Bloggen har ju lite fler rum än bara just här. Jag tänkte att jag skulle påminna om vilka.
.

Flickr.

Min flickr-sida fungerar som min hårddisk. Där laddar jag upp alla bilder som syns på bloggen.

Jag är väldigt pedantiskt med min flickr och allt är kategoriserat i månader, resor, mat, outfits, inredning, analogt och digitalt och så vidare. Letar du efter någon särskild bild hittar du den med all säkerhet mycket enklare här.
.

Twitter.

På Twitter hittar du mig som niotillfem. Uppdaterar några gånger i veckan. Mest om vardagliga små saker.
.

Facebook.

På Facebook kan du like:a niotillfem-sidan. Här lägger jag upp youtube-klipp, fina bilder, musik och annat jag tycker om. Jag accepterar inga bloggläsare till min personliga facebook (förlåt förlåt men det går bara inte), men här inne kan vi prata!
.

Last.fm

Finns på last.fm också. Last.fm är en sida man kan koppla till sin itunes eller spotify och så lägger den automatiskt upp all musik man lyssnar på. Min sida är kopplad till min jobbdator.
.

Instagram

Och till sist instagram. Instagram är som ett foto-twitter, men det finns dock bara till telefonen. Jag uppdaterar några gånger om dagen från min iphone om jag hittar något fint jag går förbi. Sök på sandrabeijer för att hitta mig.

Hmm. Jag tror det var allt. kram tills vidare.
.

All of the other places in the digital world where you can follow me. My flickr, my twitter, my facebook page, my last.fm and my instagram (search for sandrabeijer).

Idag fyller min blogg 6 år. Kan ni tänka er? Det är så himla länge. Jag tänkte att jag skulle försöka mig på en liten sammanfattning. Om det nu går att sammanfatta sex år av bloggande.

Här är det allra första inlägget. Den 30 juni 2005. Då visste knappt folk vad ordet blogg var. Jag och min fina vän Ea jobbade på varsitt tråkigt sommarjobb och startade niotillfem-bloggen för att ha någonting att göra om dagarna. Därav namnet ”niotillfem” förövrigt, för det var då vi bloggade om dagarna.

Vi använde mest bloggen som en slags chatt sinsemellan. Om man tittar bak i arkivet vid den tiden är det väldigt hafsigt och internt skrivet.

Dag två fick vi vår första kommentar! Vi blev extremt pepp som ni kan se.

Sedan tog sommaren slut och Eas bloggande blev alltmer sällsynt tills det avtog helt. Jag däremot började skriva som tusan om lite allt möjligt. Mest bilder på klänningar och en och annan bild från någon fest. Här är jag och Ea då det begav sig.

Inte forrän i juli 2006 började bloggen ta en någorlunda liknande form av vad den är idag. Då postade jag bilder från en Tokyo-resa jag och Tobias åkte på. Kul! Mer sånt! sa ni i kommentarerna.

Så då fick ni följa med mig.

När Milla kom till familjen.

När jag fixade och trixade i lägenheten jag då bodde i.

När jag och Tobias gjorde slut. Jag var så ledsen och trodde att jag aldrig skulle komma över honom.
.

Nej aldrig.
.

När mina vänner tog hand om mig.
.

När jag mådde lite bättre igen.
.

Recepttips när jag levde på CSN.

Och så gick jag ut Berghs.

Tröttnade på allt och åkte till New York.

Jag och Julia bodde hos Michelle som numera är en av mina bästa vänner. Här är första inlägget från när vi precis flyttat in.

Ni fick följa med på knäppa fester och de bästa lördagarna.

I oktober flyttade jag tillbaka till Sverige och började på Garbergs. Där träffade jag alla mina favoritmänniskor.

Här är från den första Garbergs-festen jag var på. Vi dansade i 6 timmar i sträck. Bara en sån sak.

Ni fick se min lägenhet i Vasastan förvandlas till något beboeligt.

Vintern 2007 började plötsligt Ludde dyka upp i bloggen.

Det var ganska många av er som anade att det var något på gång.
.

I februari 2008 blev vi ihop och då skrev jag såhär. Han fick heta ”Vinden” i bloggen ganska så länge. Säkert ett och ett halvt år. Det smeknamnet hittade Sebastian på och sedan låg det kvar tills han tyckte att vi kunde börja kalla honom för Ludde igen. Vi gick motvilligt med på det.

Min blogg började bli rätt stor och jag lärde känna ett helt gäng med fina bloggläsare.

Kingsley var Luddes katt tills han fick flytta någonstans där han kunde jaga möss och ha gräs under fötterna. Jag tog cirka en miljon bilder på honom under tiden han var med i vårt gäng. Han ville jämt sitta i knän och vara med. Och riva sönder mina ben förstås, gärna så fort jag satt bredvid Ludvig.

Bloggen fick följa med på alla resorna.
.

Och alla fantastiska fredagar och lördagar.

Och alldeles vanliga tisdagar för den delen med.

Den här får bara var med för att jag hittade den när jag bläddrade i arkivet och tyckte det var fint : )
.

Det har blivit megamycket bilder på mat genom åren. Vissa tycker det är dötrist och andra toppen. Jag älskar matbilder så de får stanna.

Har säkert lika många pussbilder med Ludde som jag har frukostbilder tagna ovanifrån. Men han är så god att pussa så det blev så bara. Och de är så väldigt fina att titta tillbaka på nu när han inte är här hos mig.

Och alla fantastiska maskerader! Marie Antoinette-maskerader, havsteman, Kalle Ankas Jul, G-maskerad, Harry Potter-maskerad, peruk-middagen och massor av annat. Det här är nog det jag saknar mest med Sverige. Att mina vänner därborta är så himla fantasifulla och tycker lika mycket som jag om att förvandla kvällen till något annat.

Alla hundratals dagens outfit. Det tog minst två år innan jag kände mig bekväm med klädposeringen framför kameran. Nu gör jag det utan att tänka på det. Som att koka ägg ungefär.

Alla fina dagar på vårt landställe som vi sedan sålde. Och jag skrev att ledsamt blogginlägg om det och fick ett mail från de nya ägarnas dotter som av en slump läste min blogg. Oroa dig inte, skrev hon. Vi ska ta hand om huset och älska det lika mycket som ni gjorde. Började gråta.

Och så slutade jag på Garbergs men hade inte riktigt berätta än var jag skulle härnäst.
.

Fast två veckor senare gjorde jag det. Det var så skönt att äntligen få det sagt, hade hållit det inne så fruktansvärt länge.’

Och så packade jag ihop min lägenhet och sålde mer än hälften av mina kläder till gulliga bloggläsare på min bloppis.

Och så en dag gick mitt visum igenom och nu bor jag och bloggen i New York.

Tack så himla mycket underbara ni som följer niotillfem. Ni som läser och kommenterar och mailar och skickar brev och presenter och kramar mig på stan. Ni gör mig till en gladare, snällare och lyckligare människa. Utan er hade jag varit så mycket tråkigare och fegare. Det är jag alldeles säker på.
.

My blog turns 6 years old today. Here’s a resume of those 6 years. Please read in Google Translator.

Innan jag flyttade till New York hade jag ju en bloppis pa Beyond Retro där jag sålde över hälften av min garderob. Nu när det gått några månader och eftersom jag inte längre får spontana attacksaknader efter vissa plagg så vore det så himla roligt att se hos vem de hamnade och hur fina ni är i dem! Kan inte ni som köpte något maila mig på sandrabeijer snabel-a gmail.com eller kommentera här under med en bild eller två och en liten kort historia. Så gör jag ett fint inlägg av det hela!

Ville också säga tack så himla mycket för alla musiktipsen! Så mycket fantastisk musik, både nytt och gammalt. Och tack för alla kameratips också. Har skrivit ut dem och på lördag ska jag åka flygplan i tio timmar och då ska jag läsa läsa och lära lära.
.

I sold a big part of my wardrobe at Beyond Retro last september. I would love to do a post about where the clothes are now and which adventures they’ve been to. If you were there, drop med an e-mail with a pic and a comment.

Jag måste bara tipsa om den underbara bloggen oh my! tokyo. så ögonbedövande vackra bilder på en av världens bästa städer. blev alldeles matt. dagens bloggtips det:

.

You have to check out the wonderful blog oh my! tokyo. her photos are simply amazing.

source.
Här kommer den allra sista delen av det finaste som hände er  för ungefär två veckor sedan. Tack för alla fantastiska historier. Jag tänker att när man går igenom alla små berättelser blir man nog en lite snällare person. Det finns så mycket fint som händer runt omkring en som man inte har en aning om.  Jag vet att det är många som kommentarerat efteråt och sagt att de inte vill att det ska ta slut, att det borde dyka fler historier. Så jag lovar att göra en ny omgång snart snart igen. Kanske om sisådär två veckor. Här kommer hur som helst den sista dosen, mest om kärlek, som vanligt förstås;

●
Vi dansade vals i skolan. VALS. Och pojken som vänt upp och ner på min värld ler mot mig och frågar om vi ska dansa. Vi dansar lite halvdant. Han trampar mig på tårna men jag bara ler, han får trampa på mig hur mycket som helst bara han är nära och håller sin hand på min skuldra.

●
We sat sculpting fish out of play-dough for several hours, listening to songs about collecting stamps, treehouses and chicken-pox. I was going to make a shark but I didn’t want to. The nicest boy ever asked me “Are you scared of them?”. “Yes” I said.

●
I fredags. när Nils i 7B berättade att han lyssnar på Belle & Sebastian och kan hela franska nationalsången utantill. sen börjar sjunga tyst för sig själv på bräcklig målbrottsfranska. och HELA klassen retar honom. men de kan ju inte se hur fint det faktiskt är.

●
Jag träffar en kille på mitt jobb och vi försöker hålla det så hemligt vi kan, även om nästan alla förstår iallafall. Igår när vi hade rökpaus kysste han mig, och vi stod under en trappa och ovanför var det massor av människor som inte fick veta. Och på morgonen innan hade vi haft vårt tystaste sex för att inte väcka en vän och jag fick låna en zebramorgonrock efter och han upptäckte ett nytt ärr på min arm.

●
fick träffa honom efter en lång lång tid. vi pratade inte eller så för han vet inte/FATTAR INTE att hanhanhan är meningen bakom mina facebook-statusar. jag kan inte slita ögonen från hans sätt att gå, kan inte beskriva det, han går liksom lite vingligt med händerna i fickorna och glor ned i marken (= asbra, då märker han inte att jag stirrar). ååååå

●
Det finaste som hände i veckan var när jag var på middagsbjudning tillsammans med min pappa och hans tjej. En bit in på natten när alla börjar bli lite fulla säger min pappa till mig såhär, “Kom ihåg att leva och älska, det är det viktigaste”

●
Jag låg med en sjukt snygg kille. Score!

●
Mitt allra finaste och hemskaste ögonblick var då jag stod framför min pojkväns bil och läste texten ” Jag älskar Hanna ek förevigt” dom hade rullat den till sidan av bron och även om det var hemskt så ville jag se den med egna ögon. Och jag insåg då att han faktiskt är borta. På det mest brutala, sorgligaste, mest romantiska sätt så har han lämnat mig på den här planeten. Med ett brev på fyra sidor, en kyss som jag inte tog emot, och en bil med rosor under vindrutetorkaren och dom finaste orden skrivna med svart kladdig färg på framrutan.

●
Mitt finaste var när jag stod mitt i ett regnigt Paris i fredags och speglade mig i ett fönster till ett café och tänkte att jag såg hemsk ut med utrunnet smink och trassligt hår och fick ångest för att jag inte är en sån tjej som ser bra ut i alla stunder och just då dök det upp en fantastiskt söt fransk kille och sa på dålig engelska: “Oh don’t look so worried, you’re really cute!”.

●
det finaste var nog när solen kom in genom fönstret och liksom satte sig på hans huvud, och jag såg honom i sin fina mössa, mörka lockiga hår och skateboard i korridoren. han skrek:
“Walla bror!”
fattade inte att han menade mig.

●
Jag blev kär i en lärarstudent som jag har varje dag i veckan. Och jag räknade alla gånger han gick förbi mej, fyra idag. Men då kan jag inte andas.

●
Jag vet att jag är sen men precis på dagen du frågade sov jag hos den jag är kär i för första gången. Mitt i natten föll jag ur sängen och skrek. Oj, förlåt, förlåt, det var pinsamt sa jag. “Nej men är du okej? Är du okej? Den enda jag vill är att du är okej” sa han i sömnig röst, klappade mig och sov vidare.

●
jag fick ångest och grät, då började min pojke också gråta för att han inte kunde trösta mig.

●
När han möter upp mig på sin longboard för att han vill se min och sedan tar mig på en longboardtur i en timma, och ville visa en nyasfalterad väg där de har skrivit 03 istället för 30 i gatan

●
han hittade en leverfläck i mitt öra som ingen annan sett förut, och sa Åhvadsöttjagmåstegiftamigmeddig
.

The last part of the comments from the post about the best things that happened to you two weeks ago. Read in english by clicking the link ”in english” below the FAQ in the top right frame.