Den här veckan har jag varit singel i ett år.
Så länge har jag faktiskt aldrig varit singel förut, om man inte räknar med de nitton åren innan jag träffade min första pojkvän. Det har dessutom varit min första gång som singel i Stockholm på tio år.
Kan inte riktigt fatta att det redan gått ett helt år?
Året känns så kort och så oändligt på en och samma gång. Vissa månader är bara mörka luckor med korta fyrverkeriskärvor. Andra sega, långsamma och otympliga. Sommaren nästan manisk.
Jag har lärt mig sova ensam. I flera månader sov jag långt ut på min sida av sängen, åkte fel med tunnelbanan, hamnade på stationer jag aldrig varit på. Nuförtiden åker jag aldrig fel och somnar mitt på madrassen.
Jag blev singel samma dag som Trump vann valet. Länge tänkte jag att det var en glitch i systemet. Att i ett parallellt universum var Hillary Clinton president och det stod ännu två efternamn på ytterdörren.
Så tänker jag inte längre och så slutade jag tänka för länge sedan. Jag har gått från att se mig själv som en person som blev lämnad till en egen person, en som klarar sig själv, en fribiljett ut från en relation med en man som inte var något att ha.
Det som var för ett år sedan saknar jag inte och på ett sätt har det kanske aldrig någonsin funnits. Han var någon annan, och jag fick en chans ut till en värld där jag passade bättre.
Timmar av fredagar, timmar på dansgolv, timmar av terapi, timmar i okända sängar, timmar i armar. Timmar av sommarnätter, lördagsmorgnar, en monstera i mitt vardagsrum som växte sig dubbelt sig stor. Allt blev bättre.
Blicken i spegeln är förändrad, något slocknade men något annat grodde också fram.
Tänk så fint livet är förskaffat. Man kan dö men man vaknar och det är vår och våren tar inte slut, det är bara färgerna i löven som skiftar.
du skriver så fint, att skriva är det bästa sättet at få ut sina känslor.
Jag blev också singel för ganska exakt ett år sedan. Det är verkligen konstigt hur allt förändras på ett år, men samtidigt förblir allt som förut.
Ibland trodde jag verkligen att jag skulle dö. Speciellt på våren då alla är glada, peppiga och solen åter börjar skina men livet mest bara kändes nattsvart. Fast efter började dimman lätta och hjärtat kändes inte lika tungt.
”Du var någon innan honom, alltså är du någon efter honom också.” sade en vän till mig och det kändes fint att tänka på.
Nu i efterhand är jag så himla glad över att jag blev singel. Jag har vågat göra så mycket som jag aldrig trodde att jag skulle våga och jag har insett att jag definitivt är värd så jäkla mycket bättre. Det är du också!
Kram!
Sandra! Fäller en tår nu. Så fint skrivet.
Varit singel i snart 1 år, två dagar kvar. Gade nästan glömt bort de innan jag öyckades på wifi på tåget och läste detta. Jag kommer ihåg när du skrev att ni hade gjort slut för då viaste jag att jag skulle känna samma som dig inom några dagar.de tog två dagar. Idag sitter jag som sagt på en tåg, i Australien. Han är långt härifrån men finns nästan jämt som en liten skugga över mig. Men jag känner mig starkare och lite lättare för varje dag. Trodde inte jag skulle vara singel igen och nu blir jag kallad ”supersingel” av mina vänner.
Wow fick svindel av sista meningen.
En sak jag tänkt på SÅ LÄNGE var när du var med i en podd och sa typ i förbifarten att alla dina förhållanden har börjat på samma datum? VA? Det är ju HELT SJUKT. Snälla kan du skriva mer om detta för just nu känns det som att jag bara har drömt alltihopa. <3333
Otroligt fint.
Assa det her. Så himla fint. Jag har varit singel i 2 månader. Hoppas jag känner samme som dig om10 måneder. Du gir mig hopp! <3
Så fin text <3
Är relativt nydumpad och fan vad detta tog i hjärtat. Som person låser jag mig lätt vid tidpunkter på året då allt var annorlunda, kan drunkna helt i tankarna. Som nu, vid den här tiden förra året hade han och jag precis börjat hända. Minns att jag läste ditt inlägg om att ni gjort slut och tänkte att jag hoppas att jag aldrig igen behöver vara med om detta. Och nu sitter jag här. Min syn helt blurrad. I en lägenhet som för bara en månad sen var fylld av två personers saker, en säng som inte var inknuffad till väggen utan stod mitt i rummet, för är man två behöver man inte fly in till väggen för någon form av stöd under natten. Äh allt bara är så jävla mörkt och jag saknar honom så mycket. Jag trodde jag hade träffat någon jag kunde vara med resten av livet. Längtar tills den dagen kommer då jag ser något nytt och annat växa fram i mig, som du gjorde. Och att det svarta hålet minskar, att jag slutar känna mig ensam jämt.
Gud vad jag behövde höra det här. Tack, nu är det jag som ska lära mig att sova ensam.
Jag har varit singel nu i 7 år, den före detta o hans svek finns inte i mitt huvud, jag känner mig som en ny människa med många nya möjligheter.
Så otroligt himla fint<3
Så himla himla himla fint inlägg, Sandra! <3
Wow så fint. Tack, jag behövde läsa det
Galet fin text Sandra!
Kanske vill du inte svara på detta. Men jag har undrat i så många år. Jag har följt din blogg i massa herrans år och under hela tiden du var ihop med M så tänkte jag bara: det känns som om var mycket mer kär i L.
Leva life ❤️
Sista meningen måste bli tryckt på affisch, Sandra !! Gåshud <3 <3 <3
Vill inte förminska någon, ensamhet är som ensamhet är. Och det måste vara det allra hemskaste att bli lämnad, att blir dumpad. (Och sandra love u since 2008) Men blir alltid ledsen när jag läser om folk som varit singel i 1 år, eller 2 år , som säger: jag har varit singel i ett år, det är så jobbigt att sova ensam. Då tänker jag på min egen ensamhet, den blir som en avgrund. Påtaglig. Som hagel innanför jackan.
Jag har varit singel i alla mina 23 år, har alltid sovit ensam. Förutom när jag bönar och ber om att mina one night stands ska släppa skorna i hallen och krypa ner igen. Jag säger: snälla. Jag säger: Kom snälla bara lite.
Jag lever själv. Köper cigg och portioner till en. Tänker är det något fel på mig, är det något fel på mig. Blir helt ställd inför det faktum att jag aldrig varit ihop med någon. Vill ramla ihop på gatan.
Varför får inte jag uppleva det där allting handlar om. Är det ens lönt att leva utan det. Bitterheten är oundviklig. Ser dem på avstånd. Paren som går hand i hand. Måste titta bort när de kommer närmre, klarar inte av att se. Kommer hem till mitt nedsläckta studentrum där inget blivit rört sedan sist.
Alla killar jag varit kär i har hackat i mitt hjärta, det finns en liten ishacka som följer med paketet Jag, och den använder de alla. Som i stafett lämnar de över den till varandra. Ingen vill vara med mig. De vill ha sex med mig, eller hälla ut sin ångest över mig, de vill att jag ska beundra dem. Men inga sms som säger godnatt, eller sötis, eller jag saknar dig.
Sen på bollen här men du är inte ensam! Nu är jag iof i ett förhållande, mitt första, som jag gick in i som 22,5 år.
Tvåsamheten är ju väldigt idealiserad, och visst är jag lycklig i mitt förhållande nu, men när jag var singel ansträngde jag mig för att inte tråna efter drömmen om förhållandet. För att älska mig själv och mitt eget sällskap. Och framförallt, skapa ett förhållande med min lägenhet, behandla den med kärlek, som om den vore ett väsen. Och sen hjälper det ju att ha tajta vänner som också är singlar. Och att försöka uppskatta att man inte är skyldig någon något. Att man kan göra rätt mycket utan att svika någon.
Jag saknar singellivet ibland. Att få sova tvärs över dubbelsängen, inte få dåligt samvete över att hjärtat pumpar fortare när man ser någon som är snygg, att inte behöva synka sitt schema, att inte behöva vara en klippa varje dag.
Men det finns en anledning till att det tog 22 år för mig. Min pojkvän är den första människa som inte sviker mig, ljuger för mig, som vill ha bara mig, och som är intresserad av mina problem. Han är den enda jag vet som är värd att inte vara singel för. Och det var värt 22 år.
Det suger att känna sig ensam, särskilt när alla andra går in i förhållanden, men den som är beredd att älska hela dig är värd att vänta på. För du är inte värd ett uns mindre!
Ursäkta uppsatsen, och heja dig. <3
Ååh Cecilia, din ord gick rakt in i hjärtat. Jag känner precis likadant.
Jag ser mig själv som en person som verkligen älskar kärlek, you know!? Jag är den som känner allt så intensivt på en och samma gång. Som investerar allt från början och som öppnar sig och blottar sig. Som ger allt. Men som aldrig får något tillbaka.
Jag har träffat SÅ många killar. På krogen, hemmafester, Tinder… Som verkat helt fantastiska killar i början men som slutligen visar sig vara skitstövlar en efter en. Efter ett tag blev jag så van vid att bli ratad att jag inte ens kände någon affekt på nya första dejter eller när de till till slut aldrig svarar på mitt SMS. Det var liksom ”jaja, jag visste väl det…”. Jag hade stängt av emotionellt. Och det gjorde mig rädd och trygg på samma gång. Paradoxalt, visst? Rädd för att jag trodde att jag som en gång känt alla känslor på en och samma gång inte känner något längre. Och trygg för att jag visste att jag inte skulle bli sårad denna gång för det fanns inga känslor investerade. Och jag ställer samma frågor till mig själv som du också gör, är det något fel på mig? Varför vill ingen ha mig? Jag backar tillbaks bandet hundra gånger och spelar upp konversationer och situationer om och om igen i mitt huvud. Det kliar i hela kroppen av besattheten av att jag bara vill hitta minsta lilla fel som jag kanske sa eller gjorde eller INTE sa eller gjorde.
Hur jag än vrider och vänder på detta så kommer jag aldrig få några svar. Jag vill inte, jag orkar inte, det är över. Jag är inte riktigt den som konfronterar direkt, jag släpper det hellre.
Det är tungt. Idag känner jag inte lika stor entusiasm till att träffa någon ny eller gå på ny dejt.
Tinder raderade jag för länge sedan. Det var skönt. Jag är givetvis fortfarande öppen och tycker att det är kul att flörta osv. Men jag känner att jag ska vara lite mer på min vakt denna gång. Det kanske låter tragiskt men just nu känns det mest smart utifrån det jag upplevt och hur jag känner mig idag.
Men trots alla utmaningar har jag idag lärt mig en mycket viktig läxa: Jag förtjänar mer. Bättre. Större. För jag vet att det jag har är exceptionellt. Bara vetskapen av det ger mig styrka, hopp och tro. Och att det jag har att erbjuda är något som någon där ute letar efter och som det betyder allt för.
Så det är mitt skäl till varför jag fortfarande är singel. Jag vill att nästa gång jag faller så vill jag inte att det ska göra ont. Jag vill att det ska vara fridfullt, som att jag lägger mig i någons mjuka famn och veta att jag är trygg, säker, varm, älskad.
Jag vet med mig att jag har så mycket kärlek att ge och att den som (till slut) väljer att stanna kvar hos mig livet ut kommer att skatta sig jäkligt lycklig.
För jag vet mitt värde.
Känner samma sak. Har så många gånger träffat killar där det sett så lovande ut i början men där allt bara försvinner utan att jag förstår varför. När det gäller Tinder och sociala medier vet jag inte om problemet varit att jag varit för bra på att ge en smickrande bild av mig själv, både utseendemässigt och vad gäller mitt liv i stort. Jag har alltid känt som att killar blivit snudd på besatta av mig till en början och jag blir häftigt uppvaktad men sen dör intresset plötsligt och jag står där utan att själv förstå vad som gått snett. Jag har lagt ner Tinder nu men blir då och då kontaktad på andra sociala medier men har inte vågat ge mig in i något igen. Jag orkar inte se mönstret upprepas ännu en gång så föredrar att vara själv. Du gör helt rätt i att tänka att du har mycket att ge- det är verkligen så det är!
(Och förresten: så himla fint du skriver!)
Åh, jag vet ganska exakt hur det där känns: med skillnaden att när jag var 23 år så hadde jag aldrig ens kysst någon eller blivit kysst, och trodde inte jag någonsin skulle bli det heller. Men ifjol hände det, när jag var 26 år gammal, och råkade hitta en pojkvän då också (som det dock tog slut med redan, men det var ingen överraskning)!
Så ja, det kommer bli som du vill för dig också någon gång. Kanske måste man ibland bara låta det ta tid, och försöka uppskatta allt annat i ditt liv tills det. Jag vet, det känns skit när alla ens kompisar hänger med sina partners varje fredagskväll och man själv sitter hemma ensam och gråter (hoppas dock att det inte är exakt såhär för dig, för alla förtjänar bättre än det!), när ett kyssande par står bredvid en på tunnelbaneperrongen och ett annat par sitter och grovhånglar bredvid en på bio den gången man vågar gå dit ensam. När man är liksom omkringat av folk som stirrar varandra lyckligt i ögonen och även ett par duvor utanför ens fönster har lyckligare kärleksliv än en själv. Men jag trodde att det aldrig skulle gå över för mig, men det gjorde det, och kommer säkert göra det för dig också.
Det är ju samhället också som ibland försöker typ krossa en under den där tvåsamhetsnormen, vilket inte heller gör livet som singel lättare. Men försök att njuta av ditt singelliv nu så gott det går ändå, för det kommer säkert ta slut någon gång, förr eller senare – kanske när du inte alls förväntar dig det. Och jag vet att det känns typ omöjligt att det någonsin skulle kunna bli såsom man vill, även om andra säger att det kommer att hända en också. Men liksom, ja, det händer. Alla. Någon gång. Massa virtualkramar <3! Och lita på att det blir bra någon dag, då kanske den dagen kommer fortare?
Du kommer hitta din kärlek! Lovar! ❤️
Alltså varför skriver du så JÄVLA bra om det här?!
En nice grej: var på samma fest som mitt ex i lördags. Andra gången som vi sågs sen vi gjorde slut för två och ett halvt år sen. Vi hälsade, mitt ex luktade jättemycket svett och jag tänkte hela kvällen ”borde vi snacka mer?” men hade verkligen inget intresse av att veta hur det var så sket i det.
De där personerna som man gråter över blir så jävla ointressanta till slut. Kanske för att man hypeade dem först? Gav dem oproportionerligt mycket cred, så sen måste de kännas astråkiga för att väga upp.
Oavsett: så nice att komma över någon! Bra jobbat!!
Sometimes society makes us think that being alone, being single, is something unnatural. But being by ourselves gives us some knowledge that we won’t be able to reach if it’s not this way (and of course is not unnatural!). This type of experiences makes us grow taller in different ways, let’s learn from them and listen to ourselves!
Alltså du <3 Vad vore internet utan dig – ingenting
åh gud jag börjar gråta, jag och min kille gjorde slut för en vecka sedan och mitt hjärta skramlar i bröstkorgen och jag går runt i vardagen som ett grått moln. Jag längtar tills jag hamnar där du är, detta är så outhärdligt.
<3
<3
oh yeah vad härligt att höra!!
Så vackert formulerat.
Jag blev dumpad två veckor senare än dig. Mår bra idag men bävar lite för den närmaste tiden, särskilt julen då jag fortfarande förknippar den med så mycket smärta.
Åh känner igen mig. Blev dumpad två dagar efter Sandra och känner mig ledsen när jag tänker på hur ledsen jag var vid denna tiden för ett år sedan. Hur julen bara kändes som ett svart hål. Är inte hundra återställd men känns overkligt när jag tänker på hur jag kände. Usch och fy. Låt oss julmysa skiten ur den här julen!!! Vi är värda det.
Tack fina ❤️❤️❤️ Ja den här julen ska bli vår jul!! No more heartache, bara glädje 🙂 Kramar
<3
Snälla, aldrig sluta skriva. Du river en sönder innuti, på det bästa möjliga sätt när du skriver.
❤️❤️ Kramar
Såå fint formulerat! Och otroligt klokt!!!
Kram ❤
Alltså detta var så fint:
”Blicken i spegeln är förändrad, något slocknade men något annat grodde också fram.”
Pga stämmer så bra. Har alltid känt att något inom mig slocknade när mitt ex gjorde slut. Men nu såhär två år efteråt har något helt annat, fantastiskt vuxit fram. ❤️
❤️❤️❤️
<3 bästa sandra
Sandra<33
Och jag och min pojkvän blev tillsammans dagen Trump blev president. Vi bestämde att ”japp, det måste bli detta datum. så det blev nått glatt av denna dag också”
Stackars nästa tjej som råkar på honom!
Och Tur ändå att du inte hann slösa mer tid på skräp. Du förtjänar rnågot på riktigt~*
Antar att nya tjejen har 1 årsdag idag då..
Such simple, a bit sad but such a beautiful text. Everything will be better than ever! Wish you to find the soul that deserves you.
Det här var det finaste jag läst på länge.
Fy f så fint
Ihhh. Kanske det vackraste du skrivit på länge <3
Det du skriver är så dödligt bra Sandra.
Du är bäst!
”Tänk så fint livet är förskaffat. Man kan dö men man vaknar och det är vår och våren tar inte slut, det är bara färgerna i löven som skiftar” kan vara det finaste jag läst. och så viktigt denna måndagsmorgon. tack Sandra. <3
<3 jag får gåshud av de sista meningarna
Fan, vad begåvad du är! Vissa texter du skriver är verkligen så…jävla bra och jag vill bara printscreena alltihop, sen typ sätta på kylskåpet som påminnelse.
Så fint.
”Tänk så fint livet är förskaffat. Man kan dö men man vaknar och det är vår och våren tar inte slut, det är bara färgerna i löven som skiftar.” <333
Annan passande löv-metafor:
This autumn the trees will teach us how beautiful it is to let dead things go.
Och ja, man får en annan blick efter vart – en mycket mer komplex och genomträngande (hela grejen med romantiseringen av den där naiva ’ungflickblicken’ är ju ett resultat av patriarkatet – de får creeps och panik av att man ser rakt igenom dem).
Åh. Älskade den meningen!
YES! Healing, darling.. <3
Det är bara färgerna i löven som skiftar. Spot on.
Jag har följt dig sedan förra gången du blev singel. Har vetat ända sedan dess att du fixar vad som helst. För vad har man för val. Jag tycker att du är grym.
Skål till dig!
<3 <3 <3 du är bäst
Har inte ens tänkt på hur länge jag varit singel förrens jag läste att du varit singel i ett år.. wow.. 4 år för mig. Går fortsatt barrundor och söker på tinder för en långvarande kärlek. En flört hade jag för ett och ett halvt år. Men det var nog mer hans mamma som var kär i mig än han. Tur att man är lagom stark på benen idag. Hågel och rödvin fungerar fint ändå. Man får vara glad att man lever. Kram!
true, such a cool comment!
Du er sterk. Og bra!
Så fint Sandra! <3
Jag har också varit singel i ett år nu, för första gången på 16 år (två förhållanden), helt sjukt egentligen. Den personen jag är idag är en mognare version av den jag var innan jag gick in i förhållandekarusellen. Tycker om mig själv på ett sätt jag aldrig gjort innan och det känns så himla bra, jag känner mig stark och mer bekymmersfri.
♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️
Åhhhhhh<333 alltså du
så fint skrivet sandra <3
helt golvad av detta Sandra, vilket språk du har. Känslan går rätt in <3
Freaking beautiful! Gåshud på vägen till jobbet <3
Sandra ❤️?
Så fint
<3
Bajs-Magnus!
Wow, sista stycket var bland det finaste du har skrivit ❤️
Det här är när du är som bäst <3
Ditt namn är vackert där på dörren, i eget majestät.
<3
Spot on! <3 <3 <3
<3
Så vackert skrivet!
<3
<3
Åh åh åååååh!!!!