kul!
haha tack för dagens skratt
ditto haha
skrattade högt
Åh jag samlar också på synonymer! <33
Så många bra och nära texter
Jag förstår också varför du inte publicerade texten om utseende, är så känsligt ämne för många så lätt att folk tolkar in massa i det, lätt att missförstås i bloggen. Tror t.ex att de som är snygga inte känner igen sig/förstår och de som inte är det inte vill känna sig fula. Tror den texten passar bättre i din nästa bok.
fast det handlar ju inte så mkt om snygghet eller inte utan om självkänsla?? vet många fula som tycker de är snygga och tvärtom- många vackra som upplever att de inte är det.
Haha tindertexten var så rolig! Hade gjort exakt samma om jag var singel! Har generellt tröttnat på att umgås med folk som tvingar en att driva konversationen framåt. Är så tröttsamt! Har även börjat hänga mer med tjejkompisar än killkompisar, vet ej om detta har ett samband men många killar är inte så genuint intresserade av andra människor. PS. Du sms:ar din familj när du ska flyga! Eller din bästa vän! ❤️ Eller bloggen! ?
De som ”inte blev tillräckligt bra”, satan så jävla grymma dom är. Tycker dina texter ofta verkar grymmast när du skrivit dom lite snabbt eller sådär, du förstår. Så jävla råa.
Och du är inte ensam om dom känslorna Sandra, vet det.
<3
Alltså texten om skönhet – den gick rakt in i själen. Tänkte faktiskt på det häromdagen när jag satt på tunnelbanan mittemot en exceptionellt vacker tjej och försökte föreställa mig hur det måste kännas att alltid mötas av beundran (hon själv tittade rätt arrogant på mig, men sen är jag inte särskilt snygg eller vacker;))
Alltså texten om tinder-killar. ja ja JA! tack för att vi fick läsa den ändå<3
Båda texterna som du inte tyckte var tillräckligt bra, tycker jag är fantastiska! De gick rakt in i mig och rörde nåt därinne <3
Men oj….texten om utseende var verkligen träffande!
Helt fantastiskt inlägg. Fångar både det lättsamma och enkla såsom en inköpslista men även de tankar som slår en sönder och samman, jättefint tycker jag. Sluta aldrig skriv! Du gör det så bra.
Så himla fin text om skönhet, wow. Du skriver så fint <3
Åh, så himla roligt och sorgligt. Jag bläddrade igenom mina, har inte tillräckligt många läsare för att det ska bli ett givande inlägg, men de innehåller en inköpslista, några blogginläggsidéer, massa cheezy citat och en lista med ”Om jag dör”. Så att de spelar rätt musik på begravningen och kremerar mig och så.
Så fina texter! Men HUR ser en femiotalsgrön ögonskugga ut?!? :))
Undrar samma sak!!! ????
Wow, vilken fin text om skönhet!
Älskar detta. Så jävla spot on angående Tinder för övrigt, sjukt deppigt. Och angående texten om utseende, fortsätt skriv på den tycker jag.
Man är sin hårdaste kritiker… Dina refuserade texter var ju så fina.
Jag skickar kärlek till min karl, men även till mina närmsta vänner.
Skicka ”nu lyfter jag” och ”jag har landat” – mess till Mamma, ens bästa vän eller hen som är flygrädd o lite orolig att du ska flyga!!!
Tänkte jag också! Mammor är bäst <3
skickar också alltid bara till min mamma!! hon får alla mina hjärtan
Texten om människor som beskaffats med skönhet. Shit! Asbra
Texterna var ju jättebra! Blev berörd, särskilt av den om tinder och om utseende. Tänkte på lorde som sjunger ”pretty girls dont know the things that i know”. Puss
Åh Sandra det här måste vara ett av dina bästa inlägg!! Tack för att du delade med dig, så fint att se ett urval av dina anteckningar.