I helgen har jag läst fyra noveller om kärlek.
En mycket trevlig jullovssysselsättning om jag får säga det själv.
Så nu blire mini-recensionsdags!

Den första skriven av Leo Tolstoj utspelar sig under en bal år 1903. Huvudkaraktären förälskar sig i den unga, vackra Varenka och dansar med henne under hela kvällen.
Han är övertygad om att inget i världen kan få hans känslor att slockna, men utanför brinner Ryssland och hennes far är en högt uppsatt militär. Och hur långt är fadern villig att gå för makt, och vad väljer man att blunda för?

En politisk novell om att yta sällan säger så mycket alls.
Tyckte mycket om den, särskilt Tolstojs sätt att skriva.
Ska jag läsa Krig & Fred eller? Den är ju bara lite över tusen sidor ?

Sedan läste jag Oscar Wilde. Inuti denna hittas faktiskt två noveller. Båda är från 1880:talet, Näktergalen & rosen samt Lady Alroy.
Den första handlar om en näktergal som offrar sig för en fattig ung man så att han ska få sin drömtjej. Den andra handlar om en mystisk kvinna som utger sig för att bära på tusen hemligheter minst.
Tyckte båda dessa var sådär ärligt talat, om man nu får säga så om Oscar Wilde. Kändes extra gammeldagsiga och lite avklippta.

Här har vi Virginia Woolf och hennes novell Arvet.
Denna novell är lite yngre än de tidigare, Arvet är skriven 1944. Den handlar om en man vars fru dör i en bilolycka. Hon lämnar kvar högvis med dagböcker och han börjar läsa dem. Först med en stolthet, men ju längre in i dagböckerna han kommer märker han att två initialer hela tiden dyker upp.
Vem är B.M.?

Gillade denna, önskade att den var lite längre. Dock hade de verkligen inte behövt skriva de tre sista meningarna i novellen som liksom ”förklarade” hur det låg till.
Och ja lol, jag redaktörade Virginia Woolf lite nu ursäkta för det.

Sist ut Mary Shelleys sorgliga novell Kärleksprövningen. Äldst av dom alla: från 1818. Alltså 200 år gammal.
Handlar om Angeline och Ippolito som blir megakära i varandra. Han är dock adlig och hon från en lägre klass än honom. Det funkar ju inte som ni säkert förstår.

Ippolitos pappa är sjyst och säger okej, om ni fortfarande är lika kära om ett år kan ni få gifta er.
Men när elva månader gått träffar Ippolito Angelines bästis. Som dessutom både är yngre och adlig! Hur ska det gå?
Eftersom män är as sen gammalt så kan ni ju tänka er.

En sorglig liten ask om kärlekens våndor.
Hittar den gör du här.
❤️