Hej  och god morgon! Eftersom igår var en röd dag så kör vi på en tisdagspepp denna vecka istället. Här ska det bli nästan 20 grader hela veckan så jag är väldigt lycklig över det. Åker hem om åtta dagar vilket känns lite konstigt, känns typ som att jag ska vara här ett tag nu? Men åtta dagar är ju ändå ganska lång tid, ska maxa och försöka hinna med allt jag har på min att-göra-lista för Tokyo. Koenji, Kiddy Land, hanami och Ramen Museum är mina största punkter som jag inte hunnit med denna gång än.
Här kommer iaf lite länkar och grejer:

Senast numret av Metro Mode finns just nu ute (här kan man exempelvis prenumera gratis). Jag har gjort en plocksida igen, definitivt topp fem roligaste jobbgrej att göra. Att klura ut vilka färgtoner som är fina ihop, höga och låga priser blandat och ett fint tema. Japp, det och mycket annat finns alltså i nya numret.

Här är ett jättefint trädhus som någon borde bygga.

Vill tipsa om Gympaläraren på SVT Play som är ett så otroligt fint program där Kalle Wahlström åker tillbaka till sin gamla högstadieskola under några månader och försöker förstå varför gympa ofta känns så svårt/jobbigt/tungt/pinsamt. Själv gick jag ut gymnasiet med IG i gympa och skolkade från de flesta gympalektioner, så känner verkligen igen mig i det där svåra med gymnastiken. Ett jättefint program, gråtit typ varje avsnitt :’). Älskar tonåringar, de är så himla mysiga och knepiga på ett så älskvärt sätt. Förresten har min lillebror Jack varit med och gjort programmet, bara en sån sak är ju en anledning att titta på det.

Har ju tjatat om hur fint japanskorna har sitt rouge. Ändå svår grej att förklara för er utan att ta en bild. Tog därför den här bilden i sminkaffären så ni skulle förstå! Så himla fint är det, ska alltid ha mitt rouge på detta vis från och med nu.

Translation. Some links to brighten up this Tuesday!

Idag är det dags för ännu ett avsnitt av Bättre bilder med Sandra Beijer i samarbete med Telenor. Den här gången ska vi inrikta oss på något jag älskar att fotografera: nämligen mat!

Jag tar med er till ett av mina stammishak och ger alla tips & trix jag kan för att ta fina matbilder med mobilen.
Spana in filmen vetja:

https://www.youtube.com/watch?v=oHaqPxTd75w

Vill du ta en närmare titt på bilderna jag tog hittar du dom här!

Och glöm inte att alla som har ett Telenor abonnemang får 100 GB molnlagring med appen Capture – så att du kan spara dina matfoton i säkert förvar.

Läs mer om om Telenors app Capture, fototips och annat på foto.telenor.se.

Detta inlägg är ett samarbete med Telenor. 

Translation. Together with the Swedish mobile operator Telenor I have made a photo guide how to take better pictures with your cellphone!

Den senaste romanen jag läste ut var Tove Folkessons Sund. Minns ni när jag skrev om boken Kalmars Jägarinnor för ett år sedan? Den som handlade om ett kickerstjejgäng i Kalmar på nittiotalet? Här är inlägget om den boken. Det här är hur som helst tvåan till den. En fristående fortsättning skulle jag definitivt säga. Huvudrollen är den samma, men man behöver inte läsa ettan för att förstå.

Boken handlar om Eva som flyttar till Stockholm någon gång i början av tvåtusentalet för att plugga på Arkitekthögskolan. Men inget känns som det borde och hon hoppar av för att hitta sig själv istället. Och det är ungefär essensen av denna bok skulle jag säga – en ung person som försöker komma på vad 17 det är som gör henne lycklig egentligen.

Eva rör sig mellan tusen olika platser, är rastlös och blir förälskad och tröttnar igen. Hon reser till Kuba och sover under bar himmel, hon hamnar i musikbranschen, skriver dikter, bor i vegankollektiv och gör av med alla sina pengar under en period på någon märklig livscoachning. Inget känns rätt, eller så känns det jättemycket för en stund och sedan ingenting alls.

I periferin finns hela tiden Evas pappa. Han bor i en inrökt lägenhet i Sundbyberg och dricker whiskey på förmiddagen, eftermiddagen och kvällen. Han kan man alltid ringa, oavsett när eller varför, och han hämtar upp Eva på olika platser i Stockholm – eller så ringer han dit en taxi om han råkar vara för full.

Den stora behållningen i Sund är språket som är som en lång dikt nästan. Läste om meningar och stycken flera gånger för att jag tyckte att de var helt otroligt fina – hur kan man ens komma på en sån här bra metafor, tänkte jag ganska ofta.

Dessutom är det major nostalgi till tiden i början av tvåtusentalet: när håret skulle vara tovigt, flickrummet dekorerat med rökelse och killarna man hånglade med hade pinnsmala jeans och rökte bidis. Fick SÅ många flashbacks.

En roman jag ger 3,5 niotillfempoäng av 5! Den blev lite seg mot slutet, om den varit typ 100 sidor kortare hade den fått ett poäng till. Men alltså, bara att få ta del av detta språk är sjukt värt.

Finns här och här.

I onsdags skrev jag in ”Harajuku” i min Google Maps och sedan promenerade jag dit.

Målet var att äta lunch på det här stället som jag var på förra veckan, deras tuna bowl var så himlans god. Design Festa Gallery heter det förresten, men ska såklart skriva en guide till er om allt sedan.

Så god.

Med mig hade jag min gulliga bloggläsare Amanda som bor här!

Och jag också, bonjour och hello.

Efter lunchen promenerade vi omkring lite i Harajuku. Många restauranger har sådan här plastmat utanför för att visa vad de serverar. De ser alltid väldigt verkliga ut, blev sjukt sugen på denna enorma plastversion av carbonara.

Harajukus mest kända gata var full av folk som vanligt. Det är förövrigt på denna som Shoshanna går längs med när hon ska visa sin kompis Tokyo i senaste avsnittet av Girls.

Men bara genom att svänga in på en sidogata blir allting lugnt och tyst och blommorna får våra sig ifred.

På kvällen mötte jag upp min nya kompis Jesper samt hans kompisar Tommy och Felicia för att äta middag i Naka-Meguro där jag bor. Här närmare bestämt.

Gyoza stod på menyn. Vi pekade på oss själva och sa att vi ville äta och sedan fick kocken bestämma. Enklast så ibland : )

Gyoza är stekta dumplings och de här var så otroligt goda. Fick friterade pickles till som jag aldrig smakat förut men det var väldigt gott.

Sedan hängde vi ute på deras veranda och drack rödvin i gamla skolbänksstolar.

Vid elva gick vi vidare till Kinfolk Lounge som ligger precis vid floden.

Min norska kompis Christian kom förbi också!

Så mysig bar, som en trädkoja för vuxna.

I baren satt en tjej och en kille i peruker, så när jag beställde öl passade jag på att fråga om det var av någon särskild anledning. Men de hade bara gått förbi en maskeradbutik på vägen till baren och köpt allt som såg roligt ut och sedan satt på sig det. Bästa jag hört, önskar att jag fick vara deras kompis. Kommer om inte annat sno idén.

Vi hängde kvar tills vi fick spring i benen.

De promenerade vi till en pingisklubb som också var som ett stort vardagsrum.

Där drack vi öl, spelade pingis och sjönk ner i stora soffor.

Och när klockan slog två någon gång promenerade jag hemåt.

Translation. A Wednesday is Tokyo: Lunch & shopping in Harajuku and then dinner and bar hopping in Naka-Meguro.

Jag har ju inte med mig min stora kamera hela tiden här, så vissa dagar lämnas odokumenterade. Eller, det gör de egentligen inte, för jag fotograferar ju med mobilen ändå. Tänkte vi skulle titta på några sådana ögonblick de senaste två veckorna i Japans huvudstad.

Det här var ju ett ganska stressigt problem stundtals i början av min vistelse. Nu har jag dock lärt mig tecknet för spolning! Det första och enda tecknet jag kan hehe.

Det här äter jag varje morgon till frukost. En kletig risboll med bönor, även kallad onigiri. Den är dögod. Kan man köpa såna här någonstans i Stockholm eller?

En dag gick jag och Stina på museum. National Art Center (<- obs mäktig byggnad). Vi såg en utställning med klädskaparen Issey Miyake samt swoonade ganska länge i museishoppen som var en hel våning. Alla museishoppar borde va så stora.

En annan gång var jag på en klubb som var helt full av körsbärsblomster. Fick panik för att det var så vackert, och allt blir ju dessutom extra vackert när man är några glas prosecco in.

Hej hej. Har lite mer rouge för varje dag som går här.

En kväll gick vi på igelkottcafé. Eller det var egentligen en igelkottaffär men man kunde klappa på igelkottarna i en timme för typ en hundring. Det var ganska tveksamt såklart, jag tror inte jag kommer gå på mer djurcaféer (finns ganska många här). Igelkottarna var så sjukt gulliga dock, började typ gråta av gullighet.

De bodde tillsammans i stora terrarier men var väldigt sällskapssjuka och hoppade nästan upp på en när man sträckte fram handen. Sedan kröp de ihop till en boll i ens handflata och somnade <3 :’)

En ganska spattig en tog sig snabbt in i min jeansjacka och la sig tillrätta i min armhåla. Obs på det lilla benet.

En annan gång var jag i Ueno-parken och kollade på körsbärsblommorna. Detta strukturerande picknickande hade passat Sverige tycker jag!

I tisdags åt jag middag i Shimokitazawa med det här gänget.

En selfie också!

Jag hade önskat mig att vi skulle gå någonstans och äta okonomiyaki så det gjorde vi.  Okonomiyaki är en japansk pannkaka kan man väl säga, med kål och ägg och massa goda grejer. Gillade mycket och vill äta igen.

Och så här såg det ut när jag tog den bilden : )

Tokyo <3

Nu är det ju förresten påsklov så fram till tisdag ger jag mig själv halvledigt och publicerar bara ett inlägg om dagen så ni vet! puss.

Translation. Some snapshots from the last couple of weeks.