Så börjar 2018 nu kanske?
Det känns så tycker jag. Att förra veckan var en övningsvecka.
Jag skrev ett utkast till detta inlägg i fredags som var dödens depp nu när jag läste igenom det söndag kväll (pga tidsinställt inlägg). Jag känner mig inte dödens depp just nu så jag raderade det och börjar om från början istället!
Det är dock en ganska bra symbolik över mitt liv just nu kanske? Rätt svajjigt. Ibland känner jag mig glad och tacksam som en ovetandes terrier som bara levt ett liv med klappar och pinnar, och ibland ligger jag i min soffa och våndas över allt från de staplande mailen i min inkorg till att leva är bara att långsamt dö.
Kanske är det bristen på sol och ljus och värme. Kanske är det för att jag har lite väl mycket jobbmässigt just nu. Kanske är det andra ouppklarade saker.
En kombination antagligen.
2018 nu jävlar 2018 nu händer det 2018 2018 2018 läser jag i statusar och bloggar och memes.
Men det är ju inte så enkelt. Mest är det ju bara en dag som blev en annan och en siffra som förändrades.
Man får ta en stund i taget, drömma lagom stort och inte oroa sig för mycket.
Det löser sig alltid, och råkar man ha lite hög puls och fladdrande hjärta på vägen dit är det inte farligt.
Kanske bra till och med.
