I helgen har jag läst fyra noveller om kärlek.
En mycket trevlig jullovssysselsättning om jag får säga det själv.
Så nu blire mini-recensionsdags!

Den första skriven av Leo Tolstoj utspelar sig under en bal år 1903. Huvudkaraktären förälskar sig i den unga, vackra Varenka och dansar med henne under hela kvällen.
Han är övertygad om att inget i världen kan få hans känslor att slockna, men utanför brinner Ryssland och hennes far är en högt uppsatt militär. Och hur långt är fadern villig att gå för makt, och vad väljer man att blunda för?

En politisk novell om att yta sällan säger så mycket alls.
Tyckte mycket om den, särskilt Tolstojs sätt att skriva.
Ska jag läsa Krig & Fred eller? Den är ju bara lite över tusen sidor ?

Sedan läste jag Oscar Wilde. Inuti denna hittas faktiskt två noveller. Båda är från 1880:talet, Näktergalen & rosen samt Lady Alroy.
Den första handlar om en näktergal som offrar sig för en fattig ung man så att han ska få sin drömtjej. Den andra handlar om en mystisk kvinna som utger sig för att bära på tusen hemligheter minst.
Tyckte båda dessa var sådär ärligt talat, om man nu får säga så om Oscar Wilde. Kändes extra gammeldagsiga och lite avklippta.

Här har vi Virginia Woolf och hennes novell Arvet.
Denna novell är lite yngre än de tidigare, Arvet är skriven 1944. Den handlar om en man vars fru dör i en bilolycka. Hon lämnar kvar högvis med dagböcker och han börjar läsa dem. Först med en stolthet, men ju längre in i dagböckerna han kommer märker han att två initialer hela tiden dyker upp.
Vem är B.M.?

Gillade denna, önskade att den var lite längre. Dock hade de verkligen inte behövt skriva de tre sista meningarna i novellen som liksom ”förklarade” hur det låg till.
Och ja lol, jag redaktörade Virginia Woolf lite nu ursäkta för det.

Sist ut Mary Shelleys sorgliga novell Kärleksprövningen. Äldst av dom alla: från 1818. Alltså 200 år gammal.
Handlar om Angeline och Ippolito som blir megakära i varandra. Han är dock adlig och hon från en lägre klass än honom. Det funkar ju inte som ni säkert förstår.

Ippolitos pappa är sjyst och säger okej, om ni fortfarande är lika kära om ett år kan ni få gifta er.
Men när elva månader gått träffar Ippolito Angelines bästis. Som dessutom både är yngre och adlig! Hur ska det gå?
Eftersom män är as sen gammalt så kan ni ju tänka er.

En sorglig liten ask om kärlekens våndor.
Hittar den gör du här.
❤️

Dags för en topplista med böckerna jag läste (klart) i år. Tretton stycken blev det allt som allt.

PLATS TRETTON.

John Green – Sköldpaddor hela vägen ner

Handlar om tonårstjejen Aza som lider av tvångstankar och OCD. En dag hör hon och hennes bästis Daisy på radion om att en av stadens miljardärer är försvunnen. FBI har utlyst en belöning på 100 000 dollar. De behöver pengar och bestämmer sig för att försöka hitta honom.
Boken var lättläst men fungerade på sin höjd som någon form av bakisfilm på tv3 en söndag.

PLATS TOLV.

Chris Kraus – I Love Dick

Filmmakaren Chris är gift med den franska kritikern Sylvére. De är ett hippt intellektuellt par, hon är snart 40, han betydligt äldre. En kväll äter de middag med Sylvéres kollega Dick. Chris känner ett sexuellt band mellan Dick och henne själv. Hon berättar om sin crush för sin man och tillsammans bestämmer de sig för att skriva brev till Dick där Chris kan få utlopp för sin förälskelse.

PLATS ELVA.

Johannes Anyuru – En storm kom från paradiset

Denna roman baseras på Johannes egna pappas liv som i boken kallas ”P”. Som tonåring under 60-talet i Uganda tränas han till stridspilot. När han är färdigutbildad har Idi Amin tagit makten i Uganda och allt förändras. Ett makabert människoöde väldigt sprött skildrat.

PLATS TIO.

Alain de Botton – Kärlekens Väg

Handlar om den där kärlekshistorien som vi är uppväxta och uppfostrade med att längta efter. En tvåsamhet, ett bröllop, ett barn eller två, någon att leva bredvid.
Författaren väver även in filosofiska betraktelser utöver grundhistorien. Vad är det egentligen vi kräver av ett förhållande? Och hur kommer det sig att så många förväntar sig att en enda person ska fylla alla ens tomma luckor och obesvarade frågor?

PLATS NIO.

Patrik Lundberg Gul Utanpå

Gul utanpå är en självbiografisk roman som handlar om när Patrik som tjugofemåring bestämmer sig för att söka upp sina biologiska föräldrar i Sydkorea. Så väldigt fin lättläst bladvändare, läste ut den på två dagar.

PLATS ÅTTA.

Mary McCarthy – Gruppen

En feministisk klassiker från 1963. Handlar om ett tjejgäng under början av trettiotalet. De har precis tagit collegeexamen och har bestämt sig för att göra allt som deras föräldrar inte gjorde: göra karriär, gifta sig för kärlek, engagera sig politiskt och alltid alltid vara vänner.
Efter att ha slagit igen Gruppen lämnades jag kvar med en känsla av sorg över hela vår samtid. Att så lite har förändrats.

PLATS SJU.

Curtis Sittenfeld – I en klass för sig

Handlar om fjortonåriga Lee Fiora som kommer in på stipendium på en prestigefylld internatskola. Hon lämnar sitt enligt henne själv alldagliga liv för att tillbringa fyra år tillsammans med gräddan av överklassen och allt vad det innebär i form av både synliga och osynliga regler och förhållningssätt.
En på många sätt brutal historia om att vara tonåring och sin egen värsta fiende.

PLATS SEX.

Han Kang – Vegetarianen

Handlar om en kvinna som helt plötsligt bestämmer sig för att sluta äta kött. Människor i hennes omgivning kan inte hantera beslutet. Men hon är benhård. Aldrig mer kött.
Detta leder snart till ett maktspel av våld, sex, och tvångsmatning.
Vegetarianen är en bok med väldigt många bottnar och antiköttätandet är kanske en symbolik för mäns våld. Hennes stilla uppror förvirrar dom och de kan varken hantera det eller acceptera det.

PLATS FEM.

Marlen Haushofer – Väggen

Väggen handlar om en kvinna som vaknar upp en morgon i sin kusins jaktstuga ute i skogen. Hon är ensam tillsammans med deras hund och undrar var de andra tagit vägen. Hon beger sig ut för att leta och går snart rakt in i en osynlig vägg. På andra sidan väggen ser hon människor, fåglar, djur. Alla döda. Väggen levde kvar i mig länge.

PLATS FYRA.

Lina Wolff – De Polyglotta Älskarna

2016 års Augustprisvinnare i skönlitteratur.  Boken är uppdelad i tre historier som knyts ihop. Om män och kvinnor, om relationer, makt och klass. Asbra och väldigt mörk, men det är också det fina med den.

PLATS TRE.

Ernest Hemingway – Och solen har sin gång

Handlar om ett kompisgäng om tre killar och en tjej som driver runt på barer i Paris, beklagar sig över sina brustna hjärtan och dränker sina sorger i rödvin, öl och ostron.
Sättet Heminway skriver på är så självklart, dialogerna så realistiska och gör att man flyger fram över sidorna, sitter där bredvid dem på baren.

PLATS TVÅ.

Isabelle Ståhl – Just nu är jag här

En historia om att vara 25plusnånting i ett Sthlm styrt av Tinder, snabba kickar och sena nätter. Och längta bort till något annat, utan att kanske veta exakt vad.
Stor igenkänning, särskilt som singel. Det vilsna famlandet, att ständigt vara i rörelse, att träffa så många människor på så många platser och samtidigt känna att man är där helt själv.

PLATS ETT.

Geir Gulliksen – Berättelse om ett äktenskap

Romanen är som en lång klagosång, om en man som försöker sätta sig in i sin hustrus perspektiv, vad som försegick i hennes huvud när hon valde att överge honom för någon annan.
Så jävla bra bok, välskriven, sorglig, intensiv. Bästa jag läst i år, kanske på flera år.
Åt upp den som någon slags gräddbakelse, den tog slut direkt.

Fler boktips?
Här finns topplistan över 2016 års lästa böcker.

Jag fick hem John Greens nya roman Sköldpaddor hela vägen ner som recensions-ex och kände att det var min plikt som bloggare att läsa för att jag vet att så många av er läsare gillar honom.

John Green är för den som missat författaren bakom bokhits (och filmhits) som Looking for Alaska, Paper Towns och Förr eller senare exploderar jag.

Sköldpaddor hela vägen ner handlar om tonårstjejen Aza. Hon lider av tvångstankar och OCD och hamnar ofta i tankespiraler som hon har svårt att ta sig ur.
En dag när hon och hennes bästis Daisy är ute och kör bil hör de på radion om att en av stadens miljardärer är försvunnen. FBI har utlyst en belöning på 100 000 dollar. De behöver pengar och bestämmer sig för att försöka hitta honom.

Snart får vi lära oss att miljardärens son är Azas barndomskompis Davis. Tycke uppstår och en kärlekshistoria vevas in i mysteriemixen.

Förlåt, men hur trött är man på den här killtypen i böcker och film? Snubben som är ”djup” och ”missförstådd” och fungerar som någon slags wikipedia och ska lära tjejen om typ stjärnhimlar och filosofer. Och tjejen bara ? tell me more ?

Kanske har det att göra med att John Green är amerikan fast mest tror jag det har att göra med att han är snubbe om jag ska va ärlig. Suck och stön och högst ointressant romankaraktär

Boken var lättläst men fungerade på sin höjd som någon form av bakisfilm på tv3 en söndag. Mest tyckte jag dialogerna var krystade, karaktärerna otrovärdiga och historien tunn. Flera lösa trådar som aldrig riktigt knöts ihop och någon sympati fick jag inte för någon fastän John Green uppenbart kämpade för att en skulle få det.
Å andra sida har jag ju aldrig riktigt fastnat för hans böcker, ska ni läsa nåt rekommenderar jag Looking for Alaska.

Däremot tyckte jag stycket häröver var så sjukt fint och träffade i alla fall mig. I hela mitt liv har jag trott att jag var huvudrollen i en kärleksfilm, men kanske var det hela tiden en kompiskomedi. Så jäkla fin tanke ju?

Gamla recensioner om John Green:
Förr eller senare exploderar jag
Paper Towns
Looking for Alaska

I somras översatte jag ju Rupi Kaur poesisamling Milk & Honey till svenska. Mjölk & Honung är den svenska titeln. Jag läste för några veckor sedan att det är USA mest sålda bok 2017 (hittills iaf). Sjukt! Kul för Rupi! Kul för poesin i stort också!

Den svenska versionen gick direkt upp som Sveriges mest sålda bok det första dygnet när den kom ut. Det är första gången det händer för en poesisamling sedan Tranströmer vann Nobelpriset. Sedan dess har den legat som stadig första plats i poesikategorin på Adlibris.

Blir så glad över det! Även om jag förstås inte skrivit boken har jag ju levt med den i flera månader och vridit och vänt på varenda bokstav för att göra den svenska versionen så klockren och trogen originalet som möjligt.

Blir även glad när jag hittar dikter läsare tyckt särskilt mkt och och lagt upp på insta. Det är fint att se vad folk fastnar för. Tänkte att jag skulle dela med mig av några idag.

?

Boken finns här och här och använd gärna instataggen #mjölkochhonung om du lägger upp nåt. ❤️