Läste ut Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt förra veckan. Jag köpte den efter att tre bloggläsare hade rekommenderat den till mig, oberoende av varandra. Ett enda litet exemplar fanns kvar i min närmaste bokaffär, så det måste förstås varit ödet.

Låt vargarna komma handlar om fjortonåriga June som bor i en förort till New York tillsammans med sin syster Greta och deras mamma och pappa. Året är 1987 och Junes morbror Finn är sjuk i aids. Faktum är att han dör ungefär trettio sidor in i boken. Finn är Junes allra bästa vän, han bor i en inbonad lägenhet mitt på Manhattan, målar tavlor, kan allt om historia och är allt det som hennes klasskompisar inte är. När han dör vet hon inte vad hon ska ta sig till.

På begravningen ser hon en man som smyger omkring i utkanterna av sällskapet. ”Han är inte bjuden” informerar hennes syster Greta. ”Det är Finns speciella vän, han som dödade honom.” Här kan man förstås börja ana att Finns pojkvän, eller så kallade ”speciella vän,” och June kommer att hitta till varandra om några kapitel. Och visst gör de det, trevande och på ett sorgligt men högst nödvändigt vis, eftersom de är de enda två i hela världen som älskat samma person lika högt.

Låt vargarna komma är en väldigt fin bok. Den handlar både om att vara fjorton år och ganska ensam, om att sakna någon som aldrig mer kommer komma tillbaka och om att hitta vänskap på oväntade platser. Och om kärlek såklart. Och lite mysterier är förstås också inbakade. Stundtals lite för amerikansk om ni förstår, men inte så att det emot för mycket.

Jag tycker boken i sin dramaturgi och på många sätt i sitt ämne liknade John Greens Förr eller senare exploderar jag men till skillnad från Greens bok där jag ibland kunde känna att dialogen var krystad och inte alltid särskilt verklig, tycker jag den här författaren lyckades så otroligt bra med det. Boken känns liksom, så himla verklig. Karaktärerna pratar som man faktiskt pratar, handlingen är oförväntad och boken är så otroligt välskriven och stundtals himla sorglig.

Och kunde känna igen mig och komma ihåg hur det är att vara fjorton någonting och bygga upp världar i hemlighet där allting var precis motsatsen till hur det egentligen var på riktigt. Finns här eller här.

.

Translation. Just finished Tell the Wolves I’m Homeby Carol Rifka Bunt. Such a lovely book, read about it and buy it here.