Så var ännu en vecka slut. Ännu en söndag, ännu ett kryss i kalendern.
Eller det sista var ljug. En analog kalender har jag inte använt sedan 2011. Minns ni min sista kalender? Kanske den enskilt finaste kalender jag ägt, jag tänker att jag slutade på topp.
Söndag är min näst sämsta dag av veckan för att den är så nära den sämsta.
Men det är även en vattna-växter-dag så jag tror att i alla fall dom gillar den ganska bra.
Här kommer en topp 7 lista med hur jag gillar dagarna generellt:
1. Fredag.
2. Onsdag.
3. Torsdag.
4. Lördag.
5. Tisdag.
6. Söndag.
7. Måndag.
Bra, då vet ni.
Jag klippte ner mitt palettblad men det växte sig högt igen på en månad. Mitt vardagsrum är tydligen något slags paradis för växter, kan nästan se hur de kråmar sig i solen.
Långärmade tunna tröjor är det bästa med hösten. Särskilt ribbade tomatröda med knäppning! Denna är från Asos (adlink). Kjolen är från Topshop men jag köpte den i början av året så vet inte om den finns kvar.
Och ja, #metoo såklart. För er som undrar varför jag inte skriver något om det. Man kanske inte alltid orkar vara så privat om något så skört och utelämnande inför så många kanske man ändå kan sätta sig in i.
Men alltid #metoo, vad annars? Från blottare utanför lågstadiets skolmurar, okända män som dragit in mig på klubbtoaletter, tonårskillar som pressat ner mitt huvud för avsugningar på skärgårdsöar, folköl som i smyg bytts ut mot starköl på hemmafester för att göra en medgörligare, filmer man inte visste spelades in, glåpord på gatorna, att bli jagad genom en park i natten, att låsa in sig i ett badrum och gråta framför en spegel för att man gick med på något man inte helt säkert ville, en hand över ett bröst, några fingrar än längre ner av en skedande killkompis, att bli fasthållen på bussar och tunnelbanor med händer under kläderna och skrika på hjälp, att bli förföljd av mörktonade bilar vid morgontimmarna och till saker som hänt alldeles nyss, saker som kostat tusentals terapikronor för att äcklet och skammen ska gå över. Och det gör den väl. Sen.
minns den där krönikan. så vidrigt kränkande. FYFAN.
för övrigt var kryss i kalendern ett kodord jag och min kompis hade för mens i skolan. tyvärr var man inte klok nog att 1. säga mens, 2. ens använda kodordet på rätt sätt. använde det mest som klassiska tjejförolämplingen ”har du kryss i kalendern eller?” så fort den andra var sur. så sämst på alla sätt.
Tack för att du delar med dig och till alla andra! Det är så fruktansvärd läsning, varenda ord, varje övergrepp, hur kan man göra så här mot oss? Varje övergrepp mot en tjej är ett övergrepp på alla tjejer. Men vi är starka tillsammans och jag känner så starkt att vi gör skillnad. Det kommer att bli bättre. Jag tänker på de som var med när kvinnor fick rösträtt, när våldtäkt blev förbjudet i äktenskapet och alla andra jävla självklarheter. Vi är också med om något avgörande nu. I vår livstid! Det är så fint. För våra barn. För oss. Vi är så värda det. Varenda tjej. Kärlek till alla er<3
Hej Sandra och <3 <3 till dig.
Har undrat länge var din guldiga vattenkanna är ifrån, så fin! Puss och kram
Klipp massa av palettbladet och sätt i små vaser i hela lägenheten och ge bort till alla du känner när de fått rötter. Prick alla som besöker oss får palettbladssticklingar och elefantöron med sig hem.
ja visst undrade jag lite men jag förstod nog att det var motigt att skriva om det…jag skrev också om det i min blogg men har utelämnat mycket detaljer…tycker det är för jobbigt att outa helt enkelt.
Jag har också utsatt mig själv för så otroligt mycket läskiga saker…och så har det gått bra. Som när jag åkte med en kraftigt byggd man på motorcykel lååångt in i favelorna utanför Rio…och otaliga andra exempel.
Fan vad ont det gör i mig. Sandra ❤️❤️❤️
Hur jag än anstränger mig så kan jag inte minnas att jag blivit utsatt för något sexuellt ofredande. Jag har varit värsta partypinglan, ute på vift och ibland hamnat på ställen som det nog passat sig bäst för att så fort som möjligt försvinna ifrån innan något händer. Men jag kan helt ärligt säga att jag har aldrig blivit utsatt. Aldrig. Tur eller vad. ? Jag vet bara att många andra har inte haft samma tur.
Alltså jag orkar inte? ❤️
Topp 10 bästa barer i stan när man är 19/20 år o helst bara vill dricka massa billig öl på lite lätt sunkiga men framför allt nice o coola o ”hippa” (haha) barer med nice stämning och nice människor? (Gärna bra läge oxå:)) Vart hade du gått då?
Känner att jag vill vända mig till er (Sandra och ni kloka läsare) för hjälp med en fråga jag har. Jag träffar träffar en kille sedan någon vecka tillbaka och häromdagen kom frågan om feminism upp som ett samtalsämne. Han var då snabb med att säga att han inte var feminist, inte för att han inte stod för jämställdhet, utan för att han bara inte ville sätta den etiketten på sig. Han ville inte att människor skulle tro att han stod för all debatt som tas upp ur ett feministiskt perspektiv samtidigt som när vi diskuterade vad han stod för och inte verkade vi tycka och tänka rätt lika. Trots att han står för jämställdhet tycker jag att det känns jobbigt att han inte vill kalla sig feminist, det känns som en principsak och som om han egentligen inte helt står för det. Så jag känner mig väl mest vilsen eftersom det är en fråga som ligger nära mitt hjärta och jag kan helt enkelt inte bara förstå varför man väljer bort ordet. Har du (eller någon här bland kommentarerna) erfarenhet av en kille som tänker likdant eller tips på hur man kan bemöta det han säger? Puss!
Hej! Var tvungen att svara eftersom jag känner igen mig. Min kille vill inte kalla sig feminist pga att han tycker ”extremister gett det en innebörd han inte kan stå för”. Jag håller ju inte med om detta utan tycker att ju fler som kallar sig feminister desto mer självklart blir det att alla ska ha samma rättigheter. Men trots detta så är hans värderingar och handlingar feministiska. Han till och med driver jämställdhetsfrågor på hans arbetsplats (som är mansdominerad) och säger ifrån när någon drar sexistiska skämt och ifrågasätter när någon säger stereotypa kommentarer om kvinnor eller homosexuella. Jag brukar tänka att finns många killar som säger att de är feminister men inte agerar när de hamnar i någon av ovanstående situationer. Vi har varit ihop i 8 år. Så ville bara säga att feminist är bara ett ord (även om det är ett viktigt ord), men det viktigaste är hur han agerar som människa. Och ni kan diskutera feminism utan att fokusera på själva ordet.
Hei.
Jeg har vært i akkurat samme situasjon med min ex. Han var for likestilling, men ville ikke ha en ”label” på seg som feminist. Hvis vi tenker etter så er jo dette bare ren feghet. Det jeg sa til han var at, ok…da regner jeg med at du heller ikke vil kalle deg selv for ”anti-rassist” ? Du er for like rettigheter for svart og hvit, men vil ikke gå til steget og kalle deg anti-rassist?……Han fattede cluet når jeg sa det sånn! 🙂 Lykke til!
Hej. Jag hörde Ida Östensson beskriva ordet feminiam som en befrielsekamp för båda könen. Då kan man ju tänka sig att på sikt slippa förväntningar utifrån kön som att man alltid måste vara modig som man, kunna fixa tekniska saker, inte gråta, inte vara pappaledig osv. Det är en kamp alla ska vinna på inte en strid mot varandra. På vägen dit så måste männen se att de har en massa privilegier också. Ge honom lite tid att ta till sig ordet om du känner att ni ändå delar samma värderingar och åsikter.
kul med veckolista!! här är min:
1. fredag
2. lördag
3. torsdag
4. söndag
5. onsdag
6. måndag
7. tisdag
Min är EXAKT samma! 😀
Hej! Jag behöver hjälp. Är 24 år gammal och har precis plussat på ett graviditetstest. Är inte redo att ha barn nu, ingen stadig relation, inte färdig med studierna etc. Har gjort en abort tidigare i livet och skulle absolut inte vilja göra en till. Vågar inte berätta för någon för jag skäms så mycket. Vad ska jag göra? Hur ska jag klara detta? Vill verkligen inte ha barn just nu. Mår så dåligt och gråter hela tiden.
Abort finns för att du ska använda det när du behöver det, spelar ingen roll om du behöver en, två eller fjorton – och det är bara du som kan avgöra om och när du behöver.
Är det något du upplevde vid din förra abort som gör att du inte vill göra om det så ta upp detta så snart du tar kontakt med vården: behöver du en annan typ av behandling ska du få det, behöver du någon form av stöd ska du så det!
Mådde dåligt vid abort, men insåg senare att det till absolut största delen var för att jag lärt mig att man _borde_ må dåligt, att det _inte ska_ vara ett lätt beslut etc – MEN – det var ett lätt beslut, och ett lättande beslut, det enda riktiga och som jag är så enormt glad över att jag gjorde!
(Mådde också dåligt delvis pga hur jag blev bemött framför allt av en manlig gynekolog och är så förbannad på att jag inte påtalade det där och då utan liksom gick in i rollen som botgörande synderska som bara fick tåla det jag utsattes för..)
Så bra sagt! Jeg kjente likedan! En enorm lettelse! Og har aldri angret, ikke engang 1 .sek!
Varför vill du inte göra abort? Om det är för att du tycker att det känns jobbigt att ha gjort flera, så tänk inte så. Lyssna inte på dem som skuldbelägger oss som behöver göra aborter. Du bestämmer själv när eller om du vill ha barn. Du är inte skylidg någon annan att ha barn när du inte vill det. Det är din kropp och ditt liv.
du ska aldrig skämmas för att du gjort en eller fler aborter. Berätta för nån du litar på, om du vill. Men kontakta kvinnohälsan på din ort på måndag. Det kommer att lösa sig ❤️❤️
hej! <3 håller med ovanstående. prata med någon i din närhet och prata om det. absolut ingen skam!! du är jättebra!! allt kommer lösa sig fint <3 <3 <3 skickar en varm internet-kram!!
Hej anonym!
Vet att skam inte är något som går bort bara för att någon annan säger att du verkligen inte behöver skämmas. Men jag säger det ändå: du behöver verkligen inte skämmas.
Jag tolkar dig som att du vill göra en abort men skriver att du inte vill för att två skulle vara en för mycket?
Du måste försöka släppa det. Om det nu är så att du VILL göra en abort.
Du kan inte genomgå en graviditet och skaffa barn av skam. Det är inte rättvist mot någon. Speciellt inte mot dig själv.
Detta är din kropp, ditt liv, ditt val. Ingen annans.
Jag hoppas verkligen du kan ta mod till dig och prata med någon.
Kramar i massor och lycka till.
<3
Vart kommer den runda asken i guld och trä som syns på första bilden? (har bläddrat mig igenom hela inredningskategorin men inte hittat något svar)
bolia, kram
<3 <3 <3
<3 tack för att du delar. göt ont att läsa.
1. Utelämnad = något man har lämnat ute, dvs ej nämnt. “Du har utelämnat information” betyder alltså “du nämnde inte detta, du har berättat för lite”.
2. Utlämnad = något eller någon man har exponerat (så att det/den blir oskyddad). Man lämnar ut flyktingar som inte får asyl. Man lämnar ut någon som man berättar hemligheter om. “Du har utlämnat information” betyder alltså att du har sagt för mycket.
<3<3<3
jösses vad petig man kan va då
Tänker att Sandra som arbetar med ord kanske vill veta att ordet hon använder betyder ungefär det motsatta mot vad hon menar – men, visst kanske skitpetigt.
nej jag gillar att du rättar så jag lär mig! Kanske lär mig någon gång till slut hehe 🙂
Åh, vad mysigt med svar från dig, Sandra! – och vad glad jag blir att du inte tar det som taskig kritik, vilket det ju inte är menat som alls. Jag gillar ord och blir bara glad av att få lära mig mer om vad ord betyder, kommer från och hur de används. Har bott i flera länder och därmed varit tvungen att prata nya språk som jag inte behärskar, och då _vill_ man ju att folk rättar en så man inte går runt och säger fel (som när jag i Frankrike pratade om att jag bodde på en ’colin’ vilket är torskfisken kummel, då vill man ju att någon säger ’du menar kanske ’coline’?’ som betyder kulle, och är mer vanligt att bo på..).
Mitt tips att för veta vilket du ska använda av de här orden är att vända på det, blir tydligare så vad det handlar om tycker jag:
1) lämna ute = inte ta med = utelämna
2) lämna ut = exponera = utlämna
Det går över!
lyssna bara till: Jeg vet – Siri Nilsen <3
Vi har ju verkligen helt olika syn på veckan…och min är ju lite mer rätt 😉
1. Måndag
2. Fredag
3. Söndag
4. Lördag
5. Onsdag
6. Torsdag
7. Tisdag
Berätta snälla hur du lyckas få måndag till att bli veckans bästa dag!! Mvh måndagsdepparN
Älskar mitt jobb ? Gillar också måndagar. Tips: preppa med fina todo-listor, tänk på alla roliga projekt du ska få lösa.. kaffekoppar, fina kläder.. typ så.
Nu är inte jag L, men jag förstår inte riktigt varför personer som har ett jobb de gillar/älskar hatar måndagar? Känns som en grej man måste göra lite bara för att. Jag ogillar måndagar t.ex. nu när jag studerar och är väldigt skoltrött, men när jag haft ett jobb jag trivts med har jag tyckt om måndagar. Jag kan också uppskatta den början som måndagar för med sig; det som hände förra veckan var då, nu är det en ny vecka och nya tag, typ. Gillar också måndagar för att det innebär att man har större chans att få trevliga mail, post etc.
Sen så kan jag förstå att man ogillar måndagar om man är den sorten som festar halva helgen och är ganska trött efter detta :p
Jag tror iofs det är ganska uppenbart varför folk som hatar sitt jobb också hatar måndagar. En arbetsvecka känns väldigt lång när man får ångest av varje arbetstimme.
Ja? Jag pratade om personer som älskar sitt jobb. Känns inte som att t.ex. Sandra har ett jobb hon hatar eller hur?
Har funderat på vad jag skulle skriva i ”min” #metoo om jag nu skulle ha lagt ut något (är inte så uttrycksfull på sociala medier…). Men jag har svårt att komma på något att skriva. Hittar inte de där erfarenheterna i mitt liv. Och här är det helt vansinniga med det: Känner naturligtvis tacksamhet över att inte ha blivit utsatt för övergrepp, men – och här kommer patriarkatets härliga dubbelverkning – jag känner mig ful och oknullbar och liksom LEDSEN för att inte jag har blivit tagen på pattarna. Minns så väl när jag var yngre och mina klasskompisar som var killar använde sin maktposition så utstuderat. Antingen var man en snygg tjej som förtjänade att bli tafsad på. Gav förmodligen de som blev utsatta för det men för livet. Eller så var man en ful tjej som jag som var så oattraktiv att man inte var värd att bli utsatt för deras övergrepp. Och då hade man ju inget värde alls, för det enda som tjejer dög till var att vara runk- eller knullobjekt. Sedan har det här följt med mig i vuxenlivet. Trots att jag rätt tidigt hittade nittiotalsfeminismen och trots att jag har fått en massa bekräftelse på att jag inte är motbjudande på andra sätt än tafs etc, har den här grejen stannat kvar. Har nämligen inte blivit ropad efter, nypt någonstans eller fått nån äcklig gubbhand på någon kroppsdel, inte blivit dragen i eller petad på – och det känns då som ett bevis på att den där knullbarheten aldrig har inträtt = jag har inte ett värde i patriarkatet. Det här är verkligen helt vansinnigt, men jag kan på fullaste allvar tänka så: att jag inte har blivit sexuellt trakasserad betyder att jag är f u l och det i sin tur betyder att jag är värdelös. Trots att jag vet att det inte är så, trots att jag som sagt är oerhört tacksam för att inte ha utsatts, trots alla hårresande berättelser på sociala medier.
Men obs: det här är inte på något vis ett sätt att försöka trivialisera eller flytta fokus från det verkliga problemet. Inte ett #notme-inlägg. Bara en reflektion över att man som kvinna är så inträngd i den patriarkala normen och tvingas förhålla sig till den även när man går fri från ett av dess maktmedel. Ett jävla skruvstäd är vad det är.
Så bra skrivet och förstår dig. Det är en äcklig värld vi lever i ibland.
Viktigt och bra inlägg i denna debatt!
Alltså känner verkligen samma. Hur sjukt det än är så har jag senaste dagarna känt mig ledsen över att jag _inte_ känner igen mig i berättelserna. Att jag är för ful för att killar ska vilja tafsa på.
Åh, jag känner så väl igen mig. Det här dubbla, vidriga i patriarkatet, alltså. En f.d. ”vän” sade till mig en gång när jag påtalade detta att det är ett bevis på att patriarkatet är en illusion och att det helt enkelt är en evolutionär mekanism … eh. Dra åt helvete sa jag. Men det gör så ont, det här. Jag har i perioder (= i takt med att min vikt gått upp/ned och min knullbarhet i patriarkatets ögon ändrats accordingly) blivit utsatt och eftersom jag sett båda sidorna av myntet vet jag att ”nu är jag knullbar” när någon antastar mig. Det sjuka? Jag VILL INTE ENS VARA KNULLBAR. Jag vill bara få vara. Ändå blir en liten, liten del av mig glad när någon tafsar, för jag har ju lärt mig att det betyder att jag är snygg och åtråvärd. Fyfan fyfan fyfan. Vi är fan inte fria någonstans.
Känner exakt igen mig!
Ojoj. Kära fina Sandra… <3<3 Kram.
Åh, Sandra <3333
Vilka pampiga växter! lite skillnad från mina växter, min aloe vera har växt omkull och liknar nästan mer en klätterväxt nu och min gaderobsblomma är bra ojämn.
hälsningar
victor <3
Jag kollade faktiskt in på din blogg idag för att se om du skrivit något om metoo – inte nödvändigtvis om dina egna erfarenheter, utan om hur du ser på kampanjen. Tycker du brukar göra skickliga analyser ur ett genusperspektiv. Personligen vet jag inte vad jag tycker. Det är ett så klart ett viktigt initiativ som uppmärksammar ett vanligt problem och som kan göra skillnad, men som alltid när det kommer till viktiga hashtags som börjat på sociala medier, också lite konstigt att se hur det utvecklas. Till exempel det paradoxala att dela upp i uttömmande grupper – alla män/alla kvinnor – och också lite ironiskt hur många män ska hyllas för att de ”kommer ut” och erkänner sina övergrepp. Hashtagen förändrar därmed form, kommer bort från det ursprungliga problemet, och tappar därmed vikt/legitimitet. Vad tycker du? Vore intressant att läsa.
Jag skrev också bara #metoo för jag hade inte styrkan att berätta inför vänner och bekanta om alla övergrepp jag varit med om.
Jag blev våldtagen när jag var 15 år. Jag var full på en fest och en äldre kille drog med mig in på toan och tvingade mig med våld att suga av honom. Efteråt gick jag bara ut på festen som om inget hade hänt och berättade inte för någon. Blev som många andra som utsatts sexuellt utagerande efter det, hade sex med ganska många killar under tonåren utan att njuta av det utan bara något jag gjorde. Jag ser alla dessa händelser som en form av övergrepp också, kanske låter långsökt men jag tänker att det måste ha varit så uppenbart för dessa killar att jag var trasig och inte mådde bra och att jag egentligen inte ville ha sex alls.
Förutom detta som hände för länge sen så har jag varit med om allt det andra som alla andra också tycks ha varit med om, tafsande, tjat, ovälkomna inviter, kränkningar.
Numer lever jag familjeliv så jag är inte ute så ofta men män når mig ju ändå t ex genom sociala medier. Jag hatar känslan av att vara ”villebråd” som vissa män kan ge en. Om någon skriver privat t mig ”Hej! Du är snygg” även om det oftast är ovälkommet så känner jag mig inte äcklad el arg. Men som häromdagen skrev någon som jag inte känner ”Hej! Brukar du någonsin vara i Göteborg? Jag vill ju träffa dig!”. Den typen av kommentarer äcklar mig för den tar sig friheter på ett sätt som är extremt obekvämt för mig. Och med min bakgrund får den mig att känna mig ”billig”. Den får mig att känna mig paranoid, finns det något i det jag postat som får mig att verka som jag är den typen av person som skulle dra till en annan stad för att träffa en främmande man helt utan vidare. Ser jag ut som en sån person? Och hur ser ens en sån person ut? Såna kommentarer kan få mig att känna som om jag har blivit tafsad på. En annan gång blev jag taggad på Instagram i ett inlägg från en killes hotellrum (känner honom inte), bild på en säng där han skrev du skulle älska det här hotellrummet. Samma sak. Kanske låter ”oskyldigt” för vissa men jag kände mig extremt äcklad. Och pinsamt för mig om mina barn eller vänner skulle se att jag blev taggad i den bilden. Förlåt för svammel.. men det är skönt att skriva av sig om sånt jag inte pratar om annars.
❤️❤️❤️
Sandra <3<3<3<3<3<3
Jag är en av dem som valde att inte skriva metoo fast jag varit med om massor av skit, som så många andra kvinnor.
Varför?
Pga förminskanden och skammandet.
Jag jobbar på en mansdominerad arbetsplats och på fredagsfikat satt jag där som ensam tjej och lyssnade på hur de som män minsann blivit slagna, hur de minsann också kallats för skällsord, att våldet mot kvinnor inte alls är systematiskt och varken de eller någon av killarna som de känner har något med saken att göra. Såklart.
När jag kom hem grät jag. Jag grät för jag blivit påmind om när en man hoppade på mig i Fatbursparken 4 på natten och tog på mitt underliv, hur jag vaknat upp på av att en killkompis varit innanför mina trosor. Jag kom och tänka på när jag var jättefull och min kollega som bodde granne med mig skulle hjälpta mig hem. Han hjälpte mig inte hem utan han tog med mig hem till mig och hade sex med mig fastän jag inte ens kunde stå och dessutom sa nej.
När jag sedan berättade det här för min kille blev ha arg på mig för att jag varit otrogen. När jag tänkte på det grät jag som mest.
Till sist tänkte på min mamma och mina vänner. Deras historier är så hemska och hårresande men dem kan jag inte berätta för det är deras historier och deras att berätta.
Kram på er alla tjejer. Ingen av er har förtjänat något, vilka ni än är och vad ni än har gjort innan. Ta hand om er <3
<3 <3 <3
Så ledsamma händelser alla har varit med om. Min första pojkvän när jag var sexton år tog tag i mig och tryckte ned huvudet mot hans skrev och sade: Sug av mig! Kom igen nu du vet att du vill! Jag sög inte av honom och jag låg aldrig med honom och har aldrig legat med någon. Den händelsen skrämde mig och förstörde all min tillit.
usch vad hemskt. har du pratat med någon om det här? känns som en fruktansvärd erfarenhet att bära på. särskilt om du känner att den påverkar dig så. usch. verkligen all kärlek till dig!! du är bra och värd att bli älskad och älska!! <333<3<3 <3
Din rankning av veckodagarna fick mig verkligen att fundera på hur olika individer uppfattar saker. Hur kan din sämsta dag vara min bästa? Det handlar om massor av saker, kom jag fram till. Och detta går ju igen i alla samhällets nivåer, åsikter och handlingar. Ett enkelt exempel som gjorde lite mer greppbart hur och varför vi inte kan samsas. Listade min egen uppfattning om veckodagarna på min blogg.
Fy fan vilken skit du varit med om. Kramar till dig
Verkar som nästan varje kvinna är utsatt för övergrepp. Även jag drabbad. Slutade på sjukhus och tog ett år att bli bra. Sedan dom jäkla tafsningarna som kommer oväntat. Nu har jag larm med mej jämt. Politiker dela ut gratis larm till kvinnor. Vi vill känna oss trygga. Vad håller män på med? Så viktigt att anmäla och inte mörka det. Kram till er alla.
Tack för att du delar med dig. <3 <3 <3
Berätta gärna varför du gillar onsdag och torsdag bättre än lördag? Lördagen är ju toppen! 🙂
En fråga helt utanför metoo-delen av inlägget om du orkar svara. Hur sköter du ditt palettblad? Fick nyligen en i present, och den beter sig märkligt med att halva tiden sloka som sjutton och halva tiden se lika fin ut som din på bilden (ej lika stor som din än dock). Har inte lyckats klura ut om den behöver mycket vatten eller lite, vill va i solen eller halvskugga? Eller är det bara dens normala beteende att sloka halva dagarna?
så fort min slokar vattnar jag den! så kanske det? min gillar sol. gå med i palettbladgäris på facebook. puss
Jamen hurra vilket snabbt svar! Och tack för tips, gick genast med i gruppen<3
Aj </3
❤️❤️❤️❤️
❤️
alltså orkaaaar inte folk som ba ”varför har du inte skrivit om det här??” Alltså VA. Som offer ska man väl ALDRIG ha press på sig att outa sina upplevelser??? stör mig nåt oerhört. för övrigt – kram till dig sandra! <333
Ja! Blir arg!
Men verkligen! Helt orimlig grej att kräva. Jag skrev bara me too i en status på Facebook utan att dela varför för det pallar jag inte, men ville visa att jag står i solidaritet med alla andra. Men jag har kompisar som inte ens orkar det och det måste vara ok. All kärlek till dig Sandra.
Jag känner samma. Orkade inte skriva exempel. Skrev bara metoo och fick några likes vilket bara kändes så himla konstigt. Vi sitter och likear att vi alla har blivit utsatta. Det gör mig så himla arg. Varit rosenrasande precis hela veckan. Inte för att jag inte tycker det är ett bra initiativ utan för att det är som att alla kränkningar bara bubblat upp ur hjärnans arkiv och jag kan fan inte stänga lådan igen! Gör mindfulnessövningar i parti och minut och har så spänd kropp att jag får huvudvärk varje dag. Vill bara skrika: Jag HATAR män!
samma här. har känt en brinnande ilska under ytan hela dagarna den senaste veckan. mitt under ett seminarium i skolan kommer det över mig. måste bita ihop av ilska. nu måste det bli förändring på något jävla vis i alla fall
Samma här. Har bubblat hat och ilska inom mig denna vecka, blandat med vågor av maktlöshet.
<3
Alltså, du behövde VERKLIGEN inte dela med dig. Så hemskt att man ska känna sig tvingad att öppna sig, för vissa är det alldeles för hemskt och retraumatiserande. Var finns respekten för offren? Ingen har ju en aning om anledningen till att man inte orkar berätta. Jag har inte skrivit nåt nu för jag orkar verkligen inte genomleva det igen. Det kan se ut som att man inte ”bryr sig” men vad fan, ibland gör det bara för ont och är för privat.
Du är så himla stark Sandra, kom ihåg det!
Kollade på metoo-manifestationen från sergels torg och blev så arg på jenny alversjö som intervjuade kvinnor och skulle fråga varenda en om VAD de hade blivit utsatta för. Alla kanske inte orkar/vill berätta om sexuella övergrepp i TV. Kändes så himla oskönt av henne.
Omg. Hänt mig med. #metoo
❤️
Åh vad starkt du skriver. Detta att det är så självklart att alla kan relatera till metoo. 🙁 <3
Har om möjligt blivit ännu tröttare på män efter den här kampanjen :'(
Blir också så ledsen över att du känner dig tvungen att dela med dig. Övergrepp bli inte mer sanna bara för att man väljer att prata öppet om det på en av Sveriges största bloggar. Stor kram Sandra <3