På något plan känner jag mig lite fånig som skriver till dig eftersom jag inte känner dig men du känns så förnuftig och lyckas alltid ge så bra råd. Jag är så uttråkad, jag lever men jag lever inte. Jag läser om ditt liv och blir alldeles avundsjuk för du gör saker hela tiden och du lever. Jag sover och jobbar, mer orkar jag inte. Jag behöver veta hur man gör! Hur gör man för att leva? Hur gör man för att uppnå sina drömmar? Mitt liv har stannat och det finns inte många i mitt liv som jag kan vända mig till så därför vänder jag mig till dig.
Oj oj :'( alltså, ibland känns ju livet så för alla. Att det bara går på rutin, det gör det verkligen verkligen för mig också ibland. En idé kanske är, om man verkligen vill förändra sin situation, att göra en lista på vad man vill förändra. Vill du bo utomlands? Byta jobb? Läsa en ny utbildning? Eller bara flytta till ett nytt kvarter? Lära känna nya bekantskaper? Jag tror att om man kanske definierar vad man vill förändra och sedan börjar sätta bollen i rullning känns det inte lika stort och livsomvälvande.  Även om allt bara ruckas någon millimeter brukar jag alltid känna mig gladare och peppad igen på nytt. Det är viktigt med små förändringar till att börja med.

Hej Sandra! Jag måste få tag på vita strumpbyxor i Stockholm, men hittar ingenting på H&M, Lindex, Kappahl eller Gina. Har du något tips, var köper du dina?
Jag köper mina vita strumpbyxor på Asos! De heter ”winter white” om jag minns rätt.

Hi Sandra! Why don’t you wear your cat eye line anymore?
I just got tired of it and needed a little break. Have been wearing that black eyeliner since I was 16!

Får man fråga en sak? Ni ser ut att ha så himla kul på er sextonårstid, är säker på att ni hade det också. Och ja, vem vill inte ha kul? Jag skulle vilja vara lite mer som er på den filmen, men det är inte jag. Jag vill vara så, men då skulle jag inte vara mig själv, does that makes any sense? Vad gör man?
Man får inte glömma att inlägget jag gjorde om min sextonårstid var ett år komprimerat till några bilder och en tvåminutersfilm. Merparten av min tonår var jag osäker, ensam och undrade när det där himla livet skulle börja. Det där riktiga, det spännande och roliga händer när man blir vuxen och kan bestämma över sitt liv på ett helt annat sätt. Och tills dess får man göra det bästa av situationen. Hänga med kompisar, kolla på bra film och hångla lite kanske. Som Annika Norlin säger: ”vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid.”

Efter att ha följt din blogg i några år, följt äventyr, kärlekar och hjärtesorg. Följt din berättelse om hur osäker du var som tonåring, kan jag inte sluta undra… Om man är 21 år och har rest till andra sidan jorden och tillbaka, utan att hitta kärleken. Utan att ens ha fallit det minsta för någon. Om man har haft några pojkar men ingen har fått vara kvar, därför att man är så fruktansvärt rädd att visa sina fula sidor. Om man inte gör annat än att hitta fel hos pojkarna, eftersom det då är lättare att putta bort dem och aldrig låta dem komma nära. Vad tusan gör man då? Vill ju hitta kärleken och vill ju inte skämmas över mig själv. Men det gör jag.
21 år är INGENTING. Så så så många som inte varit ihop när de är 21. Ju äldre man blir, desto tryggare blir man i sig själv. Jag var också ett litet förvirrat skrutt under den tiden. Och jag knuffade bort varenda kille som visade intresse för mig innan jag träffade min första pojkvän, för jag var livrädd för att någon skulle ”upptäcka vem jag var” (helt sjukt egentligen). Allt kommer bli bra, men börja med att fokusera på dig själv. puss.

ursäkta för URTRÅKIG kommentar MEEEEN var är din randiga klänning ifrån?! JAG ÄR KÄR!!!
Den är från Nastygal.com men jag köpte den för länge sen så jag tror inte den finns kvar. kram

Hej Sandra, kan du berätta hur man slutar vara en blygis? Vill ju våga prata med den gulliga killen på morgontåget.
Jag var också världens megablygis när jag var yngre. Gick runt och trånade efter kille efter kille utan att våga visa en endaste känsla eller ge bort en endaste blick. MEN. När man börjar göra små modiga steg märker man ganska fort hur lite det spelar någon roll, alltså jorden går liksom inte under om man vågar säga hej. Istället händer något precis tvärtom: man känner sig världsbäst för att man vågar ta kontroll över sitt eget öde & liv. Om man vågar små små saker i taget vågar man till slut massor. Man får ta det i sin eget takt och bestämma sig för att det här ska jag banne mig fixa.
Puss.

Sandra har du kollat på skins?? Om inte så gå gör det på direkten, supertips!!!!
Kollade lite på den brittiska versionen när den kom ut men glömde bort den sen. Får kanske prova igen!

På tal om kjolar, vad köper du oftast dina vippiga kjolar? De är jättefina! 🙂
Majoriteten är från AA och någon enstaka från Asos.

Du har för stora krav på ditt skrivande, tror jag. Prestationsångest, liksom. Och då är det väldigt svårt att hitta bra ord att sätta efter varandra. Man tänker för mycket och låser sig själv. Så ta en stund och bara kladda ner knas. Det kan handla om allt, och det behöver inte vara logiskt eller fint alls. Glöm alla regler och ramar, go crazy. Och få in i ditt huvud att skrivtorkan kommer gå över, du kommer hitta tillbaka till orden och flytet. För det är sant. Styrkekramar tills dess!
Du har nog rätt. Ska tänka så!

Klappade ni en främlings hund? Nu ser man ju iofs inte om ägaren var med men eftersom hunden är fastbunden antar jag inte det. Det existerar typ inte ens i min värld att göra så, tänk om hunden skulle bitas? Tänk om hunden blir förvirrad om det kommer massa folk och pratar med den/klappar den? Det är ju någon annans hund liksom. Det kanske är annorlunda i storstäder men att klappa någons hund utan tillstånd av ägaren var bara… konstigt. (OBS jag vet förstås inte om ni känner ägaren eller så, se det lite som en allmän undran; gör folk så i allmänhet?)
Haha nej alltså vi kände hussen, han hamnade bara inte på bild : )

vad gör man när allt funkar med killen förutom det sexuella? det har varit bra ända tills nu för några veckor sedan, när jag började tappa sexlusten. jag älskar honom fortfarande, mina känslor för honom har inte förändrats till det sämre så jag vet inte varför jag aldrig längre är kåt. det börjar bli jobbigt eftersom han är som vanligt men jag aldrig vill. hjälp!
Finis. Jag tänker att några veckor inte är så lång tid. Ibland går det upp och ner och så är det i förhållanden och det gör ingenting. Om jag vore du skulle jag prata med honom om det. Säga precis det du skrev till mig, för det är ju uppenbarligen något du går och funderar på. Är han vettig och bra är det något ni kommer kunna ha en bra diskussion om. Och hångla en himla massa utan att det nödvändigtvis leder till sex, så slipper du för en stund känna press på att det skulle bli ligga av bara för det. Ta det i er egen takt liksom, jag tror absolut att det kommer gå över. Och det är inte så att du börjat äta p-piller eller något sånt på sistone? De har ju en tendens att fucka upp och då kan man ju gå till gynekologen och förklara situationen. Puss.

sandra. finaste snällaste du.
jag har en pojkvän, en fantastisk pojkvän, och vi har varit tillsammans sen vi var sjutton och idag är vi tjugo. jag har älskat ihjäl mig och varit så kär att det har känts som att hela jag ska bara brista och falla i tusen bitar. men nu känns det inte så längre. jag är inte längre lycklig i det vi har. jag har funderat så himla himla länge men har nu kommit fram till att det enda vettiga som finns att göra är att göra slut. men hur i himmelen gör man slut på något så fint som det ändå är? och värt att säga att att han bor i stockholm och jag i uppsala, så det är ju ett slags distansförhållande sen några månader tillbaka också. snälla sandra, svara.
Alltså jag vet hur himla SVÅRT detta är. Ont gör det för båda och herregud och åh. Men grejen är den att man kan ju bara inte vara ihop med någon man inte är kär i. Det är ju inte snällt för någon av er. Och därför får man helt enkelt bara sätta sig ner bredvid honom och säga just det du har skrivit till mig. Och det kommer vara sorgesamt och hemskt, men i slutändan kommer det vara det allra bästa för er båda två. Här är ett inlägg om när jag gjorde slut med min första pojkvän.

Hur får man egentligen tag på en hyreslägenhet i Sthlm? Vid 26 års ålder är det väl dags att lyckas med detta omöjliga. Tips mottages tacksamt. Ps. Har ej rika föräldrar, och min egen inkomst ligger på ca 7000 kr i månaden.
Jag har INGEN aning. Är själv i samma sits. Jag frågar folk på facebook samt kollar blocket. Man får nog bereda sig på att flytta runt en del, stockholm är inte enkelt bostadsmässigt.

Hej alltså har en fråga som jag inte vet om den är jobbig lr inte men jag får lite ångest. Min kille och jag gjorde slut för ett år sedan och det är som det är liksom. men jag vet inte vad jag ska göra med alla hans grejer som jag fick. Jag fick samma LP spelare som du fick på våran två-årsdag och jag vill inte slänga den men kan inte förmå mig att slänga eller ge bort, hur gjorde du med alla jävla minnen och saker? puss
Den första veckan slängde jag det som stod framme. Typ den där tavlan som såg ut som honom, någon bok han hade glömt kvar och sånt. Men bilder och kärlekslappar och presenter och så vidare la jag i en skolåda längst in i garderoben. För jag gjorde misstaget att slänga typ allt från mitt och Tobias förhållande i världens himla heartbreak-vrede. Jag har inte något fint och personligt kvar av det livet jag hade med honom och det känns så himla sorgligt nu såhär sju-åtta år senare. Så göm dom för dig själv för sjutton. Du kan ju till och med lägga det i en låda och ställa hos en kompis. En dag kommer sakerna inte göra lika ont. puss.
.

Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

Här kommer lite svar på senaste veckans frågor i kommentarerna. Det var så många så jag delade upp det i två delar denna vecka. Nästa kommer imorgon.
Sedan vill jag bara säga att tack för allt det andra ni skriver, det som inte är frågor men betyder så mycket. Allt det underfundiga, fina, som gör mig så himla glad. Uppskattar varenda litet ord och läser allt, så att ni vet.

Men men, vad är det för himmelsk roströd hängslegrej du har på dig??
Den är gammal från Asos. Men har sett att de har en del hängselklänningar inne just nu!

Vad är det för sång som spelas i videon med Milla?
Going Up The Country med Canned Heat.

Varför var filmen The Internship så sämst? Kram!
Mest kvinnoförnedrande gubbsjukaste skiten jag sett på jag vet inte när. Vince Vaughn (som skrivit och regisserat) borde låsas in och stanna där tills han blir snäll igen.

vilken stegräknare använder du, snälla sandra?
Jag använder bara en app som heter Moves. Den är rolig för den har inbyggd gps så man kan se hur man rört sig. Känns lite som att jag är med i ett TV-spel varje dag.

sandra, kan inte du göra en film om hur du får till de där svängarna på håret? 🙂 framför allt tredje bilden nedifrån.
Jag har gjort det ett par gånger, här till exempel! Dock brukar jag inte rulla fram och tillbaka som i filmen utan hålla in bara, i ca 10 sekunder per hårslinga.

har du stativ med dig eller är det någon som fotar dig? kram!
Jag äger inget stativ tyvärr, om jag är hemma och fotar har jag oftast ställt kameran på en stol. Är jag utomhus är jag med någon som hjälper mig att fota!

hej. är lite nyfiken på hur du tänker kring miljö och konsumtion? jag menar att du verkar va en trevlig tjej o så men du verkar konsumera/resa en jävla massa utan någon tanke på om det är vettigt att leva så. det här upptar nämligen mkt av mitt liv, ett ständigt ifrågasättande av mina egna köpbegär/resebegär, och jag är nog inge tillnärmelsevis lika rik som du. hur tänker du kring detta? det är roligt att läsa din blogg men saknar ett kritiskt perspektiv på det liv du lever.
Jag förstår. Jag har svarat på detta flera gånger, men så här tänker jag (eller gör jag snarare, tänka borde man ju lite mer). Jag är ju ingen superdupermegamiljökämpe, men jag försöker varje dag tänka på miljön i mina dagliga handlingar. Jag köper ekologiskt om alternativet finns, jag sopsorterar och skänker pengar till organisationer. Jag shoppar ärligt talat inte supermycket om man jämför med många andra, även om jag vet att jag får kritik för det ibland. De flesta kläder jag bär är flera år gamla och jag har en tendens att använda saker tills de verkligen sjunger på sista versen. Jag tror det är för att min klädstil är så pass enkel att jag aldrig känner att ”jag har inget att ha på mig”. Jag har hög kjol, tröja/skjorta/t-shirt + strumpbyxor varenda dag. Jag kan kombinera prick allt i min garderob med varandra. Eh oj nu hamnade jag kanske på ett sidospår, jag menar bara att om man klickar sig in på min modekategori är typ nästan inget av mina tio senaste outfits nya grejer. Jag försöker också att äta kött högst 2 gånger i veckan, så att det blir som en trevlighet och inte vardag. Resa är väl min största last. Jag flyger ju några gånger om året. Men jag tycker också att resa och att upptäcka nya människor och nya världar gör en mindre inskränkt, mer modig och klokare. Tror alla blir vettigare av att se nya saker. Men jaa, det är dumt att flyga osv. Tycker dock att det största ansvaret för många flygresor borde läggas på businesspersoner och liknande som kan ta tåget och flyger flera gånger i veckan. Jag gör det runt fyra gånger per år i snitt. I överlag angående hela miljöfrågan tycker jag ärligt talat att det inte är klokt att enskilda personer ska behöva ta så mycket ansvar. Det behövs hårda miljölagar, så folk tvingas ändra på sina beteenden. Valfrihet är inte intressant när jorden har förkylning.

Sandra tror du att man kan bli ihop med sitt ex igen? Om man gjorde slut för att man inte visste vem man var på egen hand längre, men nu, sju månader senare, känner att man vet precis vem man är och att man är sig själv när man är med honom?
Då säger man det och håller alla tummar att han fortfarande vill. Och jag tror att du måste försöka visa att den här gången är det på riktigt. Lycka till <3

Har en viktig fråga om dina löskragar från cos (tror jag): går det fortfarande att köpa dem och vart hittar man dem isf haha??? Tack-på-förhand du-är-så-jobbigt-fin Sandra!!!
puss och tack! Jag har faktiskt ingen aning om cos fortfarande säljer löskragar, men gå in på deras hemsida och kolla. Asos och Zara brukar ha löskragar också. kram.

Tack för alla dina underbara inlägg! Jag undrar, har du någonsin beställt från Society6 till Sverige? Jag är inte alls van vid att shoppa över Internet och undrar undrar hur det fungerar med fraktkostnader osv… Kram!
Nej det har jag inte men fraktkostnader står alltid på hemsidan, bara att kolla. kram!

Sandra! Du har länge varit min inspiration i klädväg och jag avundas din garderob på riktigt. Jag har bara en liten svår fråga till dig.. Det är såhär att vi ska ha fest på högskolan med temat ”I köket” och jag har ingen som helst aning om vad jag ska vara. Har du några tips?
Du kan ju vara massor av roliga saker, en liten kopp, salt eller peppar, en gaffel, en tomat (eller vilket mat som helst). Bara att gå in i ett kök och rota lite så borde man ju bli inspirerad direkt 🙂 Här är min kompis Fanny när hon var morot förra året! puss.

which of your actual friends is the one you’ve been knowing longest from your teens/childhoood?
Joakim and Jonna! Joakim I’ve known since I was 14 and Jonna since I was 13 years old.

hej, where can one get a copy of Lula? Did you buy it in a normal store?
I bought it at the airport but I’ve seen it everywhere. Not sure where you live but here in Sweden I’ve seen it in ”normal stores” like magazine shops, news stands etc.

Hej Sandra!
 Jag skrev en kommentar till ett av dina inlägg för över ett år sedan. Såhär såg kommentaren ut:
”En sak slog mig, och du kanske inte ens läser det här. Men, jag läste någonstans, att han inte tyckte om kräftor den där mannen som gjort dig ledsen. Han tycker inte ens om kräftor, det du alltid vill festa till det med på födelsedagar. Det får i alla fall mig att le lite när det ensamma höstmörkret börjar tränga sig fram. Att det blir så tydligt, att det fan finns någon bättre som fan kommer tycka om kräftor och fan kommer älska mer. Som du kommer älska mer. Varje födelsedag.”
Och nu har jag väl egentligen bara en fråga.

Tycker han om kräftor?
Jag minns den frågan. Eller inte bara minns, tyckte så mycket om den i sin underfundighet. Sparade ner den i min mobil till och med. Och svaret på din fråga är;  ja men javisst gillar han kräftor. grabben är ju från västkusten. <3

hej fina sandra nu kommer jag ju lite i efterhand här men jag tänkte fråga, om jag inte minns helt fel så har du en snövit-klistermärkes-grej (?) på din dator, där vid äpplet liksom. Vart får man tag i den? Så fin!!!
Detta måste vara en av frågorna jag svarar på absolut oftast. 😉 Det finns på Etsy, sök på typ ”mac decal snow white” så hittar du!

Ok väldigt random att fråga detta på det här inlägget men: klickade in mig på länken med Yale och de resor du gjorde när du bodde i nyc och tänkte bara fråga vilka områden du besökte i LA? Har nämligen också alltid trott att LA är hemskt men så kom en kompis hem och visade faaaantastiska bilder därifrån så nu vill jag bara åka. Kram
Jag har varit i LA ett gäng gånger så det bästa är om söker på bloggen på ”Los Angeles” eller ”LA” så hamnar du bland dom inläggen. Jag skriver alltid ut vad ställena jag besöker heter så man lätt ska kunna googla upp om man vill besöka. Min favoritdelar var Silverlake, Los Feliz och Venice.

För lite mer än ett år sedan slutade jag ligga med honom, han som jag aldrig riktigt visst vad det var med. Under ett års tid träffades vi från och till, somnade med armar och ben ihop trasslade och fast det inte var något seriöst så pussade han mig när han trodde att jag sov. Förra veckan frågade jag honom vad vi var och han svarade. Han svarade faktiskt. Det tog mig ett år att fråga, ett år. Nu känner jag mig bara tom, helt tom. Han gav mig ett fint svar, det var inte det som var felet, jag bara känner en tomhet. Hur länge ska man låta sig påverkas av människor? Hur lång tid tar det innan han slutar rubba min värld? Hur slutar man vara så jäkla feg?
Jag blir osäker på problemet eftersom jag inte vet vad han svarade. Men jag antar att du menar att han inte ville helt enkelt. Jag säger bara, way to go att du frågade och till slut tog reda på vad allt var. Det är första steget att gå vidare i sådant fall. När man vet är det SÅ mycket enklare att reda ut sina trasiga delar och komma ut som en starkare person. Även om det kan ta lite tid ibland. Och du är ju inte alls feg, tvärtom!

Kan du inte uppdatera vilka bloggar du läser? Hade varit så himla fint!
Absolut, har skrivit en uppdatering till det inlägget som jag nu tappat bort på datorn. Måste gå på skattjakt.

Hur gammal är din kille? (Om man får vara så fräck och fråga) Han ser lite ut som en toyboy och det är ju bara fint
Haha 🙂 Han är 25 år men fyller 26 om en vecka. Så han är tre år yngre helt enkelt.

Snälla har du några tips på bra ställen i San Francisco?
Har bara varit i San Fransisco en helg. Men här, här och här är de tre inläggen!

Hur kommer det sig att du inte svarar på det de dundrande konmentarerna efter frisk@fri- inlägget? Eller har jag missat något?
Jag gjorde det flera gånger. Bland annat två gånger i detta inlägg exempelvis.

Hej Sandra! Du svarar så klokt på frågor angående kärlek och jag har en jobbig en som jag behöver ett svar på. Jag blev våldtagen i somras (bara ordet får mig att rysa) och jag har liksom försökt förtränga det för jag kan ju inte gå runt och vara ledsen hela tiden. Men nu har jag hittat en kille som ger mig tusentals fjärilar i magen och jag vill så gärna ha sex med honom, men jag vågar inte. Rädslan för vilka minnen det kommer framkalla gör att jag ryggar tillbaka. Har du någon lösning? Vill ju så gärna.
Jag tycker Charlotte i kommentarsfältet under det du skrev formulerade sig fantastiskt bra,
Charlotte svarar:
Kära R, så ledsen att höra att du blev våldtagen. Detta har inte hänt mig, så jag kan omöjligt veta hur du känner just nu, men jag kan sympatisera och försöka förstå. Det viktigaste att försöka komma ihåg tror jag, är att detta definierar inte dig som person. Detta är något som hände dig, och du kan ta dig igenom det. Jag tror det bästa du kan göra är att prata med någon. Terapi kan vara ett utmärkt sätt att gå igenom dina känslor och försöka gå vidare och få hjälp med hur du kan göra det. Jag vet inte exakt hur det fungerar i Sverige, men det kan vara bäst att kanske gå till din läkare och be att få en remiss till en psykolog?
Jag tror dessutom att många kanske förväntar sig att efter våldtäkt kommer sex inte vara fint längre, att det inte kommer kännas likadant, att man kommer få flashabacks etc. Det är många som har problem med detta givetvis, men jag tror också att du kanske finner att du inte känner ett samband mellan att sex och detta hemska som hände dig. Sex är något du själv bestämmer att du vill ha, och eftersom du säger att du s gärna vill ha sex med honom, att du känner denna underbara begäran för honom – så kanske du finner att det blir hur fint som helst! 
Men det är nog bäst att prata med någon om detta först om du inte redan gör det. Jag tror det kommer hjälpa dig enormt. Jag hoppas allt går bra, och jag hoppas du får ha underbart sex med pojken som ger dig fjärilar det är ju så livet ska vara! Massor med kramar till dig!

Är det en ny idé du och Elsa skriver på? Blir nyfiken
Jag och Elsa jobbade på egna grejer och sedan gjorde vi en liten sak ihop som jag kan säga sen när den är helt bestämd. Det jag själv skrev på under veckan var en krönika, ett debutantporträtt (Svensk bokhandel ger ut en katalog varje år med årets böcker och då får ett gäng debutanter skriva varsin text om sig själv i den), samt en novell för Brevnoveller.

En fråga av ren nyfikenhet, hur finansierar du alla resor och vardagslyxgrejer hela tiden? Du verkar ha ett fantastiskt spännande liv, hur har du råd?
Jag jobbar helt enkelt. Jag driver ju mitt eget aktiebolag Sandra Beijer AB där mina pengar för blogg och frilans och författarbokpengar och sånt ramlar in. Nu har jag anställt mig själv på ett knäppt sätt så jag kan ta ut lön varje månad.

Åh vart har du hittat denne vackre man??
Han stod framför mig en februarinatt på Kåken bara. De gömmer sig lite här och där, de vackra männen.

Det känns som om du är väldigt rastlös, tröttnar lätt och blir missnöjd?
I efterhand har ju både du och Nina Åkestam bloggat om att ni inte trivdes alls på någon av de två reklambyråerna ni var på i NYC, att ingenting av det ni gjorde kom i produktion. Hade det också med återvändandet till Sverige att göra?
Och våren i Paris kändes delvis, förutom alla kompis- och festbilder, som om det inte blev som du hade föreställt dig, var det så? Dåligt vårväder, slemmiga killar, förstod inte språket etc.
Det stämmer nog att jag är rastlös. Jag har mycket energi, vill ofta göra saker och längtar efter äventyr som får livet att skakas om. Missnöjd däremot ser jag mig inte som alls, är ganska säker på att ingen runt omkring mig gör det heller. Är så himla tacksam och pepp på allt jag får uppleva och tar mig mod att uppleva i livet (wow vad det där lät som om jag var 85 år, men ni fattar).
Jag älskade älskade New York och tycker det framgick ganska så tydligt. Och ja, det stämmer att man efter ett tag på en byrå i New York blir trött och arg, för att det inte alls är som i Sverige där man får en större makt över sina projekt och producerar mer. Det var frustrerande. Ännu mer frustrerande när de förväntade sig att man skulle jobba helg jämt och ständigt. När jag sa upp mig slutade ju mitt arbetsvisum att gälla i USA så jag var helt tvungen att flytta hem. Men eftersom jag inte var redo för Stockholm än tänkte jag att tre månader i Paris kunde vara något.
Paris var fantastiskt och jag hade så roligt med alla dessa nya och gamla vänner jag hängde med. Däremot träffade jag en viss person i Stockholm tre dagar innan jag skulle åka dit och blev helt enkelt alldeles head over heels av honom. Det gjorde att jag längtade en del, och kanske också förklarar varför jag hängde i Stockholm ganska mycket under den våren, även fast jag bara skulle vara i Paris i tre månader.
.

Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

Hejhej! När du var i New York så åkte du iväg till något ställe, typ ett universitetsområde och kollade in biblioteket där! Det var vinter minns jag, vad var det för ställe och hur tar man sig dit?
Vi åkte till New Haven och spanade in Yale University!

Din blogg har laggat något fruktansvärt för mig de senaste dagarna… Kan liksom bara scrolla så länge sidan laddar, sen fryser den och går inte att scrolla i alls. Funkar dock när man klickar på enskilda inlägg märkte jag nu, men ändock irriterande… Vill ju läsa hela inläggen.  Sitter vid en PC, har Google Chrome som webbläsare, om den informationen hjälper kring att lösa problematiken nåt.
Åhnej, har fler det problemet? För mig funkar den fint. Jag sitter på en Mac och använder Firefox.

En fråga om något annat, men vart hittar du dina fantastiska magtröjor? Har gått runt på stan (bor visserligen i Uppsala så det tar inte så lång tid) och hittar knappt några alls. Överväger att köpa vanliga tröjor och klippa till, men det känns så onödigt. Skulle bli jätteglad om du kunde tipsa om balla magtröjor som inte kostar skjortan!
Asos och AA är majoriteten av mina magtröjor ifrån. Topshop har också bra, och H&M då och då!

i vilket program redigerar du filmerna i? Jag har precis köpt mig en kamera som man kan filma i och det vore så himla kul att testa på något liknande.
Jag redigerar mina filmer i iMovie, ett program som ingår i Mac.

alltså din jacka! så fin. Vart är den ifrån?
Tackar! Den är från Opening Ceremony men köpte den för flera år sedan.

SANDRA! Vad tänker du om Barillas klantiga uttalande ang. att de skulle aldrig visa ett homosexuellt par i någon av sina reklamer? (Påtalomdinpastasomsågsåjävlagodut)
Ja det låter ju idiotiskt helt enkelt.

SANDRA! jag bara måste veta var du har köpt din gråa långa halsduk!! såg den i bloggen förra vintern och den verkar så perfekt. Hittar verkligen ingen lång kvalitetshalsduk. Bara massa fula ihåliga akrylhalsdukar som blir noppriga efter tre dagar.
Om någon annan bloggläsare vet om långa yllehalsdukar hojta till mig!! evigt tacksam person!!!
Den är från Isabelle Marant, men NK har exempelvis många bra om du bor i Stockholm! Acne också!

Herregud, vad pizzan såg god ut! Men, varför utan tomatsås?
Tycker det är så mycket godare!

Säger du att du går ”in till stan” när du lämnar Södermalm? Vad lustigt.
Jag säger att jag går in till stan när jag ska till city. Så oavsett om jag är på Söder, i Vasastan eller på Östermalm säger jag ”ska till stan” när jag typ ska hänga runt centralen och däromkring.

vad använder du för mascara?
YSL’s mascaror eller Loréal Lash Architect. Båda är great!

Hur löste du det med att Geri-halliwell klänningen var så kort? För att inte visa rumpan liksom
Brydde mig inte helt enkelt! 🙂

Tycker om de pastelliga klockorna men de är så himla långa band!! Klipper du av dem?
Yes, klipper av!

Sandra, vad gör man åt sitt hjärta när det plötsligt inte kan hantera han som förut var min kompis? Som för bara någon månad sedan var vemsomhelst men som jag nu inte kan se i ögonen för det blir så intimt. För jag fastnar. På föreläsningarna sitter jag snett bara för att få vila min arm mot hans.
Hur hjälper jag mitt hjärta när det känns såhär?
Åh. <3 Man kan ju inte hjälpa att man förälskar sig i en vän. Kanske finns det en liten chans att han känner samma? Finns ju inte riktigt några trix att skaka av sig kärlek (till slut går det över men tar tid), men om man är modig och vågar visa honom hur man känner kan det ju faktiskt bli så att det uppstår fyrverkerier och fantastiskheter.

Här kommer 3 frågor från kommentarsfältet i helgen som fler än en var nyfikna att få svar på. Tänkte därför att jag skulle lyfta upp de i ett eget inlägg:
.

Jag kom av misstag in på en av dina tidigare blogg adresser där du är så söt och har gjort som en liten kontaktannons till en av dina killkompisar. Jag blev så nyfiken för detta måste vara längesedan! Vad hände fick han napp? Blev det uppskattat? Det är så ju gulligt över 120 svar från kärlekstörstande flickor runt om i Sverige. Kram
Det här var i 2007, alltså nästan sex år sedan (herregud). Vi fick så sjukt många svar, precis som du skrev över 100 stycken, så galet. Och självklart precis som livet är blev han kär i någon annan innan han ens hunnit gå på en endaste blind date. Hur som helst så var det megaroligt att så många ville vara med.

kan inte du skriva om hur det har gått med dina ögonfransar efter att du förlängde dem? Har du använt serum efter det, och hur har det i så fall fungerat? Jag blir tokig på mina korta, raka fransar och skulle älska att få tips! Tack! <3
Jag förlängde dem hos salong ett tag när jag bodde i New York (se bilden över), men det slutade jag med efter ett tag, ögonen blev så tunga liksom? Plus att det var dyrt och jobbigt att hela tiden gå och fixa med dom. Nu använder jag serum och älskar det. Vet att det diskuterats om att det kan vara dåligt för ögonen och det var ju artiklar och sånt i tidningar om farligheten, men för mig funkar det bra. Living on the edge etc. Läs på om det innan du börjar använda det i alla fall. Här kommer två bilder, en på min vanliga längd och en efter att jag börjat använda serum:

Vanlig längd:

Serum-längd.

Hej, nu tänkte jag fråga en sak jag undrat väldigt länge. Hoppas väl att du tar med detta när du svarar på frågor och sådär. Känner du någonsin att du inte riktigt kan leva fullt ut för att du hela tiden måste dokumentera allting? När du träffar vänner och hela tiden måste tänka på att ta foton till bloggen, eller när du är med om något riktigt stort och speciellt börjar du då ibland tänka på hur du skulle kunna skriva om det i en krönika eller liknande? För jag känner såhär ganska ofta och då har ju jag bara en väldigt liten blogg.
Hmm. Jag känner faktiskt inte så överhuvudtaget. Ska försöka förklara hur jag ser på saken.
För det första – har ju bloggat i nästan tio år snart, så är väldigt van att ha med kameran. För det andra – jag sitter ju inte och knäpper av varje sekund utan ganska sporadiskt genom kvällen. Ett foto tar en halv sekund att slå av och jag känner inte att jag missar just det halv sekundiga ögonblicket bara för att jag ser det genom en lins. För det tredje – jag dokumenterar ju inte ens i närheten av alla mina veckodagar. I genomsnitt brukar det bli 1-2 gånger i veckan, så majoriteten av min tid har jag inte med mig någon kamera. För det fjärde – SÅ värt att fotografera saker! Man minns kvällarna efter många år och mitt minne har tränats och blivit så sjukt bra sedan jag började blogga för att jag dokumenterar så mycket. Och jag har så mycket bilder att titta tillbaka på och bli glad över igen och igen.

Translations. 3 questions from the comments field, one about my friend Filip, one about eye lashes and one about taking pictures. please read in google translate!