Har ni hört talas om Väggen av Marlen Haushofer? Jag hade inte, trots att den är någon form av modern klassiker (kom ut -68 första gången), översatt till massor av språk och obligatorisk skolläsning i Österrike, som jag förstått det.
Alltså, borde vara obligatorisk skolläsning även i Sverige! Nästan irriterad över att jag inte läste denna tillsammans med någon för det finns så mycket att prata om.
Så existentiell, feministisk och kuslig.
Väggen handlar om en kvinna som vaknar upp en morgon i sin kusins och hennes mans jaktstuga ute i skogen. Hon är ensam tillsammans med deras hund och undrar var de andra tagit vägen. Hon beger sig ut för att leta och går snart rakt in i en osynlig vägg. På andra sidan väggen ser hon människor, fåglar, djur. Alla döda.
Väggen är skriven som en dagbok där kvinnan berättar om sitt liv i stugan tillsammans med hunden och de djur hon allteftersom träffar. Hon kan ingenting om jordbruk och att leva i naturen egentligen, men är tvungen att lära sig. Man förstår att hon varit ensam länge och hon använder dagboken som ett sätt att inte tappa sitt förstånd och att undvika att dagar och årstider inte flyter ihop.
Väggen har så himla många bottnar och jag ska inte göra nån filosofisk utläggning här, men den levde kvar i mig länge. Det är en bok som handlar om att leva och att vilja leva, med en plot som egentligen skulle kunna framhäva det motsatta. Det är en bok som är en hyllning till djuren, en feministisk roman om att vara kvinna och om en människas innersta styrka och väsen.
Jag insåg att jag som läsare brydde mig mindre och mindre om väggen och snarare önskade mig ännu tydligare instruktioner på hur man odlar, hushåller och klarar sig på ingenting. Jag blev typ stressad över hur jag som stadsblomma kan exakt ingenting? Hur håller man kött ätbart över vintern? Hur kärnar man smör? Hur odlar man potatis? No idea. Ibland ligger jag fortfarande vaken om kvällarna och tänker på slutet och drabbas av någon form av kombinerad skräck och styrka.
Rekommenderas!
