Här kommer den tredje delen med vänner som ni ville att jag skulle berätta lite mer om! Del ett finns här och del två här.

Carl Fredrik.
Carl Fredrik och jag var egentligen inte alls kompisar först. Faktum var att vi knappt kunde vistas i samma rum under nästan hela gymnasiet. Carl Fredrik var en av Joakims bästa kompisar och dessutom ihop med Ea så det var liksom ofrånkomligt att vi skulle hänga. Vi gick i parallellklasser i gymnasiet och vi var alltid på samma ställen på helgerna. Vi började nästan alltid bråka när vi pratade men stundtals i några korta ögonblick var i vänner, som när vi dansade till samma låt, när vi tyckte lika i en politisk diskussion, när han pratade om saker han brann för. Det var nog inte förrän som han började på Berghs och hamnade klassen under mig som vi började umgås på riktigt. Och med på riktigt menar jag bara han och jag, utan någon annan. Och det var nog då som vi upptäckte att vi tyckte om varandras sällskap. Jag gillar Carl Fredrik för att han inte är som någon annan jag känner. Han pratar intensivt och ofta, har en åsikt om ungefär allt som finns i den här världen, och kan typ allt om allt. Han är best på att namedroppa komplicerade historiska ögonblick, avancerade maträtter eller viktiga skivsläpp. Han är rolig och har en genomtänkt humor med små knorrar och när han ska berätta en rolig historia lyssnar alla. När han är på bra humör liksom smaåjunger han lite för sig själv. Han tycker om att prata länge om viktiga saker, och ibland kan han ta en åt sidan och bara räkna upp saker varför han tycker om en. Han betraktar människor på ett sätt inte andra gör, som om att världen var lite som en film som spelades framför honom. Och så har han snälla ögon. Han har blivit en väldigt viktig person för mig. Här är en fin video om oss förresten som vi gjorde en gång till en grej.

Devi.
Devi (uttalas dävvi for den som undrar) och jag gick i samma högstadium fast hon gick klassen under mig. Vi lärde dock inte känna varandra förrän efter gymnasiet. Jag minns inte riktigt hur, men Devi har liksom alltid funnits runt mig. Vi har alltid haft samma breda kompisgäng fast varit i två olika håll av dem. Någonstans på vägen, kanske runt 2008, började jag och Devi hänga på riktigt. Devi älskar hamburgare och ostron, hon dricker alltid filmiska drinkar och för sig väldigt elegant. Hon är typiskt en sån person som skulle kunna dricka te med lillfingret lite flott flygande i luften. Devi har koll på alla nyöppnade restauranger/barer/svartklubbar/hemliga platser och har ett smittande fnittrigt skratt. Hon har alltid spännande saker att berätta och dyker upp i New York när man minst anar det. Då kommer det ett litet ”hallå jag är här!”-sms och då får alla andra planer läggas åt sidan för att man ska få så mycket Devi som möjligt på kortast tid. Devi är alltid pepp på att hitta på saker och blir liksom aldrig trött. Hon kan gå ut och hitta på äventyr sju dagar i veckan och vara lika glad för det. Hon är en sådan som kan dyka upp framför ens dörr med väskan full med mini-champagneflaskor och säga att nu har jag ordnat färdkost mellan våra nattklubbsstationer. Dessutom är hon väldigt kärleksfull vilket gör att man mest hela tiden vill säga att man tycker så mycket om henne.

Stefan.
Stefan och jag lärde känna varandra under 2007 när vi båda jobbade på Garbergs. Stefan mailade mig två månader innan jag skulle börja där och sa hej vi borde ju lära känna varandra för du ska ju börja hos oss. Genom brevväxling på Myspace (det var innan Facebook-tiden..) upptäckte vi att vi båda hade ett brinnande intresse för soul och Stefan har gett mig så himla mycket bra musik genom åren. Vi blev kompisar nästan genast på Garbergs och åt jämt lunch, tog promenader genom Stockholm och drack vin hemma hos honom. Stefan är en av de roligaste människor jag känner, hans humor är briljant och han får det tystaste rummet och falla ner och vrida sig av skratt. Ett av mina bästa exempel är när vi hade en tävling om att hamna på insändarsidan i DN och Stefan vann genom att skriva den här helt vansinnigt roliga. Har kanske aldrig skrattat så mycket. Det var även Stefan som introducerade ordet ”flott” i mitt liv. Stefan är en hejare på att dansa, tycker om vackra, välgjorda skor och har en väldigt bra syn på livet i överlag. Han tycker inte att man ska göra något man inte tycker är kul eller bra och även om det kanske låter självklart har det verkligen inte varit det för mig alltid, men han fick livet att verka så lätt. Och den devisen vill jag också leva efter. Stefan och jag har rest ihop sju gånger, skriksjungit över Londons gator, dansat på tak i New York och spelat Galenpanna i Amsterdam. Stefan hittar alltid på knäppa smeknamn till mig (favoriterna är byggdottern och resedvärgen) och han har ett sätt som gör att man alltid kan öppna sig inför honom och berätta sådant som betyder något men kanske ibland sitter för långt in. Stefan är en av mina favoritmänniskor.
.

I asked which ones of my friends you wanted to know more about. The list got quite long and here are the third round of people. Read it by clicking “in english” below FAQ. You can find the first post here and the second here.