Käraste ni.
Det är måndag fast det är juli så ingenting gills. Det känns som att jag har varit utomlands i fyra år minst. De senaste dagarna är det som att hjärnan helt gett upp, orkar knappt läsa, lyssnar på poddar som inte handlar om nåt och glömmer bort vad dom sagt. Sover tio timmar per natt, äter mozzarella till frukost och bränner knäna för att jag glömmer att dra in benen i skuggan.
Äter surt spanskt godis, dricker kall öl och pratar om killar. Killar tycks vara det som min hjärna endast tycker är intressant när all form av substans och intellekt filats bort av ledigheten. Eller så är det för att jag enligt min mensapp är fertil just nu, kvar är bara detta djuriska skal som trånar efter lite väldoftande killhud. Oh well, man kan ju inte få allt, tinder i Nerja är inte guld direkt.
På fredag reser jag hem, längtar ändå lite till mina växter, min säng och sommarstockholm. Nåt finare än sommarstockholm finns ju inte, det är sen gammalt
