Jag frågade för tre dagar sedan vilka av mina vänner ni ville veta mer om, och det var en hel bunt ni var nyfikna på. Här kommer de fyra första: Ludde, Christian, Ea och Joakim.

Ludvig.
Ludde och jag träffades på en fest, blev kompisar och resten är som ni vet historia (här har jag skrivit om det hela). Ludvig är min bästa kompis och också min älskade pojkvän. Här kommer lite egenskaper som gör att jag tycker han är en så utmärkt människa: Han har en fantastisk humor och gör mig alltid glad när jag är ledsen, han flikar alltid in någon rolig kommentar i en konversation och hans facebooksida är ett medley av de roligaste klippen på på internet. Han tar alltid initiativ och är en typisk ledarperson, han är den som springer fram om någon ramlar på gatan, eller hjälper någon som behöver hitta en gata på en karta. Han gör det utan att tänka på det, men det gör att man alltid känner sig trygg runt honom, för man vet att han har koll på läget. Han är väldigt lättroad och skrattar högt åt alla historier jag berättar och lyssnar noggrant noggrant på alla orden. Han minns alltid saker jag berättat som jag glömt bort. Han tycker om djur så mycket, helt klart mer än de flesta. Han klappar alla hundar på gatan, får hjärtont av varenda en av internets kattbilder och har måste-skaffa-husdjur-nu-panik minst en gång i veckan. Han är väldigt social, en av de mest sociala jag känner, vilket jag tycker är en himla bra pojkvänsegenskap eftersom jag också tycker om att prata med okända människor. Ludvig pratar med alla, skrattar högst och tycker om varenda en innan de bevisar motsatsen. Han älskar mat och blir genuint lycklig när han äter något som är gott, man vill alltid laga mat till honom för det känns som att ge honom presenter. Och sedan är han oerhört godhjärtad. Han tar alltid hand om människor och djur, håller alla hemligheter (berättar inte ens för mig) och kramar sina vänner ofta. Jag är alldeles hundra procent säker på att han har gjort mig till en bättre mer vettig person. Och förövrigt älskar jag att han har ett så filmiskt utseende, som att han är plockad från klassikerhyllan i videoaffären. Och så tycker jag så mycket om att han tycker så mycket om mig. Han är så orolig över att jag ska må bra och vara glad och han tar hand om mig som jag vore det viktigaste han vet. Han kramar och pussar mig hela tiden, håller mig hårt i handen och sover så nära mig om natten. När vi är i sammanhang där han vet att jag känner mig nervös eller inte känner någon lämnar han mig inte förrän det känns bra och introducerar mig för alla. Är vi ute och pratar med olika personer kommer han alltid fram till mig med jämna mellanrum och hånglar upp mig, bara för att. Han lyssnar och respekterar vad jag har att säga och han ger mig komplimanger som betyder något på riktigt, som att jag är smart och klok och rolig. Han är liksom stolt över mig och han får mig att känna mig så viktig på så många sätt och det gör mig väldigt lycklig.

Christian.
Christian och jag lärde känna varandra 2005 när vi började  i samma klass på Berghs. Hela första veckan i skolan trodde jag att han var komikern/programledaren Mårten Anderson. Men så var ju alltså inte fallet. Christian är bra på många satt. Han frågar alltid hur man mår, han ser alltid när man har nya kläder och han ger en alltid komplimanger om man är extra festlig. Han pratar extremt högt, hör av sig bara för att fråga hur det är med en, och skickar fina sms med glada gubbar och djur i. Christian är en sådan man kan ringa när världen är åt helvete och även om han efter skolan flyttade utomlands och vi inte började umgås på riktigt igen förrän jag flyttade till New York har vi alltid hållit kontakten. Han var en av de ytterst få människor som jag berättade för att jag skulle försöka flytta till New York och han är en av få jag vänder mig till om jag tycker något är jobbigt i livet. Han är extremt, extremt intresserad av andra människor och frågar alltid miljoner frågor om allt som ingen annan frågar om. Han är expert på att festa och är alltid pepp på att hitta på någonting. Han cyklar överallt, behöver typ aldrig sova och är en riktig tjejtjusare. Framförallt är han oändligt snäll och bryr sig verkligen om sina kompisar. Jag ser honom helt klart som en av mina bästa vänner. Dessutom är han expert på roliga one-liners som får ett helt rum att vrida sig av skratt.

Ea.
Ea klev in i mitt klassrum i gymnasiet tre veckor in på höstterminen i ettan. Jag hade inte riktigt fått någon kompis i klassen. Jag satt längst bak och lyssnade på musik ingen annan lyssnade på, hade konstig hårfärg och ingen Louis Vuitton-väska (det hade samtliga tjejer i min klass, det och rosa polotröjor). Men så kom Ea in i avklippt Dirty Dancing-tröja och jag tror jag aldrig blivit gladare, för jag förstod att vi var av samma typ. Redan efter lektionen tog jag tag i henne och sedan dess var hon min bundis och bästis. Ea och jag tillbringade ettan med att dyrka Jim Morrison och satt på hennes rum och lyssnade på Love Her Madly och rökte cigaretter och dooog över hur snygg han var. Ea och jag skolkade från alla tråkiga lektioner, satt på Cafe String och pratade om pojkar vi var kära i och byggde upp våra liv i framtiden. Ea hade redan bestämt att hon skulle flytta till Frankrike, och så blev det sedan också. Ea var mycket mer avancerad än vad jag var när det gällde pojkar och hjälpte alltid till innan jag skulle på dejt, förklarade att det inte vara så himla knixigt att ligga som man kunde tro och hon lärde mig att dricka rödvin och att sjunga ja må hon leva på franska. Ea är fantastisk på att berätta historier och hennes mimspråk får en alltid att skratta ihjäl sig. Hon sänker alltid rösten sådär mycket att det blir otroligt spännande och hon är så duktig på att ta bort ens ångest när man tycker något är jobbigt. ”men gud oroa dig inte, det där kommer att gå över” skulle Ea säga. Allt känns enklare när man pratat med henne. Ea bor i Frankrike nu och är gift med sin franske pilot, och jag önskar ofta att Paris låg närmare New York.

Joakim.
Joakim och jag lärde känna varandra på ett konfirmationsläger (en mer förklarande historia hittar du här). Vi pratade i telefon varje dag hela nian, flera timmar i sträck. När vi inte pratade i telefon sågs vi, jag sov över hos honom ofta och han tog med mig till alla fester han var bjuden på. Jag har Joakim att tacka för mycket roligt i min tonår för innan han kom in i mitt liv var jag en sån som aldrig blev bjuden på nagonting alls. Jag minns att hans kompisar försökte hångla med mig i början och jag blev så himla förvirrad och nervös för ingen hade velat hångla med mig innan, och Joakim tog mig åt sidan och sa ”förstår du inte att du är söt? du måste förstå att du är det”. Joakim är den som jag ringt först när något hänt i mitt liv. Joakim är en sån som väntar på en när man sätter på sig jackan när alla andra går i förväg. Han är en sån som går fram till personen som varit dum mot en och bara ”du gör inte så mot Sandra.”. Joakim är en sån som kramar en länge, tar en med på de mest knäppa efterfesterna mitt ute i ingenstans och han vill aldrig gå och lägga sig. Han är en sådan som tar en taxi för 300 kronor bara för att åka och hämta en när man står hjärtkrossad och gråter mitt på gatan. Joakim är min topp tre viktigaste person i mitt liv om man ska sammanfatta genom all tid. Det gör ont i hela kroppen av att skriva den här texten. För han är inte i mitt liv på samma sätt längre. Vi hade sönder det tillsammans, jag vet inte när det hände men det hände i små ord i taget och en dag sa vi inte längre vad vi tyckte och tänkte helt öppet till varandra längre. Vår vänskap var inte lika djup och ärlig. Och utan den ärligheten fanns inte så mycket kvar. Vi bråkade något brutalt innan allt bara blev – ingenting. Vi hörs ibland, jag brukar skicka låtar till honom på Spotify för jag vet ju precis vad han tycker om. Jag tänker på honom när jag ser vissa filmer eller läser vissa utdrag i böcker.  När jag träffade honom ute på en klubb i somras kramade jag honom och sa att nu kommer jag aldrig släppa dig nu måste du krama mig resten av kvällen, och han sa okej, då gör vi så. Men livet är inte så. Jag tänker ibland att vi bara har en paus nu. Att vi kommer hitta tillbaka till varandra. Att jag förlorade honom är något av det sorgligaste som hänt i mitt liv.
.

I asked a couple of days ago which of my friends you wanted to know more about. The list got quite long and here are the first four. Read it by clicking ”in english” below FAQ.