Kolla vad jag har gjort!
Ett fotoalbum. Fast utan själva klippochklistret.

På blurb.com laddar man ner ett program och sen bara drar man bilderna in i programmet. Väljer hur många man vill ha på en sida.

jag har länge tänkt att det vore så fint att börja sammanfatta sina år på det här sättet så jag blev så glad när jag hittade sidan. På 80 sidor har jag mitt 2008.

Och nu tänker ni säkert att det måste blivit så dyrt men det var det inte!
Att få den tryckt med frakt och allt kostade 300 kronor.
Bra mycket bättre än att köpa dyra fotoalbum och dyr framkallning.

det var dagens tips!

I made my own photo book of 2008 with blurb.com.

Säga vad man vill om Linda Skugge nuförtiden men när jag var fjorton var hon min idol.
Jag läste hennes krönikor slaviskt och försvarade henne i alla väder oavsett vad det handlade om. Jag skrev ner hennes texter på A4papper och klistrade in i min kalender, över mina väggar.
Jag drömde om att skriva långa brev till henne. Brev jag aldrig skulle våga skicka men ändå.

Den här boken var min bibel.
Jag hade Linda Skugges Saker under huden konstant i min väska, för att läsas om och läsas om igen.
Så där är det ju precis. Så där känner jag, just så.

Helt sönderläst.

Den handlar om att vara ung. Om att vara tonåring och om att vara vuxen. Om att längta och vara feg.

Den här boken är ingen vacker kärlekshistoria.
Den är brutal och på riktigt utan onödiga adjektiv.
Det är just därför den är så bra.

Att läsa Linda Skugges blogg gör mig fortfarande förvirrad. Jag kan inte förstå hur någon som brann så mycket för att rätta till och våga visa unga tjejers ångest ser närmast ner på dem nu.
(Annika skrev en krönika om precis det här förövrigt. Läs den.)
Men om vi ser bort från det så har den här boken någonting alldeles precist. Och kanske kan du känna igen dig i den också, precis som jag gjorde.
Kanske blir det ett sönderläst exemplar i en bokhylla. Kanske.

jag har varit alltför för dålig för att skriva om böcker jag har läst på senaste tiden. Ändring.
Det här är Norwegian Wood. Vi läste ut varandra för en månad ungefär, och jag sörjer fortfarande.

Den handlar om Watanabe. Om hans liv i Tokyo i slutet av 60talet. Om två flickor han tycker om. Och långa vackra skildringar om ett land man inte vet så mycket om.
Språket är hemskt verkligt på ett sätt som gör att även om man sitter på en fullsatt tunnelbana så hör man ingenting, åker istället raka vägen mot Tokyo.

Den är så fin den här boken. Så oerhört speciell och nästan krispig. Det går inte att förklara jag önskar jag kunde. Men man blir alldeles mjuk och varm av hans språk. Som en grönsakssoppa.
Och det går inte att plocka ut några speciella delar egentligen för det är hela historien i sig självt som bara är värd något.  Läs den.

Ungefär såhär kändes boken:

foto: mo

(sånt här är himla fint tycker jag förövrigt. när översättaren lägger till saker så att man ska förstå)

I read Haruki Murakami’s book Norwegian Wood and it was absolutley delightful in a very serene and beautiful way.

Min pojkvän beställer böcker till mig som han tror att jag skulle tycka om. Böcker som reser i brev förbi olika världsdelar och dimper ner i min hall. Det är så fint och rysligt romantiskt.

.

love letters are sometimes in other shapes than just words on a paper. the shape of a book he thinks you would like for example.