Jag har läst en bok jag tyckte väldigt mycket om! Isabelle Ståhls debutroman Just nu är jag här.
En historia om att vara 25plusnånting i ett Sthlm styrt av Tinder, snabba kickar och sena nätter. Och längta bort till något annat, utan att kanske veta exakt vad.

Huvudkaraktären Elise är avtrubbad både när det handlar om män, vita små piller, sin vänskapskrets och framtiden. Hon vaknar upp, upprepar, står aldrig stilla. Känner mycket korta stunder och sedan ingenting alls.

Tills hon träffar Victor, som känns annorlunda på något vis. Frågan är om förälskelsen är utvägen ur det som känns så mörkt.

Alltså. Jag tycker den här romanen var mega. Stor igenkänning, särskilt som nysingel. Det vilsna famlandet, att ständigt vara i rörelse, att träffa så många människor på så många platser och samtidigt känna att man är där helt själv. Att tänka tillbaka på förra veckans helg och tycka om den, kanske tyckte man även om gårdagen, till och med älskade den, men nuet känns så ofta bara som ett sökande efter nästa kick nästa kyss nästa person som ser en för en liten stund.
Det är ibland som att man helt slutat tänka efter. Man bara gör.

Rekommenderar. Läste ut den på två dagar.
Finns här och här.