I somras översatte jag ju Rupi Kaur poesisamling Milk & Honey till svenska. Mjölk & Honung är den svenska titeln. Jag läste för några veckor sedan att det är USA mest sålda bok 2017 (hittills iaf). Sjukt! Kul för Rupi! Kul för poesin i stort också!
Den svenska versionen gick direkt upp som Sveriges mest sålda bok det första dygnet när den kom ut. Det är första gången det händer för en poesisamling sedan Tranströmer vann Nobelpriset. Sedan dess har den legat som stadig första plats i poesikategorin på Adlibris.
Blir så glad över det! Även om jag förstås inte skrivit boken har jag ju levt med den i flera månader och vridit och vänt på varenda bokstav för att göra den svenska versionen så klockren och trogen originalet som möjligt.
Blir även glad när jag hittar dikter läsare tyckt särskilt mkt och och lagt upp på insta. Det är fint att se vad folk fastnar för. Tänkte att jag skulle dela med mig av några idag.
?
Boken finns här och här och använd gärna instataggen #mjölkochhonung om du lägger upp nåt. ❤️
Ska gå & köpa den här IDAG. <3
Ingen kritik mot dig Sandra för du har gjort ett superjobb med översättningen och bevarat stilen, språket och känslan!
Meeen (hehe sorry), läser vuxna människor det här som poesi och känner att de får ut något av det? Alltså jag trodde att det här var poesi riktad till typ 13-16-åringar för jag fattar att man kanske tycker att det här är ”djupt” då. Men nu ser jag en hel drös vuxna kvinnor som tydligen också har tyckt det?
Jag kan inte låta bli att himla med ögonen när jag läser det här för det känns verkligen som att läsa en samling tumblrposts som man ba plockat rakt av och slängt in massa radbrytningar och ba ”behold, poesi!” Inte bara den här boken heller utan flera liknande diktsamlingar som släppts de senaste åren. Genomgående är de intetsägande + pretentiösa. Precis som när man var 13-16 och tänkte massa grejer som man trodde var stora och viktiga men som egentligen inte var det va.
Kanske nån vill förklara storheten i den här typen av dikter? Något måste det ju vara eftersom de säljer så bra! Kanske bara är jag som inte fattar?
Ja det är 100% Tumblrpoesi och jag, som knappt vet något om dikter över huvud taget, fasar för att detta är framtiden. Jämför med Sylvia Plath, e.e. cummings eller varför inte musiker som Patti Smith och Leonard Cohen. Det här är ju definitivt tonårspoesi och inget fel med det, men känns som att det marknadsförs åt vuxna också? Fattar ontintee alls storheten. Varken på svenska eller originalspråk.
Håller med Sara. Rupi Kaurs poesi känns som de där affischerna med inspirerande citat man ibland ser på kontor, fast med snyggare typsnitt. Känner ingenting när jag läser hennes dikter, för att ingenting förvånar, skaver, eller gör något nytt eller direkt skickligt med språket (för mig iaf). Det känns som om jag har läst allt förut. Dock är Rupi Kaur som person mer intressant än hennes poesi! Som jag har förstått det fyller hon en viktig roll för kvinnliga poc och tar upp ofta tabubelagda ämnen som förtryck och sexuellt våld. Och hon har en superbra känsla för formgivning och marknadsföring. Så även om jag inte gillar dikterna i sig tycker jag inte att man ska avfärda Rupi Kaurs verk som helhet, för att de bygger på ’instapoetens’ mer direkta och innovativa dialog med sin publik. Och jag gillar översättningen skarpt förresten!
Jag tycker man tänkte många stora och viktiga saker som 13-16. Sen glömde man bort att de var stora och viktiga.
Lite fler radbrytningar och den kommentaren är en färdig dikt!
Man kan ju gilla både och. Jag gillar rätt blandad poesi, Shakespeares Sonnett 116, Celans Todesfuga, Lugns Till Bosse och Kaurs små dikter. Olika dikter och typer av dikter tilltalar olika delar av mig själv. Kaurs tilltalar nog kanske just mitt yngre jag som samlade på diverse Tumblr-inlägg. Precis som jag ibland kan slå på ångestladdade och överdramatiska låtar jag brukade lyssna på vid den tiden och 100% känna mig in i den i nutid. Men det behöver ju inte (och är inte för mig) allt jag är eller gillar. Reflekterar bara en av många sinnesstämningar. Däremot har jag svårare att läsa böcker eller se filmer på samma vis. Tror att det kanske beror på att dessa två är i längre format. Det kan vara mysigt att känna sig in i en viss sinnesstämning över en eller några dikter eller sånger, men en hel film eller bok är lite ”too much”, haha 🙂
Det är ju tonårspoesi och jag antar att det var därför just Sandra fick översätta.
Word. Har inget svar. Antar att många gillar att kunna läsa in sin egen hjärtesorg och hör är det ju lätt gjort. Som en samling citat eller visdomsord. Antar också att den är mer tillgänglig är poesi är och därför läser många detta?
Haha, håller verkligen med! Men det är väl en smakfråga.. Jag är en mycket van poesiläsare och tycker att detta är lite för enkelt för min smak. Har däremot vänner som inte läst så mycket poesi som tycker att detta är lättsmält och lätt att ta till sig. Handlar väl snarare huruvida man gillar att läsa mellan raderna eller ej. Jag älskar poesi där jag själv som läsare kan tolka och fundera kring vad meningen bakom texten är. Medan denna typ av litteratur kanske tilltalar en publik som önskar mer konkret poesi, lite mer av en bladvändare! Men sen tror jag inte att man kan bortse från bokens popularitet, rykten sprider sig fort osv.
Oj måste köpa
föredrar din version, om jag ska vara ärlig! tänker att du borde skriva poesi.
Gud så kul att den blivit så populär, måste ta och spana in den. I en av dikterna så står det ”denna unga man han får solen på knä varje kväll”, och jag känner mig så förvirrad av när man ska använda ”e” eller ”a” i slutet på ord? Alltså ”denne unge man”. Trodde att det skulle vara ”e” om det var manligt, men det kanske är valfritt? Nån som vet? 🙂
Det är valfritt. 🙂
/ Korrekturläsare
Vad jag vet så går ”denna” att använda i alla lägen (alltså är det neutralt) medan ”denne” är specifikt maskulinum.
Jag har inte läst mer än det som folk (och du:)) har publicerat på instagram och bloggar men håller med om att det är fantastiskt översatt! Du har verkligen känsla för ord.
Ju —–> desto. Blir tokig när man skriver ju–> ju. Men vet ju inte hur den engelska översättningen såg ut i och för sig.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=411&artikel=3240910
Ville bara inflika detta.
Ju-desto är helrätt.
Desto-desto är totalfel.
Ju-ju FUNKAR. Talspråk!
Det är ok!
Talspråk är just det, används i TAL. Skriftspråk används i skrift.
Jovisst, men sen är hela boken skriven utan stor bokstav i början av meningar, så den följer ju inte direkt vanliga regler. Hela boken känns snarare som tankar. Så, det stör iaf inte mig.
Alltså, jag med!!! Tyckte om detta inlägg fram tills jag såg ju-ju. Det är så svårt för korrekturläsare och redaktörer att få jobb, ersättningarna är usla – och uppenbarligen anlitar inte ens stora förlag dem alls? Tack och lov har jag lämnat den usla och hopplösa bokbranschen, och detta bara bekräftade det. ?
Konstigt att ingen redaktör fångat upp det. Men det kanske är ok att skriva så numera, språket förändras ju.
jaaa! brinner när jag ser ju->ju. brukar annars inte bry mig så värst om folk skriver fel men just den… huu
Håller med!!!! Blir också tokig. Är det nånsin rätt?
och ännu värre de som skriver desto -> desto. ”desto mer desto bättre” (blev upprörd bara av skriva det där)
Att vara skör är att ha makt. Hur tolkar man det?
Makt som i kraft kanske? Som skör har man ett större känslospektrum och känner livet mer än de som inte är lika känsliga. En gåva och en förbannelse om du frågar mig, men jag skulle nog inte vilja byta ändå.
Ja för mej är det så som känslig kvinna att händer det bra saker är man ju så lycklig men desto svårare vid sånt man blir sårad av. Inte alla gånger så lätt men man är som man är.
Eftersom det är poesi står det ju väldigt fritt att tolka det precis hur man vill och känner. Min tolkning är att vi som är sköra, känsliga, sensibla och inte hårda, tuffa och vassa har makt för att det gynnar oss på massa plan som inte är lika tydliga. Att det är en positiv sak att kunna vara svag och känslig, att det finns makt i det också i form av att man vårdar sitt psyke bättre, inte stänger inne saker, kan hantera och bearbeta känslor och inte får massa issues på samma sätt som en hårding. Tolkar också in det som en kommentar på typiskt kvinnliga ”mjuka” värden gentemot mannens ”hårda” värden, alltså att vi tar allt jag skrev ovan och stället det som manliga attribut versus kvinnliga – och att vi kvinnor gynnas av att vara sköra/mjuka/öppna i längden, något som männen går miste om = blir fucked up.
OBS min personliga tolkning – bara ordbajsar hejvilt pga det får man.
Även om du känner att det var ordbajs satte du ganska exakt fingret på vad jag tänkte! Väldigt bra förklarat. Tänker att det mycket har att göra med att skör = makt som kanske inte är lika tydlig. Att det kanske oftast ses som något negativt att vara skör, men att det också kan gynna en så himla mycket.
Ja jag gillar känslig människor. Absolut det är jättefint men tyvärr kan den här världen vara ibland ganska tuff mot oss. Hoppas på en snällare värld.