vecka 52.

Sista veckan av 2017.
Ett år som gick jättefort typ? Jag fattar ingenting.
Samtidigt har jag gjort så mycket saker att det skulle kunna vara jättemånga år.

Hade ingen aning om hur jag skulle må i slutet av december. Om jag skulle vara olycklig eller inte. Om jag skulle bo kvar i min lägenhet eller inte. Om jag skulle vara singel. Om jag skulle bo utomlands. Om jag skulle ha uträttat något nytt yrkesmässigt. Om jag skulle vara kär. Visste ingenting.
2017, ett år av överraskningar.
Men mest ett år av kompisar faktiskt. Vilka jäkla kompisar jag har. Roliga, smarta, knäppa men framförallt genuint snälla.
Finaste presenterna jag fick i år, och då hade jag de ändå redan.

Nu är det i alla fall måndag. Fast ledigheter. Jag drar ner till ett blogginlägg om dagen fram tills folk börjar jobba igen.
Denna vecka ska jag klippa mig, hänga på lite barer, gå på en hemmafest, laga pasta, kanske köpa en fin klänning, sova till efter klockan nio samt då förstås fira nyårsafton. Skaldjur, skumpa och skålar blire. Men det är om en vecka ungefär.

Sedan är det 2018 och då jävlar.

pic source.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
16kommentarer
  • Kan du inte ha ett sånt där ”bästa som hänt er på sistone” inlägg snart….?? För detta hände precis mig. Two in one:

    Jag har träffat en killen i några veckor nu. Vi har det super när vi ses och han är världsbäst. Men där emellan kan han vara väldigt seg på att svara på sms och sådär. Så det finaste hände mig idag när min kompis frågade mig ”hört något från Xxx?”. Varpå jag svarade ”han har inte svarat sen igår…”. Då säger min kompis genast ”Jaaaa men han kommer svara 🙂 vi har ju lärt oss nu att han är lite seg bara ”. Vi, ja vi är ju fler om detta. Älskar när ens kompisar är minst lika engagerade som en själv. Och vet exakt vad de ska säga.

    D 2017-12-26 10:47:12
    Svara
  • Hallå! Jag vet kanske uttjatat ämne fast jag bryter ihop prick precis nu. Hur kommer man över någon. Behöver sunshine-storys från er som klarat det för det är fan omöjligt. vi bröt kontakten för en månad sedan och jag klarar mig inte utan honom. och vi kommer vara på samma nyårsfest och jag vet inte hur jag ska bete mig för att inte gå sönder när jag ser honom. fy i helvette för kärleken </3

    :') 2017-12-25 20:46:58
    Svara
    • Svar på :')s kommentar.

      Akta dig för att använda alkoholen som tröst vid ett sånt nyårsfirande. Kan bli destruktivt. Håller med de andra för övrigt – klä dig i något du känner dig superfin i och ha skitkul med de andra bara!

      J 2017-12-26 12:01:38
      Svara
    • Svar på :')s kommentar.

      Hej käraste du! Du kommer överleva. Det kommer göra så jävla ont på vägen, men överleva kommer du. Kan du vara någon annanstans på nyår? Om inte, klä upp dig skitfint och ta en vän i handen. Kvällen varar inte för evigt. Och du kommer inte fysiskt dö, alltså kommer du att överleva. Samt: man får fulgråta på toaletten om man måste. Nästa nyår kommer du må bättre, jag lovar.

      E 2017-12-25 23:02:33
      Svara
    • Svar på :')s kommentar.

      Du är inte ensam!!! Du klarar det du ställer in dig på. Finns många bevis på att det vänder. Tänk på vad du förtjänar och gör gott i världen så kommer du komma över honom! Styrka å hopp å ta vara på annan kärlek omkring dig från familj å bekanta

      Kämpar 2017-12-25 21:44:28
      Svara
  • Kärlek kommer! (som de säger i reklamen…) För min del kom det när jag var som mest apatisk/obrydd kring kärlek, men var nöjd med tillvaron ändå. So there is always hope! <3

    emblas.se 2017-12-25 19:38:47 http://www.emblas.se
    Svara
  • Jag skulle verkligen behöva råd/pepp ang en random grej. Kanske finns det nån här som kan hjälpa (eller som kan publicera i FB-gruppen för det känns stelt att göra själv). Det är så att jag har social fobi och har haft det i väldigt många år, vilket inneburit att jag aldrig vågat söka jobb. Alltså aldrig, inte ens sommarjobb, nånsin. Jag är 21. När folk får reda på detta tappar de hakan och jag försöker komma med ursäkter om att jag aldrig haft tid osv. Men det har ju verkligen blivit en ond cirkel – ju längre jag väntar, desto konstigare ser det ut att jag har ett tomt CV, och desto längre känns steget till att våga söka. Det var ju typ okej när man var 16 men inte längre. Det jag undrar är helt enkelt om det finns NÅN som har samma upplevelse som mig, dvs som helt plötsligt är i 20års-åldern och fortfarande inte har haft ett endaste jobb. Och i sånna fall: hur gör man nu? Hur vågar jag och hur lyckas jag? Känns som jag är den enda i hela Sverige i den här situationen, och att alla antingen tycker jag är lat eller helt socialt handikappad (eller både och).

    B 2017-12-25 18:25:10
    Svara
    • Svar på Bs kommentar.

      Hej!
      Jag har inte exakt de erfarenheter du har, men har mycket erfarenhet av psykisk ohälsa.
      Jag tycker du ska försöka få kbt-terap, och kanske även medicin, om det är så att din sociala fobi hindrar dig från att ta nästa steg i livet.
      Hoppas du kan våga ta en kontakt med vårdcentralen!
      Sedan vill jag tillägga att du INTE behöver känna ångest över att du inte haft något jobb än. Det kommer.
      Och: Jag är 35 år nu och mådde åt helvete när jag var i din ålder. Det blir bättre, lovar.

      Kram och lycka till med allt!

      Katrin 2017-12-26 11:37:22
      Svara
    • Svar på Bs kommentar.

      Till B:
      Hej! Nu låter det som att jag är 100 år gammal men vill bara säga att när jag var i din ålder hade jag inte heller jobbat och var så vansinnigt stressad över det. Jag trodde att det var sjukt onormalt. Men jag vill bara säga att du INTE behöver känna dig stressad. Om du vill ha jobb så sök på bara, hör efter hos vänner vad de jobbat med – jag sökte massor, hände inget och sökte sen telefonvärvning för en välgörenhetsorganisation, det var lätt att få, lite kämpigt och höll ut i ett halvår. Men efter det kändes det så bra för att jag hade gjort NÅGOT liksom. Om man har ekonomisk möjlighet/tid/ork/lust till det kan man också göra praktik ett litet tag någonstans, det är också erfarenhet! Du kommer att jobba hela livet, det är noll procent katastrof att du inte har gjort det i tonåren liksom.

      Isabel 2017-12-26 10:42:27
      Svara
    • Svar på Bs kommentar.

      Jag hade inte något jobb/sommarjobb förräns jag var över 20. Pluggade dock hela tiden och gjorde lite annat så hade inget helt tomt cv men kändes ofta jobbigt eftersom ”alla andra” jobbat. Nu har jag jobbat lite och tänker knappt alls på det.

      Vet inte vad du gjort men har inte upplevt att arbetsgivare inom min utbildningsinriktning reagerat på att jag inte haft något jobb tidigare, så om du skulle ha/skaffa ett yrke som inte kräver så mycket allmän arbetslivserfarenhet eller jättehög konkurrens så är det inte säkert att någon tänker på det även om folk i allmänhet gör det, då vill de ju anställa dig för de specifika kunskaperna.

      Tänker att du borde kunna få hjälp av kurator på ungdomsmottagningen eller så för att handskas med din sociala fobi och hur du ska förhålla dig till detta för att kunna ta dig vidare.

      Sara 2017-12-25 23:55:01
      Svara
    • Svar på Bs kommentar.

      Så är det verkligen inte! Du är absolut inte konstig på något sätt. Jag har haft många olika sommarjobb men nu är jag 30 år och har aldrig ens haft en fast tjänst. Jag har pluggat i evigheter men har enbart lyckats få en tjänst som varade i två månader men det är olika för alla människor. Du ska inte känna dig dum för det är du inte! Men du kanske mår bättre och får bättre självförtroende om du pratar med en terapeut? Så du kan få en liten push på vägen för du klarar det här. Ta steget och tro på dig själv!

      Lisa 2017-12-25 21:13:48
      Svara
    • Svar på Bs kommentar.

      Jag har ett extraknäck (pluggar med csn), men egentligen bara haft ett ”normalt” sommarjobb pga den enkla anledning att jag vill vara ledig. Jag lägger undan all lön från extrajobbet och finansierar på så sätt min ledighet. Kanske inte svar på din fråga men jag vill bara säga att jag inte tycker att detta är konstigt!

      Lovisa 2017-12-25 18:31:39
      Svara
  • kompisar är bäst!!

    Ellen 2017-12-25 18:20:09 http://ellenlindberg.se
    Svara
  • 2017 har verkligen gått så himla fort! Den känns som om det nyss var sommar och nu är det snart 2018? Förstår inte hur det gick till.

    Elina 2017-12-25 18:00:43 http://nouw.com/elinakmnilsson
    Svara
  • Märkligt att om en vecka är det 2018, åren går så fort verkligen :-o.

    ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ 2017-12-25 17:51:54 http://www.saramadeleine.se
    Svara
  • Det känns konstigt att det är sista veckan på året. Så fort som det har gått. Men det känns så skönt att det nu går mot ljusare tider och att det mörka sakta men säkert läggs bakom oss, för nu kommer snart tiden när man blir en människa igen med känslor och energi.

    Victor 2017-12-25 15:13:31 http://nouw.com/98v0
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!