I början av våren 2014 kommer min debutroman Det handlar om dig ut. En kärlekshistoria mellan två tonåringar som utspelar sig under en höst i Stockholm.
Huvudpersonen har tre bästa vänner. De har för tillfället namn jag valt just för att jag inte känner någon som heter så. Och därför tänkte jag, vad vore inte finare än om ni fick välja vad de skulle heta istället?

Därför har jag idag tillsammans med mitt förlag en tävling där ni kan få döpa karaktärerna, kanske utifrån vad ni själva heter, er bästa vän, någon ni är kära i eller ett syskon kanske? Karaktärerna är två tjejer och en kille (kan tyvärr inte berätta så mycket mer än så).

Skriv en motivering till varför just namnet du väljer skulle vara fint att få i tryck!
Jag kommer förutom er motivering förstås försöka välja ett namn jag också tycker klingar bra till karaktären.

Vinnaren får förutom att ge karaktären ett namn även ett personligt signerat exemplar av boken.

Skriv namn och motivering i kommentarsfältet och glöm inte att lämna din mail också.

Lycka till. <3
.

Translation. A competition for my Swedish readers where they can name three characters in my novel that will come out this spring.

photo source.

Jag har skrivit en novell under hösten som kommer ut om några veckor! Den ges ut av Brevnoveller.se, som är en himla fin organisation där man kan prenumerera på noveller (eller köpa dem löst). De släpper ungefär 5 stycken per år från olika författare och skribenter. Jag är deras sista släpp för året och har skrivit den här lilla saken, även kallad Djuret.

Och här är baksidan. Djuret är en ganska surrealistisk historia som handlar om en hämndaktion på sitt ex. Men den handlar även om att fly till andra världsdelar för att orka komma över någon och om varma Stockholmsnätter i juli som inte går som man vill.
Boken kommer kosta 60 riksdaler och finns att köpa på brevnoveller.se från den 11 december. Kanske julklapp till någon du gillar?

Den tionde december är det releasefest för Djuret på baren Ugglan vid Nytorget. Journalisten och författaren Julia Skott kommer ha ett författarsamtal med mig (redan nervös eh), och på scen kommer indiekören Kompiskören tolka sina bästa pophits! Dessutom kommer man kunna köpa novellen på plats för femtio kronor.
Kom och drick öl med mig vetja! Här är facebook-eventet, (23-årsgräns obs).
.

Translation. In a few weeks I’m releasing a short story in Swedish called The Animal. If you are in Stockholm the 10th of december there’s a release party at the bar Ugglan. You’re very welcome to come. 🙂

Jag får många frågor om hur man ska göra för att klara av att skriva långt utan att tappa lusten/orken/idén/modet. Blir lite stressad av dessa mail. Jag tror det är för att det finns så många andra människor jag ser upp till som skriver som jag tänker att man borde fråga istället. Jag känner liksom inte att jag har rätten att komma med tips riktigt än. Kanske får min lilla bok tidernas sämsta recensioner och alla kommer peka och skratta. Kanske lyckas jag aldrig skrivit något mer resten av mitt liv. Samtidigt blir jag irriterad över att jag känner så, för det hade antagligen aldrig en snubbe gjort. Han hade bergis redan sökt till Författarförbundet och egen skrivarlya någonstans. Blir galen på mig själv för att jag känner mig värdelös minst sju gånger om dagen.
Men! Jag har ju trots allt skrivit ett word-dokument på nästan tvåhundra sidor. Det gick ju ändå.
Så – här kommer ett gäng skrivtips från en som tvivlar för mycket på sig själv för sitt eget bästa, men som ändå lyckats få ur sig något som faktiskt ska ges ut.

Idén.
Först och främst måste man ju ha en idé, och den måste formuleras ner på papper. Jag skrev först idén som en mening. Sedan skrev jag en halv a4 som summerade hela historien och sedan skrev jag en lista på alla punkter som skulle hända från början till slut. Jag har aldrig gått en skrivarkurs så jag vet inte om det är såhär man ska göra, men jag tycker i alla fall att det gör att man får en slags överblick. En början, en mitten och ett slut är ju en klassisk grej som man i alla fall måste ha. Att bara börja skriva från början utan att inte veta var historien ska ta vägen kan bli supersvårt och göra att man tröttnar direkt. Man vill ju veta var målet är, inte bara springa hejvilt.

Platsen.
Man skriver bra på olika platser beroende på vem man är förstås. Jag skriver bra runt många människor. Människor som också sitter vid datorer och smattrar, skickar deadlines, mail eller vad de nu pysslar med. Jag måste se andra människor utföra saker för att själv komma i samma mindset. Jag tror det är för att jag är rätt lat som person egentligen. Jag är inte en sådan som tröttnar på långsemester och säger saker som ”nä nu är jag faktiskt klar med att ligga i den här solstolen”.  Jag älskar att vara ledig, äta middag sent sent utan att bry mig om morgondagen och så. Därför skriver jag mest på platser där jag kan leka upptagen. Det bästa vore om jag hade haft en skrivchef som i slutet av varje dag krävde ett kapitel. Det har jag inte, men därför sitter jag på caféer som har wifi. För där sitter alla andra som frilansar, och då kan jag leka att vi alla måste skynda oss att skriva klart det där som vi lovat vår skrivchef att skriva. Så helt enkelt – hitta din plats där du blir mest inspirerad. Om det är ett stökigt cafe eller i ett badkar spelar ju ingen roll, man får prova sig fram.

Inspireras.
Läs läs läs böcker, se på sjukt mycket film. Jag har börjat med en tradition där jag går hem på lunchen någon gång i veckan och ser en långfilm, gärna sorglig. Sitter och snyftar i min ensamhet och sedan vill jag bara skapa något lika sorgesamt själv. Samma gäller böcker, försöker börja mina skrivardagar med att i alla fall läsa ett kapitel ur någon bok. Inspirera ihjäl dig av de du tycker är coola, bra och fantastiska. Ur det kommer oftast ens egna ord att flöda enklare.

Musik.
Svinviktigt, iallafall för mig, att helt stänga in sig i en värld av musik där jag inte hör något utanför. Införskaffa bra hörlurar och gör en spellista med dina bästa skrivlåtar. Jag skriver bäst när ingen sjunger. Här är min lista.

Multitaska.
Jag har dåligt tålamod. När jag skriver hoppar jag mellan olika dokument och idéer. Jag skriver ett halvt kapitel, byter till ett annat, skriver några meningar på en krönika och just nu sitter jag och skriver den här listan. Nyss skrev jag kapitel femton i en ny historia utan att varken ha skrivit kapitel 10, 11, 12, 13 eller 14. Jag tror jag måste göra så, för att annars är det som att jag klättrar in i mig själv och får inga andra idéer. Krönikan kanske föder en ny sidohistoria som sedan föder ett blogginlägg och så vidare. Jag vet att de säger att man ska vara så himla koncentrerad och fokusera på det som händer nu nu nu. Men jag kan inte det, kanske har det att göra med tiden vi lever i, där man inte kan kolla på tv-serier utan att spela ett spel på mobilen. Så för att inte bli galen på en sak så byter jag ofta projekt. Det gör att det går sakta, men allt går ändå framåt. Jag är ingen snabbskrivare, men då får det väl vara så.

Listor.
Ibland går det bara inte att skriva. Varenda mening blir ett trassel. Då skriver jag listor istället. Istället för att skriva hela det där kapitlet om när de bråkar så skriver jag istället punkt för punkt vad som ska hända. Typ ”Hon kommer i i rummet. Han dricker kaffe. Hon stänger av teven. Han blir arg. Hon distraheras av en hund på gatan” osv. Då kan jag gå tillbaka en annan dag och skriva mer på riktigt när jag känner att fingrarna och huvudet har lust.

Skrivprogram
Jag skrev Det handlar om dig till 50% på mobilens anteckningar och till 50% på Mac’s program textredigerare. Båda programmen är helt värdelösa, rättar ord och är estetiskt fula. Men för mig hjälpte det för då blev historien inte för viktig. Jag mindfuckade mig själv helt enkelt. Skriver man en bok på mobilen kan det ju omöjligt bli en bok, och därför kan jag heller inte fastna och få panik för att det inte blir något, för det ÄR ju ingenting. Fast sedan så blev det ju någonting ändå (och tog typ hur länge som helst att skriva över till datorn från mobilen..).
Men vill man skriva på tjusiga program kan jag rekommendera:

Scrivener
Min förläggare rekommenderade Scrivener till mig förra veckan och jag testar nu versionen som är gratis i 30 dagar. Scrivener är som ett mer avancerat Word, och kanske framförallt gjort för dom som försöker skriva något längre. Du kan dela upp dina kapitel i mappar, hur smått du vill, organisera och skriva stödord så du inte tappar bort dig. Du kan också spara bilder och länkar i särskilda research-mappar. Väldigt bra om man som jag är lite virrig och skriver lite här och där och hipp som happ. Då är Scrivener ett praktiskt sätt att hålla koll på trådarna i sin historia. Går att ladda ner här.

Ommwriter
Ommwriter tar över hela din dataskärm, täcker mail, bloggar och spotifyfönster. Istället hamnar du i en liten tyst värld där bara ditt skrivmaskinknatter och något stilla grottdroppliknande ljud hörs. Eller fågelsång om du har lust med det. Går att ladda ner här.

Låt någon annan läsa.
När du känner att du har en historia, den behöver ju inte vara hundra sidor liksom, men i alla fall ett början och ett slut, låt någon du litar på läsa den. Någon som kommer komma med vettig input och kanske har ett annat skrivsätt än du själv har. För mig var Nina värsta drömpersonen. Hon skrev ut mitt första utkast och kom tillbaka några dagar senare med en bunt full med gula markeringar och frågetecken i svart bläck. ”Är du medveten om att du använt orden ”käkben” åtta gånger? Det går ju bara inte, du får använda det högst EN gång.” Att låta någon annan läsa gör att texten helt plötsligt får liv och blir på riktigt. Någon ska ju faktiskt till slut tycka att det är roligt att läsa den. Men låt inte folk läsa hela tiden, man måste också få vara i fred med sin text. Jag lät några få läsa den först när den var tunn men hade hela historien där, och sedan när jag kände att den var ”klar”, dvs samma historia men med mer kött på benen. Jag hinner tyvärr inte läsa era verk, får så många skickade till mig, hinner inte. Hoppas ni har någon annan i närheten som kan hjälpa er. <3

När man känner: blä.
När inget annat funkar. När det känns som det man skriver är bara strunt och skit och värt noll och ingenting. Då tänker jag att jäklar ändå vad få det är som pallar skriva en hel himla historia. Lyckas jag bara skriva färdigt den, då är jag ändå så mycket närmare målet än dom som slutade mitt i. En riktigt dålig roman är ju bättre än ingen roman alls. Kanske världens futtigaste tips, men funkar på mig och hjälper prestationsångesten en del. För det behöver ju egentligen inte bli bra, inte än, bara det blir NÅGOT.

Lycka till med skrivandet.
.

Translation. My best writing tips.

picture sources.

Nu börjar det hända grejer med min roman och så, till exempel förra veckan blev omslaget klart och ni ska såklart få bli de första att få se det! Det är fantastiska Tove Larris som illustrerat det.

Känns så sjukt att titta på det, att det här liksom händer. Att det faktiskt ska bli en bok. En riktig en. Inte klokt ju.

Hoppas ni tycker om det.

Translation. The cover of my book is now finished and here it is! Made by talented Tove Larris.

Jag har varit med och skrivit en bok som kommer ut i dagarna! Förra veckan fick jag mitt eget exemplar och den är så väldigt fin.

Uncommon Guide Books är en serie reseböcker som är lite annorlunda från vanliga guider om storstäder. I Uncommon Guide Books har ett gäng skribenter, fotografer och andra kreativa personer bjudits in för att skriva och visa delar av staden utifrån sitt eget perspektiv. En himla bra idé tycker jag. Det här är då boken om Stockholm.

Boken börjar väldigt flott med kapitlet som jag har skrivit! Det handlar om den stående konstutställningen som finns längs med Karlavägsallén – med vinkeln utifrån delar från min egen uppväxt. Som till exempel stentorson av August Blanche som min mamma berättade täcktes av nyckelpigor en sommar när hon var liten, eller statyn där jag hade min första fylla, eller konstverket i skyltfönstret där en kille sa att han älskade mig en gång och så vidare. Ett lite annorlunda sätt att läsa om Karlavägen helt enkelt.

Boken kommer säljas lite överallt i världen, bland annat på Marc Jacobs bokaffär i New York och såklart på vanliga ställen som bokus och adlbris.

Köp här eller här vetja!

Translation. I’m one of the co-writers in a book called Uncommon Stockholm, one in a series of guide books in English that’s a little different from your usual travel lecture. It includes personal views from more than 40 writers and photographers. You can read more about the book here.