Imorse landade jag i Sverige. Jag kan inte riktigt fatta att jag är här, helt overkligt. Kändes som att hjärtat skulle brista när jag steg av planet och kanske till slut insåg att jag inte kommer se New York på ett tag. Gjorde en film om min sista månad i världens bästa stad. 31 dagar komprimerat till 2 minuter och 48 sekunder.
Enjoy!

Kommer sakna de här människorna så mycket. <3
.

I arrived in Stockholm this morning, already missing New York a little bit. Here’s my last month in my favorite city compressed to two minutes and 48 seconds. The soundtrack is Alex Winston – Velvet Elvis.

2012 var inte mitt favoritår. Även om det till stor del bara handlade om en kille som sa att han inte hade lust något mer så skakade det ändå om allt på ett sätt jag inte var beredd på. Jag tror att det delvis berodde på att jag hade så många planer för det slags livet. Hundar och resor och äventyr som jag sparat och längtat och väntat på. Nu blev det inte så. Det blev något annat. Jag blev bara min egen istället, och det är inte så himla dåligt det heller.

När man är sin egen kan man göra precis vad man vill. Man kan äta popcorn till middag, man kan kyssa vackra män som skickar sms som gör en generad och varm, man kan helt undvika actionfilmer, man kan låtsas att söndagar är fredagar, man kan vara så jävla arg om man har lust med det och man kan tacka ja till precis allt.
Men framförallt kan man göra det allra viktigaste – följa sina drömmar utan att bry sig om någon annan.

Och därför bestämde jag mig för att 2013 behövde bli annorlunda. 2013 behövde bli något nytt och något annat. 2013 behövde bli ett nu eller aldrig.

Och för två veckor sedan sa jag upp mig. Sa tack och adjö, jag kan inte jobba med reklam just nu. Mitt visum går ut i helgen och jag måste lämna USA. Lämna New York. Lämna mina vänner, mina favoritplatser, de stora avenyerna, en kille jag tycker om och mitt hem. Det är inte lätt, det är jättesvårt. Men det måste hända något nytt nu, det är dags att göra det som jag har tänkt på så länge men inte har vågat. Nu tänkte jag våga lite.

Jag ska flytta till Paris ett litet tag. Har hittat en lägenhet redan faktiskt. En med utsikt över eiffeltornet. Flyttar dit första mars. Där tänkte jag skriva. Den här bloggen gör att jag faktiskt kan släppa allt och prova att leva på det jag tycker är allra roligast, och jag vet inte hur länge till jag kommer ha den chansen att kunna göra det. Så därför måste jag. Det är idiotiskt att inte prova ett litet tag i alla fall. Nu är det dags att dricka rödvin, äta ost, bära omkring på baguetter, gå promenader i Marais, hänga med fransoser och fransyskor och ja, leva klyschan rakt igenom helt enkelt. Och skriva. Jag vet inte riktigt exakt vad, men vad gör det. Det löser sig. Allt blir bra till slut. Kanske blir det till och med så otroligt jäkla fantastiskt. Man måste ju prova i alla fall.

Ett två tre äventyret börjar nu!

.

I quit my job two weeks ago. I have decided to pack my bags, leave New York and go to Paris and write instead.

Tänkte att vi skulle spana in vad som hänt i mitt liv på sistone genom mina vänners instagram.

Joakim tog den här fina höstbilden när vi var på promenad i West Village. Det var november och man kunde fortfarande sitta på uteserveringar. Sånt är fint.

Jag och Mathieu äter ju som sagt lunch tillsammans i princip nästan varje dag eftersom vi jobbar ihop. Just den här dagen blev det den genialiska uppfinningen soup dumplings. Soppa inuti dumplings, dör.

En annan dag åt vi lax med creme fraiche på potatisplättar.

Min mamma hälsade på en helg! Här har jag, hon och Joakim ätit söndagsmiddag i East Village.

Jag och Mathieu väntar på att vårt möte ska börja någon himla gång.

Här är från en fredagsnatt när vi hamnade på en jättemärklig karaokebar där det kostade en dollar per sång och stället var helt tomt.

Det här är den långsamma motsvarigheten till fyllesms – fyllevykort. jag var på en efterfest runt fem på morgonen där vi bestämde oss för att skriva brev och skicka dom innan vi ångrade oss. Två veckor senare dök det här upp hemma hos Michelle.

Sen kom ju Michelle och hälsade på! Jag stod och bakade lussebullar när hon kom in med sina resväskor. De blev väldans goda, dubblade saffranmängden, tips tips.

Sen kom Maja och Jonna också. Här är vi på New Museum.

Här är jag och Maja ett indieband från Portland.

Sedan blev det nyårsafton! PEPP

Här är typ tio timmar senare när klubben i kyrkan har stängt och vi undrar lite var vi i Brooklyn vi är någonstans egentligen.

Följ dom här:
jonna
michelle
joakim
adrian
mathieu

Photos from november ’til new years through my friends’ instagram accounts.

I söndags gick jag upp ganska så tidigt och promenerade till Lower East Side för brunch på Schillers.

Vi hade största bordet och var tio bra personer. Som Richard och Frida.

Adi och Pablo.

Kristin.

jag åt eggs benedict. Så gott.

Efteråt kände vi för godis.

Så vi gick till Economy Candy, en fantastisk godisaffär runt hörnet.

Med nötter och sånt också om man inte gillar godis.

Det här köpte jag.

Sedan gick vi mot tunnelbanan och åkte upp till MoMa.

Gissa vad vi skulle se.

Den här såklart! Skriet av Munch som MoMA har fått låna ett par månader.

Kollade på all komplicerad konst också.

Efter museum-besöket var jag sanslös sugen på svenska tacos så det åt vi hemma hos mig, och sen kollade vi på Django, som var så SJUKT spännande.
.

My sunday. Brunch at Schillers, banana taffy at Economy Candy, The Scream by Munch at MoMa, tacos the Swedish Style for dinner and then Django (which was awesome).

I torsdags fyllde Erik år! Han bjöd in till middag hemma hos sig och Marie.

Vid åttatiden plingade jag på och fick pistagenötter och proscecco i vardagsrummet.

Tillsammans med det här gänget.

Och så var det dags att äta.

Godaste som finns.

Erik hade köpt bombvin.

Mathieu fick öppna.

Clemens.

Jag och Carl Fredrik.

mmm ost.

Det här åt vi. Citron och lime-marinerad kyckling med tsatsiki, hummus och sallad. SÅ gott.

Efter maten hade Marie bakat en riktig svensk gräddtårta med bär och allt.

<3

Det här är typ min favoritstund av allt. När man ätit klart och alla har halvurduckna vinglas, dricker kaffe och pratar mycket och högt och ingen vill gå hem. Åh.
.
.

It was Eriks birthday last Thursday. He invited us for dinner and we had chicken with tsatsiki and Marie made a classic Swedish berry cake.